»Utro Pomestchika». — Skolor för bönderna. — Träder i böndernas led. — »Det fruktansvärda problemet». — Regeringshjelpen otillräcklig och opraktiskt fördelad. — Planen för Tolstoys verksamhet.— En middag för 4 1/2 öre. — De åtta olika grenarne af Tolstoys verksamhet.
Innan jag fortsätter skildringen af mina personliga erfarenheter, skall jag förutskicka en allmän beskrifning af grefve Tolstoys välgörenhetsverksamhet bland de nödlidande.
Det har redan påpekats, att hungersnöden är kronisk bland de ryska bönderna. Den nuvarande hungersnöden är ett undantagsfall endast genom sin ofantliga utsträckning, omfattande öfver 20 provinser med omkring 35 millioner människor.
Det är icke första gången som grefve Tolstoy är sysselsatt med att lindra böndernas nöd. Han var ännu blott en ung man, då han gjorde sitt första allvarliga försök att hjelpa bönderna på sitt gods. Sina erfarenheter dervid, hvilka voro alt annat än uppmuntrande — bönderna ville nämligen i allmänhet ej låta sig hjelpas — har han skildrat i en berättelse, kallad »Utro Pomestchika» (Godsherrens morgon). Ehuru hans ungdomliga
förhoppningar att med ens kunna höja bönderna ur sitt djup af elände blefvo så grymt svikna, lemnade han ej, såsom många andra före och efter honom hafva gjort, för alltid sina bemödanden i denna riktning. Han
återupptog sedermera sitt arbete för böndernas lyftning genom inrättande af skolor, i hvilka han sjelf undervisade, och sökte på annat sätthjelpa dem; tills det slutligen blef, så att säga, för honom en religion att gifva icke blott sina penningar och egodelar utan äfven sig sjelf för folkets väl.
Grefve Tolstoy och hjelpsökande bönder. Efter fotografi, taget af författaren.
Han blefet såsom en af bönderna, lefde och arbetade ibland dem och för dem för att höja dem ur deras djupa förnedring och för att visa, huru tvingande nödvändigt det var att fylla den klyfta, som skiljer öfverklass och underklass från hvarandra. Han har nu i 15 år på detta sätt delat mushikens lif.
Med sin rika erfarenhet och sin grundliga kännedom om tillståndet i landet insåg och förutsade han tidigt den förfärliga hungersnöden, varnade regeringen för den fara, som hotade,och föreslog skyndsamma åtgärder till att, om möjligt, förekomma eller så mycket som möjligt inskränka densamma. Men, såsom var att vänta, fästes intet afseende vid hans varningar och råd, livilka tvertom betraktades som regeringsfarliga stämplingar och
agitationerGrefve Tolstoys tidningsuppsats, »Det fruktansvärda problemet», hvari han föreslog att sakkunniga personer borde samverka till att samla fakta angående nödens utsträckning och vidtaga åtgärder till dess afhjelpande, framstäldes af den högryska pressen såsom stående i samband med »en vidt utgrenad
sammansvärjning», och telegram sändes till utländska tidningar, att en nihilistisk sammansvärjning upptäckts i Moskwa!. Då hans försök både att förmå myndigheterna till att vidtaga nödiga åtgärder så väl som att förena flera enskilda krafter till gemensamt arbete för att afhjelpa nöden hade strandat, upptog han det svåra arbetet på egen hand.
I planen och utförandet af denna storartade välgörenhetsverksamhet i alla dess enskildheter har den store mannen
nedlagt sin hjernas lysande snille, sitt stora hjertas varma brödrakärlek och deltagande och sin viljas okufliga energi. I ett annat land och under en annan regering skulle för ett sådant praktiskt snille under dylika förhållanden öppnats det vidsträcktaste verksamhetsfält. I Ryssland deremot lades alla möjliga hinder i vägen för hans
människovänliga arbete.
Låt oss nu se, huru Tolstoy lyckats öfvervinna såväl dessa hinder som alla andra svårigheter i förening med en sådan verksamhet som den i fråga varande.
