MOMSSYSTEM SOM BARRIÄR ELLER ETABLERINGSGRUND

Varifrån kommer moms? Mervärdesskatt eller moms är en europeisk omsättningsskatt som blev introducerad i Frankrike 1953 som första land under beteckningen TVA (taxe sur la va- leur ajouté). Inom EU spreds sedan momsen till samtliga medlemsänder successivt. I stora delar av den industrialiserade världen har skattesystem som liknar moms införts.

Konsumtionsskatt i flera led

Moms är en generell skatt på konsumtion och tas ut som en procentsats på värdet av leverera- de varor och tjänster. Moms fungerar som en skatt i flera led, vilket innebär att skattskyldiga personer, vanligtvis företag, är skyldiga att lägga på och debitera moms vid leverans till kun- der – samtidigt som skattskyldiga personer vid redovisning och betalning till staten får dra ifrån den moms de i sin tur har betalat till sina egna leverantörer. Således betalar skattskyldiga personer bara in moms på nettoförädlingvärdet av deras verksamhet. Slutkonsumenter som vanligtvis är privatpersoner, är inte skattskyldiga och har därför ingen avdragsrätt – de betalar hela momsen på vad de konsumerar. Moms är en nationell eller territoriell skatt, vilket inne- bär att det som konsumeras inom en nations territorium ska beskattas inom denna nations ter- ritorium. Det som konsumeras utanför en nations territorium, t ex export är därför undantaget från beskattning i landet varifrån varorna kommer. Vid import tas moms ut i samband med att varor kommer in i nationens (skatte)territorium.

Självreglerande skatt?

Flera länder hade någon form av omsättningsskatt direkt mot konsumentledet innan man in- förde moms. Företagen behövde då i regel inte debitera varandra någon omsättningsskatt utan i stort sett allt togs ut i detaljhandelsledet. När moms successivt introducerades i Europas län- der för cirka ett halvsekel sedan kunde staten genom att skatten togs ut i flera led reducera risken att förlora all moms vid exempelvis en konkurs i detaljhandelsledet eftersom moms redan hade inbetalts i flera tidigare led i förädlingskedjan. Momssystemet ansågs vara självre- glerande när staten drog in skatt i flera led och därigenom inte riskerade stora skatteförluster. Dagens ökade koncentration inom detaljhandeln gör att det idag kanske hade varit enklare att ha en omsättningsskatt bara i konsumentledet utan att riskera att förlora så mycket momsin- täkter som när det var flera mindre aktörer. De övergångsregler som infördes vid införandet av EU:s inre marknad 1993 har medfört nya möjligheter till momsbedrägerier som sannolikt kostar EU:s medlemsländer miljardbelopp årligen. Momssystemet har därför blivit ihåligare.

Moms inom EU

Moms i EU före 1993: Fördraget i Rom 1957 om den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) hade som mål att man skulle undanröja ekonomiska barriärer mellan medlemsländerna och längre fram kunna skapa en gemensam [inre] marknad. Som följd av EEG-fördraget an- tog Ministerrådet 1967 ett första direktiv om harmonisering av medlemsländernas lagstiftning om omsättningsskatter (67/227/EEG). Vid denna tidpunkt hade fortfarande inte Belgien eller Italien infört moms. Tio år senare antogs det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) som är ett ramdirektiv som i konsoliderad form är på cirka 100 sidor text och behandlar vad som är skattskyldiga varor och tjänster, när skattepliktig omsättning sker, var skattepliktig omsättning sker, ramar för vilka procentsatser ett enskilt medlemsland får tillämpa, hur många olika pro- centsatser ett medlemsland får tillämpa, vissa undantag och frivilliga tillämpningar mm. Varje medlemsland ska anpassa sin momslagstiftning så att den överensstämmer med direktivet. Sjätte momsdirektivets stora ledord är också harmonisering och är det ramverk som efter ett större antal ändringar gäller än idag. Tanken var att direktivet skulle ha ersätts med ett helt nytt ramverk år 1997, men istället har vi ett övergångssystem sedan 1993. Före 1993 var all omsättning mellan EU:s medlemsländer export/import. I momshänseende var det ingen skill- nad om man sålde varor till ett medlemsland eller till ett land utanför EU – det var i båda fal- len export. Omvänt fick man alltid betala importmoms när man köpte varor oavsett land. För- utom det att medlemsländerna tillämpade olika momssatser fanns det skattebarriär i form av att man skulle betala importmoms när man köpte från ett annat land – eller betala import- moms om man tog in en vara till ett annat EU-land för att sälja varan därifrån.

Ministerrådet enades 1991 om att införa övergångsregler i samband införandet av den inre marknaden 1993 som skulle ersättas av ett nytt definitivt momssystem 1997. I de nya över- gångsreglerna försvann begreppen export och import vid varuhandel mellan EU:s medlems- länder istället blev gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinternt förvärv. Nu behövde skattskyldiga personer inte längre betala importmoms när varor gick mellan EU:s medlems- länder eftersom köparen i det andra landet genom angivande av sitt momsnummer teknisk kunde flytta hem beskattningen genom att samtidigt påföra och dra av momsen i sin egen de- klaration – oftast utan att betala någonting alls. På så vis kan därför varuhandel stimuleras i gränsområden mellan två EU-länder när varor kan köpas från det andra landet utan man att fysiskt betalar moms, medan moms måste betalas på varor som köps inom det egna landet. Man kan således tala om en omvänd barriär som kan bidra till en ökad ekonomisk aktivitet mellan länder.

