Av de sex chefer inom förebyggande verksamhet som intervjuades är det baraensominteharenlångkarriär inom vård och äldreomsorg. De andra fem berättar att det är deras första möten med vården som har drivit dem dit de är idag.
Ja, alltså att jag ramlade in i det här. När jag slutade gymnasiet så jobbade jag på en långvårdsavdelning. En julhelg skulle jag jobba på ett sjukhem där det var åttabäddsrum där man inte ens fick in rullstolarna mellan sängarna och då tänkte jag att detta inte är värdigt.
Kanske är det erfarenheter och tankar som dessa som också har gjort att just arbete med förebyggande verksamhet känns som en utmaning. Den enhet som personen som citeras nedan är chef för i sin kommun består av ett kollage av verksamheter som fram till ganska nyligen låg utspridda eller var knutna till sär- skilda boenden och därmed inte tillgängliga för dem som kanske hade behov men inte bodde där.
När jag jobbade som arbetsterapeut kunde jag ju se behovet hos dem som bodde i eget boende, att den här personen skulle ha nytta av att komma till en aktivitet på ett särskilt boende eller att kunna få lite träning av en
rehabassistent. Så vi hade en diskussion och kom fram till att, ja vi plockar lös terapibiträdena och la i en orga- nisation ihop med sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att vi skulle kunna använda dem för att träna och aktivera och göra dem tillgängliga för alla som är ett kommunalt ansvar. Inte bara för dem som bor inne på ett särskilt boende.
En annan chef förklarar att hon sökte sig till förebyggande verksamhet först när en sådan enhet skapats.
Sedan blev tjänsten som enhetschef ledig och det tilltalade mig att alla de här sakerna låg i en enhet. För dag- verksamhet har under många år fungerat som så att det är någonstans där man har placerat om folk som är ut- nötta i hemtjänst och särskilt boende.
Hon betonar att förebyggande verksamheter är några av de viktigaste verksamheterna i en kommun, men att det inte alltid respekteras av andra. Tvärtom, förebyggande verksamhet är ett område med låg status. Det finns flera orsaker. En av dem framkommer i citatet, nämligen att dagverksamhet och terapi har varit ett område dit ”utnötta” undersköterskor kunnat omplaceras. En annan chef går så långt som att säga att terapiverksamheten faktiskt mer handlade om att ta hand om personalen än att göra något för de äldre.
Och då var det ju mer en personell institution än det var för brukarna egentligen. Du blev ofta omplacerad till terapin när du inte orkade jobba i vården. Jag tror att man från organisationshåll har låtit det pågå för att man har blivit av med mycket omplaceringsproblem om man säger så.
En annan anledning till förebyggande verksamhets låga status är att det är verksamhet som utåt sett inte tycks innebära något riktigt arbete utan bara om att ordna aktiviteter, dricka kaffe och umgås. Som chef är det därför en viktig utmaning att lyfta fram och tydliggöra vad de förebyggande verksamheterna betyder både för personalen och för kommunen i övrigt.
Hur kan vi bli synliga i dagverksamheten och i det vi gör och vara stolta över det. Vi pratar jättemycket om det här att människor tror att vi dricker kaffe och att vi måste saluföra vad innebär. Det är det sociala innehållet. [---] Kaffestunden är oerhört viktig. Att bli sedd, att bli pratad med, att få berätta om tankar. Alltså att få hjälp att slappna av och att när livet förändras så är det ju krisigt för oss alla. De flesta drömmer ju om den ålderdom där det inte är några förändringar. Men de flesta av oss får förändringar.
