Uppföljning och utvärdering av handledningen

Resultatet av vår undersökning visar att samtliga specialpedagoger arbetar med handlingsplaner som ett verktyg för att dokumentera, följa upp och utvärdera handledningen på olika nivåer för att säkerställa utveckling och kvalitét i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Specialpedagogerna är delaktiga vid utformning och utvärdering av mål i handlingsplanerna. En informant beskriver hur hon ställer frågor till pedagogerna för att de själva ska komma fram till vad som är konkreta, utvärderingsbara mål. Hon betonar att det är verksamheten som i första hand ska utvärderas och utmanas, det är på organisationsnivå de första målen sätts, därefter delmål på individnivå.

Och sen är det så att man har en skyldighet att dokumentera det man gör, så man kan skriva en handlingsplan om det är något specifikt som man tycker, då är behoven, är det som står i läroplanen, det här och det här. Den här verksamheten har behov av att erbjuda Kalle eller Pelle detta. Sen ska delmålen vara i att form. Att utveckla den sociala utvecklingen, det är ett bra mål, men fullständigt omöjligt att utvärdera, det går inte, från vad till vad?

En annan informant betonar vikten av att det inte är vad som står i handlingsplanen som är det viktigaste, utan samtalet som leder fram till det uppsatta målet. Handlingsplanen ska inte vara ett dokument som ställs undan utan vara ett levade dokument i den dagliga verksamheten i mötet med barn i behov av särskilt stöd och ett underlag för samtal, reflektion och uppföljning i arbetslaget.

Vi följer ju upp den hela tiden, plockar fram den kanske inte vid varje, ja eh, ja ibland är det vid varje handledning som jag kommer ut om det är ett sådant här uppdragshandledning, eh, ja så, väldigt ofta plockar vi fram handlingsplanen och den ska ju också revideras så fort målen är uppnådda. Och det, man vill ju sätta de där, ja men nu funkar detta, nu har vi lärt oss hennes signaler, så nu är det inte ett problem längre, gött då går vi vidare, och sen så sätter man nya. Så det ska ju aldrig bli ett statiskt, eh, bara för att det ska vara där.

Återkoppling till föregående handledningssamtal ses också som ett viktigt verktyg för att pedagogerna ska förstå och få syn på processer och lärande i samtalen. Genom att själva få sätta ord på vad de har gjort, hur de har implementerat det som de kommit fram till i handledningssantalet, menar flera specialpedagoger är en bra handledningsmetod som genererar kompetens hos pedagogerna. En informant kan se tydliga tecken på att pedagogerna ute i verksamheterna har fått ökad kompetens som en direkt följd av handledningen.

41

Men sen ser man ju en utveckling hos pedagogerna för det märker man ju sen när man kommer tillbaka att de har den erfarenheten och att de snabbare då kommer in, att de hänvisar till det då, det var så bra då när vi hade handledning kring det barnet och nu känner vi att vi har något liknande och då kallar man ju snabbare på det och sen ser man ju generella kompetenshöjningen för det är ju det, det är ju också en väldig kompetensutveckling det här med handledning.

5.2.4 Analys

Genom att använda handlingsplaner som ett komplement till handledningen förstår vi att specialpedagogerna menar att dessa kan användas i syfte att dels följa upp och synliggöra förändringar som en effekt av handledningen, men också för att säkerställa att verksamheten utmanas på olika nivåer, i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Tvärtemot vad Lutz (2013) beskriver gällande åtgärdsprogram, som en symbolisk kontrollerade funktion och som ett redskap för budgetförhandlingar på förvaltningsnivå med huvudsakligt syfte att få extra resurser till barngruppen, tolkar vi utifrån vårt resultat att de fungerar som ett verktyg för att kontinuerligt forma nya mål för barn i behov av särskilt stöd. Dokumenten är levade och ligger till grund för fortsatt arbete i handledningen och med pedagogernas anpassningar att möta barn på både individ-, grupp- men framförallt på organisationsnivå. Vi förstår utifrån resultatet att specialpedagogerna menar att pedagogerna i förskolan är väl medvetna om vad som sägs i styrdokument och läroplan kring förhållningssätt i mötet med barn i behov av särskilt stöd. Vi ser att de har en barnsyn som kan liknas med Reggio Emilias filosofi om ”det kompetenta barnet” när målen i handlingsplanerna utformas. Specialpedagogerna handleder pedagogerna i att hitta mål som leder till utveckling och utgår från barnens styrkor och förmågor. I vår analys kan vi se att trots att pedagogerna är väl medvetna om vad som står i förskolans styrdokument, kan de falla tillbaka till ett bristperspektiv, i likhet med vad Nilholm och Lindqvist (2013) och Isaksson, Lindqvist och Bergström (2007) har kommit fram till i sina studier. Vi förstår också att utifrån vårt resultat att återkoppling till föregående handledningssamtal är en viktig framgångsfaktor i handledningsprocessen i synliggörandet av pedagogernas kunskaps och kompetensutveckling.

