Hållbarhet

Påtryckningar från samhället kan vara bidragande till företags arbete med CSR och hållbarhet, för investerare kan även möjligheten att förbättra sitt anseende vara en potentiell förklaring till varför de investerar i hållbar utveckling (Campbell, 2006). Ett antal respondenter säger att gröna obligationer kan vara en mycket framgångsrik metod för att styra kapital på ett sätt som gynnar hållbarhetsmålen.

Det var flertalet respondenter som berättade att det finns förutsättningar och krav från samhället som kan leda till påtryckningar och enligt respondenternas beskrivning har gröna obligationer vuxit fram ur den aktuella samhällsdebatten om miljö- och klimatproblemen. Det framkom även av respondenterna att värderingar hos marknadens aktörer successivt förändrats till att fokusera mer på miljö- och klimatfrågan. Många av respondenterna menar att om de har möjlighet vill de gärna vara delaktiga i lösningen av miljöproblemen och uppmärksamheten från organisationer som FN nämns också som drivkrafter till att investera i gröna obligationer.

Att det blir mer och mer viktigt med hållbarhet och att detta är viktigt från en samhällssynpunkt och kunderna gör att efterfrågan på denna typ av investeringar växer (Paranque & Revelli, 2019). Respondenterna menar att de som investerare ställer högre krav på bolagen och att konsumenten i allmänhet ställer högre krav, vilket gör att bolagen måste anpassa sig och möta de här kraven. Det krävs att de spelar med marknaden, både emittent och investerare och då går det inte att strunta i hållbarhet vilket är precis det legitimitetsteorin går ut på (Deegan och Unerman, 2011).

Blowfield och Murray (2008) beskriver att företagens ansvar i samhället har ökat. Kraven på att företagen ska ha ett hållbarhetsarbete har också ökat och respondenterna menar att det idag upplevs som ett krav eller en nödvändighet att ha ett hållbarhetsperspektiv i verksamheten. Många respondenter berättar att de fått mycket positiv respons från sina kunder och yttre intressenter genom att de gör gröna investeringar. Den ökade efterfrågan på hållbara investeringar och

att det är ett ökat flöde i hållbara fonder, visar att ett motiv för många är just kunderna och vad de efterfrågar. Blowfield och Murray (2008) beskriver att kapitalmarknaden har påverkats av hållbarhetstrender, vilket lyfts fram av respondenterna som ett framträdande motiv och en drivkraft till varför aktörer har valt att agera på marknaden för gröna obligationer. Många respondenter uttrycker att deras företag eller organisation, samt de personligen tycker att frågor om klimat och hållbarhet är viktiga.

Flera författare belyser vikten av företagens roll i samhället och att det finns flera dimensioner av ansvar, detta är en möjlighet för investerare att kombinera finansiella ändamål med ansvar för hållbarhetsfrågor. Detta ansvar belystes av flera respondenter. Det framkom även att vissa respondenter integrerar hållbarhet i alla sina processer och i sina investeringar på grund av att de vill bidra med resurser i omställningen till ett hållbart samhälle. Det etiska ansvarstagandet omfattar alla områden i ett företag enligt Carroll (1991), detta innebär att företaget tänker på sin ekonomiska lönsamhet på lång sikt genom att inkludera det etiska ansvarstagandet. Miljö- och hållbarhetsarbetet blir därför ett viktigt förhållningssätt menar Laskowska (2017). Mona Stenmark från Carnegie och flertalet respondenter tror att de som fondförvaltare måste ta hänsyn till hållbarhet för att kunna tillföra värde till sina kunder på lång sikt och flera uttrycker också att de ser en större möjlighet för hållbara bolag att i framtiden prestera bättre finansiellt.

Det uttrycks att det som många kunder tycker är intressant är inte en specifik obligation, utan tanken bakom denna investering och hur de som fondförvaltare resonerat när de investerat. Värdet ökar på så sätt med kommunikation till sina kunderna, att de nu kan prata mycket mer om projekten de finansierat och inte bara avkastningen, detta innebär att de kan visa att pengarna gör nytta direkt. Stenmark berättar att de har fått positiv respons från deras kunder och det tycker hon är ett bevis på att det de gör är rätt i sitt hållbarhetsarbete.

