I en studie av O´dwyer (2011) diskuteras svårigheterna med att granskningsmetoderna inte är direkt överförbara från den finansiella granskningen. Det visade sig att revisorerna inte upplevde några större utmaningar vid granskning av hållbarhetsredovisningar dock finns det delar som skiljer sig från den finansiella granskningen. Till skillnad från den finansiella granskningen är det ofta delar av informationen som måste exkluderas från hållbarhetsredovisningen på grund av att det inte finns tillräckliga underlag. Företag kan därför välja att inte inkludera information som revisorn anser bristfällig eller som företaget upplever negativt (Hahn &
37 Lülfs 2014). Revisorerna är eniga om att en finansiell granskning är mer djupgående vilket ännu inte är möjligt vid granskning av hållbarhetsredovisningar. R1 menar att det finns en orsak till varför granskningen görs på en översiktlig nivå.
Granskningsprocessen ser likadan ut för hållbarhetsinformation som för finansiell information. Som vi nämnt tidigare är det typen av information som skiljer sig åt. Granskningsprocessen består av planeringsfas, genomförandefas och rapporteringsfas (Carrington 2014). Studier har visat att svårigheter med granskningsprocessen är att bedöma fullständighet och relevans (Park &
Brorson 2005). Detta ansåg inte revisorerna vara en större svårighet utan ser det mer som en del av processen. R1 nämner dock att de som revisorer inte kan veta allt som försiggår i verksamheten vilket leder till risken att redovisningens fullständighet blir lidande. Revisorerna hade delade meningar om vilken del av granskningsprocessen som anses vara utmanande när det kommer till hållbarhetsinformation. O´dwyer (2011) skriver i sin studie att när det kommer till att granska hållbarhetsinformation läggs högre tryck på revisorernas kunskap eftersom det är extra viktigt att lära känna företaget och dess verksamhet. R1 och R3 hänvisade till planeringsfasen där revisorerna måste lära känna företagets verksamhet för att kunna bedöma vart riskerna ligger. Detta är något som revisorerna inte ser som en svårighet men processen är tidskrävande och utmanande i vissa fall. Park & Brorson (2005) nämner även i sin studie att bevis och underlag anses vara en svårighet för revisorerna vid granskning av hållbarhetsinformation. Även Perego och Kolk (2012) för en diskussion gällande att det finns strukturella brister i denna typ av kontrollmekanismer. Samtliga revisorer hänvisade till att genomförandefasen var en utmanande del då de främst nämnde bevisningen för informationen som en utmaning. Revisorerna menade på att många företag inte är vana att rapportera hållbarhetsinformation och har omogna interna processer för detta. Utmaningen ligger i att inte kunna lita på de interna processerna som ligger till grund för bevisningen av informationen. R5 nämner även utmaningen i att bedöma om bevisningen är tillräcklig eller inte.
R5 anser att i granskning av finansiell information finns det indikatorer om att granska information som överstiger ett ”lägsta tal” vilket inte är möjligt när det kommer till hållbarhetsinformation. Revisorerna måste då vara mer flytande i sin bedömning av bevisningen och får göra avvägningar för att bedöma om bevisningen är tillräcklig eller inte. R1 är inne på samma spår och nämner att i finansiell granskning använder de sig av ett och samma mått (kr) medan i
38 hållbarhetsgranskning finns ett stort urval av mått (kilowatt, co2 ekvivalenter etc.).
I en artikel av Engobo och Ondotimi (2014) diskuteras aspekten att en hållbarhetsredovisning endast kommer att vara användbar om den blir lagstadgad. Angående hur en lagstiftning kommer att påverka kvaliteten och tillförlitligheten i hållbarhetsredovisningarna råder det delade meningar om.
