Gymnasieskola

7.1.2 Gymnasieskola

Gemensamt för gymnasieskolans läroplaner är att skapa förståelse för olika grupper och individer i samhället för att utveckla tolerans och motverka främlingsfientlighet. Med utgångspunkt från Lgy 70 och religionskunskap ska undervisningen utgå från

kristendomen, även om andra viktiga icke-kristna religioner ska redogöras för (Lgy 70). Inom undervisningsämnet religionskunskap i enlighet med Lpf 94 ska kristendomen och övriga religioner redogöras för, däremot lyfts inte minoriteter inom ramen för

läroplanens allmänna del liksom kursplanen för religionskunskap (Lpf 94). I

gymnasieskolans nuvarande läroplan, Gy 11, får de nationella minoriteterna en plats med tillhörande historia, religion, språk och kultur. Minoriteternas plats utifrån Gy 11 skrivs fram under skolans övergripande mål och riktlinjer, läroplanen fastställer att det är skolans ansvar att varje elev erhåller ovanstående kunskap om Sveriges minoriteter. Under ämnet religionskunskap ska eleverna fördjupa sina kunskaper inom olika

religioner, livsåskådningar och etiska förhållningssätt. Kursplanen utgår inte från någon specifik religion, även om kristendom har en särskild betydelse för svensk historia, kultur och tradition (Gy 11).

Studiens resultat visar därmed att samer fått en tydligare plats i undervisningssammanhang till följd av minoriteters inträde i läroplaner och

styrdokument. Detta till följd av politiska förändringar skett, vilket bottnar i statens ursäkt jämte samer och andra minoritetsbefolkningar. Studien visar tydligt att kristendomen har en betydande roll för svenskt utbildningsväsende och inflytande i läroplaner. Även om Sverige är ett sekulärt land med religiös mångfald, ligger kristna värderingar bakom Sveriges kultur och tradition i stort vilket påverkar skolan och läroplanen. Undersökningen visar att en förändring skett, kristendomen var tidigare en dominerande religion och stod i centrum för undervisningen. Ett större utrymme ges för andra religioner och alternativa livsåskådningar, vilket innebär att en religiös mångfald existerar inom ramen för dagens religionsundervisning. Det handlar om att andra religioner får mer plats i skola och undervisning för att bredda och nyansera religionsundervisningen. Förfarandet innebär bland annat att samer som nationell minoritet och ursprungsbefolkning med tillhörande tro fått större utrymme i undervisningssammanhang, även om deras framträdande fortfarande är i liten utsträckning. Teorins innebörd genomsyrar hela processen med läroplanernas förändring, vilket bottnar i politiska reformer och samhällsförändringar som avgör skolans uppdrag och innehåll (Fairclough 2010, ss. 8–9).

73

7.2. Läromedel

7.2.1. Grundskola

Läromedel i religionsämnet som ligger till grund för undervisningens innehåll har analyserats i relation till det diskursteoretiska ramverket. Läromedel har genom flera århundraden granskats genom svenska staten. Det innebär att staten undersökt alla läroböcker innan de tillämpats i undervisningssammanhang (Långström 1997, s. 191 & Åström Elmersjö 2017, s. 1). Resultatet visar att läroböckerna som granskats generellt lyfter liknande redogörelser, vilket förklaras genom att skolan är en statlig institution där elever ska få en likvärdig undervisning som följer läroplanernas innehåll. I relation till det teoretiska ramverket är det synligt att det finns samband mellan de undersökta läroböckerna, vilket handlar om dess centrala innehåll. Det kan förklaras genom att staten tidigare granskat läromedel och på så sätt format strukturer (Winter 2000, s. 28).

Resultatet visar att läroböcker som utgivits i relation till Lgr 62 framför allt fokuserat på kristendom och naturreligioner, vilka bland annat lyfter afrikanska folkgrupper och indianer. Det visar att kristendomen hade en central roll i samhället som statsreligion, vilken låg till grund för undervisningsmaterialet. Naturreligionerna som lyfts synliggör urbefolkningar i andra delar av världen, det kan tolkas som att naturreligioner inte fanns i Sverige och således något som bara existerat i andra världsdelar. I relation till att Sverige var ett kristet land samt religionens starka inflytande ur ett politiskt perspektiv, kan resultatet tolkas genom den kulturella samhörighet som befästs i samhället. Detta genom att markera skillnader mot andra befolkningar med tillhörande kultur och religion (Geels & Wikström 2013, ss. 457– 458).