5.2.5 Professioner i samverkan

Både specialpedagogerna i teamet och de som arbetar på förskolorna återkommer vid flera tillfället till hur viktigt det är att ta stöd i kollegornas erfarenheter och kompetens. Detta gäller både specialpedagogerna emellan men även med andra professioner så som socionom, psykolog och logoped. Tillgängligheten till andra professioner och samverkan är större för de specialpedagoger som arbetar i det centrala teamet. I det centrala teamet förekommer det

42

regelbundna möte med alla professioner som arbetar i teamet. Det förekommer också att de olika professionerna i teamet åker ut i verksamheterna och har gemensam handledning. De specialpedagogerna som arbetar på förskolorna kontaktar däremot andra professioner endast då det finns ett behov. För att det ska bli kvalitet i handledningen upplever våra informanter att det är viktigt att hela tiden hålla sig till sitt uppdrag och inte försöka gå in i en annan profession. De menar att som handledare ska man vara uppmärksam på när uppdraget ändrar karaktär från ett pedagogiskt uppdrag till ett exempelvis mer terapeutiskt uppdrag och då ta hjälp av en annan profession eller avsluta ärendet i samråd med förskolechefen.

Sen kan vi ju alltid ha en handledning, men jag får aldrig glömma mitt uppdrag och försöka att hamna i någon annan profession som egentligen kanske är en psykologs eller en logopeds, alltså jag måste, och där, där är det den kollegiala handledningen jätteviktig. att vi hjälper varandra; nu har jag fastnat här, jag kommer inte vidare i den här processen (skratt) i det kan det vara till exempel att jag tar med mig en kollega på en handledning med andra glasögon, med annan input, eh att jag känner att jag; oh vi kör på år efter år, efter år de kanske behöver någon annan liksom och då får jag inte se det som ett personligt nederlag att det faktiskt behöver, behövs något nytt.

Resultatet visar också att samverkan med förskolechefen är viktigt del i handledningsprocessen och ett sätt att säkerställa uppföljning och kompetensutveckling i verksamheten.

Jag kan inte påverka det så mycket utan jag får göra det som är mitt uppdrag och sen så får jag, jag återkopplar ju alltid till förskolechef och sen; det känns som att det här inte alls förankras på avdelningen. Det blir jättesvårt om jag ska sitta och bara, och sen så kommer det inte längre, då är det ganska meningslöst. Då får hon eller han prata.

För att det ska ske en verklig förbättring eller en förändring som resulterar i att ett barn ökar sina chanser att lyckas visar vårt resultat att det är avgörande att det som blir sagt i handledningen verkligen blir förankrat i hela arbetslaget och i hela verksamheten. De specialpedagoger som inte är knutna direkt till verksamheten tar hjälp av ansvarig mentor och förskolechef som en garant för att detta sker.

Det är vi ju väldigt måna om att via förskolecheferna att komma åt det problemet eller så det är dom som ska se till att det skapas tillfälle för handledning. Och om man inte har möjlighet till det, om man till exempel väljer som förskolechef; nej det är hon som är pedagogiskt ansvarig heter det på vissa ställen, på andra, man uttrycker det lite olika, eller hon som är, eh,eh, mentor? Att det är så man väljer, att det är hon som ska ha handledning. Sen är det hennes ansvar att se till att det förankras.