Även i våra intervjuer råder det delade meningar om hur en lagstiftning kommer att påverka hållbarhetsredovisningen. R5 ifrågasätter om hållbarhetsredovisningen kommer att påverkas positivt av ett tvång. Risken är att företag försummar förbättringen av sitt hållbarhetsarbete och endast ser det som en uppgift de är tvingade till att göra. R6 åsikter om lagstiftning instämmer och respondenten anser att lagstiftning skulle föra utvecklingen framåt men en förbättring av kvaliteten kan vi inte förvänta oss inom de närmsta åren. Även R1 anser att frivillighet alltid är bäst. Dessa resonemang kan även de kopplas till studien av Engobo och Ondotimi (2014) där det har visat sig att företag som upprättar hållbarhetsredovisningar för att de måste har en lättsammare inställning till det . R5 anser att sedan statliga företag fick ett tvång har de en tendens till att se det som en sak de måste göra istället för att vilja förbättra sitt hållbarhetsarbete. Om företag tvingas upprätta hållbarhetsredovisningar, där de som R5 påpekar gör det för att de måste snarare än att förbättra sitt hållbarhetsarbete, går det att göra en koppling till en studie av Moneva et al. (2013). Författarna beskriver risken med att företagen endast fokuserar på vissa delar, vilket kan medföra att helhetsbilden av verksamhetens hållbarhetsarbete går förlorad (Moneva et al. 2013).
I en studie av O´dwyer (2011) menar författaren att en granskning av hållbarhetsredovisningen ska tillföra säkerhet gällande tillförlitlighet och fullständighet av informationen. Även Junior et al. (2014) instämmer och anser att en granskning ska öka kvaliteten i den inkluderade informationen. Samtliga revisorer anser att en externt granskad hållbarhetsredovisning ökar tillförlitligheten. R5 diskuterar vidare om att en extern granskning i kombination med utvecklade interna processer och rapporteringssystem skulle förbättra tillförlitligheten i hållbarhetsredovisningarna. Även resterande revisorer är inne på samma spår och trycker på att det är viktigt att företagen har utvecklade interna processer. Detta leder oss in på faktumet att hållbarhetsredovisningens historia är relativt kort vilket kan vara en bidragande faktor till att de interna processerna i många företag är omogna och i vissa fall något osäkra. Samtliga revisorer menar att deras resonemang kan uppfattas
39 som partiskt eftersom det är revisorerna som granskar hållbarhetsredovisningarna. Dock nämner R1 att informationen behöver någon typ av oberoende granskning eftersom det är svårt att veta om informationen är tillförlitlig om den inte verifieras på något sätt. I en studie av Boiral (2013) kritiseras granskning av hållbarhetsredovisningar. Anledningen är att bedömningen till allt för hög grad är subjektiv och att det fortfarande finns många begränsningar inom området. Detta är inget som revisorerna har belyst i vår undersökning men en viktig infallsvinkel att ha i åtanke.
Sammanfattningsvis går det att se vissa likheter och skillnader i teori och empiri. I teorin diskuteras vissa svårigheter med granskningsmetoderna för hållbarhetsredovisningen. Dock upplever inte revisorerna några större svårigheter med själva processen. Däremot är informationen svårare att granska då företagen har omogna interna processer, tolkningsbara riktlinjer och subjektiva bedömningar. Revisorerna motsäger teorin rörande svårigheter med att bedöma fullständighet och relevans. Revisorerna såg inte några större svårigheter med detta utan som en del av processen. Granskningen görs på en översiktlig nivå och revisorerna kan inte veta allt som försiggår i verksamheten. En likhet mellan teori och empiri framkommer berörande lagstiftning av hållbarhetsredovisningar. Både i teorin och hos revisorerna råder delade meningar om huruvida lagstiftning kommer att påverka tillförlitligheten och kvaliteten i hållbarhetsredovisningar. Ytterligare en utmaning med att granska hållbarhetsinformation är enligt teorin att hitta bevis och underlag för informationen. Detta är även något som revisorerna upplever som en utmaning. Syftet med extern granskning är enligt teorin att tillföra tillförlitlighet och fullständighet. Detta är något som revisorerna upplever att de gör.
40
6 Slutsats
I detta kapitel redovisas studiens slutsatser utifrån våra forskningsfrågor och därmed uppfylls studiens syfte. Vi redogör slutsatser för respektive forskningsfråga för att sedan knyta ihop det och visa på en sammanfattad slutsats.
Syftet med studien är att undersöka vilka utmaningar revisorer upplever för att granskningen ska ge en tillförlitlig bild av frivilligt upprättade hållbarhetsredovisningar.
