Högläsningens påverkan på barns litteracitetsutveckling

I detta avsnitt kommer informanternas beskrivning av högläsningens funktioner och dess påverkan på barns litteracitetsutveckling att analyseras med hjälp av litteracitetsperspektivet och begreppet framväxande litteracitet.

Informanterna fick frågan om vilka funktioner högläsningen fyller för barnen och alla informanterna berättade att högläsningen ger barnen ett bättre språk. Alla informanterna uttryckte att högläsningen utvecklar barnens ordförråd och läsförståelse. Flera informanter nämner genom att läsa högt för barn stimuleras barns förståelse för nya begrepp. Vi fick också som svar av informanterna att högläsning stimulerar barns förståelse för bokstäver,

problemlösning men även förståelse för stavning. En informant beskriver att barnen bekantar sig med olika bokstäver och ord när pedagoger läser högt för barnen. Något en informant lyfter är att det är viktigt att låta barnen titta i böckerna för att barnen skapar sig en ordbild genom att se olika ord och bokstäver. Här menar informanten att desto mer barn får höra ord och dess betydelse i olika sammanhang desto mer utvecklar barn sitt språk. Vidare uttrycker

informanterna att när de läser för barn ska de vuxna tydligt artikulera orden och illustrera ordens betydelse. På detta sätt menar informanten att barnen kan skapa sig nya erfarenheter för olika begrepp som i sin tur utvecklar barnens språk.

Ordförrådet byggs upp när barn lyssnar till högläsning. Ju fler ord de hör desto större ordförråd får de. Men det är en liten bit, det finns många bitar med högläsning. Ju mer du läser desto bättre språk får du. Det är även så när barnen blir äldre, ju mer barnen läser desto lättare får de för att stava, den biten får barnen också på vägen. Har barnen sett orden får barnen en ordbild och det kopplas sen till stavningen (Informant 4).

Informanterna beskriver att högläsningen bidrar till ett bättre språk hos barnen, de beskriver att barnens ordförråd, läsförståelse och kunskap för olika begrepp utvecklas när de läser högt för barnen. När barnen befinner sig i sin framväxande litteracitet utvecklar barnen dessa kunskaper innan de har lärt sig läsa och skriva som till exempel när de lyssnar till högläsning som

litteracitetspraktiker förstås som att barn utvecklar ordförrådet och läsförståelsen som

förskollärarna beskrev, genom att de erfarar aktiviteter som rör skriftspråket som högläsning. Enligt begreppet litteracitetspraktiker kan detta förstås som att barnen får med sig kunskap om ordförrådet, läsförståelsen och nya begrepp när de upplever högläsningens funktioner.

Informanterna beskriver att de artikulerar och betonar orden för att orden ska bli tydliga för barnen. Som nämns flera gånger, enligt litteracitetperspektivet är barns sociala omgivning en avgörande faktor för deras litteracitetsutveckling. I detta fall är det de vuxna som artikulerar orden och betonar orden för att orden ska bli tydliga för barnen, och det är barnens utveckling av deras förståelse för orden, som blir litteracitetspraktiker. Enligt det socialaperspektivet kan detta förstås som att barns sociala omgivning som förskolan, barn, pedagoger och de

regelbundna högläsningsstunderna utvecklar barns individuella litteracitetsutveckling.

5.5 Sammanfattning

I detta avsnitt kommer en sammanfattning av studiens resultat att presenteras utifrån de tre olika frågeställningarna. Syftet som var att undersöka hur förskollärare beskriver hur de arbetar med högläsning för att främja barns litteracitetsutveckling kommer att ligga till grund för resultatets sammanfattning.

Studiens första frågeställning är: Hur beskriver förskollärare att de arbetar med högläsning i förskolan? Resultatet visar att samtliga förskollärare beskriver att de arbetar med regelbunden högläsning under eller efter vilan, som en daglig rutin för att skapa förutsättningar för barns lärande. Förskollärarna beskriver att de använder sig av olika strategier för att utforma en högläsningsstund och utifrån förskollärarnas beskrivning visar resultatet att förskollärarna delar upp barngrupperna i mindre grupper. Några förskollärare beskriver att de delar in barngruppen beroende på ålder, det vill säga de allra yngsta barnen i en grupp och de äldsta barnen i en annan grupp. Andra förskollärare beskriver att de delar in barngruppen i mindre grupper med fyra till fem barn i varje grupp beroende på vilka barn som fungerar tillsammans. Vidare visar resultatet att det finns två olika beskrivningar i studien för hur förskollärare arbetar med högläsning. En beskrivning är att de använder sig av en fysisk bok och den andra beskrivningen är att de använder sig av den digitala lärplattformen Ugglo.