5.2.6 Analys

Samverkan mellan olika professioner så som förskolechef, specialpedagog, logoped, psykolog och pedagoger förstod vi var vanligt förekommande. Att föra diskussioner i samråd med andra professioner, om olika rutiner och metoder i förhållande till innehåll och målpersoner i

43

handledningen, kan vara nödvändiga för att utveckla kvalitet menar Gjems (1997). Specialpedagogerna beskriver att de har ett helikopterperspektiv och har inblick i flera olika verksamheter och rör sig mellan olika nivåer i organisationen. Vi tolkar det som att specialpedagogerna menar att denna helhetsbild är positiv i mötet med pedagogerna och fungerar som ett verktyg för att ge pedagogerna nya perspektiv på olika dilemman. Vi uppfattade också en viss frustration då specialpedagogerna menade att möjligheten att få ta del av olika verksamheter även skapade oro då de kunde se att kvalitén inte var jämn mellan verksamheterna. Vi förstår utifrån systemteorin vikten av att skapa relationer och samverkan mellan människor och system för att skapa en helhetsbild och att det som specialpedagogerna ser som bekymmersamt också är en drivkraft att skapa förändring, höja kompetensen och utveckla verksamheterna ytterligare. Lutz (2013) menar att osäkerhet kring sekretesslagstiftning och regler för informationsöverföring ofta gör att samverkan mellan aktörer i olika skolverksamheter uteblir eller endast förekommer sporadiskt. Då förskolan inte innefattades av elevhälsoreformen uppstår inte en naturlig samverkan mellan professioner så som specialpedagog, psykolog och skolsköterska som det gör i skolan. Vi kan se att de specialpedagoger som arbetar i centrala team har större möjlighet till denna samverkan, vilket är positivt och vi kan se att det kan vara ett argument till att fler kommuner ska anamma denna organisatoriska form. En baksida kan vara att avståndet mellan specialpedagoger och pedagoger riskerar att öka.

5.3 Sammanfattande analys

Vi tolkar att specialpedagogerna menar att syftet med deras handledning är att höja kompetensen bland pedagogerna med målet att inkludera alla barn i förskolans verksamhet. Utmaningen för handledaren är att hitta en balansgång mellan att ge stöd och att utmana pedagogerna. Om pedagogerna utmanas eller konfronteras med alternativ till eller får frågor kring sina teorier och handlingar utvecklar de sin undervisningspraktik och den bakomliggande praktiska teorin (Lauvås och Handal, 2000). Vi förstod att specialpedagogerna i vår studie växlade mellan att ge stöd, bekräfta och att utmana pedagogerna i sin handledning. De gjorde detta genom att alternera reflekterande handledning med utbildning. Vi förstår att specialpedagogerna har en stödjande roll till pedagogerna i deras vardagliga arbete och att de möter pedagogerna i deras dilemman och vardag genom att lyssna och förstå deras perspektiv. Sahlin (2005) och Åsén-Nordström (2014) beskriver hur handledare genom att ge ett visst motstånd i handledningssamtalet kan bidra med ett perspektivbyte hos pedagogerna både

44

gällande barn i behov av särskilt stöd, men även i förhållningssätt och perspektiv på olika situationer. Specialpedagogerna i vår studie kan också erbjuda ett visst motstånd till pedagogerna när de märker att de utgår från barnets brister istället för att bygga vidare på förmågor och styrkor hos barnet. Detta motstånd kan bestå i att låta pedagogerna samtala och reflektera kring olika händelser och perspektiv, och ibland även ta stöd av observation och loggboksanteckningar, för att synliggöra och få sätta ord på barnsyn och förhållningssätt. Genom att vara goda rollmodeller, utgå från barnets förmågor, bidra med nya perspektiv, positiv energi samt att komplettera handledningen med fakta, fortbildning, rådgivning och att handleda på flera olika nivåer i organisationen bidrar handledningen till en förändring i verksamheten. Även handlingsplaner med utvärderingsbara mål som framkommer i samtal mellan pedagoger och handledare, samt att det som blir sagt i handledningen förankrades i hela arbetslaget och vidare i organisationen är framgångsfaktorer i handledningen.

