För att förklara hur symboler används i dagsverstraditionen kommer här två olika ämnen att presenteras. Om man slår upp ordet symbol får man följande beskrivning i
Nationalencyklopedin,
Sinnebild eller tecken för något. En symbol är ofta något konkret som står för något abstrakt.
Religiösa symboler är uttryckssätt, bilder, föremål, sakramentala handlingar etc. för att åskådliggöra och förkroppsliga det transcendenta. Tolkningen av religiösa texter kan ofta vara symbolisk, då man under den bokstavliga meningen ser en djupare sanning fördold. 64 Orrmell 1991 s. 68 65 Estby 2013 s. 14 66 Ibid., s. 192 67 Ibid., s. 192 ff 68 Olsson 2000 s. 74 69 Ibid., s. 194
En litterär symbol kan vara liktydig med en liknelse (metafor) men anses ha större spektrum och djupare syftning.70
Kristna och nationella symboler har valt att analyseras, främst då dessa har ett traditionellt symbolanvändande som läsaren vanligtvis är medveten om. Exempelvis förknippas
kristendomen med Jesus Kristus, Bibeln, kyrkan och korssymbolen, medan nationen exempelvis förknippas med statschefen, nationalsången, flaggan och nationens historia. I Sveriges fall är dessa kungen, Du gamla du fria, den blågula korsflaggan och den svenska historien där karoliner, tre kronor och forna kungar som Gustav II Adolf och Karl XII är exempel.
Kristendomens symbolik.
I dagsversen Misstag av Lotta Olsson riktas kritik gentemot kristendomens konservativa hållning när det kommer till stadgar och tradition. Exempelvis när det kommer till att ha kvinnliga präster. Följande bakgrundsinformation ges till dagsversen, ”I tisdags vann
Christina Odenberg biskopsvalet i Lund. Kvinnoprästmotståndarna i kyrkans fria synod tänker dock betrakta stiftet som biskopslöst”.71
Ursäkta en lekman, ni kyrkans befäl, ni rättrogna herrar i toppen!
Har människan upphöjt gudomlig själ gjorts avhängig könet och kroppen?
Gör Gud alltså skillnad på avbildens kön (för avbilder lär vi ju vara)?
Han skapade alla – men hörsammar bön från hälften av skapelsen bara?
Om kvinnor förkunnar Guds ord till förtret för Gud, varför skapades kvinnan?
I Skaparens storslagna allsmäktighet,
nog borde Han tänkt på det innan? (97.04.19)72
De symboler som Olsson använder sig utav i den här dagsversen är tydligt riktade gentemot kristendomen. Följande är symbolexempel som kan härledas till Bibeln i dagsversen, ”rättrogna”, ”gudomlig själ”, ”avbilder lär vi ju vara”, ”bön”, ”skapelsen”, ”Guds ord”, ”I skaparens storslagna allsmäktighet”.
70 NE 2009 (“Symbol”) volym 18 s. 36
71 Olsson 2000 s. 42
Även om alla dessa uttryck leder tankarna till Bibeln så nämns de i många fall inte alls. ”Gudomlig själ” nämns inte i Bibeln, det står istället ofta ”Gudomlig ande”, som i andra Moseboken 31:3, medan ”själ” nämns flera gånger för sig i Moseböckerna, exempelvis femte Moseboken 5:29. ”Bön” nämns vid massor av tillfällen i Bibeln men första gången i första Moseboken 17:20. ”Avbild” nämns första gången av flera i första moseboken 1:26.
”Skapelsen” nämns i Markusevangeliet 10:6. ”Rättrogna” har ofta en annorlunda formulering, detsamma gäller för ”skaparens storslagna allsmäktighet”, orden var för sig förekommer i Bibeln, exempelvis står ”skaparen” i Matteus-evangeliet 19:4, men inte tillsammans så som Olsson skrivit dem.73
Det som dessa bibelreferenser symboliserar är dels Bibeln i stort, dels kristna teologiska aspekter, som att vara rättrogen för att få frälsning, själen är en tredjedel av religionens grund i form av ”fadern, sonen och den heliga anden”, treenigheten där anden är själen, avbilder är vad människorna är i förhållande till Gud inom kristen tro, bön är en ritual för att försöka skapa kontakt med Gud, skapelsen är världen, Guds ord är de regler kristna ska följa och skaparen är ett annat ord för Gud.
