Governmentality

Under 1900-talet har det skett en förskjutning i förhållningssättet mellan myndighetspersoner i välfärdsstatens organisationer och medborgarna (Börjesson, Palmblad & Wahl 2005:50-51). Vi vill gärna föreställa oss att vårt samhälles makt- och myndighetsbärande organ ständigt blir bättre i fråga om humanitet och effektivitet, vilket skulle kunna ge större förutsättningar att förverkliga det `goda samhället´ och den `goda medborgaren´. Under första halvan av förra seklet var relationen mellan myndigheternas experter och klienten auktoritär (ibid:62-63). Då sågs klienten som ett passivt problem som skulle korrigeras. Under senare decennier bygger relationen på dialog och inriktar sig på att bearbeta klientens självuppfattning. Självstyrningen har drivits framåt med en tydligare vinkling mot identitetsarbete. Det handlar om, i ett historiskt jämförande perspektiv, ingripanden som är inriktade på en inifrån verkande omstöpning av individen.

Självregleringens principer bygger på frammanandet av problemmedvetenhet och samtalsformen har en övertygande prägel då vår tids experter ska göra medborgarna delaktiga i förändringen, så kallat motivationsarbete. Motivationsarbete har blivit det huvudsakliga inslaget och de termer som följer med denna förändringsprocess är egenansvar, självbestämmande, valfrihet och empowerment. Om det tidiga folkhemmets experter, myndighetspersoner, kunde `peka med hela handen´, så betonas idag relationer som bygger på samförstånd, där experten ska finnas för att hjälpa och stödja sina klienter och behöver förhålla sig mer aktivt och öppet till klientens eget perspektiv. Trenden är dock, att idealt sett ska nu klienten göra expertens definitioner till sina egna, och helst uppfatta detta som resultatet av självständiga överväganden. Trots att man möts i ett samtal, i demokratisk anda, så levereras de rätta svaren på problemen fortfarande av människoexpertisen. Det har dock blivit viktigare att klienten uppfattar de nya insikterna som inifrån kommande. Troligen är målet detsamma då som nu, att skapa uppslutning kring gemensamma normer, anpassade till tidens krav (ibid:64). Grunden för governmentality-perspektivet kan ses bottna i Foucaults beskrivning av den disciplinära makten.

Enligt Foucault (2003:82) har det skett en förskjutning av makten, från den suveräna makten och monarkens ”övermakt” till den disciplinära makten som genom olika teknologier sprids in i samhällskroppens minsta partiklar. Under den suveräna makten var kungens ord lag som folket helt fick underkasta sig och de som inte gjorde det bestraffades fysiskt. Idag har vi ett politiskt styre och lagar som sätter normer för vad som är tillåtet att göra och inte göra. Foucault menade ändå att disciplinen inte kan identifieras med vare sig en institution eller en myndighet utan att övervakningen är spridd över hela samhället, den riktar sig mot människans psyke, själ och samvete och det skapar en individ som underordnar sig makten. Tidigare var individualiteten inte något som tillhörde alla människor. Att synas och iakttas och att få sina handlingar uppmärksammade var ett privilegium förunnat dem som hade status, börd och fina ämbeten. Det var en ”uppåtstigande” individualisering. I den disciplinära ordningen är individualiseringen ”nedåtriktad”. När makten blir mer anonym blir den underlydande massan individualiserad. Enskildas uppföranden värderas och jämförs med andras. Man fastslår individuella skillnader bland befolkningen och var och en får sin egen individualitet. I ett disciplinärt system är den sjuka mer individualiserad än den friska, förbrytaren mer än den normala som inte begått någon förbrytelse.

När dessa ska korrigeras så sker det idag genom de motiverande samtalen mellan experten och klienten, där insikterna om klientens problem ska komma inifrån individen själv och också lösas genom självreglering (Börjesson, Palmblad & Wahl 2005:64-67). Maktutövning kräver utifrån detta ett antal teknologier för att skapa samstämmighet mellan politiska strävanden och privata viljor. Fri är endast den medborgare som har förmåga och vilja att anpassa sig till bestämda normer för civilisationen.

De som inte uppfyller medborgarskapets grundvillor riskerar ingripanden från samhällets sida av människoexperter som är till för att hjälpa individen att finna sitt rätta jag för att kunna bli herre över sig själv och sitt liv. Relationen mellan expert och klient bygger på samförstånd, även om experten ändå är den som har de rätta svaren på problem, så har han fått en roll som kompisexpert. Kompisexperten inträde på arenan och den förändrade tilltalstonen behöver inte ses som en ökad grad av demokratisering utan det nya förhållningssättet och arbetsmetoderna kan lika gärna ses som ett sätt att styra samhället. Alla individer, barn som vuxna, förväntas vara lojala med expertdefinitioner och därefter ta ansvar för sin hälsa och sina liv. Trots alla pedagogiska insatser gör inte alla medborgare `det rätta`. Då behöver problemindivider åtgärdas, och de individer som är mest angelägna att nå visar sig oftast vara de mest svåråtkomliga. Det handlar om att inpränta sociala skötsamhetsnormer för med en rätt tänkande själ kan riskerna för normbrott reduceras, expertinsatserna likaså. Kontentan är, att bara de som lever i linje med samhällets moraliska påbud kan uppbära medborgarskapets fulla frihet.

De självstyrande enheterna i arbetslivet ska liksom den enskilde individen ansvara för handlingar, beteenden och önskningar. Det är så den disciplinära makten fungerar enligt Focault. Individen styrs inifrån individen själv. Människans själ och samvete styr så att man gör vad som förväntas och utfallet av den sociala samvaron blir allt mer en självregleringsfråga. Om man inte vill så är det för att man inte kan; om man inte kan så är det för att man inte vill. Detta gör viljan till det centrala problem som experten förväntas åtgärda. Alternativa framställningar om verkligheten och handlingsvägar, värderingar och normer, blir uttryck för patologier. Detta talar för att i dagens samhälle ligger ett stort ansvar på den enskilda individen, att följa de normer och värderingar som finns i samhället. Vi förväntas ta eget ansvar för vår hälsa och vårt liv.