45

6. Diskussion

I detta kapitel för vi en diskussion kring vårt resultat som tar sin utgångspunkt i syfte och frågeställningar. I analysen har vi för att tolka och skapa förståelse av vårt resultat har vi inspirerats av hermeneutiken samt utgått från systemteorin, specialpedagogiska perspektiv och tidigare forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med vår studie var att ta del av hur specialpedagoger ser på och arbetar med handledning i förskolan. Utifrån deras berättelser har vi studerat hur de menar att handledning kan leda till verksamhets- och professionsutveckling, hur de ser på sin handledarroll och handledningens syfte. Vi har också studerat hur man talar om begrepp så som normalitet, förhållningsätt och barn i behov av särskilt stöd.

Ur ett hermeneutiskt perspektiv har vi i vårt resultat försökt att förstå hur specialpedagogerna upplever och förstår sitt handledningsuppdrag. I vår studie har vi sett specialpedagogerna både som en professionsgrupp men även försökt att ta hänsyn till deras individuella upplevelser och erfarenheter samt den verksamhet de arbetar i. Vi har inte valt att redovisa varje intervju för sig eller presentera intervjupersonerna på djupet. Om vi hade presenterat vårt resultat på detta sätt hade det blivit en djupare hermeneutisk analys vilket inte var vårt syfte då vi ville förstå informanterna utifrån ett helhetsperspektiv och ett systemteoretiskt och specialpedagogiskt perspektiv.

Eftersom vi har lång erfarenhet av förskoleverksamhet har vi en förförståelse och var något kritiska till handledningens möjlighet att utveckla och höja kompetens. Vi har fått omvärdera vår uppfattning och ifrågasätta våra förutfattade meningar efter att vi har analyserat vårt resultat. Vi har fått en förståelse för att handledning kan leda till kompetens och verksamhetsutveckling. I våra blivande professioner kan vi se att handledning är ett användbart och viktigt verktyg. Vi har fått en medvetenhet kring vikten av att vara ödmjuk och förmågor som att lyssna, känna av, skapa en god stämning samt utgå från pedagogernas tankar är viktiga att ha med sig i handledningsuppdraget. Även att inse sina begränsningar och ta stöd i andra professioner, bilda nätverk med andra specialpedagoger samt att följa upp handledningen är viktiga nycklar till framgång i handledningsuppdraget.

46

Ett begrepp som några våra informanter använde sig av och som är inspirerat av Reggio Emilia pedagogiken är ”barn med rättigheter” istället för barn i behov av särskilt stöd. Detta är ett begrepp som vi vill framhålla då detta initierar ett minde problematiskt förhållningssätt. Vårt resultat visar att specialpedagogerna ser på sitt handledningsuppdrag och vad det innebär i praktiken på olika sätt. De roller de intar påverkas av vilken verksamhet de arbetar i och vilka förväntningar som finns från både förskolechef, pedagoger men även från dem själva. Bilden av att vara en kompetent handledare som kan bidra med professionsutveckling och kunskap inom olika områden menar vi förstärks eller förminskas beroende av i vilken organisation de arbetar i. Vi noterade också en skillnad i synen på om specialpedagogerna upplevde sig som trygga i sin handledarroll beroende av vilken verksamhet de arbetade i. Vi upplevde att specialpedagogerna i teamet var mer säkra i sin yrkesroll som handledare och vad detta uppdrag innebar. Detta tänker vi har att göra med att de är ett team och på så sätt också har möjlighet att reflektera med andra som ställs inför liknande utmaningar. På så sätt kan de stärka varandra i deras profession. Genom att få en ökad förståelse för en situation menar Åsén-Nordström (2014) att det sker ett lärande. Med utgångspunkt i detta ser vi att specialpedagogerna har en stor fördel av att de har utbyte av varandras kompetens och erfarenheter. Detta var något som specialpedagogerna ute i verksamheterna saknade och bildade därför på eget initiativ egna informella team med kollegor från andra förskolor i samma verksamhetsområde. På liknande sätt kan vi se att pedagogerna i förskolan har stort utbyte av att få reflektera över sin yrkesprofession och de dilemman de ställs inför i den dagliga verksamheten. Vårt resultat visade att specialpedagogerna i första hand var ett stöd för pedagogerna och att de genom reflektion i arbetslaget tillsammans med handledaren kunde hitta vägar och utveckla sin profession att möta alla barn i förskolan. Vi ser att specialpedagogerna upplever och genomför sina uppdrag olika på grund av organisatoriska omständigheter. Stukát (2011) menar att det gäller att komma åt det som bokstavligen inte sägs. Vi har i vår analys av intervjuerna tagit hänsyn till att informanterna kanske inte alltid delger oss en fullständig bild utan väljer själv vad de vill berätta. Vi har också försökt att lyssna efter det som inte sägs. Vi ser vissa motsättningar i specialpedagogernas utsagor och kan utifrån detta se att det finns en problematik kring vad som är deras ambition och hur detta genomförs i praktiken. Specialpedagogerna som är verksamhetsanknutna uttalade inte direkt att de har, det som Nilholm (2006), kallar ett kategoriskt perspektiv, men de berättade att de vid barnkonferenserna tillsammans med pedagogerna gick igenom samtliga barn i barngrupperna och bedömde deras utvecklingsnivå. Likaså omtalades normalitetsbegreppet och vilka barn som ansågs falla utanför dessa ramar.