Studiens andra frågeställning är: Hur resonerar förskollärare kring hur deras arbete med högläsning kan främja barns framväxande litteracitet? Resultatet i studien visar att samtliga förskollärare konstaterar att deras arbete med högläsning ger barnen ett bättre språk. De motiverar att barnen utvecklar sitt ordförråd, läsförståelse och förståelse för nya begrepp och bokstäver. Förskollärarna motiverar att de visar och artikulerar orden för barnen för att barnen ska bekanta sig med olika bokstäver och ord och de menar att barnen på detta sätt utvecklar en förståelse för nya begrepp. Vidare visar resultatet i studien att förskollärare beskriver att när en högläsningsstund sker imiterar barnen de vuxna efter lässtunden genom att barnen låtsasläser för varandra och imiterar hur de vuxna läser genom att öva på bokens läs inriktning. Samtliga förskollärare beskriver att de alltid väljer böcker utifrån barnens intresse eller böcker som barnen kan relatera till. De motiverar genom att läsa om saker som barnen är intresserade av eller om saker som barnen kan relatera till skapas förutsättningar för barnen till att diskutera och samtala tillsammans med andra barn samt med de vuxna.

Studiens tredje frågeställning är: Hur beskriver förskollärare sitt arbete med högläsning i relation till multimodalitet? Resultatet i studien visar att förskollärarna beskriver att barnen och förskollärarna konstant använder sig en multimodal kommunikation. Till exempel använder de sig av olika gester som att peka, göra olika ljud och nicka. Förskollärarna beskriver att under tiden som förskollärarna läser för barnen pekar de på bilderna för att barnen ska se, men de motiverar även att barnen också pekar på bilderna och då bekräftar pedagogerna barnen. Samtliga förskollärare beskriver att de använder sig av bilder för att barnen får en annan tolkning av boken än om de enbart lyssnar på när pedagogerna läser. Resultatet i studien visar att förskollärarna använder sig av böcker som barnen kan känna på som till exempel böcker med olika material, symboler och böcker med luckor där något gömmer sig bakom.

Förskollärarna lyfter även att de använder sig av olika ansiktsuttryck och tonfall för att göra högläsningen intressant för barnen.

6. Diskussion

Detta avsnitt inleds med en resultatdiskussion där vi kommer att diskutera studiens resultat i relation till studiens tidigare forskning, utifrån vårt syfte och våra

frågeställningar. Därefter presenteras en diskussion om vår framtida yrkesroll och sedan en metoddiskussion där vi kommer att diskutera valet av metoden i studien. Vidare avslutas avsnittet med förslag på fortsatt forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver hur de arbetar med högläsning för att främja barns litteracitetsutveckling. För att besvara syftet och frågeställningarna använde vi oss av litteracitetperspektivet som vårt analytiska verktyg tillsammans med två begrepp: framväxande litteracitet och multimodalitet. Vidare utgick vi ifrån följande frågeställningar när vi analyserade studiens empiriska material:

● Hur beskriver förskollärare att de arbetar med högläsningen i förskolan?

● Hur resonerar förskollärare kring hur deras arbete med högläsning kan främja barns framväxande litteracitet?

● Hur beskriver förskollärare sitt arbete med högläsning i relation till multimodalitet?

Studiens resultat visar att alla förskollärare i vår studie beskriver att de arbetar regelbundet med högläsning som en daglig rutin under eller efter vilan. Resultatet visar även att förskollärarna strukturerar upp högläsningsstunderna beroende på barngruppen och barnens behov. Resultatet av analysen visar på en likhet med McKenney & Bradley (2016) studie där förskollärares kunnande om litteracitet har en avgörande faktor på utvecklingen av barns framväxande litteracitet. I vår studie kan det tolkas som att förskollärarna gjorde medvetna val utifrån deras beskrivningar genom att dela in barngrupperna i mindre grupper och detta kan tolkas utifrån McKenney & Bradley (2016) studie som att förskollärarna har kunskaper eller intresse för litteracitet.

Vidare finns två olika beskrivningar i vår studie för hur förskollärare arbetar med högläsning i förskolan, några använder sig av en fysisk bok och några använder sig av Ugglo.

Förskollärarna som använder sig av Ugglo motiverar att Ugglo har underlättat för dem eftersom alla barnen nu kan se boken. Resultatet av analysen visar på en likhet med

Dominikovic et. al (2006) studie där hon menar att en mer lärorik högläsningsstund sker i en grupp med färre barn. I vår studie beskriver förskollärarna att de delar in barngrupperna i mindre grupper för att möjliggöra en lärorik högläsningsstund och ett aktivt deltagande hos alla barn. Dominikovic et. al (2006) lyfter i sin studie att vid större barngrupper blir det svårt att möjliggöra en diskussion under lässtunden. Vidare menar Dominikovic et al (2006) att diskussionerna kring böckerna bör ske före eller efter lässtunden när man har en stor barngrupp. I vår studie hade förskollärarna löst detta ‘’problem’’ genom att använda sig av Ugglo istället för fysisk bok för att alla barn ska kunna se boken och bokens innehåll. Genom att alla barn kan se boken skapar det förutsättningar för barnen att kunna vara delaktiga och samtala kring boken. Detta är en skillnad i jämförelse med Dominikovic et al (2006) studie där de menar att diskussionerna kring böckerna bör ske före eller efter lässtunden medan i vår studie löste förskollärarna detta ‘’problem’’ genom att använda sig av Ugglo där de motiverade att barnen nu kan vara delaktiga och följa med i boken. Förskollärarnas motivering till att använda sig av Ugglo visar på en likhet med tidigare forskning där Solstad (2015) hävdar att diskussioner kring böckerna under lässtunden bidrar till att barnen samtalar och diskuterar, vilket leder till att barnen kan skapa egna fantasier kring vad som kan hända i boken därefter.

