HÖNAN ELLER ÄGGET? OM FÖRHÅLLANDET MELLAN INNOVATIONER OCH TILLVÄXT

I den makroekonomiskt och ekonomisk-historiskt orienterade innovationsforskningen finns sedan gammalt två forskningsspår, ett som betonar innovationernas betydelse för den ekono- miska tillväxten och ett som omvänt betonar tillväxtens betydelse för innovationerna. Dessa båda spår – som traditionellt representeras av Joseph Schumpeter (1939)84 _{resp Jacob Schmo-}

okler (1966)85 – kan också uppfattas som komplementära, om man beaktar möjligheten till positiv återkoppling mellan tillväxt och innovationer.

Återkoppling mellan ekonomisk tillväxt och teknisk förändring står i fokus i den så kallade ”nya” eller ”endogena” tillväxtteorin, som i nyare tid utarbetats av bland andra Paul Romer och Robert Lucas (se vidare nedan) men i viss mån förutsågs nästan ett sekel tidigare av Alfred Marshall med hans framsynta anmärkningar om industriers lokalisering.86 Följdriktigt har nyheten, liksom för övrigt även endogeniteten (i strängare mening), hos de modernare tappningarna av teorin ifrågasatts.87 Detta behöver emellertid inte i någon högre grad påverka argumentationen i denna delstudie. Den gemensamma grundtanken hos dessa teoretiker är att ekonomisk tillväxt genererar nya kunskaper och innovationer, vilka i sin tur skapar ytterligare ekonomisk tillväxt. Tillväxten blir alltså självgenererande och självförstärkande, vilket lätt skapar tendenser till tillväxtdivergens till förmån för länder och regioner som redan i utgångs- läget är relativt rika och kunskapsintensiva. Det specifika hos dessa teorier är inte kunskapens och teknikens centrala roll för tillväxten; den finns i högsta grad även i så kallad ”gammal” eller ”exogen” tillväxtteori.88 Utmärkande för den endogena tillväxtteorin är istället den åter- koppling som går från tillväxt via återinvesteringar till ny kunskap, vilken här delvis tänks ta formen av en positiv externalitet. Kunskapen kommer alltså samhällsekonomin tillgodo i stör- re omfattning än vad investeraren kan ta betalt för.

Finns då inte också möjligheten till negativ återkoppling, där det är dåliga tider snarare än goda som gynnar innovativiteten mest? Schumpeter (1939) tänkte sig att innovativa entrepre- nörer spelar huvudrollen i att lyfta ekonomin ur en depression, men sträckte sig inte till påstå att depressionen skapar innovationer och entreprenörskap. En sådan synpunkt företräds där- emot av Gerhard Mensch (1975/1979).89 Eftersom innovationerna hos Mensch skapar ny till- växt, vilken så småningom förslappar innovationsverksamheten tills depression ånyo inträder, predicerar hans teori endogena långa cykler.

Om vi alltså tänker oss de endogena cyklerna och den endogena obegränsade tillväxten som två extrema fall med avseende på återkopplingens art, intar Solow och den exogena tillväxtte-

84 _{Schumpeter, Joseph A. (1939), Business Cycles. A Theoretical, Historical, and Statistical Analysis of the Capitalist Process. New York &}

London: McGraw-Hill.

85 _{Schmookler, Jacob (1966), Invention and Economic Growth. Cambridge, Massachusetts: Harvard UP.} 86 _{Marshall, Alfred (1907), Principles of Economics, 5}th _{Ed., Vol. I, Book IV, Chapter X.}

87 _{Se t ex Carlsson, Bo & Eliasson, Gunnar (2003), ”Industrial Dynamics and Endogenous Growth”, Industry and Innovation, vol. 10, no. 4, s}

435-455.

88 _{Bl a Solow, Robert M (1956), “A Contribution to the Theory of Economic Growth”, Quarterly Journal of Economics, vol. 70, no. 1, s 65-}

94; Solow, Robert M (1957), “Technical Change and the Aggregate Production Function”, Review of Economics and Statistics, vol. 39, s 312-320.

89 _{Mensch, Gerhard (1975/1979), Das technologische Patt, Frankfurt 1975; eng. övers. Stalemate in Technology, Cambridge, Massachusetts}

orin en mellanställning. Ny kunskap och ny teknik skapar här tillväxt, men deras tillväxtgene- rerande aspekt påverkas i sin tur inte vare sig negativt eller positivt av tillväxten.

