Granskningsförfarandet

Redan enligt nu gällande föreskrifter eller på grund av vedertagen praxis underkastas före antagandet en förut icke använd eller väsentligt omarbetad lärobok en viss granskning genom de förslagsgivande och beslutande

institutio-59 nernas försorg. Vid övervägande av de åtgärder, som böra närmast komma i fråga, när det gäller att åstadkomma förbättrade förhållanden beträffande läro-böcker, hava de sakkunniga ägnat särskild uppmärksamhet åt gransknings-åtgärderna. De sakkunniga hava därvid funnit sig böra föreslå en ny form för granskningsförfarandet i syfte att detta måtte utvidgas och skärpas.

a. Granskning av nya läroböcker.

Den förundersökning, som de sakkunniga vilja förorda för läroböcker, vilka ifrågasättas till nyinförande, synes i första rummet böra avse att konstatera, att vederbörande bok i erforderlig grad besitter såväl vetenskaplig vederhäf-tighet som pedagogisk lämplighet. Under det senare begreppet böra innefattas även hygieniska och estetiska synpunkter. Därjämte bör vid granskningen sär-skild uppmärksamhet ägnas åt de granskade böckernas pris. Förfaringssättet vid granskningen synes kunna ordnas sålunda.

Författaren eller förläggaren inlämnar till skolöverstyrelsen det ifrågakom-mande arbetet i maskinskrift eller i korrektur — i varje fall med prov på papper och tryck m. m. — med ansökan, att arbetet må bliva godkänt som lärobok, och erlägger därvid en viss avgift, förslagsvis högst 200 kronor, avsedd såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för granskningen. Boken granskas där-efter genom överstyrelsens försorg, varvid, allt där-efter förhållandena i översty-relsen, en eller två speciellt sakkunniga tillkallas. Det synes nämligen vara av vikt, att varje bok i regel granskas av mer än en i ämnet sakkunnig person.

Vad beträffar nya, mer eller mindre omarbetade upplagor, påkallas med av-seende på dessa en olika behandling allt efter den utsträckning, i vilken den nya upplagan innebär avvikelser från den gamla. Omarbetningen av läroboken kan nämligen vara så omfattande, att boken i det hela får karaktären av en ny bok; ändringarna kunna å andra sidan vara få och mindre betydelsefulla. Allt efter som det ena eller andra är fallet, påkallas givetvis en mer eller mindre ingående granskning av boken. Om dennas omfattning bör i varje särskilt fall skolöverstyrelsen bestämma. För att underlätta bedömandet och avgörandet i avseende på nya upplagor synes man böra föreskriva, att författarna skola vid anmälan om ny upplagas granskning, liksom ock i förord till den nya upplagan, i korthet angiva, vilka delar som blivit omarbetade och i vilken riktning änd-ringarna gå. Vid granskningen bör jämväl undersökas, om den äldre upplagan kan användas jämsides med den nya, samt uttalande därom göras.

Den granskning, om vilken de sakkunniga här yttrat sig, bör beträffande samtliga läro- och övningsämnen gälla de för undervisningen i dessa ämnen avsedda böcker: egentliga läroböcker, samlingar av metodiskt ordnade läse-stycken (s. k. läseböcker) och kartböcker.

I fråga om textböcker i främmande språk finna de sakkunniga det visserligen i princip önskvärt, att desamma i likhet med övriga läroböcker underkastades granskning. Vissa svårigheter resa sig emellertid mot förverkligandet av en dylik tanke. Först och främst är härvid att taga hänsyn till dylika texters skiftande innehåll. Det är uppenbarligen en stor skillnad mellan en känd,

kläs-60

sisk författares text och en oprövad modern text, mellan en oavkortad text och en bearbetad. För sådana fall är det svårt att uppdraga någon be-stämd gränslinje. Därtill kommer vidare, att om även alla textböcker i främ-mande språk skulle granskas, detta komme att åt den tilltänkta läroboks-granskningen giva en omfattning, som måste åtminstone till en början, innan fastare former och större erfarenhet i fråga om granskningen vun-nits, komma att i både ekonomiskt och administrativt hänseende medföra ganska betänkliga konsevenser. De sakkunniga anse emellertid, att man icke bör övergiva all tanke på granskning av dessa böcker, utan hålla före, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra, om en text-bok skall granskas eller ej. Denna granskning kommer emellertid att skilja

sig från den av de sakkunniga i allmänhet tilltänkta, framför allt därigenom, att i detta fall icke någon förhandsanmälan om granskningen skulle förekomma utan # t t granskningen skulle närmast föranledas av iakttagelser, som skolöver-styrelsen kunde göra vid inspektionsbesök eller av annan anledning, önskligt vore i varje fall, att överstyrelsen tid efter annan till ledning för ämneskonfe-renserna och textutgivare offentliggjorde förteckningar över lämplig litteratur för textläsning. Detta skulle givetvis medverka till ernående av nödig be-gränsning i dessa böckers antal och jämväl spara expeditionellt arbete och tid.