Under Lgr 69 förändrades religionsämnet benämning från kristendomskunskap till religionskunskap. Läroböckerna fokuserade däremot fortsatt i regel på kristendom och olika kristna inriktningarna snarare än andra religioner. Naturreligioner kom därtill att få en mindre roll i läroböckerna än tidigare. Sovjetunionen och USA kom däremot att framträda mer i läroböcker för årskurs 7–9. Det kan förklaras genom teorin, vilket handlar om att det svenska samhället ville visa sig neutrala i frågan gällande kalla kriget och öppet lyfta diskussioner och reflektioner i klassrummet. Två stora maktstater

drabbades samman, vilket var en viktig aspekt att lyfta i undervisningen för att synliggöra olika diskurser och deras påverkan för konsekvenser i det vardagliga livet (Nationalencyklopedin 2021b).

I de läromedel som granskats och utgivits i samband med Lgr 80 visar resultatet att dessa förändrats i takt med samhällsförändringar. I relation till läroböckerna som

74

utgivits efter år 1980 lyfts olika diskurser som tidigare varit osynliga. Kristendomen har inte längre en lika stor och central roll som innan. utan andra världsreligioner har fått en mer befäst plats i och med Lgr 80. Resultatet gällande läroböcker för grundskolans årskurs F-3 går i linje med resultatet ovan, vilket handlar om att böckerna som tidigare redogjort för kristendomen förändrats till att även inbegripa de abrahamitiska

religionerna. Läromedel i övriga årskurser redogör bland annat för konflikter,

främlingsfientligt, våld och identitetsfrågor. Ett par läromedel belyser samer, däremot i liten utsträckning. Böckerna framställer orättvisor i andra länder och lyfter bland annat urbefolkningars rättigheter och folkstammar som utrotats.

Den samiska befolkningen kom att klassas som urfolk i Sverige år 1977 då riksdagen erkände samer som urbefolkning med tillhörande språk, kultur, historia och religion (Sametinget 2020a & Sametinget 2020b). I relation till Lpo 94 är det tydligt att världsreligionerna fått en betydande roll i läroböckerna som undersökts. Läromedlen har dessutom framställt religionens betydelse och mänskliga rättigheter till skillnad mot böcker som utgivits i samband med tidigare läroplaner. Ett par böcker lyfter den kristna missionen och försöken till att utrota den samiska befolkningen med tillhörande

religion. Framställningen har däremot varit något stereotyp samt ‘mild’ i skildringen av den kristna missionen. I samband med den offentliga ursäkten från svenska staten gällande det förtryck och förföljelse som samerna varit utsatta för, har detta synliggjorts i högre grad i läroböcker (Regeringskansliet & Sametinget 2004, s. 63).

I samband med Lgr 11 sker en stor förändring för samers framställning i läroböcker. Samer lyfts i nästan alla böcker från årskurs 4 och uppåt som undersökts. Den samiska befolkningen redogörs för i relation till deras kultur, språk, historia samt religion. Skildringarna är till stor del på ett nyanserat sätt och läroböckerna redogör för den kristna missionen samt erkännandet av samer som urfolk tillika nationell minoritet. Det finns däremot några få läroböcker som inte framställer den samiska befolkningen med tillhörande religion på ett rättvist sätt. Läromedel tillägnat årskurs F-3 som granskats belyser inte samer eller samisk religion. Sociala strukturer i samhället, exempelvis ojämlikheter, kan förändras genom att påvisa och avslöja betydelser för strukturer. Då läromedel redogör för samer med tillhörande tro samt hur dessa blivit förtryckta, ges en ökad förståelse för elevernas kunskap om förhållandet mellan majoritet och minoritet i relation till religion och politik. Det är därför av värde att ojämlika maktstrukturer synliggörs och redogörs för i undervisningskontexter (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 70).

