Serien Handbok för superhjältar handlar om huvudkaraktären Lisa som blir retad i skolan av några pojkar. En dag hittar hon en mystisk handbok i skolbiblioteket. Handboken beskriver för Lisa hur hon ska bli en superhjälte och med en hel del övande blir hon slutligen en. Hon bekämpar brottslingar och hjälper hela staden och blir sedan vän med pojkarna som retade henne i början. Lisa lär dem att bli superhjältar och tillsammans bildar de ett superhjältegäng. I de olika delarna i serien får läsaren följa med på superhjältegängets äventyr där de tillsammans hjälpts åt att rädda människor och bekämpa skurkar. Värt att nämna är att serien i skrivande stund består av sex stycken delar, men fler delar väntas eftersom den sjätte boken i serien slutar med en epilog där läsaren lämnas med en så kallad ‘cliffhanger’. I detta avsnitt presenteras resultat och analys av de sex utgivna delarna, men eftersom fler böcker väntas i serien kan en övergripande analys av serien för tillfället inte göras. I kommande böcker kan ny information ges som kan komma att förstärka eller förkasta det aktuella resultatet och analysen.
Resultat och analys av familjekonstellationer
Vad gäller de familjekonstellationer som framställs i serien är den mest framträdande och synliga den tudelade familjekonstellationen som huvudkaraktären Lisa ingår i. Lisa har flyttat in hos sin mormor, eftersom hennes mamma flyttat utomlands några månader för att arbeta (Våhlund, 2017a, s. 15). Mormodern och hennes syster Caroline, som är bibliotekarie på Lisas skola, syns i bild och nämns ofta i skriven text genom hela serien och kan således förstås som Lisas nuvarande familj där mormodern är en vårdnadshavare till Lisa. Denna familjekonstellation som Lisa ingår i, det vill säga med sin mormor, är normavvikande eftersom det går emot det heteronormativa idealet om kärnfamiljen som grundas i en heterosexuell relation mellan en man och en kvinna som skaffar barn (Malmquist, Hydén & Zetterqvist Nelson, 2012, s. 139). Lisa ingår även i en tidigare familjekonstellation med en förälder, sin mamma, och utifrån den skrivna texten kan läsaren förstå att någon pappa eller fadersfigur inte finns med i bilden längre då en av de retsamma pojkarna frågar Lisa om hennes pappa var en elefant (Våhlund, 2017a, s. 13). Det kan även vara så att det aldrig funnits någon pappa eller fadersfigur om mamman till exempel adopterat Lisa eller om hon fått Lisa genom en spermadonator, men dessa möjliga scenarios är inget som framgår i vare sig skriven text eller bild. Därför kan frågan om Lisas pappa var en elefant förstås som ett heteronormativt antagande från pojkens sida, men betoningen på det dåtida var kan också tolkas som att Lisa haft en pappa som inte längre finns i hennes liv. Oavsett orsaken till att någon pappa eller annan förälder aldrig nämns, verkar Lisas mamma vara ensamstående förälder. Detta är ett fenomen som Eilard år 2008 antog skulle komma att bli en allt vanligare förekommande företeelse att skildra i skolans läseböcker eftersom människor förflyttar sig allt mer över nationsgränser (2008, s. 224).
I del 3, Ensam, stöter läsaren för första gången på en annan familjekonstellation och det är då Max, den första av pojkarna som Lisa blir vän med, nämner att hans pappa lärt honom att man måste stå för vad man gjort om man gjort fel (Våhlund, 2017c, s. 84). I del 4, Vargen kommer, får läsaren veta att Max pappa är polis och heter Erik och denna karaktär benämns många gånger i skriven text som Max pappa. Max syns mycket i bild och skriven text genom hela serien, men aldrig nämns något om en eventuell mamma eller ytterligare vårdnadshavare. Detta kan förstås som att Max har en förälder och att även Max pappa är ensamstående, liksom Lisas mamma framstår som. Detta bekräftar således ytterligare Eilards förutsägelse om att skildringar av ensamstående föräldrar skulle komma att bli ett vanligt inslag i framförallt skolans läseböcker (2008, s. 224), men även i skönlitteratur i stort. Denna framställning uppmärksammar även den verklighet som Ahlberg menar att många barn lever i, det vill säga att ett stort antal barn uppfostras av bara en förälder eller vårdnadshavare (2008, s. 13).