Utöver bibelreferenserna innehåller dagsversen flera referenser till kyrkan, vilket är det system som troende kristna använder som religionens utövare, symboler som ”kyrkans befäl”, och ”herrarna” är exempel på detta. Dessa hänvisar till biskopar och stift och andra ledare och ledande organ av kyrkan som samhällssystem, en mer politisk snarare än teologisk del av verksamheten, de som bestämmer. Att dessa är ”herrar” har med dagsversens tema att göra, att kvinnor inte får leda kyrkan och att Gud inte hör böner om de inte leds av en man. Ett ”befäl” visar på hur författaren lyfter ut kyrkan ur den teologiska hemvisten för att placera denna i en samhällskontext, ”befäl” är en auktoritet inom det militära, långt ifrån det som kristendomen vill förknippas med.
Det författaren gör med sin dagsvers är att skapa en värld där kristendomen inte är helig utan mer absurd. Hon påpekar att Gud skapade alla människor, även kvinnor, men sedan inte är intresserad av att lyssna på hälften av sin skapelse. Gör man det heliga till något
samhälleligt och vardagligt så försvinner ”magin” i det. Symbolerna används här för motsatt effekt. Författaren är redan klar med att det är absurt att kritisera en utnämning till ett ämbete på grund av den utvalda individens könstillhörighet, genom att lyfta in flera kristna symboler försöker författaren göra det vardagliga och politiska till en teologisk affär, vilket också slår
mot det heliga. Det är symboliken som lyfter in dagsversen i den kristna sfären, snarare än motsatsen.
Yngve Orrmells dagsvers FÖDELSEATTEST från 1987 behandlade hur en kvinnlig teologiprofessor kritiserats för att ha ifrågasatt att Maria blev gravid med den heliga anden. Så här beskrivs bakgrunden till dagsversen, ”Världens första kvinnliga, katolska teologiprofessor har avstängts från att bedriva undervisning på grund av att hon djärvts ifrågasätta dogmen om den obefläckade avlelsen”.74
Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär, som av kardinaler
satts på piedestaler,
löper risk att ej få sitta kvar ty man har nu som far pekat ut en vanlig karl.
Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär får mot charlatanen
hjälp av Vatikanen.
Visst sätts jungfruhjärtan lätt i brand av en man men ibland
kan han heta Helge And. (29.6.1987)75
De symboler som Orrmell använder sig utav i den här dagsversen är dels den dubbeltydiga användningen av ”jungfru”. Det är en viktig kristen teologisk grund att Jesus var hälften gudomlig genom sin fader Gud och att han var hälften människa genom sin människomor Maria. Symboler för kyrkan är dess representanter, här handlar det om katolska kyrkan och då är ”kardinaler” dessa representanter. Melodin till versen är Här är karusellen och en karusell kan vara en blinkning till hur saker och ting kan uppfattas på olika sätt, en människa som åker en karusell kan bli yr och se världen på ett annat sätt, exempelvis uppochned, men sannolikt är melodin enbart vald på grund av sin inledning med ordet ”jungfru” upprepat fyra gånger. Helge And är inte en person, det kan vara en hänvisning till en förkortning av Heliga andens kyrka utanför Visby, men med största sannolikhet är det ett försök att göra
kristendomen ohelig. Om en man som heter Helge And hade samlag med Maria och avlade Jesus och hela historien hade missuppfattats så faller hela den grund som kristusdyrkan bygger på. Det som gör Jesus Kristus unik är hans anfader. I motsats till Olsson som kritiserar samhället och lyfter in kristna symboler för att förminska den kristna sfären, går Orrmell mer rakt på sak och förringar hela religionen i sig. Symbolen ”heliga anden” är betydelsefull ur ett
74 Orrmell 1991 s. 67
teologiskt perspektiv, det står för den mänskliga själen, när Orrmell gör om den symbolen till Helge And är det i syfte att helt förkasta religionen.
Nationella symboler.
I min magisteruppsats behandlade jag Lotta Olsson Anderbergs dagsvers UNGA HJÄLTAR utifrån hur nationalistisk symbolik används i dagsverser. I det här kapitlet kommer det istället att handla om nationella symboler snarare än nationalistiska.
Victor Estby skrev 2012 dagsversen Nya danska nationalsången som ett svar till hur religiösa symboler tas emot i Danmark. Följande bakgrundsinformation ges till dagsversen. ”JUDAR I KÖPENHAM har av Israels ambassadör och Mosaiska Trossamfund uppmuntrats att dölja judiska kännetecken som Davidsstjärnan och kalott för att undvika trakasserier”.76 Välkommen hit, till Nordens mys och hygget.
