Det är en vanlig dagsverstradition att återanvända tidigare kända former. Estby brukar exempelvis ofta använda sig utav kända sånger och dikter, exempelvis Karin Boye, Nils Ferlin och Evert Taube. Även Orrmell brukar använda kända svenska tradsånger som form till sina verser. I det här analyskapitlet kommer den här traditionen att lyftas fram och
undersökas. Det som är intressant är vad det är de här kända formerna gör med den politiska uppfattningen av en dagsvers. Här följer två exempel på kända former som används för att skapa en politisk kontext till verserna.
Nationalsången som form
Här följer tre exempel där dagsversförfattarna valt att använda sig av nationalsången som form.
I dagsversen Mösskamp av Yngve Orrmell riktas en kommentar gentemot den svenska militärmakten. Följande bakgrundsinformation ges till versen. ”Om hur svenska värnpliktiga vill slippa bära mössa sommartid”.48
Den svenska soldaten, ej van vid attack, från stridslarm sen länge förskonad, går nu ändå modigt med stöd av sitt fack till storms mot sin fälthuvudbonad.
Vi tronar på minnen från fornstora dar, från vikningar och karoliner,
men sommarn är svettig – nationens försvar behöver moderna rutiner.
Vår ande är villig men kroppen blir svag, vi orkar knappt lyfta en bössa
och kan bara utkämpa solvärmeslag om inte vi slipper vår mössa. 1.6 198349
I Caj Lundgrens NATIONALSÅNG berörs nationens socialdemokratiska tradition. Du nya, du fredliga, jämlika land,
mest jämställt av jämförbara riken! Du ryser åt fornstora minnen ibland och hela den gamla retoriken.
48 Ormell 1991 s. 70
Din kärlek till freden är starkast och bäst, du har bara trevliga kamrater.
Och inga nationer i öst eller väst har maken till vårdapparater.
Din budget är lagom, ditt avtal din gud, ditt fack det förträffligaste facket, och Fädernas kyrka på mödrarnas bud har slopat det faderliga snacket. Ja här vill jag leva i alla mina dar, ty här i mitt folkhem hör jag hemma! Det är som det är och förblir vad det var så länge halva folket får bestämma.50
I dagsversen Berömvärt av Lotta Olsson används nationalsången för att kommentera Sveriges låga fattigdom. Följande bakgrund ges till dagsversen. ”Det har i veckan rapporterats att Sverige har minst andel fattiga bland de rika länderna: knappt sju procent av befolkningen”.51 Du gamla, du fria, förtjusande land,
du främsta nation bland nationer!
Här vacklar en bråkdel vid armodets rand av folkmängdens nio miljoner.
Det futtiga antalet fattiga här berömmer man oss för med rätta.
Här lider blott sju procent nöd och misär, i övrig är bördorna lätta.
Med sju procents fattigdom slår vi rekord! Statiskt gör siffrorna susen.
I människor räknat är tillvaron hård för sexhundratrettiotusen. (980912).52
Nationalsången är en symbol för en nation. Den svenska sången är skriven av Richard Dybeck 1844. Den har inte positionen som officiell nationalsång men används som officiell. Den skrevs delvis om 1858, exempelvis byttes inledningen ”Du gamla, du friska” ut mot ”Du gamla, du fria”.
Orrmell är satirisk mot den svenska armén. Han påpekar att armén är ”förskonad” från krig. Dessutom är de ”fornstora dar” tillhörande en mer krigisk del av den svenska historien, nämligen ”vikingar och karoliner”. Att soldater har ett fackförbund som ser efter
arbetsförhållandena för en yrkeskår som förväntas bli beskjutna är det versen riktar sig mot.
50 Lundgren 1993. s. 6.
51 Olsson. 2000, s. 83.
Att soldater gnäller över värmeslag när de ska vara beredda på krig. Då militären ofta är en lika stor nationssymbol som en nationalsång eller en flagga är sannolikt anledningen till valet av form för dagsversen.
Lundgren är satirisk mot det socialistiska Sverige, det folkhem som hans forum SvD ogillar och ogillade. Orden ”kamrater”, ”facket” och ”folkhemmet” är symboler för socialdemokraterna och arbetarrörelsen. Begreppet ”lagom” är ett exempel på en nationalistisk symbol då ordet ibland hävdats vara unikt för svenska språket.