47

Specialpedagogens uppgift blev då att påtala för pedagogerna att vissa barn inte utvecklas ”normalt” när pedagogernas kompetens inte räckte till att göra dessa bedömningar. Detta tycker vi är anmärkningsvärt då de samtidigt påtalar att de i verksamheten inte ser att det bara är vissa barn som har behov av stöd utan att alla barn behöver stöd ibland. De undvek ordet särskilt men kunde i stället använda begreppet ”barn som behöver lite extra”. Vi förstår i likhet med Nilholms dilemmaperspektiv att verkligheten inte alltid motsvarar ambitionerna. Ambitionerna hos specialpedagogerna är att inkludera alla barn utan att kategorisera eller påtala brister. Olika faktorer så som resurser och de traditioner och förhållningsätt som fortfarande lever kvar i förskolan tänker vi kan vara orsak till att de frångår detta perspektiv. Även möten med andra professioner så som psykolog som kanske utgår från att annat perspektiv gör att specialpedagogerna hamnar i detta dilemma. Vårt resultat visade att handlingsplanerna var ett levande dokument som hade betydelse för handledningsprocessen och verksamheten uppdrag att möta barn i behov av särskilt stöd. Detta blev vi förvånade över eftersom vår erfarenhet, likt Lutz (2013), är att handlingsplaner oftast används i syfte att söka resurser till barngruppen. Några av de framgångsfaktorer som bidrar till kompetens och verksamhetsutveckling samt en ökad måluppfyllelse att möta alla barn i förskolan, är utifrån vad som framkommit i samtalen med specialpedagogerna är att kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten. Med hjälp av handlingsplaner med tydliga utvärderingsbara mål samt att säkerställa att det som sagt i handledningen förankras i hela verksamheten skapas kvalitét. Specialpedagogerna menar att handledning kan bidrar med positiva effekter i verksamheten genom att skapa förståelse att förändring måste ske på flera nivåer. De förändringar som gynnar ett barn bidrar även med positiv påverkan för alla andra barn. Utifrån detta resonemang kan vi se att specialpedagogerna arbetar utifrån ett systemteoretiskt och- specialpedagogiskt perspektiv där barnens styrkor lyfts fram och förstärks.

6.2 Specialpedagogiska implikationer

Vi har fått förståelse för hur komplext det är att sätta ord på vad handledning är. Handledledarna uppdrag styrs mer av hur verkligheten ser ut och vilka förväntningar och möten som sker än vad teorin och vetenskapen kring uppdraget beskriver. Vi kan se att det finns ett behov av att förtydliga specialpedagogens handledningsuppdrag ytterligare och skapa förutsättningar att genomföra detta för att inte hamna i ett kategoriskt perspektiv. Det är positivt för både specialpedagoger och pedagoger att få möjlighet reflektera kring sin profession och de dilemman de ställs inför för att utveckla ytterligare kompetens och för att en förändring ska ske.

48

Vi menar att den reflekterande processhandledningen därför bör få ett större utrymme i förskolans verksamhet då vi ser att den kan verka förebyggande och bidra till ökad förståelse och utmana till perspektivbyte bland pedagogerna. Den rådgivande och konsulterande handledningen menar vi bör uppstå och genereras ur den reflekterade handledningen och