Grunden för kommunernas åtagande

I grunden regleras kommunernas ansvar för unga liksom för andra

åldersgrupper i Socialtjänstlagen.2 _{I lagen heter det att kommu-}

nerna är skyldiga att ”skapa en god samhällsmiljö och goda för- hållanden för barn och ungdom, äldre och andra grupper…” (3 kap. 2 §). Kommunen ska via socialnämnden stödja den enskildes rätt till arbete och utbildning.3

5.1.1 Villkorat ekonomiskt bistånd

I Socialtjänstlagens fjärde kapitel regleras individens rätt till ekono- miskt bistånd eller försörjningsstöd. Det heter att biståndet ska garantera en ”skälig levnadsnivå” och att stödet ska stärka den en- skildes möjligheter att ”leva ett självständigt liv”. Samtidigt är stödet behovsprövat och villkorat. Ungdomars skyldigheter framhålls sär- skilt. Det heter att socialnämnden får begära att personer som inte har fyllt 25 år och som uppbär försörjningsstöd under viss tid ska delta i anvisad ”praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet” (4 kap. 4 §). Det betonas att huvudsyftet ska vara att stärka den enskildes möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller att komma in på en utbildning. Det framhålls också att ansvarig nämnd alltid är skyldig att samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut

2 _{SFS 2001:453 Socialtjänstlag.}

3 _{Kommunen är inte skyldig att inrätta en socialnämnd. I Socialtjänstlagen heter det att}

kommunens ”uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de nämnder som kommun- fullmäktige bestämmer” (2 kap. 4 §). Den vanligaste ordningen torde dock vara att kom- muner har en särskild socialnämnd.

Ungdomarna och den kommunala arbetsmarknadspolitiken

tas om att anvisa en individ till någon form av sysselsättning. Sam- tidigt är det viktigt att betona att dessa insatser betraktas som ett komplement snarare än som ett alternativ till ordinarie arbetsmark- nadspolitiska program och reguljära utbildningar.4 _{I Socialstyrelsens}

stöd för kommunernas rättstillämpning och handläggning av ärenden kopplade till ekonomiskt bistånd understryks att socialtjänsten inte ska anvisa till några fullständiga eller reguljära utbildningar. Huvudsyftet med anvisningarna ”är att förhindra att yngre personer

blir passiviserade av ett långvarigt biståndsmottagande”.5 _Aktive-

ring är ledordet.

I den politiska debatten liksom i forskningen har kommunernas aktiveringskrav varit omdiskuterade. Det hävdas t.ex. att generella krav på motprestationer för rätt till ekonomiskt bistånd är tvek- samma eftersom bedömningar av understödsbehov ska ta sin utgångs- punkt i den enskilde individens förmåga och förutsättningar. Vissa forskare menar att insatserna mest syftar till disciplinering och kontroll, något som inte är förenligt med lagstiftningens utgångs-

punkt i medborgerliga rättigheter.6 _{Enskilda kommuners hantering}

av biståndsärenden och aktiveringskrav har varit föremål för gransk- ning av Socialstyrelsen.

I den senaste Långtidsutredningen (LU2011) presenterades också ett förslag om att en statlig dagpenning borde införas till samtliga inskrivna på Arbetsförmedlingen som uppfyller kraven på aktivitet. En sådan insats skulle i ett slag minska behovet av försörjningsstöd och kommunal arbetsmarknadspolitik. Det finns emellertid inte mycket som talar för att ett sådant förslag kommer att genomföras i dagsläget. I en promemoria från 2012 som utarbetats av en arbets- grupp bestående av företrädare från flera departement – Jobb-

stimulans inom det ekonomiska biståndet m.m. (Ds 2012:26) – före-

språkas i stället att rätten att villkora ekonomiskt bistånd utvidgas till att omfatta även medelålders och äldre.

Kommunerna kan däremot själva påverka villkoren för försörj- ningsstödsberoende. Ett sätt som tillämpas i flera kommuner är alltså att man helt enkelt anställer enskilda individer som uppbär ekonomiskt bistånd. Sigtuna är en kommun som har tillämpat ett

4 _{Ekonomiskt bistånd (2003). Stöd för rättstillämpning och handläggning i den kommunala}

socialtjänsten. Socialstyrelsen: Stockholm, s. 89.

5 _{Ekonomiskt bistånd (2003), s. 92.}

6 _{Se t.ex. Hollertz, Katarina (2010), Problemen förgår, lösningarna består. Organisering av}

kommunala insatser för unga arbetslösa med försörjningsproblem. Socialhögskolan: Lund och

Thorén, Katarina (2006), ”Kommunal aktiveringspolitik: En fallstudie av det praktiska arbetet med arbetslösa biståndstagare”, i Arbetsmarknad och arbetsliv 12, s. 99–114.