Den nu föreslagna anordningen bör givetvis icke utgöra hinder för att, därest en textutgivare skulle önska få en textupplaga granskad, han anmäler densam-ma till granskning i samdensam-ma ordning som beträffande läroböcker i övrigt.

Vad slutligen angår ordböcker och uppslagsböcker av annat slag, anse de sakkunniga sig icke böra föreslå någon ändring i nuvarande, sedan gammalt gäl-lande ordning, som hittills visat sig fungera på ett i det hela tillfredsstälgäl-lande sätt.

Sedan en lärobok blivit granskad, har skolöverstyrelsen att besluta, huru-vida boken får användas vid undervisningen eller icke. över sådant beslut bör enligt de sakkunnigas mening besvär icke få anföras. En förteckning över god-kända läroböcker bör av överstyrelsen upprättas och på lämpligt sätt delgivas vederbörande läroanstalter.

E t t granskningsförfarande av nu angiven art måste givetvis medföra vissa kostnader. Till frågan härom återkomma de sakkunniga i det följande (sid. 63).

Såsom i det föregående omnämnts, finnes redan för antagande av läroböcker i ämnet kristendomskunskap stadgad en granskningsprocedur, som i väsentliga avseenden överensstämmer med den nu föreslagna och vilken — så långt de sakkunniga hava sig bekant — visat sig i stort sett fungera på ett tillfreds-ställande sätt. Såväl på grund härav som med hänsyn till ämnets särskilda ställning hava de sakkunniga icke funnit sig böra ifrågasätta någon annan ändring i de för ämnet nu gällande bestämmelserna, än att även i förevarande hänseende arvode synes böra påtänkas (jfr sid. 63 ff.).

b. Allmän revision av läroboksbeståndet.

Vid sina överväganden rörande läroböckerna hava de sakkunniga icke in-skränkt sig till att behandla allenast frågan om en sådan granskning av nämnda

fil böcker, för vilken ovan redogjorts. De sakkunniga hava även undersökt möj-ligheten och önskvärdheten av en allmän granskning av redan i bruk varande läroböcker, anordnad i ungefärlig överensstämmelse med de granskningar av läroböcker inom vissa ämnesgrupper, som tidigare ägt rum genom därför till-satta kommissioner (se sid. 16 ff.). För en sådan undersökning synes den om-ständigheten tala, att en ej ringa del av de nu använda läroböckerna icke under-kastats en så ingående granskning, som varit önskvärd, men det oaktat utan tvivel kommer att en tid framåt begagnas vid undervisningen. Därtill kom-mer, att en mer omfattande granskning uppenbarligen skulle giva rika till-fällen till erfarenheter, som vore av betydelse vid framställandet av läro-böcker.

Att en allmänt företagen granskning av de nu begagnade böckerna skulle visa sig vara till stort gagn, därom hava de sakkunniga vunnit övertygelse även genom den kännedom, de haft om resultatet av de nyssnämnda, tidigare före-tagna granskningarna av liknande art. Särskilt må i sådant hänseende erin-ras om den år 1865 påbörjade granskningen av de till språkundervisningen hö-rande läroböckerna samt om 1884 års kommittés granskning av de inom folk-skolorna använda böckerna.

Om således de sakkunniga finna starka skäl tala för en allmän läroboks-granskning, förefinnas dock vissa omständigheter, som för närvarande göra en dylik granskning mindre påkallad än tidigare varit fallet. Så torde det icke kunna bestridas, att det nuvarande läroboksbeståndet kan i stort sett sägas inom de flesta ämnen vara i kvalitativt avseende tillfredsställande för undervisnin-gen. Mindervärdiga läroböcker torde numera svårligen kunna göra sig gällande.