Att både finansiella och sociala mål kan uppnås genom att investerarna väljer bort företag som inte uppfyller vissa hållbarhetskriterier är något som Renneboog et. al (2008) uppmärksammat och det var flertalet respondenter som förklarade att de, genom att välja bort vissa bolag, kan sätta tryck på dem för att

arbeta mer hållbart och genom sina exkluderingar få till förändring. Blowfield och Murray (2008) påpekar att det etiska ansvaret även har effekt på löpande beslut som fattas, att företagens större roll i samhället innebär att de måste arbeta med det etiska ansvaret. Flera respondenter förklarade att de ofta arbetar med exkluderingskriterier, dels för att inte riskera att ha dåliga finansiella investeringar då några av respondenterna menar att det kommer finansiellt straffa sig att inte vara hållbar i framtiden. Dels för att genom att undvika att investera i dåliga branscher eller bolag visar det upp en typ av hållbarhetsarbete. Sanna Petersson från Captor beskriver dock att denna typ av kriterier användes främst i början av deras arbete med hållbarhet, men att de idag gått över till att inkludera de mer hållbara bolagen. Flertalet andra respondenter uttrycker att de vill vara med och finansiera bolag som ställer om och vill utvecklas mot att bli mer hållbara.

Integrationen mellan ekonomisk utveckling, samhälle och miljö menar Paranque och Revelli (2019) har vuxit fram genom den hållbara utvecklingen som sker. Den allmänna debattens fokus på hållbarhet har bidragit till att hållbarhet ses som en konkurrensfaktor och därför påverkat utvecklingen av flera hållbara finansiella produkter på marknaden. Enligt respondenterna är konkurrensen på marknaden en drivkraft till aktörers val att vara aktiva på marknaden för gröna obligationer, då kunderna förväntar sig hållbarhetsarbete och eventuellt väljer bort de som inte jobbar med hållbarhet, vilket även styrks av Doane (2005) som menar att att det ekonomiska målet och att vinstmaximera ska kombineras med hållbarhetsarbetet. Det framkom under flertalet intervjuer att för många kunder är det väldigt viktigt med hållbarhet och att nämna hållbarhetsfrågor kan vara det mest effektiva sättet att ta kontakt och få till ett möte. Alla respondenterna belyste att det fanns en vilja att möta kundernas efterfrågan och några beskrev att det var kunderna som trycker på dem mest när det gäller hållbara investeringar.

Campbell (2006) menar att påtryckningar från omgivningen kan motivera företag att arbeta med hållbarhetsfrågor och det kan därför anses vara ett försök att stärka varumärket och höja sitt publika anseende. Flera respondenter menar att gröna obligationer är ett sätt för företag att visa upp sitt hållbarhetsarbete och sin gröna profil, dessutom menar några av respondenterna att investeringar i gröna obligationer innebär positiv marknadsföring. Även Renneboog et al.

(2008) menar att hållbarhetsarbete kan leda till ett förbättrat anseende. En respondent förklarade att ur ett marknadsföringsperspektiv ser det väldigt bra ut att investera i de gröna obligationerna.

Flertalet respondenter uttrycker vikten av sitt anseende som hållbara eftersom kunder värdesätter hållbarhet i större utsträckning än tidigare. För kunderna kan det vara svårt att få fram information om emittentens konkreta hållbarhetsarbete och hur företag bidrar till hållbarhet i samhället, därför förlitar de sig på investerarnas anseende och hur dessa påverkar genom sina investeringar. Emelie Aulik från Danske Bank tycker att gröna obligationer är en väldigt bra produkt för att de som investerare direkt ska kunna påverka ett bolag. Även flertalet andra respondenter beskrev att det är just den här styrningen av medel som är ett otroligt effektivt sätt för investerare att kunna påverka företag i en positiv riktning. Att kunna undersöka och påverka bolagen som respondenterna investerar i är därför mycket viktigt. Några respondenter uttryckte att om inte hela bolaget de ska investera i är hållbart eller håller på med en hållbar verksamhet så kan det inte heller vara en grön investering i deras ögon.

5.2. Den finansiella aspekten av gröna obligationer

Den finansiella prestationen av en gröna obligation skulle kunna visa på ytterligare ett motiv för investerare, dock går meningarna isär i tidigare forskning kring hur lönsamma dessa är för investerare.

Då avkastningen är direkt kopplad till den risk investeraren ser har respondenterna fått svara på hur de bedömer risken för en grön obligation och om den är densamma som för en vanlig. Generellt är obligationer kopplade till en låg risk, förutsatt att emittenten har god kreditvärdighet (Bodie et. al, 2008). Detta koncept stöds av respondenterna i undersökningen, då många pratar om vikten av att bedöma hela bolaget och dess kreditrisk och inte bara obligationen. Både Fredric Nyström från Öhman och Helena Lindahl från SPP påpekar att det är det underliggande bolaget som avgör kreditrisken och att de alltid gör samma finansiella analys som på en vanlig obligation. Respondenter säger också att då gröna obligationer är strukturerade på samma sätt som vanliga kan själva

obligationen inte innebära en lägre risk än en vanlig, då de har samma förutsättningar.

