Trädslagsblandning

Trädslagsblandningen anges separat för Övre och Undre trädskiktet i formuläret. Trädslagsblandningen tolkas

utifrån hur stor andel av det befintliga trädskiktet som representeras av respektive trädslag eller grupp av trädslag. Trädslagsblandningen tolkas separat för varje trädskikt vid tvåskiktade bestånd. För varje trädslag eller

trädslagsgrupp uppskattas trädslagets procentuella andel av skiktets totala krontäckning. Om endast ett trädslag finns i skiktet erhåller detta trädslag således andelen 100 %.

Trädslagen är samlade i nedanstående grupper och registreras som procentuell andel av trädtäckningen. I gruppen tall inkluderas alla tallarter och även lärk. I gruppen gran inkluderas alla granarter och även högvuxna enar (≥ 3 m). I gruppen torrträd registreras enbart stående torrträd.

Variabler Andel av total trädtäckning Anmärkning

Tall 0 – 100 % Inklusive contorta och lärk

Gran 0 – 100 % Inklusive en

Löv 0 – 100 % Triviallöv

Torrträd 0 – 100 % Stående torrträd. Anges i formulär

endast som Torr

Bok 0 – 100 %

Ädellöv, övriga 0 – 100 % Anges i formulär endast som Ädellöv

Definitioner och tolkningsguide

Trädslagsblandning

Trädslagsblandningen vid bildtolkningen i NILS avser hur stor andel av den totala krontäckningen i ett bestånd som representeras av respektive trädslag, eller grupp av trädslag. Vid bildtolkningen skiljs mellan följande trädslag (trädslagsgrupper): tallarter (inklusive lärk), granarter (inklusive en), triviallöv (alla lövträd som inte definieras som ädellöv), torrträd, bok och övrigt ädellöv (ek, alm, ask, lönn, lind, avenbok och fågelbär - men bok registreras separat i NILS i den mån det är möjligt). Eftersom lövdominerade skogar ofta har en underväxt av gran, tillsammans med det faktum att lövträden är lättare att se i IR-bilder, kommer den tolkade lövandelen i många beståndstyper att överskattas i förhållande till lövets andel av fältmätt grundyta eller volym.

Torrträd kan vara svåra att upptäcka, dels för att de ofta täcker en liten yta, dels för att de många gånger skyms av högre levande träd. Andelen torrträd kommer därför sannolikt att bli underskattad jämfört med fältmätningarna.

Tolkningsguide för Barrträd: Barrträdens färg varierar mycket. De avbildas i mörkare färger, beroende på smala

barr och tjocka vaxlager, vilket ger mindre reflektion i infrarött. Tall och gran kan ha olika färgtoner, men skiljer sig ofta mycket litet eller inget alls åt. I äldre bestånd, som klart domineras av ett av trädslagen, avbildas vanligen granskog mörkare än tallskog, bl.a. på grund av mörkare och längre skuggor. Barrskogar av olika åldrar har tydliga färgskillnader, normalt rödare ju yngre de är. Skogsbeståndets allmänna färgintryck påverkas såväl av fältsiktet som av trädskiktet. Fältskikt med lavar ger gråblå färgton, med mossor och ris rödbrun och med gräs/örter klart röd färgton. Nyupptagna hyggen är blågröna med inslag av rött från bl.a. sly. Ju äldre hygget blir desto mer förekommer inslag av röda och ibland gula nyanser (p.g.a. sly/gräs/örter respektive kruståtel/mjölkört).

Höjden varierar beroende på ålder och bonitet. Bestånd kring 30 m kan förekomma på höga boniteter men är dock ovanliga. Barrskog under 3 m, vilket motsvarar plantskog – röjningsskog, anses tillhöra buskskiktet och ingår i princip inte i trädslagsblandningen. De flesta barrskogar idag som är unga eller medelålders är planterade och därför likåldriga. Vid föryngringsytor där överståndare lämnats. Är dessa antingen för att hjälpa tillväxten, eller som naturhänsyn. Anlagda barrskogar har oftast en relativt jämn ålder och höjd. Strukturen i krontaket är jämn till ojämn och bestånden är ofta randiga som följd av markberedning/plantering eller gallring. De gamla skogarna har vanligen ojämnare krontak och mer oregelbunden struktur.

Tolkningsguide för Triviallöv och Ädellöv: Lövträden är klart rödare än barrträden, och har olika form beroende på

art och växtplats. Lövträden växer sällan jämnt spridda i barrbestånden. Man finner dem ofta i en bred zon mot åkrar, på gamla ängs- och betesmarker, i smågrupper längs skogskanter, som t.ex. aspkloner eller i smala stråk längs vattendrag och dräneringsstråk av al eller glasbjörk.

Under förutsättning att tolkaren kan välja tidpunkt under växtsäsongen för flygfotografering och att man har möjlighet att skaffa lokalkännedom via fältrekognosering, finns goda möjligheter att skilja mellan triviallöv och ädellöv. Dessa förutsättningar uppfylls inte i normalfallet för en tolkare i NILS och man nödgas göra bedömningar utifrån sitt biologiska och naturgeografiska kunnande. Det betyder att i praktiken förs många spärrgreniga träd med bulliga kronor i jordbrukslandskapet till ädellövet, men kan ibland utgöras av exempelvis oxel, körsbär eller kastanj. Björkar blir ofta stora som solitärträd men är generellt ganska distinkta. Även själva formen på björken och dessutom dess skugga ger ledning. En lövskog med björkar ser mest ut som en samling ”tops” (pinnar med bomull virade runt ändarna) och det ger ett speciellt textur-/strukturintryck. Fuktlövskogar är i gemen glasbjörk eller al och de tolkas bäst genom sitt ekologiska läge, i svackor utmed fuktstråk i landskapet. Oftast glider kronorna ihop med varandra och man kan inte skilja ut enskilda träd.

På omvänt sätt i förhållande till ovan nämnda övertolkning av ädellöv så kan det dölja sig mycket ädellöv i uppväxande lövskog och där finns en uppenbar risk för underskattning av ädellövsförekomsten. De mest distinkta av ädellöven är äldre spärrgreniga ekar, som sällan förväxlas. Enstaka bokträd är lätta att förväxla, men när de blir beståndsbildande får de ett mycket karaktäristiskt jämnt platt krontak som flyter ihop. I igenväxande hagmarker med stora ädellövträd förutsätter man ofta att även de yngre träden är ädellöv men många gånger finns här inslag av triviallöv. En ganska vanlig kombination i igenväxande hagmarker i södra Sverige är äldre ädellöv med ett lägre skikt av hassel.

Förväxla ej: Blandskog med lövskog. Proportionerna lövskog/barrskog kan vara svår att avgöra. Det är lätt att överskatta lövträdens andel och täckningsgrad. De har en bred rundad krona i krontaket jämfört med granen som bara har en smal spetsig krona i krontaket. Ung barrskog med lite större lövinslag kan tolkas som lövskog. Ett jämnt krontak och en mörkare färgton kan dock avslöja barrträden. Underväxt av yngre barrträd under äldre lövträd kan oftast inte upptäckas.

Fjällbjörk kan ibland avbildas med relativt mörka färgtoner och kan då förväxlas med barrskog. Detta är ännu mer uttalat då ett bestånd har angripits av fjällbjörkmätare, vilket ger blågrönaktiga färgtoner som lätt förväxlas med tall. Läget i terrängen, höjden över havet kan ge vägledning och vid osäkra fall är det ofta en fördel att även studera området i äldre IRF-bilder.