Här väntar dig vår gammeldanska trygghet.
Och över varje sild och fyr ska Dannebrog sig välva. Och livet blir ett äventyr för dem som är sig själva.
Friheten här är ganska stor för den som inte hoppas, tror. Här krävs det hårda hudar för romer och för judar.
Muslimerna vill kanske protestera mot spottloskor och någon ful blessyr. Här får de ändå stundtals existera, om bara som en dum karikatyr.77
Precis som med Estbys dagsvers Sa(m)hällssynen så är denna tryckt i NSD och Sydöstran. Specifikt NSD:s läsekrets ligger nära Danmark geografiskt. Dagsversen innehåller flera danska nationalistiska symboler. ”Hygget”, ”gammeldanska”, ”sild”, ”fyr” och ”Dannebrog” är alla hänvisningar till nationen och det danska språket. ”Hygget” betyder ungefär mysigt eller behagligt på danska, ”gammeldansk” är en dansk spritdryck som kan kallas för en form av kryddat brännvin, ”sild” betyder sill och ”fyr” betyder kille på danska. Dannebrogen är namnet på den danska flaggan, en röd och vit korsflagga.
76 Estby 2013 s. 35
Den avslutande delen med karikatyren hänvisar sannolikt till konstnären Lars Wilks karikatyr av Muhammed som en rondellhund, konstnären blev hotad till livet efter att ha anklagats för att ha kränkt islam genom karikatyren.
I titeln nämns nationalsång. En nationalsång är en viktig symbol för en nation. Danmark har två nationalsånger, en för monarken och en för folket. Ingen av dessa har samma melodi som Estbys vers. Därav den ”nya” nationalsången.
Det som de danska nationalsymbolerna gör med dagsversen är att knyta an till nationen som versen är riktad mot. Med hjälp av det danska språket, den danska flaggan, dansk mat och dryck, en dansk konstnär som blev berömd utanför landets gränser lyfts nationen fram. Det skapar en kritik gentemot landets religionsintoleranta inrikes-politik. Det som stärker dagsversens politiska budskap ytterligare är att det danska politiska partiet Dansk folkeparti gjorde ett starkt val 2012 med drygt 12 % av rösterna. Ett parti som politiskt ligger långt ifrån NSD:s och Sydöstrans värderingar. Sedan regimen i Tyskland under 1930- och 40-talet så har religionsintolerans varit kopplat med nationalism. Med stor sannolikhet avser författaren att koppla samman Dansk folkeparti med den tyska 30-tals regimen.
Stig Dagerman skrev dagsversen OBETALDA RÄKNINGAR om relationen mellan Tyskland och Israel på 1950-talet. Följande bakgrundsinformation ges till dagsversen ”den tyska förbundsregeringen nonchalerar helt skadeståndsbetalningen till Israel”.78
Vad är det för trista personer, som skräpar i kanslerns tambur? Va! Säljer de inte kanoner? Nej, då står de inte i tur.
Ombud för någon försäkring? Nej, gissa ännu något år. De vill ha betalt för en räkning, men kanslern är ute och går.
Han drömmer ju på sina ängar, så lämna herr kanslern i fred! I Bonn finns det visst inga pengar att trösta små gråterskor med.
Nej, här har vi pansarplåtshudar. Vi räds varken gråt eller kniv. Vi har inte beställt några judar. Hälsa det i Tel Aviv! (26.5.52)79
78 Dagerman 1987 s. 95
Relationen mellan Tyskland och Israel var ansträngd efter andra världskrigets slut 1945 och Israels grundande 1948, främst för att judar var en folkgrupp som drabbades hårt av den tyska regimen före och under kriget. Det judiska folket skapade sedan Israel efter krigsslutet. Dagermans inställning till den tyska regimen under kriget var ytterst negativ. Han avskydde det som civilmänniskorna utsattes för och kriget i synnerhet. En stor del av hans tidiga dagsversförfattande handlade om att kritisera Nazityskland och dess ledare. År 1946 reste författaren ner till efterkrigs Tyskland för att göra sitt reportage Tysk höst. Där beskrev han hur människorna som överlevt striderna försökte skapa nya levnadsförhållanden.
Dagerman kunde sannolikt inte förlåta de krigsbrott som begicks av Tyskland. Därför är han kritiskt inställd till denna diplomatiska situation där Tyskland inte vill betala skadestånd till Israel.
