Handledning på organisations, grupp och individnivå

Den utbildning eller kompetensutveckling som omtalas i intervjuerna riktas till olika nivåer i verksamheten. Specialpedagogerna påpekar hur den fortbildning eller de anpassningar som från början är riktade till ett barn ofta får positiv inverkan på resten av barngruppen.

Till exempel, jag ska ta ett konkret exempel, om ett barn behöver visuellt stöd för att lättare få grepp över sin dag, ett enkelt bildschema till exempel, då är ju alla andra barn också hjälpta utav det bildschemat, och föräldrarna också för den delen (skratt) de går där och kikar. Det är ju inte så att det som man gör och förändrar är dåligt för något annat barn utan det är ju bara bra för alla.

Specialpedagogerna ser att det finns en efterfrågan bland pedagoger i förskolan att få handledning som liknar en mer konsulterande handledning, exempelvis kring olika funktionshinder för att kunna möta barn i behov av särskilt stöd på ett professionellt sätt. Specialpedagogerna menar att den fortbildning de erbjuder ofta har som syfte att generera ett helhetstänk eller gemensamt förhållningssätt. För att handledningen ska vara meningsfull och leda till verksamhets och kompetensutveckling anpassas innehållet till det specifika barnet på avdelningen och mer generellt på organisationsnivå.

38

Men det jobbar man ju på att till exempel att alla får kunskap, få en fördjupad kunskap bland de som är nära men en generell kunskap med de som finns utanför. Och det har vi ju haft flera som, om vi nu tittar på autism till exempel, där man känner att alla på stället måste ha detta, till och med hela rektorsområdet om vi titta tillbaka lite grann, eller där man ändå har försökt att ha en allmän kunskap för att skapa förståelse och att det är allas ansvar att kunna möta på ett rimligt, bra sätt, man kan inte undandra sig och säga att han är inte på min avdelning.

Specialpedagogerna initierar ibland själva en mer riktad kompetensutbildning som en stödinsats i handledningen när de uppfattar att det finns ett behov eller efterfrågan bland pedagogerna att få en fördjupad förståelse eller kunskap inom ett visst område. Handledningen är då ett sätt att öka kunskapen eller förändra ett förhållningssätt bland pedagogerna. Detta ses som en del av handledningen där utbildning eller ren fakta kring exempelvis en viss diagnos är nödvändig för att handledningen ska ta ett steg vidare i processen.

Jag handledde de då och vi började jobba där och under tiden har vi kunnat processa handleda kring bemötande affekter. Kring lågaffektiv kring det har vi kunnat göra under processen. Nu har det kommit så många nya i det arbetslaget så vi kan inte ha den här processen. Det som de andra har haft byggt upp. Utan vi har punktinsatser, de behöver hårdfakta.

De specialpedagoger som arbetar ute i verksamheterna ser också fortbildning som en del av sitt handledningsuppdrag där till exempel utbildning om barns läs- och skrivutveckling kunde börja på organisationsnivå för att sedan av pedagogerna omsättas i barngruppen på både grupp och organisationsnivå.

Om man då tittar på BFL: en så är det ju hela organisationen och det bryter man ju ner till pedagognivå, att de förändrar sitt tankesätt och sitt sätt att se saker på och byta erfarenheter och så där. Så från det stora blir till det lilla, det är därför vi har brutit ner det nu till arbetslag nu, diskussioner där.

Specialpedagogerna som är verksamhetsknuta talar mer om olika metoder och material så som Bornholmsmodellen eller observation som stöd och verktyg i handledningen än de specialpedagoger som är knutna till teamet. De går också oftare ut mer aktivt i barngrupperna och handleder pedagogerna individuellt utifrån material som hela verksamheten arbetar med.

