ekonomi. då kan ett par fotbollsskor bli
ett oöVerstigligt problem.
– Jag är född i MFF. Min far spelade här. Jag spelade här. Mina döttrar spelade här och nu är jag anställd här så jag har sett fotbollen genom fyra generationer. Klubben har förändrats mycket de senaste 20 år och det har även Malmö stad gjort. På ett väldigt enkelt sätt har vi blivit en fot- bollsförening som återspeglar hur Malmö ser ut. Malmö har en drastisk befolkningsökning, har stigmatiserats genom Rosengård och är svenska mästare i fotboll. Både bland män och kvinnor, pojkar och flickor.
– Arbetarklass och invandrare var traditionella begrepp när man förr beskrev fotbollens rekryte- ringsmiljöer. Idag spänner fotbollen över alla sam- hällsklasser men ändå känner jag de facto att de begreppen fortfarande är giltiga. I alla fall i Malmö.
Staffan pratar mycket men med låg röst och överraskande lyhört. Han berättar om glädjen, om stadens nyvunna stolthet i vilken han tycker MFF spelar en viktig roll men han berättar även om hindren. I Malmö går den ekonomiska poli- tiken att mäta med fotbollsskor i små storlekar.
domar har en brokig familjesituation även om de kommer från Bunkeflo eller Bellevue. Problemen finns där och de är i stort de samma. Speciellt svårt är det för de som hamnar med en ensam mamma, och ensam mamma med flera barn. Då är det lätt att räkna ut att man har en stram ekonomi. Då kan ett par fotbollsskor bli ett oöverstigligt pro- blem. Många kan tycka det är en bagatell men för just den mamman, för just den familjen kan det var ett jättestort hinder.
Det är Staffan och de andra ledarnas uppgift att se mönstren och problemen innan det får kon- sekvenser; som att spelaren plötsligt slutar eller kommer med skor som av olika anledningar inte passar honom.
– När du har spelare och elever måste du kart- lägga dem väldigt väl i positiv anda. Inte kränka deras integritet utan tvärtom se till att deras per- sonlighet istället får chans att utvecklas. Främst är vi uppmärksamma på hur pojkarna beter sig, hur de är klädda och så vidare. Vi gör försiktiga analyser, ständigt. Vi är medvetna och lyssnar av.
det krävs, socialförvaltningen.
– Vi ska inte lägga oss i vad myndigheter gör men det är viktigt att vi har en viss insyn. Ofta så berättar barnen för oss, de berättar gärna men föräldrarna kan vi aldrig gå förbi. En lösning måste alltid involvera för- äldrarna. Vi ska inte trampa folk på tårna, inte utmana mamman eller ägna oss åt social verksamhet. Det är inte det vi gör utan vi hittar en lös- ning. Så att pojken kan fortsätta med det han tycker är roligt.
Staffan berättar om möten med föräldrar som är sjuka, som missbru- kar, är kriminella och så vidare men slår fast att varje möte bygger på att alla föräldrar vill sina barn väl.
– Det kan ta sig olika uttryck och man kan tycka vissa av uttrycken är konstiga. Ibland får man känslan att ”här kan vi inte göra något”, det går bara inte men grundtanken att vi vill våra barn väl. Där kan vi nästan alltid mötas.
– Kan det då vara ett par skor som är problemet – de skorna som stäm- mer överens med de andra pojkarnas bild av honom så att skorna inte sticker ut eller skapar frågor – då är det en fantastisk enkel lösning. Men, och det är viktigt, vi pratar om människor, det finns inget facit.
Vi lämnar kansliet och går en trappa ned, till planen. 18 000 sittplat- ser som ytterst sällan är upptagna samtidigt och så ett utrymme bakom ena målet där 6 000 sammanfösta unga fans skriker och sjunger. Varje match.
Pojkarna bakom målet skapar idoler av samma skäl som pojkarna på akademin ser upp till sina tränare. För en del pojkar blir fotbollstränaren även deras ende manlige förebild. En kurator i träningsoverall.
– Har man hand om barn blir man automatiskt också en ventil, så är det bara. Våra ledare är också lärare och har mycket erfarenheten. Har man sett så många barn så lär man sig. Samtidigt pågår en stor föränd- ring. Nu är det så många andra kulturer och olika synsätt på barn, utbild- ning och fotboll. Det måste man vara väldigt lyhörd och ha respekt för. Staffan berättar om den idealbild klubben har av framtidens lärare på akademin. När lärarutbildningen kan integrera både tränar- och lärar- rollen.
– När lärare i dag utbildas i sina ämnen och sedan går in i klassen med en kursplan ingår där ändå en hiskelig massa sociala bitar. Man kan ha elever som tar en oerhörd massa kraft och tid som du av olika anledningar inte är utbildad för och skulle önska andra tog hand om. Men det ligger ändå på ditt bord.
Staffan pratar om framtiden då skola och idrott kommer vara betydligt tajtare och då ”det blir inte skola MOT idrott utan med idrott”.
– Eleven märker att han inte kan komma till läraren och säga jag har inte gjort matteläxan för jag har tränat fotboll precis som han aldrig skulle komma på tanken att säga att han inte hinner springa på träningen för han måste göra matte- läxan.
Allt lärande är lika viktigt för resultatet: både i skolan och på planen. Förstår man likheterna är mycket vunnet, menar Staffan.
– Som lärare får jag en inblick i hur de arbetar både på träningsplanen och i klassrummet. Jag får också en inblick i hur föräldrarna ser på sko- lan och fotbollen vilket är väl så viktigt för poj- kens utveckling. Ta papporna som aldrig kom- mer på ett enda föräldramöte men troget står och följer varje träning. Det är inte ovanligt. Men när jag som tränare och lärare kan konfrontera honom med hans roll blir även de flesta pappor
medvetna om vikten av skolresultat. Inte alla men de flesta.
Dagens fotboll ställer dessutom allt högre krav på spelarnas egen intelligens och förmåga att inordna sig i ett mönster, i en taktik. Det är där- för akademins målsättning är att producera ”lite klokare fotbollspelare”.
– Det är viktigt att skapa rätt karaktär. Du har bollen 2 minuter av 90. Vad gör du de andra 88 minuterna? Vad är min roll i det hela? Ju klokare fotbollsspelare vi producerar ju bättre blir de.
De flesta kontakter Staffan har med socialför- valtningarna gäller dock barn som spelar fotboll men inte går i skolan.
– Det är ju inte acceptabelt men då får man hit- ta lite konsekvensbeskrivningar i det hela istället. Man kan aldrig begära att ett barn som inte går i skolan plötsligt ska gå 100 procent. Men jag får ju en annan kontakt med barnet om jag även kan utbilda honom i skolan. Han kan se upp till mig som tränare men förakta läraren men ifall jag har båda rollerna så blir den konflikten omöjlig.
– Väldigt mycket i den här världen handlar om rutiner och bemötande. På träningsplanen och i skolsalen. Barn märker tydligt när vi bryr oss om, säger Staffan och ler.
– Och bryr du dig då verkligen också, så bru- kar det lösa sig… •