75

7.2.2. Gymnasieskola

En tydlig likhet finns mellan gymnasieskolans läromedel i religionskunskap ur ett historiskt perspektiv. Det handlar om att elever ska ha kunskap och förståelse ur ett större perspektiv, vilket exempelvis handlar om politiska skeenden och händelser. Läromedel som utgivits i relation till Lgy 70 utgår från kristendom men lyfter även världsreligioner och naturreligioner, dock med fokus på afrikanska religioner och indianer. Religionens betydelse samt konflikter och krig i andra länder redogörs för därutöver. Sverige framställs som ett enat land där invånarna har en religion,

kristendom, samtidigt som andra länder har olika religioner, urbefolkningar, konflikter och krig. Kristendomen var den svenska statsmakten och läroböckerna skildrar

samhällets struktur och norm. Urbefolkningar, andra religioner och konflikter kan därför tolkas som något unikt för andra länder medan Sverige var ett enhälligt kulturellt och religiöst land (Geels & Wikström 2013, ss. 457–458).

Läromedel som utgivits i samband med Lpf 94 lyfter liknande stoff som med tidigare läromedel, den enda förändringen är att samer och samisk religion behandlas i fler läroböcker. Läromedlen redogör för den äldre samiska religionen samt samernas ställning i Sverige. Det redogörs även för minoritetsreligioner i samband med

diskriminering. Det går i linje med teorins innebörd som visar att läroböcker troligtvis lyfter samer efter statens erkännande om samer som urbefolkning år 1977, samt statens ursäkt till den samiska befolkningen år 1988 (Regeringskansliet & Sametinget 2004, s. 63). I relation till läroplan Gy 11 har etik, identitet samt vetenskap fått större utrymme i jämförelse med tidigare läroböcker. I detta examensarbete är det både fysiska

läroböcker samt digitala läromedel som granskats. De fysiska böckerna lyfter inte samer, däremot utsatta grupper och ojämlika maktförhållanden där andra minoriteter nämns. Samer nämns i några av de digitala läroböckerna, framför allt i relation till minoriteter och används som förklarande exempel till identitet och etnicitet. Läroböckerna synliggör utsatta grupper i samhället som påverkats av ojämlika maktförhållanden och redogör för minoriteter och deras ställning i samhället efter erkännandet av minoritetsspråken (Griggio & Kuhn 2015, s. 25).

Det är synligt att framställningen i läroböcker tidigare följt ett liknande spår. Läroböcker som utgivits i relation till Lgr 11 har ett varierat innehåll, detta gäller

framför allt läromedel för årskurs 7–9 samt gymnasieskolan. Det kan ha att göra med att staten i dag inte granskar läromedel som används i undervisning, utan det åligger

snarare varje lärare att granska de läromedel som tillämpas i undervisningssammanhang (Långström 1997, s. 191). En konsekvens av att staten slutat granska läromedel är att

76

utbudet av läromedel ökat anmärkningsvärt (Stridsman 2014). Teorins syfte är att undersöka och synliggöra diskurser som är i linje med samhällsförändringar, därför kan samers inträde i läromedel i relation till Gy 11 förstås genom att minoriteternas ställning i Sverige synliggörs i större utsträckning i samhället och anses därmed vara aktuell för sociala konsekvenser i det vardagliga livet (Winter 2000, s. 28).

7.3. Undervisning

Studiens resultat visar att drygt hälften av de medverkande religionslärarna oavsett undervisningsstadium i studien behandlar samer och samisk religion i

undervisningsämnet religionskunskap. I årskurs 4–6 skrivs ett kriterium fram gällande äldre samisk religion, däremot visar studiens resultat att enbart 80 procent av lärarna behandlar samisk tro (Lgr 11). En tydlig trend syns hos lärarna som inte behandlar samer i undervisning om religioner, lärarna argumenterar för att samer inte bör behandlas inom religionsämnet liksom att urfolket rent geografiskt inte är relevant för elevernas geografiska utgångspunkt. Individers inställning liksom uppfattning till fenomen och händelser påverkar huruvida denne behandlar specifika områden i undervisningen eller inte. Det är därför viktigt att lärare skapar bakgrundsförståelse av fenomen för att kunna förmedla intryck och kunskap om fenomen ur ett större

perspektiv (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 91). I demokratiska samhällen ska varken folkgrupper eller individer utstå förtryck och förakt. Det är det politiska systemet som kan främja utanförskap eller förtryck genom hållbara strukturer (Oscarsson 2014, ss. 88–89).