Flera av respondenterna uttrycker dock att de ser bolag med aktivt hållbarhetsarbete som en lägre risk, ur ett långsiktigt perspektiv, då dessa ska ha bättre intern kontroll och vara mer genomlysta vilket respondenter menar innebär att de ska stå emot utmaningar bättre. Kågerman et. al (2008) skriver att om en köpare placerar kapital där denne anser att risken är låg innebär det att avkastningen inte varierar alls. Teorin säger att en lägre risk ska innebära en lägre avkastning. Då respondenterna inte ser en direkt lägre risk i gröna obligationer ska detta innebära att avkastningen är densamma för gröna som för vanliga obligationer. Undersökningen har dock visat att meningarna skiljer sig gällande avkastning och hur den förhåller sig till vanliga obligationer

Från litteraturgenomgången finns Siegl (2010) som menar att avkastningen inte påverkas signifikant när hänsyn tas till etiska kriterier. Bland respondenterna finns Lindahl som säger att hon inte sett några bevis på att gröna obligationer skulle ha sämre avkastning. Inte heller Anders Bewitz från Folksam, Nyström eller Haraldsson ser någon större skillnad i avkastning idag. Men på andra sidan finns exempelvis Zerbib (2019) samt Gianfrate och Peri (2018) som kommer fram till att gröna obligationer har lite sämre avkastning, vilket stöds av Daniel Karlgren från Captor som brukar räkna med en något lägre avkastning på de gröna. Prissättningen är direkt relaterad till avkastningen, köper investeraren en obligation för ett högre pris innebär det att den totala avkastningen blir lägre, säger både Karlgren och Vilhelm Böhme. En av respondenterna uttryckte flertalet gånger att denne sett en tydlig prisskillnad, där gröna obligationer varit betydligt dyrare under längre tid. Respondenten säger att detta beror på att efterfrågan varit så stor, vilket höjt prisbilden. En annan respondent har samma syn, att prisskillnaden idag är tydligare då efterfrågan blivit så stor men att detta också är huvudtanken från emittenten, att få billigare finansiering. Att en hög efterfrågan gör att priset stiger säger även makroekonomisk teori (Svanberg, 2017) och alla respondenter är överens om att det är större efterfrågan än utbud på marknaden för gröna obligationer. Så en förklaring till ett eventuellt högre pris finns, men frågan om hur lönsamma gröna obligationer är jämfört med vanliga kvarstår då meningarna går isär bland respondenterna.

Skulle priset vara högre på gröna obligationer stödjer det Gianfrate och Peris (2019) teori om att emission av gröna obligationer innebär lägre finansieringskostnader för emittenten. En teori som innebär att företagen får en typ av rabatt för att emittera grönt, genom lägre avkastning till investerarna (SOU 2017:115). Cecilia Dahlstedt-Myrgård på Captor ser även hon den lägre avkastningen som en kompensation för att företagen tar sig tid att göra gröna ramverk, hon och även Aulik tycker det är självklart att de då ska få billigare finansiering. Men då blir frågan hur de hanterar detta som förvaltare av miljonbelopp, där de har kunder som vill se bra avkastning.

I Siegls rapport (2010) nämns kritik som riktats mot etiska fonder, där vissa menar att en förvaltares enda uppdrag är att maximera avkastning. Karlgren säger att de hanterar den lägre avkastningen genom att handla räntor på ett mer effektivt sätt, via derivat exempelvis, för att kunna erbjuda samma avkastning som en vanlig fond. Majoriteten av respondenterna är överens om att deras kunder inte accepterar en lägre avkastning som motiveras med att investeringen var hållbar. De köper inte gröna obligationer bara för att de är gröna, utan måste också ha en bra avkastning sett utifrån risken. Lindahl är en av de som säger att ingen är beredd att ge upp avkastning, utan att deras kunder förväntar sig samma avkastning. Detta går emot rapporten från SOU som sa att investerare i vissa fall var beredd att ge upp viss avkastning för att få köpa en grön obligation (SOU 2017:115). En respondent som sticker ut menar dock att hållbarheten är viktigare än avkastningen. En annan är dock tydlig med att deras främsta mål och ansvar är att generera bra avkastning till deras kunder. Något som styrks av flertalet andra, Bewitz exempelvis som säger att en krona alltid är en krona och att de aldrig skulle komma undan med att en grön obligation haft sämre avkastning.

Huruvida gröna obligationer har sämre avkastning går tyvärr inte att bevisa genom denna undersökning, då respondenterna har olika syn på detta och de är för få för att kunna generalisera. Det som dock kan sägas är att eventuella skillnader inte verkar vara speciellt stora och att bolag som jobbar mycket med hållbarhet kan ses som en lägre investeringsrisk ur ett långsiktigt perspektiv.