Från Sundsvalls horisont är Härjedalsfjällen det närmaste områ-det där man kan få uppleva fjällfloran. Här finns flera rikområ-den, mycket intressanta kulturmarker och en stor besöksnäring.
Rolf lärde känna Härjedalsfjällen i mitten av 1980-talet när han blev erbjuden att vara blomsterguide för gästerna på Tänndalens fjällhotell. Som vanligt så fanns inget anställningsförhållande;
han fick respengar och fritt vivre och fick möjlighet att lära sig ett nytt botaniskt landskap under några år.
Blomstervandringarna som utgick från Tänndalen var delvis ett samarbete med ICA-kuri ren. Under några år var det vecko-resor men även temahelger med orkidévandringar.
Stefan Mörtberg som i flera år ägde Tänndalens fjällhotell och ansvarade för blomsterturerna berättar:
Det kom ofta mycket folk på de här turerna och hotellet var tvungna att ha flera kunniga blomsterguider samtidigt. En av dem var Carl-Fredrik Lundevall som blev god vän med Rolf och även författaren till Härjedalens flora, Bengt Danielsson, var en av guiderna. Eftersom det ofta deltog utländska gäster på turerna så passade Rolf bra med sina breda språkkunskaper. Vi hade ett brett urval av utflyktsmål beroende på gästernas intres-sen och fysiska förmåga. Hamrafjället strax intill Tänndalen var naturligtvis ett av de populäraste besöksmålen.
En annan av guiderna var Bosse Eriksson från Västerfärnebo som var blomsterguide i sammanlagt 34 år:
Ibland var grupperna stora och vi var flera guider samtidigt men de flesta flockades kring Rolf. Han var oerhört kunnig och hade också föreläsningar på kvällarna där han genom att skriva och teckna på blädderblock berättade om orkidéerna, deras taxo-nomi och evolution.
Ett besökmål var den vackert belägna fäbodvallen Klinken vid Skarsfjället där det fanns en stor förekomst av orkidén brunkulla som alltid lockade. Jämtlands landskapsblomma har haft goda figur 61. Skiss av Mittåkläppen
från Rolfs dagbok 1987. Det finns mängder av skisser och akvareller i Rolfs dagböcker från alla hans exkursioner och resor.
förekomster också i Härjedalen men finns numera kvar nästan enbart i fjällnära miljöer. Rolf som hade följt brunkullans uttåg från Medelpad kunde berätta dess speciella historia och redo-göra för ståndortskraven.
En annan fäbodvall som besöktes var Ruvallen i den östra kanten av Flatruet. Ruvallen besöktes många gånger av Rolf och Carl-Fredrik Lundevall och härifrån finns flera illustrationer av olika maskrosor som Carl-Fredrik visade upp. Han hade vid den här tiden nyligen pensionerat sig från tjänsten på Natur-historiska riksmuseet och verkade sedan som guide i Härjedals-fjällen under 17 år.
Mittåkläppen var en populär dagstur och här var det främst olika arter av bräckor som lockade. I området är nio arter påträffade. Förutom de mer vanliga fjällarterna finns här också rariteterna spädbräcka (Micranthes tenuis), snöbräcka (Saxifraga
figur 62. Delar av Härjedals
fjällen med högfjällen Helags och Sylarna i bakgrunden.
figur 63. Exkursion med Rolf juli 1987. Som vanligt var Rolf i centrum och de intresserade deltagarna flockades kring honom.
rivularis) och klippbräcka (Saxifraga adscendens) där också en gul form (var. lutea) förekommer.
Sølendet någon mil på andra sidan riksgränsen ligger i ett område med lättvittrade och kalkrika fyllitskiffrar. Sølendet är ett stort myrområde som delvis är skyddat som reservat.
Reservatet omfattar cirka 30 hektar varav ungefär hälften hävdas med slåtter. Här kan man få en bild av hur stora delar av det nordskandinaviska myrlandskapet gestaltade sig för hundra år figur 64. Rolf och CarlFred
rik Lundevall vid ett bestånd av lappnycklar (Dactylorhiza majalis subsp. lapponica) i augusti 1992. Lundevall är en professionell botaniker med maskrosor som specialitet men också en kunnig ornitolog.
figur 65. Med utgångspunkt i Tänndalen ledde Rolf exkur
sioner i Härjedalsfjällen under flera år.
sedan då myrarna var de viktigaste fodermarkerna. På grund av kalkpåverkan och slåtterhävden är floran rik med flera rariteter.
Rolf och Carl-Fredrik besökte området flera gånger vid sina exkursioner. Det var lättillgängligt om vädret var lite sämre och här fanns mycket att visa upp. Här finns en ovanligt nordlig förekomst av ängsstarr (Carex hostiana) men också mängder av den tidigblommande gullspiran (Pedicularis oederi) som har en mycket lokal utbredning i dessa delar av den skandinaviska fjällkedjan. Här finns också goda förekomster av krävande orkidéer som brun-kulla, brudsporre, blodnycklar och vityxne (Gymnadenia nigra, G. conopsea, Dactylorhiza incarnata var. cruenta, Pseud-orchis straminea).
Lite längre bort fanns Ljungdalsfjällen och flera turer gick till Torkilsstöten som var en rik och ganska lättill-gänglig lokal för dvärgyxne (Chamorchis alpina) och en av landets sydligaste lokaler för denna mini orkidé. Det förekom även turer till Helagsmassivet och här var det högfjällsväxter som lockade efter en krävande vandring till över 1500 meters höjd. Det var främst isranunkel (Ranun-culus glacialis) som visades upp, men även till exempel bågfryle (Luzula arcuata) och jämtlandsgröe (Poa ×jemtlan-dica). Isranunkel växer här på sina sydligaste fjälltoppar i Sverige.
Baggsöta (Gentiana purpurea), upptäcktes i Härjedalen så sent som 1974 och mindre grupper kunde ibland få följa med experterna och bese den ”hemliga” lokalen som fortfarande är Sveriges enda. Vid ett tillfälle var den legendariske naturskriben-ten Sven Löhman från Gävle med på turen. Han skrev krönikor i Gefle Dagblad under rubriken ”Naturutan” och en av hans krönikor 1985 kom att handla om besöket vid växtplatsen för baggsöta tillsammans med Rolf och Carl-Fredrik. Lokalen finns ännu kvar och verkar stabil; det finns ungefär tusen exemplar på västra sidan av Malmagsvålen, troligen tillhör alla plantor en och samma klon.