Karaktären Nick, som också är en av pojkarna i superhjältegänget, ingår i en familjekonstellation med två föräldrar, en mamma och en pappa, vilket bekräftas första gången då Nick, i samband med att ett barn försvunnit, säger att han hoppas att hans mamma och pappa aldrig behöver bli så ledsna (Våhlund, 2020, s. 39). I samband med att Nick säger detta syns en illustration på Hassans, det försvunna barnet, familj i bild som består av två föräldrar där en är mamma och en är pappa. Liksom Nick och Hassan ingår Robert, som är den sista medlemmen i superhjältegänget, även han i en familjekonstellation bestående av två föräldrar, med en mamma och en pappa. Detta förstås då Robert säger att han ska smyga ut så fort hans mamma och pappa somnat (Våhlund, 2020, s. 87). En annan gång beskrivs det att en av klasskamraterna, Lars, försvunnit och i skriven text beskrivs då hur hans föräldrar snyftande säger att de vill ha tillbaks sin Lasse (Våhlund, 2021, s. 27). I och med att det i den skrivna texten står föräldrar i plural förstås detta som att Lars, även kallad Lasse, ingår i en familjekonstellation med två föräldrar varav en mamma och pappa. Alla dessa framställningar av Nicks, Hassans, Roberts och Lars familjer visar att heteronormen är starkt framträdande eftersom den lyckliga kärnfamiljen normaliseras, vilket är en effekt av heteronormen (Eilard, 2008, s. 108; Malmqvist, Hydén & Zetterqvist Nelson, 2012, s. 139).
I skriven text framställs således sju olika familjekonstellationer där en familj ingår i kategorin en vårdnadshavare, två familjer ingår i kategorin en förälder och de tre sista familjekonstellationerna ingår i kategorin två föräldrar. I bild däremot syns karaktärer som inte finns beskrivna i skriven text, men som i bilderna förstås ingå i olika familjekonstellationer. Exempelvis syns i bild två småbarn i sällskap av en förälder, en förmodad mamma (Våhlund, 2020, s 14). Karaktären kan förmodas vara barnens mamma eftersom hon håller ena barnet i famnen och det andra barnet i handen och alla tre liknar varandra till utseendet. I del 6, Utan hopp, återfinns ett segment i den skrivna texten då de kidnappade barnen återförenas med sina gråtande föräldrar (Våhlund, 2021, s. 75) vilket följs av illustrationer där både Hassan och Lars återförenas med sina mammor och
pappor, men även ytterligare ett barn som förenas med sina två föräldrar, varav en mamma och en pappa. Varje familjekonstellation illustreras och framställs således med en mamma, en pappa och ett barn (ibid., ss. 75–77). Detta gör att den kärnfamiljen framställs både i skriven text och bild, vilket visar att serien genomgående reproducerar heteronormen (Malmqvist, Hydén & Zetterqvist Nelson, 2012, s. 139).
Resultat och analys av sexualitet
Vad gäller aspekten sexualitet framställs det främst i samband med beskrivningar av familjerna som förekommer i serien. I alla familjer där det finns två föräldrar, vilket är i fem familjekonstellationer, framställs heterosexualitet eftersom samtliga föräldrapar består av en mamma och pappa; en kvinna och en man som tillsammans bildat ett föräldraskap. Dessa fem familjer ingår således i kategorin följer heteronormen. Även mormodern förstås följa heteronormen eftersom man som läsare genom skriven text och bild får veta att det funnits en morfar till Lisa tidigare i samband med att Lisa tar en av morfaderns gamla slipsar och ser ett porträtt av honom (Våhlund, 2017a, s. 62). Liksom mormodern följer även mormoderns syster Caroline heteronormen, vilket kan förstås då systern nämner att hon skulle friat till cirkusapan, som benämns med pronomenet han, om det inte vore för att han var så hårig och hon så gammal (2017b, ss. 60–61).
