Hävdtyp

Registreras om MARKANVÄNDNING = 18 Permanent betes-/slåttermark.

Det finns flera sätt att hålla gräsmarker öppna. Vanligen sker detta genom betning, slåtter eller gräsklippning men även bränning kan förekomma. Här anges bara hävdtyperna bete eller slåtter (se hur de två övriga hävdtyperna hanteras under definitioner och tolkningsguide). Det kan många gånger vara svårt att i flygbilder se om en mark är hävdad genom betning eller slåtter och ofta sker också ett betespåsläpp efter slåttern. I möjligaste mån skall tolkaren försöka bedöma detta. Kan hävdtypen inte tolkas anges kod 99, Ej tolkningsbar.

Finns det tydliga spår av att det relativt nyligen (åtminstone innevarande och/eller föregående år) varit bete så anges bete som hävd. Permanent betade, före detta betesvallar räknas inte längre som vall (dvs. åkermark) när plöjningsspåren försvunnit eller när tecken på permanentning av betet syns, som tuvor, stigar och trampskador kring grindar och vattenhoar mm. Där det finns spår av tidigare bete, men hävden tydligt har upphört kan detta anges under avsnittet om Tidigare markanvändning.

Slåtter är idag vanligast på renar samt på vallar vilka ligger på åkermark. Vallarna är välgödda och visar oftast spår av nylig eller regelbunden plöjning, och anges därför som åkermark (där hävd inte tolkas).

Kod Klass Anmärkning

1 Bete

2 Slåtter

99 Ej tolkningsbar Marken bedöms vara hävdad men Hävdtypen kan inte avgöras

Definitioner och tolkningsguide

Vid bete som huvudsaklig hävd är ofta höjden av fältskiktet något varierande, marken är tuvig, och om det finns buskar och träd så har de en betningshorisont. Generellt blir en betad mark mer orolig i ytans struktur, beroende på tramp och betespåverkan. Beteshorisonten framgår inte i flygbilder men på välhävdade marker kan man ofta se att förekommande busksnår är ”välavgränsade”, dvs. har förhållandevis skarpa kanter. Betesmarker har nästan alltid stängsel, vilka bara ibland kan ses i flygbilder i den aktuella skalan. Däremot kan man många gånger ana var stängslet finns genom att en skarp gräns uppkommer i fältskiktet vid stängslet. Under Hävdgrad (se ovan) ska man ange hur intensivt betet är. Här används vegetationshöjden som indikator. När man bedömer höjden är det fältskiktets medelhöjd som avses, där enstaka uppstickande blad eller blomställningar har mycket liten betydelse. På fuktig mark är det ovanligt med en vegetationshöjd < 5 cm trots ett intensivt bete. I NILS tas bara hänsyn till höjden och sådana marker ska således anges som måttligt betade.

Betesvallar enligt NILS flygbildsinventering, är vallar där djur släpps på bete efter skörd av foder (slåtter), men de räknas fortfarande som Åkermark så länge plöjningsspår kan ses i mark och vegetation. Permanent betade, före detta betesvallar räknas inte som vall (dvs. åkermark) när plöjningsspåren inte längre syns. Gödslade naturliga betesmarker kan vara svåra att skilja från tidigare plöjda, f.d. betesvallar, men har i allmänhet mer ojämn markyta (kuperat, stenigt, gropigt m.m.).

Finns det tydliga spår av att det relativt nyligen (åtminstone innevarande och/eller föregående år) varit bete så anges bete som hävd.

2 - Slåtter

När slåtter används som huvudsaklig hävd blir tolkningen av bilderna ganska svår. Beroende på om bilderna tagits före eller efter själva slåttern får gräsmarken helt olika utseende, före slåtter är gräset högt och kan se ut som trädesmark, efter kan fält- och bottenskiktet ofta bli relativt ojämnt, beroende på om man slagit med lie. Dessa lieslagna marker efterbetas till stora delar och på grund av de så pass olika utseendena under en växtsäsong så missas dynamiken ofta.

Slåtter är idag vanlig på ytor som man av olika skäl vill hålla öppna men där bete inte förekommer, som vägrenar och andra mindre ytor som kan vara för små eller på annat sätt olämpliga att släppa in betesdjur på. I forna tider

bedrevs slåtter på våtmarker vid vattendrag och på myrar samt på lövängar. Dessa marker slåttras idag endast undantagsvis, och då oftast av kultur- eller naturvårdshänsyn.

Slåtter som sker på vallar, dvs. på åkermark, klassificeras som Åker i växtföljden eller som Slåttervall och ingen ytterligare tolkning genomförs.

Gräsklippning (förs till slåtter)

Om hävden sker genom gräsklippning bildas vanligen ett mycket jämnt, lågt och tätt fältskikt som återges i en jämn röd färgton. Om marken hävdas genom gräsklippning innebär detta normalt att området klassats som någon form av Anlagd grönyta eller Bebyggd mark och hävdtypen klassas alltså redan när markanvändningsklassen anges.

Bränning (ej NILS-klass)

Historiskt har bränning använts av människan för olika typer av brukande. Svedjebruk har använts för att bryta ny mark för boplatser, åkrar, betesmarker mm. På betes- och slåttermark används idag bränning främst för att bibehålla hävd och hindra igenväxning av redan öppna ytor.

I flygbilderna framgår bränning genom att markvegetationen blir mycket mörk om bilderna fotograferats relativt snabbt efter branden. Bränning är så sällan förekommande att det inte har någon egen hävdtyps-klass. Om man vid bildtolkningen ser att marken bränts anges Slåtter som Hävdtyp och Bränning/brand under Åtgärder, påverkan (se avsnitt 6.46).

99 - Hävdtyp kan ej bedömas

Om man vid flygbildstolkningen bedömer att en polygon hävdas, dvs. hålls öppen på något sätt, men det framgår inte av bilderna på vilket sätt hävden sker anges: 99 Ej tolkningsbar.