Anledningen till varför vi valde att dela upp vårt syfte i tre forskningsfrågor var för att dessa är de tre centrala delarna i att upprätta en externt granskad hållbarhetsredovisning. Incitamenten från företagen till att upprätta hållbarhetsredovisningar varierar och detta bör påverka informationen i hållbarhetsredovisningen. Företagens hjälpmedel till att upprätta hållbarhetsredovisningar är GRI:s riktlinjer och även dessa bör påverka den inkluderade informationen. Den framtagna informationen kommer slutligen hamna hos revisorerna som har i uppgift att granska och säkerställa informationen. Genom att arbeta utifrån dessa forskningsfrågor har vi kunnat finna ett svar på vårt syfte. Undersökningen svarar på ett tydligt sätt vilka utmaningar revisorerna upplever för att granskningen ska ge en tillförlitlig bild av frivilligt upprättade hållbarhetsredovisningar.
Huruvida företagens incitament påverkar informationen i hållbarhetsredovisningarna så visar vår studie att det finns ett tydligt samband.
Incitamentet till redovisningen speglar ofta den inkluderade informationen, något som kan ses som ett tydligt tecken på strävan efter legitimitet. I vår studie har vi uppfattat att hållbarhetsarbetet ofta startar i fel ände. Företagen strävar efter legitimitet från omgivning och intressenter genom att kommunicera ut ett arbete som inte genomsyrar hela verksamheten. I stället för att starta från grunden och utveckla interna processer och sedan kommunicera ut hur detta arbete fungerar i verksamheten. Genom att informationen så tydligt påverkas av incitamenten till att hållbarhetsredovisa riskerar det underlag som revisorerna tillhandahåller att vara vinklad. Dock ser vi att det är svårare för företagen att vinkla informationen ju längre de har redovisat sitt arbete. Revisorerna följer upp och jämför den information som framkommit under tidigare år vilket gör att företagen har svårare att utesluta eller vinkla vissa delar. I och med GRI:s nya riktlinjer, G4, kommer
41 intressentdialogen medföra ökat fokus på informationens relevans och företagen kan inte längre ”jaga” irrelevanta indikatorer för att uppnå en högre tillämpningsnivå vilket var möjligt med G3, något som bör ge ökad tillförlitlighet.
GRI:s riktlinjer har stor påverkan på informationen i hållbarhetsredovisningarna eftersom det är dessa riktlinjer företagen arbetar utifrån. Det råder konsensus om att riktlinjerna är ett bra hjälpmedel för att upprätta en hållbarhetsredovisning. Dock visar vår studie att det finns vissa utmaningar. Utmaningarna för revisorerna är att säkerställa att riktlinjerna efterföljs på ett korrekt sätt. Detta kräver att revisorerna är väl insatta i verksamheten. En annan utmaning kommer med faktumet att riktlinjerna är frivilliga att följa vilket leder till att informationen i vissa fall är selektivt utvald.
Om syftet med en extern granskning är att öka tillförlitligheten av informationen går det att ställa sig frågande till hur tillförlitlig informationen verkligen är om företag själva väljer vilka delar som ska granskas. Ett av de viktigaste momenten för revisorerna är att säkerställa balansen i informationen vilket även här kräver att revisorn är väl insatt i företagets verksamhet. Vår studie har visat att det främst är positiva aspekter som tas upp i hållbarhetsredovisningarna. Det har också visat sig att negativa aspekter bör inkluderas i hållbarhetsredovisningen för att ge ökad tillförlitlighet samt undvika risken att skandaler ska uppdagas i media. Dock visar vår studie att revisorerna inte ser säkerställandet av balansen som en större utmaning i granskningsarbetet.
Ur vår studie kan vi utläsa att utmaningarna i granskningsarbetet varierar från uppdrag till uppdrag. Med tanke på att hållbarhetsredovisningar är ett relativt nytt område finns en stor variation i kvaliteten mellan de olika bolagens inkluderade information. Omogna processer, tolkningsbara riktlinjer och subjektiva bedömningar gör att det finns en utmaning i att kunna säkerställa hållbarhetsinformation. Återigen är det viktigt att revisorerna är väl insatta och förstår företagets verksamhet. Vår studie har visat att de råder delade meningar om vilken del av granskningsprocessen som anses vara mest utmanande.