Raden ” Du ryser åt fornstora minnen ibland” är ett exempel på den rädsla som Lundgren ser hos svenskarna vad gäller nationalism. Detsamma gäller hans kritik gentemot kyrkans avtagande roll som samhällsaktör, likaså raden ” Fädernas kyrka på mödrarnas bud, har slopat det faderliga snacket”, detta kan dels tolkas som att de äldre generationerna
ignoreras och glöms bort, ”fäder” är äldre än sönerna, dels kan det ses som en feminisering av retoriken i samhället, att mödrarna har ersatt fäderna. Dagsversen avslutas med en kritik gentemot styrelseskicket, då författaren anser att samhället ser ut som det gör därför att halva folket får bestämma. I en demokrati måste en majoritet till för att förändring ska kunna ske, därför kan raden tolkas som ett övergrepp på halva befolkningen. Att de är jämnstarka men ändå inte får komma till tals eller vara med och styra.
Olsson är kritisk gentemot svenskt högmod och skryt. Att se det som något bra att man är bäst i en negativ statistik som fattigdom. Titeln Berömvärt är ironisk. Hon räknar ut hur stor andel av befolkningen som är berörda och konstaterar krasst att det fortfarande är ett stort antal. Här används nationalsången som en nationskritik.
Gemensamt för alla tre exemplen är att Du gamla du fria används som en signal, att något riktas mot nationen snarare än mot individer, företag eller organisationer. Orrmell kritiserar en institution i form av försvaret, Lundgren kritiserar styrelseskicket i form av demokratin, och Olsson kritiserar nationen i helhet och framförallt nationens syn på sig själv som något framgångsrikt.
Alla dessa tre är exempel på hur formen påverkar uppfattningen av en dagsvers,
innebörden påverkas av det sammanhang som nationalsången skapar. Det är formen som ger dagsversen det större sammanhanget, utan nationalsången skulle nationen inte vara en del av kritiken på samma sätt. Orrmell skulle göra sig lustig över den svenska icke militanta armén, Lundgren skulle vara kritisk gentemot den socialdemokratiska politiken och Olsson skulle kritisera fattigdomen i Sverige, men inte nationen i helhet. Den nationella symbolen Du gamla du fria ger den större helhet, kritik gentemot något större, nationen, inte bara delar av den.
Bön som form.
Ett annat exempel på hur dagsverser kan använda sig utav förebilder och tidigare litterära material är böner. Här följer två dagsverser med samma form skrivna med ett drygt halvsekels mellanrum utifrån bönen Gud som haver barnen kär.
Bönen har en gammal historia. Den tidigaste kända tryckningen av bönen är från 1780, i en lite annorlunda version, dedikerad till den då unga kronprinsen som senare skulle krönas till Gustav IV Adolf. Bönen kommer sannolikt från en ännu äldre muntlig tradition. Det har länge varit standard som barnens bön inom kristen tro i Sverige.53
Stig Dagerman skriver i dagsversen Lasse liten – Modell 44 om barnsoldater i andra världskriget. Följande bakgrundsinformation ges till versen. ”På ostfronten sågs en lettisk styrka med 14–15-åriga pojkar ha varit i blodig strid med ett ryskt förband, vars medlemmar var i samma ålder”.54
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Se till mig och mitt gevär, Herre i ditt rike.
Lillans tappra lekkamrat redan är en flink soldat, kastar duktigt handgranat, trycker i ett dike.
Lasse, Lasse liten lek slutade, när Lasse skrek, Lasse han blev hastigt blek av ett skott i magen.
Lasse, Lasse, nå än sen? Leken slutar, du med den. Årets stora barnavän flyger över hagen. (1.8.44)55
Det Dagerman gör när han placerar sin krigskritik i den här formen är att han skapar en koppling till barndomen och allt vad den står för. Ett barn är en mycket ung människa, man är i den åldern beroende av de vuxna, man klarar sig inte själv, när man föds är man helt utan materiella tillhörigheter och helt i beroendeställning av sina föräldrar. Ett barn är någon som ses som oskyldig, harmlös och ömtålig. Att dessa barn utnyttjas av de vuxna i ett krig som
53 Löfgren Oscar, Psalm och sånglexikon Falköping: Gummesson 1964 s. 483
54 Dagerman 1987 s. 5
barn inte startat är en stark krigskritik. Att många läsare har en relation till bönen Gud som haver barnen kär från när de själva var små skapar en effekt. Läsaren placeras i barndomen och kan på så vis sätta sig in i det som dessa barnsoldater måste utstå. Att förstå att barn inte har rätt förutsättningar för att bedriva krig genom att själv föreställa sig hur
barndomstillståndet tedde sig är syftet med formen.
