Även om kemiundervisningen på gymnasienivå ingår i en högskoleförberedande ut- bildning, så måste hänsyn tas till att undervisningen behöver anpassas till samtliga elever och behov. Detta inkluderar alltså även de elever som inte alls väljer högre studier och de som söker sig vidare till högskolan inom andra ämnen. Här spelar lärarens kunskapssyn, eget intresse och synen på undervisningens syfte en avgörande roll och bidrar till vilka förkunskaper gymnasielever får med sig från gymnasiet. I våra intervjuer fokuserade gymnasielärarna på den högskoleförberedande rollen och förståelsen för kemin, vilket huvudsakligen skulle kunna kategoriseras inom inriktningen ”Fundamental Chemistry”, även om kemin i samhället också lyftes fram (”Chemistry, Technology and Society”)
31
(Van Driel m.fl., 2007). Just kunskaper inom Fundamental Chemistry är också i linje med vad som efterfrågades av högskolelärare inför grundkurserna i form av mer begrepps- kunskap. Att gymnasielärarna i studien hade sinsemellan liknande kunskapssyn relaterad till Fundamental Chemistry är dock inte överförbart på gymnasielärare i allmänhet då urvalet var begränsat, men kan antas ha påverkat just dessa lärares svar på de frågor som ställdes kring undervisningen i studien. Gymnasielärarnas svar, som utgjorde grunden för tolkningen att de framförallt var inriktade mot Fundamental Chemistry, kan dock även ha påverkats av att frågeställning och intervjufrågor hade fokus på högskoleförberedelse och begreppsrelaterade ämneskunskaper.
En internationell trend inom skolvärlden är målet att koppla skolundervisningen, framför allt inom naturvetenskap, till samhället och elevernas vardag (Millar, 2006, Sjøberg, 2010). Detta ger minskat utrymme för traditionell undervisning och val av lärostoff, men ligger istället till gagn för ett förhoppningsvis ökat vetenskapligt intresse och bildning, vilket kan anses utveckla eleverna och göra dem till bättre samhälls- medborgare (Gustavsson, 2009). I vilken mån detta påverkar förkunskaperna inför eventuella högskolestudier kan diskuteras, då grundläggande begrepp och kunskaper hos studenterna kan tänkas bli mer eftersatta vid en prioritering av mer samhällsinriktning på undervisningen. Å andra sidan kan denna typ av undervisning möjligtvis väcka intresset för naturvetenskap och öka elevernas motivation att studera kemiämnet. Detta skulle i sin tur kunna öka andelen studenter som söker sig till högre studier inom kemi, där det i nuläget föreligger ett stort problem i att rekrytera elever (Andrée och Hansson, 2013, Holmegaard, Madsen och Ulriksen, 2014), samtidigt som förkunskapsnivån kan antas höjas då antagningspoängen ökar.
Utöver de bakomliggande syftena och synen på kunskap, styrs gymnasielärarnas undervisning av ytterligare en mängd faktorer, vilka alla påverkar förutsättningarna för att ge en högskoleförberedande utbildning. En faktor som lärarna måste ta hänsyn till är t.ex. tillgången till laborationssalar och laborationsutrustning. En av de viktigaste faktorerna är naturligtvis läroplanen, vilken styr det lärostoff som ska behandlas genom det angivna centrala innehållet. En lärare kan, vilket visades i våra intervjuer, välja att fördjupa eller lägga till något teoriavsnitt, men många har samtidigt svårt att göra detta utifrån de tidsmässiga ramar som föreligger. Utrymmet som ges för egna initiativ kan därför ses som begränsat och att lägga till större teoriavsnitt skulle snarare kräva en justering på läroplansnivå. I vår undersökning lyfte några av de intervjuade lärarna även fram att den senaste läroplanens fokus på bedömning av förmågor kräver stor tidsinsats
32
från lärarnas sida, vilket inverkar på tiden som kan läggas på ett givet avsnitt inom lektionstid. På liknande sätt kan riktlinjer från skolan om arbete med formativ bedömning och språkinriktad undervisning påverka undervisningens pedagogiska utformning. Ett ökat fokus på elevernas utveckling och lärande med hjälp av modernare undervisnings- former kan tänkas ge viktiga styrkor och förmågor för en bättre anpassning inför kommande högre studier, men riskerar alltså samtidigt att ske på bekostnad av tid för annat.
Läroplanens centrala innehåll indikerar inte vilken tyngd som bör läggas på olika teoretiska avsnitt, vilket i hög grad istället lämnas till den enskilde läraren att avgöra. Skolverket tillhandahåller dock ett kursprov i Kemi 1, som ger en fingervisning i form av ett bedömningsunderlag även om det är frivilligt för skolorna att använda sig av det. De intervjuade lärarna i vår undersökning använder alla provet, och det gavs tydliga exempel på hur provet styr deras undervisning, både beträffande bedömning och prioritering av ämnesområden. Kursprovet har alltså en viss styrande inverkan, och Skolverket skulle därmed kunna medvetet styra gymnasieundervisningen i en viss riktning genom förändringar i kursprovet. Exempel på förändringar skulle kunna vara ökade krav på korrekt behandling av värdesiffror och rimlighetsuppskattningar, i enlighet med de intervjuade lärarnas önskemål.
Flera av gymnasielärarna som intervjuades ansåg inte övergången till den senaste läroplanen som någon stor förändring innehållsmässigt. En bidragande orsak till detta kan tänkas vara att lärare fortfarande följer äldre läroböcker och att förändringar i läroplaner inte får fullt genomslag i de uppdateringar som gjorts i nyare böcker (Skolverket, u.å.-d). En annan möjlig orsak är att undervisningen till stor del styrs av vad som traditionellt sett undervisats tidigare på skolan. Detta exemplifieras dessutom av att ett par av de tillfrågade lärarna undervisar om såväl entropi som om allmänna gaslagen. Det är likväl troligt att färre lärare efterhand kommer att undervisa om områden utanför vad som specificeras i Gy 2011, då det tillkommer nya lärare som inte har en tradition av att undervisa om dessa områden och då läromedel och laborationer uppdateras utifrån den nya läroplanen. Detta kan i förlängningen komma att påverka elevernas förkunskaper vid introduktionen till sådana avsnitt på högskolenivå.
Utöver ämneskunskaperna behöver eleverna även tränas i studieteknik och att ta ansvar för sina studier, något som lyftes fram som behov både av högskole- och gymnasielärare, samt poängteras i läroplanen. Även Sandin (2008) kom i sitt examens- arbete fram till att större ansvar och högre tempo var en utmaning för nya studenter. Från
33
både högskolans och gymnasiets sida nämndes att studenter respektive elever har svårigheter att sålla och prioritera i undervisningsmaterialet och att de även ges hjälp med detta. Häri ligger alltså en svårighet att hitta en balans mellan att låta elever/studenter själva lära sig prioritera och ta studieansvar och att som lärare hjälpa tillräckligt mycket.