Den hjelp, som lemnades af myndigheterna, bestod i mjöl, som efter vissa bestämmelser utdelades månadsvis bland de nödlidande. Härvid uppstodo likväl en mängd olägenheter. Det hände ej sällan, att bönderna sålde mjölet, som de erhöllo af myndigheterna, och köpte bränvin för pengarne, lemnande sina familjer i nöd och elände; eller också togs det ifrån dem af deras fordringsegare. Men äfven om det ej användes på detta sätt, räckte det vanligen endast bortåt 15 à 20 dagar, hvadan familjen måste svälta den öfriga delen af månaden. Det var också under denna mellantid som de flesta sjukdoms- och dödsfallen inträffade. De svagare af folket dogo då omedelbart af svält. Vidare kunde ej bönderna laga lämplig föda endast af mjöl.I en mängd fall saknade de äfven ved till att koka maten och måste äta rå mjölmat. Följden blef, att många barn och svaga personer insjuknade och dogo äfven af denna orsak. En annan olägenhet var, att de mest behöfvande ofta ej fingo någon hjelp alls.
Sålunda utdelades ej mjöl åt fullt arbetsföra personer eller sådana familjer, som hade ett visst antal hästar och kor. Hvad skulle nu dessa taga sig till, då intet arbete fanns att erhålla, och intet foder åt kreaturen? Vidare bör äfven anmärkas, att vid den officiella mjölutdelningen, utom de dryga förvaltningskostnaderna, en mängd mjöl undansnillades och uppblandades med sand och gräs, för att ej tala om de olika klasser af individer, hvilka af särskilda orsaker ofta förbisågos vid utdelningen af den officiella hjelpen, såsom anhängare till sekter, politiskt misstänkta, personer af icke rysk härkomst o. s. v.
Det gälde nu att bereda den verksammast möjliga hjelp åt så många som möjligt af de allra mest nödlidande.
Det första som härvid måste göras var att taga reda på sådana som voro i största behof af hjelp. Detta var icke någon lätt sak. Det enklaste sättet skulle hafva varit att vända sig till starosten, byns »äldste», eller socknens pop för att af dem erhålla en lista på de mest nödstälda inom hvarje by. Men starosten är icke alltid en rätt israelit, i hvilken intet svek är, och »popen» är icke alltid ett helgon. Han är för sin existens helt och hållet beroende af hvad befolkningen betalar honom för hans religiösa tjenster, och det vore mer än man kunde vänta af den svaga människonaturen, om man fordrade, att han skulle vara fullt opartisk. Man måste derför personligen på ort och ställe taga kännedom om ställningen, icke blott i allmänhet utan i hvarje hem, d. v. s. gå ur hus och i hus och anteckna hvarje familjs tillgångar o. s. v. Men ej nog härmed. För att kontrollera de enskilda familjernas uppgifter sammankallades hela »miren» eller bykommunen, inför hvilken dessa uppgifter granskades. De på detta sätt vunna upplysningarne hopsummerades och uppstäldas på ungefär följande sätt:
Namn på familjefadern Antal familjemedlemmar Antal dibarn
Belopp af hjelp från regeringen Antal boksap
Bränsle
Belopp af jord tillhörande familjen Huru många kunna få spisa i köket?
De siffror, som på detta omsorgsfulla och samvetsgranna sätt samlades, voro i sanning talande: Redan i mars månad voro omkring 3/4 af bönderna i dessa trakter utan hästar och boskap; i allmänhet fanns inga födoämnen utom hvad som erhölls utifrån; på de flesta ställen led befolkningen nästan lika mycket af köld som af hunger, emedan de saknade bränsle samt både medel att köpa för och dragare till att forsla hem det; allra största delen af dibarnen kunde ej erhålla någon mjölk från de uthungrade mödrarnas bröst...
Dessa voro några af de fakta, som samlades under dessa husbesök.