Det dagsversen gör för att tydliggöra denna ståndpunkt är att använda sig av nationella symboler. Det främsta exemplet är ”kanslern” som är en titel typisk för Tyskland. Att vara rikskansler är att vara ledare för den tyska riksdagen. Även städerna som lyfts fram är exempel på nationssymboler, både Bonn och Tel Aviv var utöver att vara städer huvudstäder och således symboler för nationerna. Bonn var huvudstad i Västtyskland från krigsslutet fram till början av 1990-talet när Berlin återigen blev huvudstad i det enade Tyskland. Eftersom Berlin låg på gränsen mellan Öst- och Västtyskland var det inte en optimal huvudstad för båda nationerna. En liknande situation gällde även för Jerusalem som också var och är uppdelad mellan två stater, Israel och Palestina. Därför använder Dagerman Bonn och Tel Aviv som nationssymboler för länderna.
Dagerman hänvisar även till den gamla naziregimen i versen när han skriver ”Va! Säljer de inte kanoner?” och ”Vi har inte beställt några judar.” Dessa hänvisningar till den mer krigiska tyska historien är till för att påpeka att den tidigare tyska identiteten som stor
militärmakt inte ska glömmas bort. Det hade bara gått sju år sedan fredsavtalet vid tidpunkten. Att Tyskland under regimen blivit till en nidbild av religionsintolerans återvände Estby till i sin dagsvers. När Dagerman skriver ”Vi har inte beställt några judar” så skulle det ha kunnat stått även i Estbys dagsvers riktad till Danmarks politiska utveckling.
Diskussion
Den symbolik som är återkommande i dessa dagsversexempel är kopplad till de valda ämnena. Hänvisningar till religionen kristendom och nationer som Danmark, Tyskland och
Israel. Symbolik är ett gammalt litterärt verktyg. Att göra budskapet tillgängligt för läsaren med hjälp av välkända bilder är syftet med symbolen.
Rancière hänvisar till Sartres åsikt om poesin som innehållslös i kontrast till prosan. Att det fanns två sorters språk, ett beskrivande för poesi och ett kommunikativt för
prosaförfattare. Rancière argumenterar emot genom att hävda att Sartre var inkonsekvent i sin bedömning. Sartre var tvungen att söka efter yttre omständigheter för att försvara sin åsikt om att exempelvis Flaubert var ett undantag. Flaubert använde sig av prosa på samma sätt som poeter skriver poesi, Sartre ansåg att det var sociala omständigheter som gav Flaubert hans språk.80
Symboliken är ett exempel på hur en vers kan ha flera betydelser, en bekräftelse på Rancières argumentation. Symbolismen är ett sätt att kommunicera, en kommunikation mellan vers och läsare som kan göra poesi politisk.
Det är en förutsättning för en vers att kunna kommunicera om den ska kunna kallas för politisk. Att texten i sig kan vara en åsiktsspridare kräver mer än bara ett beskrivande språk.
6. R
ESULTATMånga dagsverser har en politisk dimension. Inte sällan kommenterar de dagsaktuella
händelser, samhället och omvärlden. Dessa texter använder sig av många olika verktyg för att skapa denna politiska dimension.
Det första verktyget är forumet, tidningen som versen trycks i. Detta forum har en politisk tradition, en partitillhörig ledarsida och en politisk agenda. Att en dagsvers speglar den agendan är mycket vanligt, men det finns också en funktion i att läsare känner till tidningens politiska tillhörighet. Det underlättar tolkningen av en dagsvers att veta om den är tryckt i Arbetaren, Expressen eller Svenska Dagbladet. Författarna söker sig ofta till det forum där deras egen politiska hållning inte missuppfattas.
Det andra verktyget är politiska teman. Om en läsare har en tidigare relation till ett tema och detta tema i sig har en tradition så underlättar det tolkningen av en dagsvers. Det finns mängder av sådana teman. I flera fall är de vitt diskuterade och allmänheten har en åsikt rörande temats frågor. Det exempel som lyftes fram i arbetet var jämställdhet mellan könen. Detta tema kunde användas på en mängd olika sätt och vinklas. Temat i sig skapar en uppfattning hos läsaren. En manlig och en kvinnlig författare betraktas på olika sätt när de
skriver om ämnet, en man har makten och är därför jävig, medan en kvinna söker rättvis fördelning av makten, men kan då istället uppfattas ha en baktanke.