Utmaningarna varierar i stor utsträckning med vilket företag som granskas.
Dock har vi noterat att revisorernas resonemang har en tendens att återkomma till utmaningarna angående bevisningen för den information som har inkluderats. Värt att notera är dock att om syftet med den externa granskningen är att ge ökad tillförlitlighet så är effekten subjektiv. Viss information är tolkningsbar vilket leder till subjektiva bedömningar av
42 hållbarhetsinformationen. Det kan även uppstå intressekonflikter där viktiga kunder får en mjukare bedömning eftersom hållbarhetsredovisningar fortfarande är frivilliga för de flesta företag.
Utifrån vår studie har vi kunnat se att det som ger en ökad tillförlitlighet i hållbarhetsredovisningar är att hållbarhetsfrågorna ligger hos högsta ledningen och att hållbarhetsarbetet genomsyrar hela verksamheten. Företaget bör ha utvecklade interna processer och rapporteringssystem för att kunna ta fram tillförlitlig information till hållbarhetsredovisningen. Detta i kombination med en extern granskning som säkerställer informationen, följer upp tidigare redovisad data samt garanterar att det är en definierad produkt gör att tillförlitligheten ökar. Vi kan även konstatera att lagstiftning bör leda till en högre lägsta nivå på hållbarhetsredovisningar. Idag är vissa företag väldigt långt fram i arbetet med hållbarhet medan andra företag inte arbetar med det överhuvudtaget. Ökat användande av hållbarhetsredovisningarna kommer driva utvecklingen framåt. Genom att användandet ökar kommer intressenternas krav öka och bli fler. Även media kommer kontrollera och intressera sig för informationen i större utsträckning och företagen kommer inte kunna skönmåla sin verksamhet utan att riskera att bli exponerade.
Information som inkluderas i hållbarhetsredovisningar påverkas av företagens incitament. Informationen riskerar att bli vinklad av vad syftet med hållbarhetsredovisningen är. Eftersom GRI:s riktlinjer är tolkningsbara och frivilliga blir informationen som inkluderas i viss mån subjektiv och selektiv.
Detta är något som gör revisorernas granskningsarbete utmanande då de måste kunna säkerställa att hållbarhetsredovisningen ger en rättvisande och tillförlitlig bild av det upprättande företagets verksamhet.
43
7 Förslag till vidare forskning
Under vår studie har andra intressanta forskningsområden uppkommit. I detta kapitel kommer vi presentera förslag till vidare forskning.
En intressant vinkel på vidare forskning skulle vara att göra en jämförelsestudie mellan revisorernas och företagens uppfattning om utmaningar inom hållbarhetsområdet. I vår studie har endast revisorernas uppfattning tagits i beaktande och därför vore det intressant att se vilka likheter och skillnader i utmaningar som finns angående arbetet att ta fram en externt granskad hållbarhetsredovisning.
Under uppsatsens gång har vi även uppmärksammat att revisorns oberoende i denna process i vissa fall har upplevts som en utmaning. På grund av att hållbarhetsredovisningen är frivillig för de flesta företag har vi sett en tendens till att revisorer i vissa fall behandlar kunder på ett lättsammare sätt än vid finansiell granskning. Revisionsbyråerna vill inte hamna på ond fot med viktiga kunder pågrund av ett uppdrag som i grunden är frivilligt. Därför vore det intressant att undersöka revisorns oberoende vid granskning av hållbarhetsredovisningar.
44
8 Referenser
Alonso-Almeida, M., Llach, J. & Marimon, F. (2014). A Closer Look at the
“Global Reporting Initiative” Sustainability Reporting as a Tool to Implement Environmental and Social Policies: A Worldwide Sector Analysis, Corporate Social Responsibility & Environmental Management, 21 (6), 318-335.
Bell, J. (2000). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur AB.
Boiral, O. (2013). Sustainability reports as simulacra? A counter-account of A and A+ GRI reports, Accounting, Auditing & Accountability Journal, 26 (7), 1036 – 1071.