I dagsversen Förbön av Lotta Olsson kommenteras missionärer som inte blivit skyddade av den Gud de tror på. Följande bakgrundsinformation ges till versen. ”Du vet var de är, välsigna dem och berör dem…” – Pingstkyrkan i Västerås håller förbön varje dag för det missionärspar från församlingen som kidnappats och hålls fängslade i Tjetjenien.56 Gud, som haver barnen kär,
hör oss be för dem som är plötsligen förvunna.
Gud, som hör vår bön och lär veta var de är, säg när blir de återfunna?
Gud, som har oss kär minsann, hör oss undra vad Du kan i Din kärlek mena.
Hur kan kidnappning gå an? Var fanns Gud när de försvann? Det vet Gud allena. (98.01.14)57
Det Olsson gör med forumet är att hon skapar en religionskritik. Tillsammans med
Trosbekännelsen så är Gud som haver barnen kär den mest kända kristna bönen. Syftet med formen är att anknyta en dagsvers som egentligen handlar om Guds tystnad till den kristna religionen och kyrkan. Författaren anser att det är absurt att be en bön till Gud om något som Gud är ansvarig för, problemet med den typen av innehåll är att den kristna tron teologiskt är fylld av diskussioner rörande Guds tystnad och Guds ansvar, men med hjälp av formen kopplas kritiken till kyrkan istället för till religionen.
Dagerman kritiserar användandet av barnsoldater, medan Olsson kritiserar religionen i stort och kristendomen specifikt. Olssons val av bönen är också ett tecken på att hon vill använda sig av en kristen symbolik för att lyfta fram kristen kritik.
Bönen har två funktioner, dels handlar det om en symbol för barndomen, den kristna tron riktad till barn. Dels är det en symbol för kristendomen i sig, som ett tidigt möte mellan barn
56 Olsson 2000 s. 69
och religion, men den fungerar också som en kritik gentemot kristendomen, byggd på att kristendomen påtvingas barn och att de förlorar sin egen barnatro. Alla tre funktionerna lyfts fram i dessa exempel, dels tron i form av originalet, dels kopplingen till barn genom
Dagermans vers och avslutningsvis kritiken gentemot kristendomen i Olssons dagsvers. En form som kan användas på många olika sätt, men som också har en stark egenskap i
igenkänningen, de flesta som läser de här dagsverserna förstår hur originalet speglas. Formen påverkar även här tolkningen av dagsversen, även om formen inte är statisk utan öppen för variation.
Estby skriver ofta under sina dagsverser med ”fritt från” följt av en känd poet eller sångskrivare. Det exempel som här kommer lyftas fram är fritt från Erik Blomberg. Det är inte en bön i sig men genren med gravskrifter är nära besläktad med bönen då den dels tar plats i kyrkor, dels är ett avsked vid exempelvis begravningar eller dödsannonser.
Ny gravskrift
(fritt efter Erik Blomberg) Här vilar ni i tysta jordegapen avrättade av dem med bättre vapen. Ni vägrade att stanna kvar i kön, ert brott: ett rop på rättvisare lön. Om mätta dagar har ni slutat drömma Här vilar ni, och vi får aldrig glömma.58
Exakt vilken text Estby valt att skriva om är inte helt säkert men med stor sannolikhet är det följande som är originalet han hänvisar till.
Här vilar en svensk arbetare stupad i fredstid vapenlös värnlös arkebuserad av okända kulor Brottet var hunger Glöm honom aldrig59
Det här är den dikt Blomberg skrivit som heter Gravskrift. Det utmärkande med den här dikten är att den blivit en symbol för skotten i Ådalen 1931 där militären sköt ihjäl fem strejkande arbetare. Den här dikten är skriven på det minnesmärke som rests över händelsen.
