I den här uppsatsen har vi vidare undersökt hur inflytande över arbetsvillkor och stöd från omgivningen påverkar individens gränsdragningsarbete och känsla av worklife balance. De
två huvudteman som avser besvara studiens andra frågeställning är därmed inflytande och stöd. De olika sätt individen har inflytande och stöd återspeglas i fyra underteman som vi redogör för nedan.
5.6 Inflytande
För att undersöka respondenternas inflytande i arbetet har vi ställt frågor som avser att ta reda på huruvida respondenten upplever möjligheten att påverka sina egna arbetsvillkor. Under temat inflytande har vi skapat två underteman som skildrar olika sätt individen har inflytande över gränsdragningsarbetet. Dessa är självbestämmande och krav.
5.6.1 Självbestämmande
Ett sätt för individen att ha inflytande över gränsdragningsarbetet visade sig vara självbestämmande över sina arbetsvillkor. En respondent som reflekterar över sitt eget inflytande på arbetet uttrycker:
Så länge jag sköter mitt jobb och gör mina arbetsuppgifter på ett bra sätt spelar det ingen roll för arbetsgivaren var jag befinner mig och när jag arbetar, vilket gör att jag kan prioritera mitt privatliv när jag önskar. (Respondent 7)
Respondenten uttrycker att han själv kan bestämma var och när han arbetar och samt att han kan prioritera sitt privatliv när han önskar, vilket vi menar tyder på att han har
självbestämmande över sina arbetsvillkor. Gränsdragningen hanteras på det sätt han själv väljer vilket vi tolkar som en positiv faktor för respondentens känsla av worklife balance, då han kan prioritera privatlivet när han önskar. Här ser vi ett exempel på att arbete som utmärks av autonomi innebär inflytande för arbetstagaren samt förutsättningar att hantera domänernas gränser på det sätt man själv önskar (jfr Clark, 2000). En respondent som ger uttryck för en liknande hållning beskriver:
Det som leder till att jag får ihop arbete med privatliv tror jag är tilliten från arbetsplatsen ganska mycket, att jag själv är ansvarig för mina uppgifter och att jag själv kan bestämma hur det ska bli gjort i princip. Men också att jag hittar på mycket saker när jag väl är ledig, det gör att jag orkar jobba och tycker det är kul. (Respondent 3)
Detta tolkar vi även som att respondenten har självbestämmande och eget ansvar över sina arbetsvillkor, då hon beskriver att hon själv kan styra över när hennes uppgifter ska utföras. I motsats beskriver en annan respondent att hon inte helt kan bestämma själv över sina egna arbetsvillkor:
Enligt företagets policy ska jag kunna flexa, t.ex. jobba 7-16 eller 9-18 men kulturen ser inte ut så i verkligheten. Jag känner inte att jag skulle kunna komma in senare då det finns en viss kultur att jag ska vara inne senast 8.45. Det skulle endast innebära flera timmar för mig då jag ändå måste sent, då vi har kunder som ringer samt intern möten. Det begränsar mitt privatliv på så sätt att jag får mindre tid med min sambo, och mindre tid för privatliv då jag slutar så sent som jag gör. (Respondent 2)
Vi tolkar det som att respondent 2 saknar självbestämmande över sina arbetsvillkor då hon uttrycker att hon inte kan påverka sina arbetstider. Vidare beskriver samma respondent att
arbetsvillkoren leder till begränsningar i hennes privatliv. Vi menar att detta beror på att hon inte kan påverka sin gränsdragning på de sätt hon vill vilket bidrar till sämre worklife balance.
Detta i relation till Clark (2000) som beskriver att individer med stort inflytande har bättre förutsättningar att förhandla om domänernas gränser.
Ett återkommande yttrande som två respondenter använde i samband med deras beskrivning av inflytande var eget ansvar, vilket vi tolkar som en form av självbestämmande över
arbetsvillkoren. På frågan vad är det som leder till att du får ihop/inte får ihop arbete med privatliv? svarar en respondent följande:
Eget ansvar och möjligheten att påverka det egna arbetet gör att mitt arbete och min fritid fungerar ihop.
