Greger: ”Jag försöker få det att efterlikna dom bra texter jag läst”

texter och motiverar varför går inte att genomföra i den första intervjun, som börjar på följande sätt:

I: Vilka texter har ni skrivit i svenska i höst?

E: En insändare, en novell och en text om övervakning I: Om du skulle lägga texterna efter hur bra dom är… E: Jag kommer bara ihåg novellen, så att det blir ju novellen I: Ja… Då är det… hm… novellen som är den bästa? E: Nja, jag kommer ju inte ihåg dom andra som sagt

Intervjun kommer därför inledningsvis att handla uteslutande om arbetet med novellen där eleven inte alls anger några svar som skulle ligga i linje med den beskrivning av genrediskursen som jag utgår från, utan snarare liknar vad Elbow skulle kalla the dangerous method (1998:39–46).

E: Jag gick först omkring och tänkte på hur jag tänkte skriva den I: Ja…

E: Och, och så formulerade jag olika saker i huvudet i två dar I: Ja…

E: Och sen så skrev jag ner mina tankar […]

E: Jag arbetade nästan bara i huvudet

Så småningom övergår intervjun till ett samtal om texter och skrivande mer generellt, där Greger har idéer om skrivande som återfinns i genrediskursen:

I: Ja… Hm, och finns det såna generella råd som gör en text bra? E: Nej. Det kan vara allmänt

I: Ja… Vad gör en argumenterande text bra då? Om det inte finns generella råd. Tänker du dig att det finns…

E: Alltså det beror ju från text till text liksom I: Ja

E: Alltså det är klart det är olika för olika sorters texter, noveller ska ju vara spännande och argumenterande texter ska vara argumenterande. Det är det som är grejen liksom

[…]

I: Hur viktigt är det att man lägger ner tid på skrivandet, tror du? E: Nej, inte så viktigt. Det är viktigare att läsa

I: Det är viktigare att läsa

E: Ja, om man vill bli bra skrivare så måste man läsa mycket I: Ja… Vilka typer av texter behöver man läsa då?

E: Det beror på vad du ska skriva. Allmänt, allmänt alltså, om du ska skriva en argumenterande så är det ju bra om du läser en argumenterande

I: Ja, det är också själv… E: Då är det lättare att härma… I: Ja

E: … och göra likadant I: Ja

Även den andra intervjun som skulle handla om de texter eleverna skrivit under sin första kurs i svenska har en del praktiska problem. Jag skulle inte direkt vilja påstå att Greger är en motvillig informant, men hela samtalet blir lite trevande, bland annat eftersom Greger inte minns något om de texter han skrivit under läsåret, förutom den novell han precis läst om, och som vi samtalade om i den förra intervjun, och den tidning som redovisats föregående vecka. Dessutom tycks Greger, åtminstone inledningsvis, tolka situationen som om det är ett visst svar jag är ute efter (se avsnitt 4.2.5 om den asymmetriska relation som finns i själva intervjusituationen).

I: Om du skulle beskriva gymnasiets skrivande, vad skulle du säga, vad har varit typiskt för skrivandet?

E: Hm… Jag är inte riktigt säker på vad du är ute efter (skratt)… faktiskt.

Samtidigt kan man förstås även vara kritisk till att inleda en intervju med en så vid fråga. På frågan om vad som är framgångsrikt skrivande på gymnasiet är i alla fall Greger säker på sitt svar: Det handlar om att vara bra på att formulera sig. Goda formuleringar eller brist på språkkänsla är också det han reagerar på mest i andras texter.

I: Vad är det man bör kunna på gymnasiet för att skriva bra, i svenska? E: Det känns som om man måste formulera sig väl, tycker jag i alla fall. I: Ja…

E: Det känns ju som att, alltså, många texter blir ju helt… osammanhängande, ologiska, o… Alltså, till exempel noveller som man läser som… karaktärerna inte har nån speciell anledning att göra saker överhuvudtaget

I: Mm…

E: Och det känns som fel reaktioner, fel skriva…

Hur han själv utvecklats över året har han däremot svårt att formulera, på samma sätt som han är osäker på vad läraren förväntar sig av honom när han skriver. Osäkerheten om vad läraren förväntar sig är ett återkommande tema i flera av loggböckerna i min studie. För Greger tycks inte heller lärarens respons hjälpa honom här.

I: Vad har du fått kritik för? E: Ja, det var så länge sen… Hm…

I: Och du vet inte vad, vad din lärare tycker… E: Jag är lite smådålig på att ta till mig kritik (Gemensamt skratt)

I: Ja, men det är vi nog lite till mans

E: Så jag… brukar bara lyssna på ett halvt öra…

För Greger är det kanske inte heller så att läraren är den som vet bäst hur en text ska se ut. Han söker snarare inspiration till sitt skrivande i andra texter och om han måste skriva en text föredrar han novellen. Möjligen kan man säga att Greger här också ger en bild av skrivandet som mer handlar om att konstruera än att om att komponera en text.

E: Det är ju lättare att komma fram till handling för man har… man får ju ganska mycket handlingar av att titta på TV.

I: Ja, så är det förstås.

E: Så kan man blanda ihop nåt sånt.

Förutom detta exempel återkommer Greger till mönstertexten som utgångspunkten för skrivandet i slutet av intervjun, där han inte bara får

inspiration till innehållet i den text han ska skriva utan även till hur han väljer att formulera sig.

I: Vet du var läraren vill ha eller förväntar sig när du får en skrivuppgift? E: Nej, men jag försöker få det att efterlikna dom bra texter jag läst I: Ja…

E: … eller så har man läst välformulerade böcker och texter […] Som sagt, formuleringen igen. Försöka att få det att se snyggt ut, va

Trots dessa exempel skulle jag inte tvärsäkert utifrån intervjun hävda att denne elev fortsatt positionerar sig i genrediskursen. Ändå är det viktigt att poängtera att det är mönstertexten snarare än lärarens instruktioner och respons som är utgångspunkten för hans skrivande i båda intervjuerna.

Kanske bör man också som avslutning nämna att Greger inte tycker särskilt mycket om att skriva. Det som man tvingas göra kan aldrig bli lustfyllt, menar han.

I: Om du skulle välja… Vilken av dom här texterna har du tyckt bäst om att jobba med?

E: Alltså jag är inte den personen som tycker om att skriva faktiskt I: Nej…

E: Alltså det är, alltså direkt… Nej, men det är så med de mesta saker, så fort jag tvingas göra nånting, så blir det direkt en, ett jobb och en börda

I: Ja…

E: Alltså det är samma, alltså samma sak med allting I: Ja…

E: Så jag… Alltså så fort det blir typ skolarbete så gillar jag det inte I: Nej…

E: Det är samma sak som att jag tyckt det var helt okej att läsa böcker, sen tvingades jag att läsa böcker i skolan – nu tycker jag inte om det längre.

Någon vecka tidigare skriver han i sin loggbok som svar på frågan vad han tycker eller tänker om den skrivuppgift de just nu håller på med i svenskämnet: ”Jag tänker inte så mycket om uppgifter, jag brukar ta det och göra dem.”

I min studie finns två elever som verkar ha samma skrivpedagogiska diskurs som sina lärare överst på sin agenda. Den ena är Fredrik som berättar om sin syn på skrivande i avsnitt 5.5.1. Den andre är Patrik som alltså med viss tvekan bedömdes positionera sig i samma diskurs som sin lärare Sofia, diskursen om sociala praktiker. Intervjuerna med Patrik redovisas i följande avsnitt.

5.5.5 Patrik: ”Poängen med artikeln måste komma flera gånger för den kan