Resultatet visar att lärare tillägnar ungefär 1–3 timmar gällande samer och samisk religion i undervisningen. En del lärare menar att samisk religion delvis ryms inom religionsundervisningens innehåll, även om lärarna i regel inte är nöjd med tidsramen som existerar. Majoriteten av lärarna menar däremot att de önskar ökad undervisningstid om samer i religionskunskap. Tidsbrist är ett återkommande fenomen som gör att lärare överlag inte hinner belysa samisk tro i ordinarie

religionsundervisning. Det resulterar i att lärare får bortprioritera samer inom undervisningen, alternativt beröra samer och samisk religion ytligt i förbifarten i relation till andra livsåskådningar. Detta kan förklaras genom att synliggöra samers nedprioriterade plats i läroplaner samt kursplaner. Förändringar kan ske genom att lärare belyser problematiken med kursplanernas strikta struktur, vilket innebär att inget större

77

utrymme ges för samisk religion för övriga årskurser än för grundskolans mellanstadium.

Lärare menar att de måste prioritera de framskrivna kunskapskraven liksom det centrala innehållet i kursen, vilket bottnar i hur kursens upplägg ser ut liksom dess tidsram. Flera lärare menar därför att samisk tro lätt hamnar i periferin då det inte nämns som ett krav, med undantag för grundskolans årskurs 4–6. Resultatet i studien visar att fler lärare önskar tydligare innehåll i läroplaner liksom övriga styrdokument. I samband med samhällsutvecklingen runt 2000-talet ökade lärares möjligheter att påverka

undervisningens innehåll utifrån det läraren anser relevant och nödvändigt för elevernas kunskapsutveckling (Lundgren 2014, ss. 141–142). Lärarna menar att både ökat och mer nyanserat undervisningsmaterial kring samer och samisk religion behövs för en rättvis skildring. Det blir således generellt svårt för lärare att påverka undervisningen eftersom kunskapskraven är strikta och tidsramen snäv, därav finns inget större utrymme för att lyfta samer i högre utsträckning.

I undersökningen är det flera lärare som nämner att det är vanligt att vuxna inte har kunskaper om samer och samisk religion, därför menar dem att det är viktigt att behandla det i undervisningen. Flera lärare uppger samtidigt att de önskar ökad kunskap om samer, i synnerhet inom ramen för deras lärarutbildning. Lärare som behandlar samisk religion inom ämnet religionskunskap menar att det är viktigt att belysa samernas historia för att öka elevers förståelse och medvetenhet om minoritetsfolkens ställning i samhället, både ur ett historiskt- och samtida perspektiv. Gemensamt för många av lärarna som behandlar samisk tro i undervisningen är att filmen Sameblod tillämpas. Filmen används för att hämma fördomar om samer, exempelvis att alla samer är renskötare, bor i hyddor och talar samiska. På grund av att filmen, enligt lärarna, belyser samer och samisk religion på ett nyanserat och rättvist sätt, så tillämpas filmatiseringen i undervisningen för att elever ska få ett mångsidigt perspektiv av hur majoritetssamhället behandlar minoritetssamhället i bredare kontext.

Genom att utelämna samisk religion i undervisningen med motivering att relevans eller engagemang saknas, fortsätter lärare att befästa strukturer om samernas irrelevans i samhället och undervisningen. Det teoretiska ramverket menar att lärare behöver behandla samisk tro i undervisningsämnet religionskunskap, eftersom det är i vardagen som människor producerar diskursiva praktiker och därtill uppfattningar om samhälleliga fenomen (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 15). Dagens samhälle förser oss ständigt med ny liksom utökad information, det är därför viktigt att etablera