Till detta förhållande har givetvis bidragit den omständigheten, att de större bokförlagen merendels före utgivningen av en lärobok låta densamma un-dergå en granskning av speciellt sakkunnig person. Av stor betydelse för höjande av läroböckernas kvalitet har ock varit den fackkritik, som under de senare årtiondena i stigande grad utövats från flera olika håll. Sådan kritik har förekommit i pedagogiska och andra facktidskrifter, understundom även i dagspressen. Ävenledes hava läroböckerna underkastats kritisk prövning dels inom läroanstalternas ämneskonferenser — institutioner, som i äldre tid ej fun-nits — dels av skolöverstyrelsen, som inom sig rymt personer med en på olika ämnesområden speciell sakkunskap, till vilken de forna läroverksstyrelserna, eforsämbetena, givetvis icke kunde uppvisa motsvarighet.

Om således en allmän granskning av läroböckerna för närvarande måste be-tecknas såsom ur pedagogisk synpunkt ej så starkt påkallad, tala emot anord-nandet av en sådan även skäl av ekonomisk art. Det är självklart, att med den rikhaltiga lärobokslitteratur, som för närvarande finnes att tillgå i vårt land, en allmän granskning skulle bliva ett mycket omfattande arbete, som gi-vetvis komme att medföra betydande kostnader. Även detta förhållande har för de sakkunniga varit anledning till stor betänksamhet inför tanken att för-orda en dylik granskning. Då emellertid avsevärda skäl kunna, såsom nyss framhållits, anföras för en sådan granskning, hava de sakkunniga ansett sig böra något närmare undersöka de former, under vilka en sådan procedur skulle

62

kunna tänkas genomförd, samt tillika sökt beräkna de ungefärliga kostnaderna för densamma. För de resultat, till vilka de sakkunniga därvid kommit, skall en redogörelse nu lämnas.

Kungl. Maj :t förordnar på förslag av skolöverstyrelsen en nämnd av gransk-ningsmän, varvid i regel tre medlemmar beräknas för en var av de olika grup-per, till vilka ämnena böra sammanföras. Följande grupper hava de sakkunniga tänkt sig såsom med hänsyn till ämnenas inbördes samhörighet lämpliga:

1. modersmålet;

2. latin och grekiska;

3. kristendomskunskap, historia med samhällslära samt filosofi;

4. främmande levande språk;

5. geografi och biologi med hälsolära;

6. matematik, fysik och kemi; samt

7. erforderliga grupper för övningsämnena.

Bland medlemmarna i nämnden utser skolöverstyrelsen dels en gruppledare inom varje särskild grupp, dels en för alla grupper gemensam ordförande. De tre gruppmedlemmarna skola väljas så, att vetenskapliga och pedagogiska syn-punkter bliva vederbörligen tillgodosedda.

Understundom torde det, för att granskningen av varje bok skall kunna ske genom mer än en i ämnet särskilt sakkunnig person, vara behövligt, att extra granskningsmän finnas att tillgå. Skolöverstyrelsen bör därför äga att i sär-skilda fall, på framställning av grupp och efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, tillkalla tillfälliga granskningsmän.

, Vid granskningsarbetets början inkallas samtliga granskningsmän till för-beredande sammanträde inför skolöverstyrelsen, som lämnar uppgift om de läroböcker, som skola granskas inom resp. grupper, samt i fråga om varje bok meddelar, huruvida granskningen bör vara mera ingående eller mera summa-risk, ävensom lämnar övriga för arbetet behövliga anvisningar och medde-landen.

Efter detta möte sammanträda samtliga granskningsmän under ledning av den för dem utsedde ordföranden, vilken fördelar nämnden på grupper.

Des-sa Des-sammanträda därefter var för sig under några dagar.

Härpå vidtager den egentliga granskningen, som av de särskilda gransk-ningsmännen förrättas på deras hemorter men under kommunikation mellan gruppmedlemmarna inbördes samt, när så behöves, mellan dessa och ordfö-randen eller skolöverstyrelsen. När granskningsman har sitt omdöme över bo-ken i fråga färdigt, insänder han till gruppledaren förslag till utlåtande, vilket därefter tillställes övriga granskningsmän i gruppen.

Sedan alla utlåtanden inom utsatt tid inkommit, inkallas samtliga gransk-ningsmän till sammanträde inför nämndens ordförande för överläggning. Där-efter fördela sig granskningsmännen ånyo på grupper för att utarbeta grupp-utlåtande över varje lärobok. Utlåtandena överlämnas därefter till nämn-dens ordförande, som vid ett slutsammanträde med samtliga grupper i kort-het föredrager gruppbesluten. Ordföranden avlämnar till sist till

skolöver-63