Den första och förnämsta grenen af grefve Tolstoys välgörenhetsverksamhet var inrättandet af folkkök, der de hungrande bespisades gratis med olika rätter mat två gånger dagligen. Denna metod föll sig mycket billig, ty bland bönderna utsågs vanligen någon hjelpbehöfvande kvinna, som lagade maten och förestod köket, och bönderna sjelfva höllo de nödiga kärlen. Då de gingo till måltiderna, togo de med sig koppar och skedar hemifrån.
Upprättandet af dessa kök gick vanligen till på följande sätt. Från kringliggande, stundom mycket aflägsna byar kommo bönder och en starosta eller byäldste såsom utskickade och anhöllo om hjelp. Tolstoy sjelf eller någon af hans medhjelpare begaf sig då, såsom ofvan nämnts, till ort och ställe och först gick ur och i hus och sedan sammankallade hela kommunen för att utröna tillståndet bland folket och urgallra de mest behöfvande. Ett kök upprättades, och en lämplig föreståndarinna, vanligtvis en fattig enka, utsågs, och i köket inskrefvos de mest nödlidande. I vissa byar, der det fanns någon tillgång på mjöl,fingo gästerna endast varm mat; i andra åter både bröd och varm mat.
Denna indelning i kök med och utan bröd egde rum i mars månad, i följd af att myndigheterna då började att i vissa distrikt utdela 30 ℔ mjöl per man i månaden.
I dessa kök utan bröd utdelades följande belopp af födoämnen för hvart tiotal man per vecka: 5 ℔ rågmjöl till kvass, 2 ℔ hvetemjöl till välling, 10 ℔ ärtmjöl, hafremjöl eller majsmjöl till kisel (ett slags puré, en mycket vanlig rysk rätt); 10 ℔ ärter, 10 ℔ hirs till kasha (ett slags gröt) eller kulesh (ett slags grynsoppa), 2 pud1 pud = 16 1/3 kilogr. potatis, 1 pud rödbetor, 6 liter surkål, 1/2 ℔ hampolja, 4 ℔ salt, 1 ℔ lök. Dessutom åtgick under vintern 1 1/2 ℔ fotogen till hvarje kök samt 1,000 kilogr. vedVed mätes stundom med vigt. pr månad.
Vid denna utdelning åtgick dagligen till hvarje gäst i dessa folkkök 2 ℔ grönsaker — potatis, kål och rödbetor — och 1/2 ℔ mjölmat, nämligen pschena (tillagadt af hirs, ärter och rågmjöl), som i kokt tillstånd gör 4 ℔ pr man dagligen. Till en början visade sig bönderna, som voro vana vid att i andra kök få bröd, missbelåtna med denna förändring och ansågo, att den fördel de hade af dessa kök ej ersatte deras arbete med att hugga ved och köra den till köken, och sade, att de ej ville fortsätta längre och besöka dem. Men deras missbelåtenhet fortfor ej länge. Alt fler och fler kommo och bådo om att få blifva upptagna som gäster i dessa kök.
Dessa folkkök utan bröd ansåg Tolstoy vara af särskildt intresse, emedan de på ett tydligt sätt bevisade
oriktigheten af den uppfattning, som i allmänhet rådde bland bönderna, nämligen att rågbrödet är den kraftigaste och billigaste födan. I dessa kök har det tydligt ådagalagts, att ärter, hirs, majs, potatis, rödbetor, kål, kisel (ett slags kräm eller gröt af bär etc.) utgöra en kraftigare, helsosammare och billigare föda än bröd. Gästerna, som spisade i dessa kök utan bröd, medförde hemifrån mycket små brödbitar, och ibland kommo de t. o. m. utan bröd, men gingo hem mätta och voro friska hela vintern, under det de dagligen spisade ofvannämda grönsaker för2 kopek (3 1/2 öre) och bröd för 2 à 3 kopek (omkr. 5 öre): således inalles 8 à 9 öre per dag; under det att, då de lefde endast på bröd, det åtgick omkring dubbelt detta belopp eller 16 öre pr dag.
