De intervjuade gymnasielärarna i den här studien angav alla att de såg det som mycket viktigt att förbereda eleverna inför högskolan, samtidigt som de har begränsad insikt i vad som krävs och förväntas av eleverna på högskolenivå. Eftersom denna grupp av lärare anser sig så dåligt insatta i vad högskolan kräver, så är det troligt att medvetandegraden är ännu lägre bland lärare på orter utan närhet till universitet. Det torde alltså finnas stort utrymme till förbättrad förståelse genom att utveckla samarbetet mellan högskola och gymnasieskola. I intervjuerna framkom att de tidigare samarbetsgrupperna mellan gym- nasielärare och högskolelärare var uppskattade. En problematik kring sådana grupper kan å andra sidan vara att de tenderar att begränsas till de gymnasieskolor som ligger i när- heten av högskolor och universitet med kemiutbildning. Dessutom tenderar information och gemensamma konklusioner att stanna inom skolor i närområdena, vilket visar på ett behov av att se över en process för delgivning av informationen även till övriga gymnasie- skolor. Det bör även poängteras att de arbetsgrupper som tidigare satts samman har startats upp på eget initiativ av högskoleansvariga och att det i dagsläget inte verkar finnas någon process för ett sådant samarbete på nationell nivå. En ytterligare faktor som även påverkar möjligheten till denna typ av stadiesamverkan är de begränsningar i tid som både högskole- och gymnasielärare i nuläget har möjlighet att avsätta för detta.
På läroplansnivå finns störst möjlighet att styra innehållet i gymnasieundervisningen så att den bättre skulle anpassas efter högskolans behov. Som tidigare nämnts behöver anpassningen i så fall ske samtidigt som samtliga syften med gymnasieundervisningen tas i beaktande. Som läroplanen och gymnasieundervisningen är utformad idag finns det till synes inte plats för att lägga till något nytt teoriavsnitt, utan att lyfta ut något annat. Däremot finns det viss möjlighet för varje lärare eller varje skola att avgöra hur mycket tid som läggs på varje ämnesområde så länge läroplanen följs. Den här studien visar att avsnittet om atomteori är den del som studenterna upplever sig ha minst behov av mer
34
kunskap i från gymnasiet, undantaget att ett par studenter framförde att de vill att orbital- teorin ingår redan i gymnasiekemin. Detta ligger i linje med vad tidigare studier har visat och bekräftas även av lärare som anser att det läggs onödigt mycket tid på detta område. Även om atomstruktur anses viktigt och grundläggande att undervisa om (Broman m.fl., 2011), tycks det ändå vara ett möjligt område att nedprioritera i gymnasieundervisningen till förmån för andra. Samtidigt är det viktigt att säkerställa att detta inte får som konsekvens att förståelsen om atomens uppbyggnad minskar. De områden som, i denna studie, tydligast visade sig bedömas som svåra av studenter vid högskoleintroduktionen, var framför allt termodynamiken, men även vissa avsnitt inom redoxreaktioner. Dessa områden, tillsammans med elektrokemi, önskade även några av gymnasielärarna att de hann lägga mer tid på. Därför skulle dessa områden vara möjliga kandidater till vad som skulle kunna prioriteras upp för att möta behovet från studenterna vid högskolestarten.
En faktor som enligt enkätundersökningen påverkar förkunskaperna är huruvida studenten studerat en eller två kemikurser på gymnasiet. Detta berör dock enbart program som endast kräver Kemi 1 som förkunskap, dvs. de tekniska utbildningarna i vår studie, med störst betydelse för program med stor andel studenter som enbart läst Kemi 1. På Bioteknik och Kemiteknik är andelen studenter som endast läst Kemi 1 så låg att detta kan ses som ett problem på individnivå snarare än på utbildningsnivå för dessa program. En av de tillfrågade gymnasielärarna hade själv valt att lägga in undervisning om organisk kemi, trots att det inte ingår i kursens centrala innehåll, för kursen i Kemi 1 på gymnasiets teknikprogram, där flertalet av eleverna inte läser mer än den första kemikursen. För att möta högskolans behov för de tekniska kemiprogrammen skulle det ifrån gymnasiets sida kunna vara en idé att just låta vissa delar av innehållet i Kemi 2 läggas till kursplanen för Kemi 1, vilket även bättre skulle möta kraven på att göra kemiundervisningen allmänbildande.
Utöver eventuell avsaknad av förkunskaper från Kemi 2, hävdar många studenter också att de glömt bort mycket av sina kemikunskaper då de tagit studieuppehåll mellan gymnasie- och högskolestudier, eller då gymnasiets kemiundervisning legat tidigt i ut- bildningen. Från gymnasieskolans sida finns det möjlighet att se till att kursen i Kemi 2 förläggs till årskurs 3, men det finns naturligtvis även andra ämnen där önskemålen är desamma. På Bioteknik- och Kemiteknikprogrammen har det tagits höjd för både bortglömda kunskaper och avsaknaden av kunskaper från Kemi 2, genom införandet av en introduktionsdel med gymnasierepetition i den första kemikursen. På naturveten- skapliga fakultetens kurs skulle en liknande förändring troligen kunna hjälpa studenterna
35
att lättare anpassa sig till högskolestudierna, men det skulle samtidigt tvinga fram en bortprioritering av andra kursmoment. En mindre omfattande lösning skulle kunna vara att från högskolans sida lägga in en frivillig repetitionsvecka före kursstart.
Slutsats
Studenterna i vår studie anser sig överlag ha tillräckliga förkunskaper inför vidare studier i kemi. Högskolekurserna har dock anpassats efter de försämringar i förkunskaper hög- skolelärarna tycker sig ha märkt över tid, vilket kan bidra till att förkunskaperna upplevs som tillräckliga. Högskolelärarna i vår studie ger samtidigt uttryck för att det finns utrymme för förbättringar av förkunskaperna inom framförallt grundläggande begrepp. För att ytterligare underlätta övergången till kemistudier på universitetet kan förändringar göras såväl på läroplansnivå på gymnasiet som genom initiativ av enskilda gymnasie- lärare. Detta kan göras genom att justera såväl innehåll i olika ämnesområden som tidsmässig fördelning mellan dem. Dessutom kan ett utökat samarbete mellan högskola och gymnasium bidra till bättre kunskap om vilka områden som skulle behöva prioriteras. Resultaten i den här studien visar på flera exempel på avsnitt, framförallt termodynamik, där studenterna önskat ha mer förkunskaper med sig från gymnasiet. Dessa områden utgör därmed lämpliga kandidater för en sådan omstrukturering.