Men det finns ytterligare en dimension i problematiken. Schmooklers studier visade på för- lopp där det snarare är tillväxten som skapar innovationer än vice versa; innovationerna fram- står då närmast som biprodukter av tillväxten. Och de teoretiska variationsmöjligheterna stan- nar inte vid detta. En konventionell visdom både i teknikhistoria och ekonomisk historia är att tekniska innovationer ofta drivs fram av förändringar i relativa faktorpriser. Det är då substi- tutionseffekter snarare än (som hos Schmookler) inkomsteffekter som driver utvecklingen. Således finns minst fem relativt plausibla former, som kausalsambanden mellan innovationer och ekonomisk tillväxt kan ta sig:

(1) Innovationer skapar tillväxt, vilken i sin tur inte behöver påverka innovationerna (Schumpeter, Solow – för övrigt mycket olikartade teoretiker);

(2) Innovationer skapar tillväxt, som skapar innovationer (endogen tillväxtteori); (3) Innovationer skapar tillväxt, som hämmar innovationerna (endogena cykler); (4) Tillväxten skapar innovationer i högre grad än vice versa (Schmookler);

(5) Substitutionseffekter skapar innovationer, vilka i sin tur kan skapa nya substitutionsef- fekter och sakna tydlig koppling till den aggregerade tillväxten.

Redan Schumpeter och Mensch var inne på tankegångar om långa cykler (långa vågor) i såväl teknologi som ekonomi. Sådan cyklicitet kan emellertid också påverka själva det strukturella sammanhanget mellan variablerna (strukturcykler). Bland annat Tylecote (1992)90 och Schön (1994, 2000)91 har utvecklat teorier kring detta. Den dominerande typen av kausalsamband mellan innovationer och ekonomisk tillväxt kan alltså växla över tiden.

Särskilt intressant är i detta sammanhang transportsystemens roll som förmedlande länk i des- sa kausalsamband. Som bland annat Schön påpekat, har industriella revolutioner (t ex ångma- skinen, elektriciteten) historiskt alternerat med transportrevolutioner (t ex järnvägen, massbi- lismen). I vidare mening kan dessa förstås som revolutioner i de dominerande produktionssy- stemen respektive den dominerande infrastrukturen. Varje produktiv och varje infrastrukturell revolution har trätt fram i samband med en lång vågrörelse i den ekonomiska strukturen, där det kausala sammanhanget har varit ömsesidigt och komplext. Den nu senast bevittnade revo- lutionen i informations- och kommunikationsteknologi bär som bekant både produktiva och infrastrukturella förtecken, vilket gör den närmast unik. Enligt det cykliska mönstret hade en produktionsrevolution varit närmast att förvänta efter den senaste transportrevolutionen (massbilismen); nu tycks alltså en infrastrukturell revolution ha anmält sig samtidigt. Det ska emellertid noteras, att den elektroniska kommunikationen inte i första hand revolutionerar

transportsystemen, även om den naturligtvis påverkar dem.

En särskilt strategisk roll intar transportsystemen i den endogena tillväxtteorin, som ska dis- kuteras närmare nedan. Vi måste emellertid först ställa frågan: är den endogena tillväxtteorin trovärdig i den kontext, som Öresundsregionen utgör i det begynnande 2000-talet?

Frågan har inget enkelt svar. Genom sina tecken på en stark och sammankopplad dynamik hos ekonomisk tillväxt och kunskapsintensiv produktion utgör Öresundsregionen idag en påtaglig empirisk illustration till den endogena tillväxtteorins utgångspunkter, och vid betraktande av

90 _{Tylecote, Andrew (1992), The Long Wave in the World Economy. London & New York.}

91 _{Schön, Lennart (1994), Omvandling och obalans, Bilaga 3 till Långtidsutredningen, SOU 1995:4. Stockholm: Finansdepartementet. Schön,}

de fem typer av kausala analysmöjligheter som listades ovan utgör den endogena tillväxtteo- rin ett näraliggande val. Teorin, som i sig själv är makroorienterad, har emellertid pendanger på meso- och mikronivå, vilka är både intressanta och relevanta och ska ges en snabb över- blick nedan.92

7.4 Spelrummet för endogen tillväxt i Öresundsregionen