Förebyggande verksamhet är viktig för de människor som plötsligt förlorar hälsan och som då behöver professionell hjälp att återupprätta den eller hitta nya vägar. En tredje anledning till den låga statusen lig- ger kanske i lagstiftningen och att detta inte är laggrundade verksamheter och därmed förhandlingsbara. Samtidigt så tyder de omorganisationer som skett i kommunerna och kraftsamlandet runt förebyggande verksamhet på att det är ett område på framväxt. Betydelsen av det sociala innehållet i äldres liv och social- tjänstens nationella värdegrund för äldre, paragraf 5 som ålägger socialtjänsten att skapa förutsättningar för en meningsfull vardag för äldre har börjat få genomslag i både retorik och praktik. Som framkom i ka- pitlen om socialpolitik och om organisering så är förebyggande verksamhet central i politikernas ögon därför att det är ett sätt att motverka ensamhet, att bevara hälsa och därmed fördröja behovet av omvår- dande omsorg. I en kommun har detta lett till att kommunen också satsat aktivt på att formulera riktlinjer för kulturupplevelser.
Vi har ju en fantastisk politisk nämnd måste jag ju säga som är mån om våra gamla och som verkligen inser vidden av att arbeta på ett förebyggande sätt. För det handlar ju mycket om hälsa i slutändan. Alltså aktiviteter, att känna sig behövd, att kunna ha någonting, en meningsfull vardag, stimulerar till hälsa tror jag.
Och åter, även i intervjuerna med cheferna så går utmaningen att arbeta salutogent med den åldrande befolkningen genom förebyggande verksamhet hand i hand med den andra utmaningen, att få de som arbetar inom äldreomsorgen att anamma den människosyn som utgår från den självbestämmande indivi- den.
Det har tillkommit ytterligare, det här med värdegarantier. Det har legat som en röd tråd hela vägen. Det är ju socialtjänstlagen som har skrivits om så att vi ska ha, alltså att jag som gammal ska få leva mitt liv tills jag dör. Jag ska vara med och bestämma om mitt liv. Jag ska vara delaktig hela vägen ut. Alltså vill jag duscha varje dag då är det inte så att jag ska duscha på personalens villkor. Personalen är här för mig. Man skrev om social- tjänstlagen 2012. Man skrev om portalparagrafen för att anpassa till socialstyrelsens värdegrund, för att koppla det till det. Man har gått oerhört långt politiskt. Man har till och med gjort om alkohollagstiftningen så att vi ska kunna servera vin och sprit på våra boenden på ett enklare sätt. Det ska erbjudas mig. Så att jag tycker att man verkligen har lyft fram de äldre. Nu kommer värdegrundspengarna. Kopplat till värdegarantierna.
Om politikernas två stora utmaningar för äldreomsorg var att hantera den åldrande befolkningen och sy- nen på människan som självbestämmande individer så tycks de viktigaste utmaningarna för cheferna inom förebyggande verksamheter att höja verksamheternas status samt att få personal/ medarbetare att arbeta med individen i fokus och med sitt bemötande.
I kapitlet om organisering framgick det att inom förebyggande verksamhet arbetar man med kultur även om det definieras i en vid och relativ bemärkelse. De som arbetar inom förebyggande verksamhet är inte kulturarbetare men de arbetar mycket med kultur och det borde de vara stolta för menar en av cheferna.
Det är det jag försöker att komma fram till. Vad är det vi gör? Att vi talar om det själva. Därför att annars blir det inte synligt. Säger vi att vi dricker kaffe istället för att vi fångar det sociala innehållet där kaffe är väldigt viktigt. Alltså vi håller ju på med det här storytelling att ta fotografier och att berätta om sitt liv. Och så kom det något erbjudande nu om att man skulle ha skrivarkurser. De som är hos oss kan inte skriva. Den förmågan har de tappat för länge sedan. Men samtidigt så har man en historia. Och då gör vi på vårt vis och det är då det inte blir kultur. Ja, för vad är storytelling? Är det inte kultur då? När de får göra sin egen bok, med fotografier, med sitt bröllopskort.
Cheferna understryker att medarbetare inom förebyggande verksamhet behöver bli medvetna om vad det är de faktiskt gör och att det är ett viktigt arbete att arbeta med det sociala innehållet. Som framkommer i citatet kan arbetet med det sociala innehållet om det definieras i termer av kultur eller kulturinsatser vara ett sätt att höja statusen inom detta område.