Ja, det är det här då man handleder, det är vissa barn som behöver till exempel extra träning på fonemljud, att man då lägger in det i en samling i tänket att vilket material man väljer att ha och den pedagogiska miljön och detta hur man planerar hur detta ska se ut och där är jag ju ibland med på planeringar och handleder, om de kommer och säger; vi skulle behöva hjälp här, så kan jag sitta med och plocka fram ett språkligt material då. Ofta är det Bornholmsmodellen som vi plockar ur för den är färdigplanerad och det är liksom bara att ta ett färdigt material så har jag stöttat dem och gett dem material eller så kan det va ett barn som är utagerande och då får man sätta sig och titta på den situationen och hitta strategier för att pedagogerna ska kunna hantera det. Så det är mycket beroende på hur, vilken situation det är och hur barngrupp och pedagogers, hur deras arbetssätt ser ut.

Synen på att det var verksamheten som skulle anpassa sig efter barnet och inte tvärtom hade alla specialpedagoger gemensamt. För att möta detta växlade specialpedagogerna mellan en

39

handledning för reflektion till en mer konsulterande rådgivande handledning som också anpassades till organisation-, grupp- och individnivå.

Jag ju kontinuerlig handledning hela tiden med personalen, var tredje var fjärde vecka för att se till att de pedagogiska målen uppnås alltså att man hela tiden har en kontinuerlig med de som jobbar med det här barnet. De här andra sakerna jag har beskrivit det är ju mer engångsinsatser, att man ger en generell utbildning när hon börjar och information om förhållningssätt och strategier som är bra att kunna för alla som har en synnedsättning. Sen har vi ju en riktad handledning som pågår kontinuerligt för just den här flickan utifrån vad hon är intresserad av, utifrån vad hon tycker är roligt, utifrån vad hon behöver förstärka och så.

5.2.2 Analys

Specialpedagogerna ser handledning som en möjlighet att höja kompetensen bland pedagogerna i förskolan. De arbetar på uppdrag av förskolechefen och utifrån pedagogernas upplevelser när de påbörjar ett uppdrag. Hur handledningsprocessen utvecklas påverkas av yttre faktorer så som pedagogernas möjlighet att gå ifrån barngruppen för att delta i handledning, ekonomi, politiska beslut samt inre faktorer så som pedagogernas förhållningsätt och kunskaper, om barn i behov av särskilt stöd. Vi förstår ur ett systemteoretiskt perspektiv att det som Gjems (1997) beskriver som inre och yttre system påverkar varandra ömsesidigt. När specialpedagogerna ser att det finns bristande kompetens hos pedagogerna återkopplas detta till förskolechefen vilket påverkar hur förskolechefen planerar kompetensutvecklingen på organisationsnivå. Likaså kan vi se att det som beslutas på politisk nivå, så som en revidering av läroplanen, påverkar specialpedagogernas arbete med arbetslagen och deras handledning på flera nivåer. I likhet med Hammarström-Lewenhagen (2006), Näslund (1995) och Åsén- Nordström (2014), kan vi se att specialpedagogerna menar att kunskap skapas eller utvecklas i handledningssamtalen. Vi kan också se likheter med den handledning som Lauvås och Handals (2000) förespråkar, som utgår från den enskilda lärarens praktiska teori och försöker få läraren medveten och formulera samt utveckla denna, och på så sätt göra honom eller henne mottaglig för förändringar. Specialpedagogerna i vår studie talar framförallt om ett kollektivt lärande och arbetar mycket på organisationsnivå och med hela arbetslaget i handledningen, inte så mycket på individnivå med varje pedagogs individuella praktiska teori. Resultatet i Bladinis studie (2004) ger en bild av handledning som ett verktyg för reflektion och att förbättra barns situation och att syftet med handledningen rör sig mellan stöd och förändring. Detta visar även vår studie, men vi kan även se att handledning som verktyg för kompetens-, kunskaps- och verksamhetsutveckling väger tungt för samtliga specialpedagoger i deras handledningsuppdrag och att handledning som verktyg för reflektion inte är lika vanligt förekommande. Enligt vår uppfattning skiljer specialpedagogerna inte lika tydligt som Wahlström (1996) på handledning,

40

konsultation och utbildning. De förstår att det finns en skillnad men kallar sig handledare även då de utbildar personalen kring olika material eller metoder med syfte att bättre kunna möta barn med exempelvis olika funktionshinder.