58 Estby 2013 s. 39
Bakgrunden till dagsversen är en skjutning i Sydafrika, följande förklaring ges i
dagsverssamlingen. ”Sydafrikansk polis har skjutit ihjäl 34 strejkande gruvarbetare och skadat 78 vid platinagruvan Lonmin. Det är en av de blodigaste polisinsatserna i landet efter
apartheid”.60 Denna bakgrund förklarar valet av Blombergs dikt då den symboliserar en svensk skjutning av polismakten mot demonstranter.
Här använder inte Estby formen i sig, men liknande tema, symbolik och
bakgrundshistoria. Det som återanvänds är dels titeln, dels betydelser som att ”brottet var” att demonstrera, ”hunger/mättnad” och att eftervärlden inte ska ”glömma” de bortgångnas offer. Exemplet faller ändå under rubriken återanvändning och visar tydligt på hur dagsverser arbetar med igenkänning från tidigare källor.
Diskussion.
Det finns en påverkan på dagsversernas innebörd kopplad till dess form. Det finns dessutom olika tolkningsmöjligheter av varje enskild form exempelvis hur bönen ”Gud som haver barnen kär” eller nationalsången ”Du gamla du fria” kan användas på olika sätt.
Björck behandlar återanvändandet av välkända melodier inom dagsverstraditionen. Han skriver exempelvis ”förmodligen väcktes en sorts melodimedvetenhet hos publiken som gör dess estetiska behållning angenämare och fylligare” och ”anknytningen till välkända
melodiska och rytmiska mönster just ur den unisona repertoaren blir en sorts garanti för versen tillgänglighet”.61
Björck lyfter också fram det motsatta, att en dagsversförfattare tar en risk i att använda sig utav en välkänd melodi. Den risken är att melodin dränker orden och originaltexten tar över. Björck lyfter också fram att det historiskt inte funnits några politiska barriärer i valet av kända melodier. Hans exempel berör en vänsterpolitisk författare som hämtar från borgerliga
musikscener, men också det motsatta där en dagsvers riktad till en borgerlig publik kan hämta melodin från en ”folklig schlager”.62
När Björck skriver om återanvändning inom dikten, vilket bönen kan ses som, lyfter han fram att viss poesi är så välkänd för läsaren att samma effekter som en välkänd melodi kan uppfattas. Hans exempel är att Frödings ”Våran prost” är så pass vanlig att det är fritt fram att travestera för dagsversförfattare.63 Yngve Orrmell har exempelvis använt just denna Fröding
60 Estby 2013 s. 39
61 Björck 1978 s. 181
62 Ibid., s. 181 f
förlaga för en dagsvers.64 Medan Victor Estby bland annat gjort detsamma med en känd dikt av Karin Boye.65 Dagerman gör hänvisningar till Taube, Ferlin och vid ett tillfälle
Stagnelius.66 Lundgren gör exempelvis omskrivningar av Rydberg och Tegnér.67 Olsson har också skrivit om Tegnér i sin vers UNGA HJÄLTAR.68 Samtidigt som Björck påpekar att detta är en betydelsefull del av dagsverstraditionen så hävdar han också att adaptioner och
alluderande avtog på1970-talet, hans främsta argument för varför det skulle vara så var att det inte längre skrevs nya dikter som hade samma genomslagskraft som de äldre. Efter Ferlin på 1930-talet så finns enligt Björck inga kända dikter som kan kännas igen av en majoritet av läsarna.69 Till viss del har han fel i att denna tradition avtar, det är de exempel som här lyfts fram ett bevis på, alluderandet fortsätter, fast med samma förlagor från 18- och tidigt 1900-tal. Björck har rätt i sin beskrivning av melodin som en aspekt som ökar en vers tillgänglighet. Detta kan också återknytas till Rancière, att texten i sig har en politisk funktion. Författaren väljer en förlaga och gör sin text mer tillgänglig för läsaren, men det är texten i sig som är åsiktsspridaren. Genom att kritisera staten med hjälp av melodin till den statens nationalsång så ökar man tillgängligheten till versen, och kan på så sätt få fram budskapet. Eftersom versen på så vis egentligen får flera författare än en så minskar författarens roll i förmedlingen av åsikten, det är texten i sig som blir åsiktsbäraren.
Björck har också rätt i att det finns en risk i att budskapet dränks i kontexten, att melodin tar över och att läsaren associerar till något annat än vad som var avsikten. Då minskar också författarens roll i sammanhanget.