Bowers, T. (2010). From image to economic value: a genre analysis of sustainability reporting. Corporate Communications: An International Journal, 15 (3), 249 - 262.
Carrington, T. (2014). Revision. Malmö: Liber AB.
Deegan, C. & Unerman, J. (2011). Financial accounting theory. Glasgow: Mc Graw Hill companies.
Ekengren, A.M. & Hinnfors, J. (2012). Uppsatshandbok - Hur du lyckas med din uppsats. Lund: Studentlitteratur AB.
English, D. & Schooley, D. (2014). The Evolution of Sustainability Reporting.
CPA Journal, 26-35.
Engobo, E. & Ondotimi, S. (2014). CSR, human rights abuse and sustainability report accountability. International Journal of Law and Management, 56 (2), 136 – 151.
Ernst & Young. (2007). Keep the Balance Steady: Survey on the Quality of Sustainability Reports. [Elektronisk].Tillgänglig:
http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sustainable-business/corporate-
social-responsibility/reporting-disclosure/swedish-presidency/files/surveys_and_reports/survey_of_quality_of_sustainability_re ports_2008_-_ernst_and_young_en.pdf [2015-04-23].
FAR. (2014). Fars samlingsvolym, revision, 2014. Stockholm: Far akademin AB.
Frostenson, M., Helin, S. & Sandström, J. (2012). Hållbarhetsredovisning. Malmö:
Liber AB.
45 Global reporting guidelines (G3). Sustainability reporting guidelines.
[Elektronisk].Tillgänglig:
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/G3-Guidelines-Incl-Technical-Protocol.pdf [2015-04-26].
Global reporting guidelines (G4). Reporting principles and standard disclosures.
[Elektronisk].Tillgänglig:
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/GRIG4-Part1-Reporting-Principles-and-Standard-Disclosures.pdf [2015-04-08].
Hahn, R. & Lülfs, R. (2014). Legitimizing Negative Aspects in GRI-Oriented Sustainability Reporting: A Qualitative Analysis of Corporate Disclosure Strategies. Journal Of Business Ethics, 123 (3), 401-420.
Harrison, J. & Wicks, A. (2013). Stakeholder Theory, Value, and Firm Performance. Business Ethics Quarterly, 23 (1), 97-124.
Hedberg, C. & von Malmborg, F. (2003). The Global Reporting Initiative and corporate sustainability reporting in Swedish companies. Corporate Social Responsibility & Environmental Management, 10 (3), 153-164.
Hörisch, J., Freeman, R. & Schaltegger, S. (2014). Applying Stakeholder Theory in Sustainability Management: Links, Similarities, Dissimilarities, and a Conceptual Framework. Organization & Environment, 27 (4), 328.
Hendry, J. (2001). Missing target: Normative stakeholder theory and the corporate governance debate. Business Ethics Quarterly, 11 (1), 159-176.
Jacobsen, D.I. (2002). Vad, hur och varför? - Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen. Lund: Studentlitteratur AB.
Junior, R., Best, P. & Cotter, J. (2014). Sustainability Reporting and Assurance:
A Historical Analysis on a World-Wide Phenomenon. Journal Of Business Ethics, 120 (1), 1-11.
KPMG. (2012). Expect the Unexpected – building business value in a changing world.
[Elektronisk].Tillgänglig:
http://www.kpmg.com/Global/en/IssuesAndInsights/ArticlesPublications/
Documents/building-business-value.pdf [2015-04-15].
46 KPMG. (2013). The KPMG survey of corporate responsibility reporting.
[Elektronisk].Tillgänglig:
http://www.kpmg.com/Global/en/IssuesAndInsights/ArticlesPublications/c
orporate-responsibility/Documents/corporate-responsibility-reporting-survey-2013-v2.pdf [2015-04-05].
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur AB.
Larsson, L.O. & Ljungdahl, F. (2008). License to operate. Falun: Ekerlids förlag.
Ljungberg, M. & Barkland, M. (2010). Konsten att hållbarhetsredovisa. Malmö: SIS Förlag AB.