Andra framställningar som följer heteronormen är då det i bild illustreras hur en manlig pilot kysser Lisas kvinnliga klasslärare på handen (Våhlund, 2017b, s. 38). Detta kan tolkas som en allmän artig gest och behöver nödvändigtvis inte innebära att vare sig mannen eller kvinnan är heterosexuella individer, men handkyssen i sig antyder till heterosexuella kärleken mellan en gentleman och kvinna. På nästkommande sida framgår det att läraren och piloten verkar vara bekanta sedan tidigare, eftersom läraren, i samband med att piloten gör riskfyllda flygkonster, stolt säger att han gjort det förr (ibid., s. 39).
Därtill beskrivs det hur superhjältegänget kollar på en deckarserie som handlar om deckarna Dan och Karin Silver och deras robot kallad Robot (Våhlund, 2020, s. 16). Dan illustreras i bild som en svart man och Karin som en vit kvinna, de har båda samma efternamn och är båda detektiver (Våhlund, 2020, s. 67; 2021, s. 64), vilket kan tolkas som att de troligtvis är i ett heterosexuellt förhållande med varandra. Denna framställning räknas därför även den ingå i kategorin följer heteronormen. En sista framställning som platsar i kategorin följer heteronormen är då en sur äldre man vid namnet Herman nämner att hans fru brukade säga att man kan bli vad man vill (Våhlund, 2021, s. 71).
Alla dessa framställningar av sexualitet visar att serien normaliserar och idealiserar heterosexuell kärlek och följer således den heteronorm som råder i samhället och skolan (Malmqvist, Hydén och Zetterqvist Nelson, 2012, s. 139; Martinsson & Reimers, 2014, s. 11). Detta innebär att HBTQ
osynliggörs i serien, även om detta inte är författarnas avsikt. Just osynliggörandet av HBTQ är något som uppmärksammats tidigare och som givit upphov till känslor av utanförskap (Ungdomsstyrelsen, 2010, s. 7; Nordén, 2018, s. 123).
Sammanfattning av Handbok för superhjältar
Sammanfattningsvis visar den multimodala analysen att serien framställer totalt nio olika familjekonstellationer i bild och skriven text. Den vanligaste framställningen av familj är familjekonstellationen bestående av två föräldrar, men både Lisa och Max ingår i familjer där endast en förälder är framträdande. Detta är utmärkande eftersom både Lisa och Max är bland de mest synliga karaktärerna i hela berättelsen och det är också de som blir superhjältar först och styr superhjältegänget. De har således en mer framträdande roll i serien än övriga karaktärer, vilket gör att även deras familjekonstellationer får en central roll i berättelsen.
Vad gäller framställningar av sexualitet återfinns framställningar som följer heteronormen i totalt 10 relationer. Framställningar av sexualitet som skulle ingå i de övriga kategorierna, avviker från heteronormen och ej möjligt att avgöra, återfinns inte någon av böckerna i serien Handbok för
superhjältar. Detta innebär att alla framställningar av sexualitet som förekommer i serien följer det
heteronormativa idealet, vilket innebär att det heterosexuella ses som det självklara (Rosenberg, 2002, s. 31).
I Handbok för superhjältar är bilderna och illustrationerna mycket framträdande. Varje sida smyckas med illustrationer till det som den skrivna texten förmedlar. Illustrationerna i böckerna fungerar således som stöd till den skrivna texten och läsaren och dessa har därför en stor roll i läsningen. Illustrationerna fungerar som visuella beståndsdelar och är därför en viktig komponent i berättelsens meningsskapande (Björkvall, 2019, s. 7).