Det torde intressera Läsaren att se matsedeln till en middag, som kostar endast 4 à 5 öre; och den borde gifva förnämt folk, hvilkas kalas stundom uppgå till tusentals kronor, åtskilligt att tänka på.
Den hade för de olika dagarne i veckan följande utseende: Måndag: stchi (ett slags kålsoppa) och kasha (ett slags tjock gröt, som ätes med smör eller flott, stundom mjölk), Tisdag: påschlåbka (soppa på potatis, gryn och svamp etc.), ärt-kisel (tjock puré); till kvällsvard d:o d:o. Onsdag: ärtsoppa, kokt potatis; till kvällsvard: ärter med kvass
(en älsklingsrätt hos de ryska bönderna). Torsdag: stchi och ärt-kisel; till kväll d:o d:o. Fredag: potatissoppa kolesh (välling på hirs); till kvällsvard: d:o d:o. Lördag: »stchi» och kokt potatis; till kvällsvard: potatis med kvass. Söndag: ärtsoppa och kasha; till kvällsvard: ärter med kvass.
Vid upprättandet af denna matordning måste man rätta sig efter de matvaror, som funnos att tillgå. Hade man haft tillgång på rödbetor, med hvilka man under hela vintern tillagar älsklingsrätten svekolnik (ett slags sallad), samt hafre till kisel, skulle man fått en ännu mera omvexlande matsedel utan att omkostnaderna behöft bli större.
I alla dessa folkkök bespisades under mitt besök hos Tolstoy omkring 12,000 människor. Sedermera ökades detta antal betydligt, ej långt ifrån dubbelt, efter hvad det meddelades mig.
Den andra grenen af hans verksamhet under de senare vintermånaderna bestod uti att skaffa ved åt den
nödlidande befolkningen. Detta behof blef under den förfärliga kölden högst trängande i de skoglösa trakterna, och der bränntorf ej fanns. Bönderna hade hvarken medel att köpa ved, ej heller hästar till att köra hem den. Ofta kunde man i dessa trakter få se icke blott rior, stängslen och hela yttertaket af husen, utan äfven hela hus nedrifna och använda till bränsle. Flera familjer trängde sig ihop tillsammans med kreaturen i någon stugaFör att oj Frysa ihjel. — Sålunda utdelades bortåt 400 famnar björkved åt de beböfvande, antingen gratis eller mot en ringa ersättning, nästan uteslutande i form af arbete.
Den tredje verksamhetsgrenen bestod uti att föda böndernas hästar. För detta ändamål dels sändes hästarne på
»inackordering» till trakter, der det fanns foder, och dels upprättades stall, der Tolstoy underhöll om kr. 300 af böndernas hästar och sålunda räddade dem från att dö af svält.
Den fjerde verksamhetsgrenen bestod uti att utdela lin och bast åt bönderna, dels för att bereda dem någon sysselsättning och dels för att förskaffa dem kläder. Af bast förfärdiga nämligen bönderna skor, hvilka de begagna både vinter oeh sommar, med trasor lindade omkring benen i stället för strumpor. Ytterst sällan har en mushik råd till att skaffa sig läderskor. En del bönder erhöllo dessa varor gratis, andra åter betalade lialfva priset för dem. De färdiggjorda skorna, hvilka ej behöfdes för dem som förfärdigat dem, inköptes till fullt pris af Tolstoy och ånyo utdelades åt be-höfvande.
Den femte verksamhetsgrenen bestod uti att upprätta särskilda kök för små barn, hvilket arbete låg den store människovännen särskild t om hjertat. Han mötte härvid en mängd svårigheter, men lyckades till slut öfvervinna dem. Det är lätt att inse, huru de arma små barnen måste drabbas af nöden, då det ej fanns mjölk eller någon annan barnmat att tillgå, och dibarnen ej kunde erhålla mjölk från de utsvultna mödrarna! (Om 50 proc. af alla barn, som födas bland de ryska bönderna, under vanliga förhållanden dö i sin späda barndom, kan man förstå hvilka rika skördar döden under denna fruktansvärda hungersnöd måste göra bland de små.) Till dessa barnkök skaffades mjölk, hirs-, hafre- oeh bohvete-gryn etc., hvaraf tillagades en lämplig barnföda. Bönderna ville envist få denna barnmat till sina hem, men det visade sig, att de äldre i många fall åto upp barnmaten, och de små fingo litet eller intet. En del mödrar kommo med sina barn till köket, der de bespisades, och en del hemtade dagligen hem en portion åt sina barn.