Det finns en återanvändningstradition inom dagsversförfattande. Att använda sig utav kända sånger, böner, dikter och slagord kan vara effektivt när en författare är ute efter effektsökande. Nationalsången är en nationalistisk symbol, men också en hänvisning till folket, landet och dess historia. Bönen Gud som haver barnen kär är en hänvisning till barn och det som barndomen står för, som oskyldighet och sårbarhet. Det skapar en effekt när författaren återanvänder tidigare former. En effekt som kan skapa politisk uppfattning, som när Orrmell ironiserar över den svenska arméns krigsduglighet och sätter detta i en
nationalsångs kontext, eller när Dagerman önskar fred genom att visa hur krig påverkar barn så använder han barnens bön.
Det fjärde verktyget arbetet tagit upp är användandet av symbolik. Symboler inom
litteratur är en form av metaforer. Dessa kan användas på en mängd olika vis. De två exempel som berörts i arbetet är kristna symboler och nationalistiska symboler. Genom att hänvisa till Bibeln eller nationssymboler kan man med små medel skapa politiska effekter. Exempelvis genom att ta ett begrepp som ”den heliga anden”, läsaren vet omedelbart att det rör sig om kristendomen. Kyrka och nation är bra exempel då de kan användas politiskt på många sätt.
7. R
EFERENSERDagsverssamlingar
Dagerman Stig. Dagsedlar. Falun: Litteraturfrämjandet. 1987.
Danielsson Tage. Tanke från Roten, dikter ur Arbetare. Stockholm: Wahlström & Widstrand 1976.
Eriksson Birger. Lokalt och globalt, illustrerade dagsverser. Falun: Kulturnämnden i Falun 2014.
Estby Victor. Versting. Halmstad: Karnstedts förlag. 2013.
Johansson Gunde. Dagsländor, dagsvers ur VF. Karlstad: Värmlands folkblad 1983. Lagercrantz Agneta. Returbiljetter, dagsvers. Stockholm: Bonnier 1983.
Langegård Bertil. Här och nu, dagsvers. Göteborg: Poetica 2005.
Lundberg Bengt, Geijer-Lundberg Brita. Dagsvers av Bengt och Britta. Vadstena: Vreta klosters hembygdsförening 1999.
Lundgren Caj. Kajenns verser i tid och otid. Borås: Svenska dagbladets förlag. 1990. Lundgren Caj, Hald Fibben. Kajenn dag för dag. Stockholm: Svenska dagbladet 1993.
Nordlander Lars. Hellre en skrynklig själ än ett slätstruket liv, dagsverser. Stockholm: Monica Zetterlund sällskapet 2015.
Olsson Anderberg Lotta. Dagsvers. Falun: Albert Bonniers förlag. 2000.
Olsson Lotta, Jönsson Maria. Dagsländor, dagsverser och teckningar. Helsingborg: Helsingborgsdagblad 1992.
Orrmell Yngve. Limbos rimbok. Stockholm: Författares bokmaskin. 1991. Roth Conny. Ord och tanke, dagsverser. Skellefteå: Ord och visor 2002.
Övriga källor
Björck Staffan. Dikter för dagen. Stockholm: Alba 1978.
Blomberg Erik, antologin Svensk dikt sammanställd av Gustafsson Lars. Stockholm: W&W. 1985.
Stenbeck Evelina Poesi som politik, Aktivistisk poetic hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad. Tallinn: Ellerströms 2017.
Johansson Gunde. Dagsländor, dagsvers ur VF. Karlstad: VF-tryck 1983. Nationalencyklopedin. Malmö: NE: 2009.
Lotass Lotta. Friheten meddelad, studier i Stig Dagermans författarskap Göteborg: Göteborgs universitet, 2002.
Löfgren Oscar, Psalm och sånglexikon Falköping: Gummesson 1964.
Marx Karl, Engels Friedrich. Om konst och litteratur. Lund: Arbetarkultur 1978.
Olsson, Bernt, Algulin Ingemar. Litteraturens historia i Sverige. Riga: Nordstedts förlag: 2009.
Rancière Jacques Dissensus on politics and aesthetics. London: Continuum 2011. Sartre Jean-Paul Vad är litteratur Halmstad: Partisanbiblioteket 1970.
Sastamoinen Armas. Stig Dagerman och syndikalismen Stockholm: Federativs. 1974.
Stenbeck Evelina. Poesi som politik, aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad. Tallin: Ellerström 2017.
Furuland Lars. Svedjedal, Johan red. Litteratursociologi, texter om litteratur och samhälle. Lund: Studentlitteratur: 1997.
Tengart Paul. Litteraturteori. Malmö: Gleerups 2010.