Ungdomarna och den kommunala arbetsmarknadspolitiken

52

sådant system för samtliga understödstagare. Man har ett avtal med Svenska Kommunalarbetareförbundet som medger visstidsanställ- ning i kommunen för biståndsmottagare under 12 månader. Utgångs- punkten är det så kallade beredskapsavtalet (BEA) mellan SKL och Svenska Kommunalarbetareförbundet. Avtalet reglerar villkoren

för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska insatser.7 _{Malmö stad}

tillämpar ett likartat system när man anställer arbetslösa inom ramen för så kallade servicepatruller som i sin tur får uppdrag av kommu- nens olika förvaltningar. En poäng är att de som sysselsätts, förutom att de ges möjlighet till kompetenshöjande arbetslivserfarenhet, kvalar in för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen om de inte skulle få någon ny anställning när arbetet inom servicepatrullen tar slut. Systemet med kommunala ungdomsanställningar vilar på lik- artade principer.

5.1.2 Arbetsmarknadsenheter

Kommunerna är skyldiga att upprätta något slags organisation för att hantera arbetsmarknadspolitiska åtaganden. Redan i en lag från 1944 fastställdes att kommunerna skulle inrätta arbetslöshetsnämnder som skulle ges förutsättningar att agera för att förhindra arbets-

löshet.8 _{I de fall en arbetslöshetsnämnd inte inrättades föll ansvaret}

på kommunstyrelsen. Skyldigheten finns kvar. I dag har, som fram- gått tidigare, det absoluta flertalet kommuner särskilda arbets- marknadsenheter, närmare bestämt cirka 80 procent av kommu- nerna. Utformningen av dessa enheter varierar – de kan fungera som en fristående förvaltning eller som integrerade enheter under någon annan förvaltning – men de är etablerade på de allra flesta håll. Försörjningsstödsberoende ungdomar är en av de grupper som man arbetar mest med på arbetsmarknadsenheterna.

5.1.3 Samverkansavtal

De arbetsmarknadspolitiska insatserna i kommunerna utformas alltså ofta i samverkan med Arbetsförmedlingen, men Förordningen om Arbetsförmedlingens samverkan med kommuner om arbets-

7 _{Överenskommelser om Bestämmelser för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska insatser –}

BEA.

Ungdomarna och den kommunala arbetsmarknadspolitiken

marknadspolitiska program9 _{sätter gränser för Arbetsförmedlingens}

upphandling och samarbete med kommunerna. Privata aktörer har företräde genom lagen om offentlig upphandling. I de fall någon privat aktör inte finns tillgänglig kan Arbetsförmedlingen vända sig till kommunerna. Dessutom framhålls att kommunerna ska kunna medverka i programmen Jobb- och utvecklingsgarantin och i Jobb- garantin för ungdomar. I övrigt ska Arbetsförmedlingen endast få ”ingå en överenskommelse med en kommun om anordnande av insatser eller aktiviteter för nyanlända invandrare och unga med funktionshinder” (2 §). Samarbetet med kommunerna ska också tidsbegränsas (till ett år) och grundas på särskilda samverkansavtal. Kommunerna får emellertid ersättning för kostnader kopplade till studie- och yrkesvägledning och jobbsökaraktiviteter med coachning inom ramen för Jobbgarantin för ungdomar.

5.1.4 Finansiell samordning och samordningsförbund

Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser har följts en snabb ökning av antalet samordningsförbund och spelar en

väsentlig arbetsmarknadspolitisk betydelse.10 _{Den finansiella sam-}

ordningen berör kommunerna, landstingen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. 207 av landets kommuner är i dag mer eller

mindre aktiva i något samordningsförbund.11 _{De projekt som}

initieras av samordningsförbunden ska i hög grad riktas till ungdomar som står långt från arbetsmarknaden. Ungdomar med aktivitets- ersättning är en av målgrupperna. Syftet är att tidsbegränsa aktivitets- ersättningen, minska beroendet av ekonomiskt bistånd och under- lätta självförsörjning.

Efter denna genomgång av regelverk och utgångspunkter för den kommunala arbetsmarknadspolitiken berörs nu fenomenet kom- munala ungdomsanställningar. Vad vet vi om anställningarnas omfattning och inriktning? Vad kan sägas om dess välfärdspolitiska betydelse?

9 _{SFS 2007:1364 Förordning om Arbetsförmedlingens samarbete med kommuner om arbets-}

marknadspolitiska program.

10 _{SFS 2003:1210 Lag om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.}

6

Erfarenheter av kommunala