Vid tiden för mitt besök i Tolstoys hufvudkvarter hadeInteriör af ett folkkök. Teckning af Gerda Tirén, efter fotografi, taget af författaren.bortåt 130 folkkök upprättats, och nya upprättades dagligen. Tolstoy umgicks mycket med tanken på att framgent fortfara med denna högst vigtiga verksamhet hland de små.
Den sjette verksamhetsgrenen bestod uti att till utsäde anskaffa och utdela potatis, hafre, hirs, hampa, råg och hvete åt de mest behöfvande, något som var högst af nöden, icke blott emedan en stor del af bönderna saknade all möjlighet att sjelfva förskaffa sig utsädesfrö, utan äfven derför att omkring en tredjedel af höstsådden blifvit förstörd af isskorpan på fälten, livilka måste plöjas och besås på nytt. Utsädes-fröet utdelades med vilkor att återbetalas efter nästa skörd efter gångbart pris. Pengarne härför skulle användas till upprättande af barnhem.
Den sjunde grenen af Tolstoys verksamhet bestod uti att inköpa och utdela hästar till de mest behöfvande. Utom den stora procent bönder, som aldrig haft några hästar, hvilka i många byar uppgå till 73 af hela antalet, bar i år
största delen af de öfriga bönderna mistat sina hästar och måste ovilkorligen råka i den hopplösaste nöd eller slafveri, om de ej bli hulpna. Anstalter hade träffats för inköp af bortåt 100 hästar till ett medelpris af 25 rubel stycket. Hä-starne utdelades på följande vilkor: Den som får en häst måste odla jord åt två fattiga bönder, som ej hafva hästar sjelfva, eller åt enkor och faderlösa barn.
Den åttonde verksamhetsgrenen bestod uti att sälja råg, mjöl och bröd till ytterst lågt pris. Flera bagerier upprättades, der utmärkt godt bröd såldes till G0 kopek pr pud.
Utom dessa ofvannämda verksamhetsgrenar, till hvilka de skänkta medlen användts, gåfvos smärre summor till-att af-hjelpa särskilt trängande behof, såsom till begrafningsomkost-nader, betalandet af skulder, som botade till-att bringa hela familjer i en förtviflad ställning o. s. v.
Folkköken utgjorde naturligtvis den vigtigaste grenen af denna gigantiska och mångsidiga verksamhet.
Trots de många och stora svårigheterna har denna verksamhet lemnat lysande resultat, tack vare Tolstoys rika erfarenhet hans egen och hans medhjelpares kärleksfulla hän-gifvenliet, gränslösa sjelfuppoffring och okufliga energi.Utom denna materiella hjelp gjorde grefven och hans medarbetare alt hvad som stod i deras förmaga att bereda mushikerna moralisk hjelp. På ett deltagande och kärleksfullt sätt talade de till dem, rådande,
undervisande, tröstande och uppmuntrande dem. De hade alltid ett rikt urval af småskrifter (godkanda afl censuren), hvilka de utdelade bland dem som kunde läsa. De upprättade äfven här och der skolor, der både barn och äldre fingo lära sig läsa och skrifva samt andra nyttiga sakter. Naturligtvis kunde ej denna sistnämda verksamhet i någon mera betydande grad utvecklas under de förhållanden, som voro rådande.
Efter dessa allmänna anmärkningar rörande grefvens och hans medarbetares välgörenbetsverksambet, vill jag nu, för att gifva en tydligare föreställning om såväl nöden bland mushikerna som arbetet för dess lindrande, skildra några af mina besök ute i byarne.