Problem med dagens övergångssystem

Även om fördelarna med dagens övergångssystem (ökad ekonomisk aktivitet mellan med- lemsländerna) är stora jämfört med hur det var före 1993 finns det problem. Möjligheterna att leverera gemenskapsinternt utan att lägga på moms kan missbrukas i så kallade karusellaffä- rer, där exempelvis något ”köps” av ett företag inom det egna landet och ”säljs” vidare ge- menskapsinternt till ett företag i ett annat EU-land. Med ”målvakter” (i Sverige direktör och styrelse rekryterad utanför Systembolaget) kan då personerna bakom de två företagen få till- baka ”betald” moms på ”köpet”, personligen ta momspengarna och därefter försätta företagen i konkurs. Denna och liknande typer av ”affärer” beräknas kosta skattebetalarna i EU:s med- lemsländer åtskilliga miljarder årligen. För att motverka detta har därför ett ökat samarbete mellan olika skattemyndigheter i EU:s medlemsländer inletts sedan ett antal år.

Kommissionen (som har monopol på att framlägga förslag till lagstiftning inom EU) har framlagt flera förslag på någon form av ursprungsprincip för moms inom EU. I huvudsak bygger dessa förslag på att medlemsländerna harmoniserar skattesatserna och avdragsrätten

för moms hos skattskyldiga personer mer eller mindre fullt ut, att man vid omsättning av va- ror och tjänster EU alltid skulle lägga på moms vid omsättning av varor och tjänster samt att skattskyldiga personer kan dra av ingående från samtliga medlemsländer i det egna landets deklaration. Ministerrådet har inte kunnat enas kring något av förslagen eftersom varje land har vetorätt i på skatteområdet inom EU. Till exempel har Sverige land lagt in sitt veto mot att högsta skattesats ska få vara 25 %, vilket motverkar en harmonisering av skattesatser. Över- gångsreglerna, som skulle finnas mellan 1993 och 1996, är nu inne på det 14:e året. Det är svårt att idag se att de inte skulle bli kvar ytterligare en tid.

Moms och etableringsland i EU

När varor köps från ett land utanför EU ska importmoms betalas i det EU-land som varorna ankommer till. När varorna väl är inne i ett EU-land kan varorna säljas vidare därifrån gemen- skapsinternt till andra EU-länder utan att man då behöver lägga på moms. Även ett företag från ett land utanför EU kan momsregistrera sig i ett EU-land och därifrån utnyttja fördelarna med gemenskapsinterna försäljningar och köp inom EU.

Ett företag från ett land utanför EU får i regel betala importmoms och momsregistrera sig i det EU-land när man tar in varor till. Även ett företag som är etablerat utanför EU och är moms- registrerat i ett EU-land kan utnyttja fördelarna med att vid gemenskapsinterna försäljningar inte behöva lägga på moms eller vid gemenskapsinterna köp inte behöva betala moms. Därför kan ett företag etablerat utanför EU mycket väl välja att ta in allt man säljer till EU via ett enda EU-land och därifrån sälja allt till alla andra EU-länder.

Eftersom företag i egenskap av skattskyldig person inte betalar moms men väl kan få finansie- ra moms, kan rent finansiella faktorer som likviditetsbehov och kostnaderna för likviditeten vara avgörande för i vilket EU-land exempelvis ett USA-företag väljer att momsregistrera sig, hyra lager och i övrigt bedriva sin EU-verksamhet ifrån.

9.2 ”VAT Deferment Oresund”

Nederländerna är det land i EU som utmärker sig framför andra genom att framgångsrikt dra till sig etableringar av internationella verksamheter från företag etablerade utanför EU (inte minst från USA) genom ett förmånligt momssystem för importvaror – ”VAT Deferment Scheme”. I praktiken innebär det att importmomsen inte behöver finansieras genom fysisk betalning. Importmomsen tas helt enkelt upp i deklarationen samma period som företaget gör avdrag för samma moms.

Varför ska man som exempelvis USA-företag ta in varor till EU via ett EU-land där man mås- te finansiera importmomsen på varorna när man undgår det helt i ett annat EU-land? De EU- länder som bäst lyckas dra till varuhandelsimport från företag etablerade utanför EU skapar ju samtidigt lokala kringtjänster såsom lagerhantering och annan logistik i det egna landet och därmed ökad lokal sysselsättning och ökad lokal ekonomisk aktivitet.

Några av de länder förutom Nederländerna som i någon omfattning idag tillämpar ”VAT De- ferment” är exemplevis Danmark och Tyskland. I Sverige måste importmoms betalas fysiskt vid gränsen hos Tullverket eller via momsfaktura från speditör. Dessutom finns det tidsmässi- ga restriktioner i avdragsrätten i momsfakturor från speditör som verkar i motsatt riktning jämfört med ”VAT Deferment”.