I detta tema fokuserar vi på intervjupersonernas uppfattning om deras egna
självrepresentationer samt hur deras självrepresentation på Tinder stämmer överens med deras självbild. Intervjupersonerna ger sitt perspektiv på hanteringen av både en medial identitet på Tinder och en “verklig” identitet. Här svarar intervjupersonerna på vad de anser stämma bäst och sämst överens med på hur de framställs i verkliga livet jämfört med på Tinder. Därefter hur de har valt ut bilderna till sin profil. Intervjuperson 1 beskriver aspekten kring hur mycket tid som en lägger ner på att konstruera sin profil följande;
”Jag har haft 50 timmar på att fila på min Tinder profil. Men i verkligheten måste man vara mer på flyen. Då blir man ju sig själv.” (M1)
Intervjuperson 2 fokuserar även hon på den ytliga aspekten och vikten i att utseendet ska stämma överens med vad det är för bilder som väljs att visa på en Tinderprofil;
”Utifrån min kroppsbild som jag har på min profil ser man hur jag är byggd, jag vet att det brukar vara en väldigt stor faktor när man pratar, om man är smal eller om man är tjockare i verkligheten. Jag tycker att man ska försöka lägga fram verklighetstrogna bilder. Min profil stämmer väldigt bra med hur jag ser ut i verkligheten. Sen har jag smink på mina bilder och det kanske man inte alltid har. Jag skulle säga att alla kroppsdelar stämmer överens men sen
har jag ju självklart presenterat mig själv i mina finaste former på Tinder. Fixat hår osv.” (K1)
Intervjuperson 5 använder sig också av filter och beskriver vikten i en redigerad profil följande;
”Jag skulle aldrig lägga upp en bild som är oredigerad oavsett, för det gör man inte idag. På Tinder, där ska jag förhoppningsvis träffa någon som vill bli känslomässigt intim eller fysiskt intim med mig och då måste jag framställa mitt absolut bästa och det är som när man lägger upp saker på Instagram. Det är som ett CV för ett liv nu för tiden och då vill man visa det bästa man har och då lägger man på filter för att det finns tillgängligt och det gör dig snyggare vilket också betyder närmare normen synonymt.” (K3)
Intervjuperson 4 kompletterar det visuella inom den personliga självrepresentationen med beskrivningen i sin bio där han beskriver följande;
“Jag har inte någon text i sig utan det jag har är hur gammal jag är och min längd. När man skaffade Tinder så hörde man från från umgänget och framför allt i mitt fall, tjejerna i umgänget, att det var en viktig faktor att veta.” (M2)
När det kommer till hur självrepresentationen överensstämmer med intervjupersonernas självbild är det en relativt liknande bild från de olika könen där både männen och kvinnorna anser att det går i vågor, om man får bekräftelse av appen genom matchningar ökar
självbilden men så fort man inte matchar med någon blir det tvärt om. Antalet matchningar är ett direkt resultat till hur bra självbilden är. Intervjuperson 5 beskriver berg-och-dalbanan följande;
”När jag började med Tinder var jag påväg ut ur en relation som var väldigt dålig och då hade jag en väldigt dålig självbild från början och i början av Tinder-karriären så fick jag väldigt mycket matchningar och då tyckte jag att det var ashärligt. Sen är jag också uppvuxen i en Tinder-kultur så jag vet verkligen inte hur det är att dejta utanför Tinder-kulturen riktigt. Jag har ju träffat människor utanför Tinder men majoriteten av dem jag har dejtat har börjat online.” (K3)
Hon fortsätter att förklara att bilderna som hon har valt har varit de bilder hon känner sig finast på men med hjälp av hennes killkompisar som stöd då de måste vara överens om att det är en bra version av henne på bilden för att visa en så verklig bild som möjligt för att undvika att personen hon ska dejta får fel uppfattning om hur hon ser ut. Sedan har hon också
reflekterat över att ju äldre hon blir så har det också blivit mindre och mindre tuttar och hud, mindre sexuellt objektifierande bilder.
Intervjuperson 6 kompletterar även detta genom följande beskrivning;
”Jag tror jag egentligen att Tinder ger mig mer negativt än positivt för om man till exempel sett en snygg tjej man kanske känner till lite halvt så swipear man höger men får ingen högerswipe tillbaka. Det är så svårt och ge en ärlig bild av sig själv genom bara bilder. Man kan ju råka swipea bort någon som egentligen skulle vara jättefin om man fick träffa dem i verkligheten. Tack vare då att man inte fick en högerswipe tillbaka drar man kanske för stora slutsatser att den inte tyckte jag var tillräckligt snygg men det kanske var just så som jag satte upp min profil så tilltalade inte detta personen. Det kan bli mycket mer svart eller vitt i verkliga livet. När man ser en person live så kan man se saker som man inte ser på en 2D bild.” (M3)
Ett resultat som visar vikten, bland svenska ungdomar, i att redigering av sina egna bilder för att framstå som en “fräschare” version av sig själv samtidigt som profilen ska uppfattas som sanningsenlig. T.ex beskrivs det från intervjupersonerna att de rådfrågar sina kompisar om vilka bilder som passar bäst. Majoriteten av intervjupersonerna säger även dem att det är kompisarna i deras omgivning som ger förslag på vilka bilder som framhäver dem själva bäst, helst en kompis från det motsatta könet. Samtidigt framstår även här hur avgörande
”matchningar” är för individernas självbild. Bekräftelse av appen genom matchningar är avgörande även om vägen och arbetet till den bekräftelsen skiljer sig mellan könen. De har olika angreppssätt mot samma mål.