(Respondent 7)
Ytterligare en respondent ger uttryck för en liknande hållning:
Jag själv har ansvaret över mitt jobb och får visa att uppgifterna blir gjorda. Min arbetsgivare har förståelse för min fritid, det känns bra tycker jag för då känns det som att de litar på en, även om man skulle behöva gå tidigare. (Respondent 1)
Citaten ovan indikerar att självbestämmande i form av eget ansvar innebär inflytande i arbetet. Vi kan därför konstatera att självbestämmande gör att individen kan hantera gränsdragningsarbetet på det sätt som man önskar, vilket ger förutsättningar för worklife balance.
5.6.2 Krav
Vi kan se att respondenternas krav från privatlivet påverkade individens inflytande att anpassa arbetet efter sitt privatliv. Det blev extra tydligt för den respondent som har ett privatliv med tydliga åtaganden där hon måste hämta och lämna sina barn på dagis. Vi ser att denna respondent har stort inflytande i utformningen av sina arbetsvillkor då hon beskriver att hon kan komma och gå lite som hon vill. Inflytande handlar just om att ha förutsättningar att förhandla om domänens gränser (jfr Clark, 2000).
Jag tycker ändå att jag har bra förutsättningar för att få ihop det. Men det är också ett val jag gör, det är ju en stressfaktor på livet att få ihop 100 % familj och 100 % jobb liksom. Men jag kan komma och gå lite som jag vill, min chef har själv barn så hon vet hur det är. (Respondent 6)
Vidare uttrycker en respondent utan barn:
Det blir så extremt diskriminerade på arbetsplatsen om man har barn, t.ex. om man ska gå för att hämta barnen på dagis. Då blir man en så “viktig” person och kan därför gå tidigare. Vi som inte har barn eller familj får stanna kvar, jag tycker att är ett bevis på en diskriminerande arbetsplats. (Respondent 2)
Vi tolkar detta som att krav från privatlivet påverkar individens möjlighet till inflytande i gränsdragningen. Respondent 6 har förutsättningar att själv hantera domänernas gränser på det sätt som passar hennes privatliv bäst, vilket vi även tolkar som främjande för hennes worklife balance. Respondent 2 uttrycker att det är diskriminerande att inte ha barn eftersom hon tvingas stanna kvar längre på arbetsplatsen. Därför kan vi tolka det som att individens
krav från privatlivet påverkar individens inflytande över gränsdragningsarbetet och på så sätt även balansen mellan arbetsliv och privatliv.
Citaten nedan illustrerar att respondenter som inte har lika stora krav från privatlivet får mindre inflytande över sina arbetsförhållanden, eftersom ett mindre krävande privatliv bidrar till att individer förväntas arbeta mer. Följande respondenter uttrycker:
Eftersom jag inte har någon familj att ta hänsyn förväntas jag ibland jobba 12-13 timmar per dag, så jag har inte så mycket privatliv. Jag hoppas att det blir lite lugnare och att jag får mer kontroll snarast.
(Respondent 5)
Om jag jämför mig med andra vänner så har jag väldigt mycket belastning. Jag hade velat ha mer inflytande över mina arbetsvillkor men då mitt privatliv tillåter mig att sitta kvar länge på kontoret så måste jag ofta göra det. (Respondent 2)
Vi tolkar det som att mindre tydliga krav från privatlivet resulterar i lägre inflytande över arbetsvillkoren och ett mer diffust gränsdragningsarbete. Respondenterna ovan uttrycker att de inte har så mycket ledig tid då deras privatliv tillåter dem att stanna kvar länge på
arbetsplatsen. I sin tur leder detta till att respondenterna arbetar mer vilket vi tolkar påverkar känslan av worklife balance negativt. Vi kan därför se att krav från privatlivet är en
bidragande faktor till att få inflytande över arbetsvillkor. I sin tur leder detta till att individen kan utforma sina villkor på ett sådant sätt att inverkar positivt på upplevelsen av worklife balance.