Tidigare forskning har lyft fram att högläsning har använts för att barnen ska få en lugn stund. Resultatet i vår studie visar på en likhet med Svensson (2009) och Simonssons (2006) studier där förskollärarna i vår studie beskrev att de läser för barnen under eller efter vilan för att barnen ska varva ner och för att barnen ska få en lugn stund när de vaknat. Skillnaden på vårt resultat och tidigare forskning är att i tidigare forskning hävdar de att högläsningens viktiga innebörd försvann när de läste högt för barnen under vilan, eftersom att flera barn somnade. I vår studie, utifrån förskollärarnas beskrivningar visar resultatet att högläsning under vilan främjar barns litteracitetsutveckling.

omfattande skillnad i jämförelse med Svenssons (2009) studie där hon lyfter att barnen somnade under högläsningen och på så sätt försvann högläsningens viktiga innebörd. Utifrån vårt resultat motiverar förskollärarna att barnen utvecklar sitt ordförråd, läsförståelse och förståelse för nya begrepp och bokstäver när de vuxna läser för barnen i samband med vilan. Resultatet i vår studie visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att barnen ständigt utvecklar sina litteracitetsförmågor under och efter vilan genom att barnen efter vilan till exempel låtsasläser och återberättar boken för varandra.

Resultatet i vår studie visar på en likhet med Simonssons (2006) studie där det framkommer att pedagogerna gjort medvetna val när de valt böcker för barnen. I vår studie utifrån

förskollärarnas beskrivning gjorde samtliga förskollärare alltid medvetna val när de valde böcker till högläsningen. Förskollärarna motiverar att de valde böcker utifrån barnens intresse eller böcker som barnen kunde relatera till. I Fasts (2007) tidigare forskning framkommer det att förskolläraren inte läste böcker för barnen som barnen kunde relatera till och förskollärarens motivering var att det inte går att uppfylla alla krav eftersom det finns en stor andel med barn som hade en annan etnicitet. Skillnaden på tidigare forskning och vår studie är att vårt resultat visar på utifrån förskollärarnas beskrivningar att samtliga förskollärare läser böcker för barnen som barnen kan relatera till. Till exempel som böcker om att få ett nytt syskon eller böcker som handlar om att barnen är för stora för att ha napp. Förskollärarna i vår studie har dock inte lyft fram att de läser böcker som berör barnens etnicitet, dock belyser förskollärarna att det är viktigt att välja böcker som barnen kan relatera till. Vidare motiverar förskollärarna, genom att läsa om saker som barnen kan relatera till skapar de förutsättningar för barnen att diskutera och samtala tillsammans med andra barn samt med de vuxna.

Resultatet av analysen visar på en likhet med Lindstrands (2015) studie där hon redogör för att barn hela tiden använder sig av olika teckensystem som till exempel kroppslig kommunikation. I vår studie beskrev förskollärarna att barnen använde sig av olika gester som att peka vilket är en kroppslig kommunikation. Resultatet i vår studie visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att både barn och vuxna använder sig av en multimodal kommunikation hela tiden. Exempel på multimodal kommunikation som barnen använder sig av är att de nickar, pekar och gör olika ljud ifrån sig som djurens läten. Förskollärarna beskriver att de vuxna använder sig av en multimodal kommunikation genom att peka och göra olika ansiktsuttryck samt tonfall.

Likheten med Lindstrands (2015) studie är att hon kom fram till att barnen i hennes studie också använde sig av en multimodal kommunikation genom att nicka och göra ljud ifrån sig när de kommunicerade.

Vidare visar studiens resultat att alla förskollärare beskrev att de använder sig av bilder

eftersom bilderna ger barnen en tolkning av boken. Resultatet visar på en likhet med Mckenney och Bradleys (2016) studie där de beskriver att förskollärarna la mest fokus på avkodning, det vill säga hur barnen tolkar olika bilder och bokstäver till ord. I vår studie kan man se liknande resultat där förskollärarna beskriver att de använder sig av böcker med symboler och bilder för att barnen ska tolka symbolerna och bilderna, detta blir en avkodning av symbolerna det vill säga här tolkar barnen bilderna och symbolerna. Resultatet visar slutligen på en likhet med Solstads (2015) studie där hon redogör för att bilderböcker väcker barnens intresse för böcker samt att när förskollärarna använde sig av bilderböcker visade det sig att barnen frågade om innehållet i böckerna. I vår studie framkom det att samtliga förskollärare motiverar att det är viktigt att använda sig av bilder med böcker för att det ger barnen en chans till att tolka innehållet.