Monevaa, J., Archel, P. & Correa, C. (2006). GRI and the camouflaging of corporate unsustainability. Accounting Forum, 30 (2), 121-137.
Murphy, M.L. (2014). A Growing Demand for Assurance in Sustainability Reporting. CPA Journal, 80.
O´Dwyer, B. (2011). The Case of Sustainability Assurance: Constructing a New Assurance Service. Contemporary Accounting Research, 28 (4), 1230-1266.
Patel, R. & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB.
Park, J. & Brorson, T. (2005). Experiences of and views on third-party assurance of corporate environmental and sustainability reports. Journal Of Cleaner Production, 13 (10/11), 1095-1106.
Perego, P. & Kolk, A. (2012). Multinationals Accountability on Sustainability:
The Evolution of Third-party Assurance of Sustainability Reports. Journal Of Business Ethics, 110 (2), 173-190.
Reimsbach, D. & Hahn R. (2015). The Effects of Negative Incidents in Sustainability Reporting on Investors Judgments-an Experimental Study of Third-party Versus Self-disclosure in the Realm of Sustainable Development.
Business Strategy & The Environment, 24 (4), 217-235.
Seymour, D.T. (1992). Marknadsundersökningar med kvalitativa metoder. Göteborg:
IHM.
47 Simnett, R., Vanstraelen, A., & Wai Fong, C. (2009). Assurance on Sustainability Reports: An International Comparison. Accounting Review, 84 (3), 937-367.
van der Ploeg, L. & Vanclay, F. (2013). Credible claim or corporate spin?: A checklist to evaluate corporate sustainability reports. Journal Of Environmental Assessment Policy & Management, 15 (3), 1.
Willis, A. (2003). The Role of the Global Reporting Initiative's Sustainability Reporting Guidelines in the Social Screening of Investments. Journal Of Business Ethics, 43 (3), 233-137.
48
9 Bilaga
9.1 Intervjumall Inledande frågor
• Berätta om dina arbetsuppgifter.
• Hur länge har du arbetat på nuvarande befattning?
• Vad tycker du generellt om tillförlitligheten på informationen i hållbarhetsredovisningar?
Incitament till att hållbarhetsredovisa
• Vad anser ni att kunden strävar efter vid en kvalitetssäkring? (Förbättring av hållbarhetsarbetet eller kvalitetsstämpel) (Ser du någon utveckling?)
• Anser du som revisor att ni kan påverka informationen som inkluderas i redovisningen? Till vilken grad?
• Hur upplever du att inflytelserika intressenters (ex. aktieägare) krav påverkar informationen som tas upp i jämförelse med de generella kraven från samhället i stort.
• Vilka anser du är de huvudsakliga användarna av en hållbarhetsredovisning? (Samhället i stort eller intressenter till företaget?) Global reporting initiative (GRI)
• Hur ser ni på GRI:s riktlinjer? Fördelar/Nackdelar?
• Hur ser ni på att företagen själva väljer vad de vill inkludera i redovisningen?
• Hur anser du att balansen mellan negativa och positiva aspekter i hållbarhetsredovisningarna upprätthålls? (Är det övervägande en positiv bild som målas upp?)
• GRI är framtagen för att fungera på alla sorters företag. Hur ser ni på detta? Svårigheter?
• Vilka är de främsta skillnaderna mellan G3 och G4? (Hur har ni påverkats av förändringen?)
49 Granskningsprocessen (RevR6)
• Vilka sorts hjälpmedel/riktlinjer använder ni i er granskningsprocess?
• Är de befintliga standarderna tillträckliga vid granskningen?
• Kan ni berätta lite om hur granskningsprocessen går till? (Planering, genomförande, rapporterande/ uttalande)
• Vad anser du vara den mest utmanande delen av granskningsprocessen?
• Beskriv ett svårt fall: hur gjorde ni då? Varför gjorde ni så? Vad influerade ni er av?
• Uppkommer det problem vid bedömningen angående om det finns tillräckliga bevis för informationen i hållbarhetsredovisningen?
• Finns det något som du anser är extra viktigt att tänka på vid
• Finns det något som du anser är extra viktigt att tänka på vid