Skiftet mellan det fysiska och mediala mötet

När studien sedan gått över till undersökning av självrepresentation på Tinder utvecklas aspekten kring genus och skillnaderna mellan de kvinnliga och manliga intervjupersonerna blir mer påtaglig. Även om både de manliga och kvinnliga intervjupersonerna anser att det

finns en skillnad i självrepresentation hos användare visas det att de manliga

intervjupersonerna kopplar självrepresentation hos kvinnliga användare till en identitet utifrån hur Tinder konstruerar kön medan de kvinnliga intervjupersonerna snarare anser att självrepresentation i manliga profiler inte är avgörande för hur det fysiska mötet sedan kommer utvecklas till utan fokuserar mer på den psykiska attraktionen. Det finns även en särskiljande maktrelation här mellan de unga männen och kvinnorna genom en typ av norm utifrån intervjupersonernas svar. Männens norm är ofta det spontana mötet och kravlösa relationen medan kvinnornas norm snarare refererar till möjligheten för en långvarig relation. Männen har här övertaget genom att de styr möjligheten till en långvarig relation. Skillnaden i normuppfattningar mellan de olika könstillhörigheterna på Tinder uppmärksammas inte som konkret makt utan enbart som en socialt konstruerad norm mellan könen.

I den tidigare forskningen talas det om en gråzon inom självrepresentation när det kommer till vad som uppfattas som okej att förändra enligt användare och även vi märkte av denna gråzon där det inte finns en tydlig ram enligt intervjupersonerna gällande vad som är okej att förändra utan snarare finns en enhetlig uppfattning kring hur mycket som är okej att förändra. MacLeod och McArthur (2017) kommer fram till hur Tinder konstruerar kön vilket har mer att göra med funktion (matchande profiler) snarare än med identiteten hos användaren. Tinder som samhälle fungerar som vilket annat samhälle som helst där man har någon form av ordning som organiserar produktionssättet. Kön/genus-systemet inom “samhället” Tinder är avgörande för att organisera sexualiteten hos användarna där de manliga intervjupersonerna inte kan se möjligheten till att skapa en fungerande relation utifrån enbart en representation på Tinder som de kvinnliga kan som enbart ser representationen som det inledande steget till en personlig kontakt. Det vår forskning tillför till den tidigare forskningen är huvudsakligen genusperspektivets vikt då, vid diskussion kring det fysiska och mediala mötet, blev

maktrelationen mellan kvinnorna och männen tydligare enligt oss. De samhällsnormer som är socialt konstruerade visades spela lika mycket roll inom Tinder som i verkliga livet eller på andra appar som instagram till exempel.

En annan aspekt som framkommer i denna del av analysen är den kompletterande aspekten till den tidigare forskning som Wotipka och High (2015) bedrivit där de undersökt tittares reaktioner på självrepresentativt innehåll på dejtingsidor. De talar om hur online-

dejtingprofiler som innehåller olika mängder strategisk självrepresentation resulterar i olika nivåer av social attraktion och hur förtroendet för personen bakom profilen är direkt relaterat

till den sociala attraktionen och viljan att dejta personen i verkliga livet. Utifrån denna analys, med en annan teoretisk utgångspunkt, visas det att intervjupersonerna upplever att andras självrepresentation behöver inkludera en attraherande aspekt, genom t.ex. filter, men att det viktigaste är att inte profilen ger intryck till att vara en konstruerad bild av t.ex.

“samhällskvinnan” där en ska ha slät hud, stora ögon, stora läppar etc. eller

”samhällsmannen” där en ska ha stora muskler, lång. Den uppfattningen som ursprungligen är en maskulin respektive feminin uppfattning om hur kvinnor och män ska framställas och bete sig. I denna analys framkommer det att både de manliga och kvinnliga

intervjupersonerna omfamnar skillnader som finns bland profilerna och vill gärna undvika konstruktionen kring att enbart en sanning kring en profil borde tillämpas på samtliga

användare på grund av hur det minimerar de individuella skillnaderna hos personer på Tinder och hur det hämmar att Tinder kontinuerligt utvecklas som “samhälle”.

Utifrån de svar som intervjupersonerna gett försvinner det diskursiva och rörliga inom könet och dess konstruktion i relation till den “sanna” bilden. Hammarén och Johansson (2009) beskriver hur det materiella och fysiska inom könsidentiteten existerar för att människan har ett behov av att definiera saker omkring sig för att göra dem begripliga (Hammarén och Johansson, 2009, s.67). Att utöva en sport eller att vara intresserad av fiske har till exempel blivit ett uttryck för maskulinitet på Tinder. De kvinnliga intervjupersonerna tolkar detta som ett behov av att de själva behöver leva upp till den livsstilen. Samtidigt anser de manliga intervjupersonerna att det är en feminin norm att anpassa sig utefter vad samhället säger är populärt. Sammanfattningsvis går de konstruerade könsstrukturerna, inom samspelet på Tinder, hand i hand. Männen vet att kvinnorna anpassar sig och kvinnorna vet att männen förväntar sig att de ska anpassa sig.

Det dyker då upp funderingar kring om det kommer ske någon typ av motsättning hos den generation som kommer efter? Den generation som ska ta online-dejting vidare.

Maktrelationen som uppstått genom de olika rädslorna som tillkommer med online-dejting kommer att bli mer och mer tydlig hos både kvinnor och män men det kommer även bli enklare att motverka den genom nya, säkra normer på Tinder. Osäkerheten angående vem man verkligen pratar med kommer bara att stärkas desto fler möjligheter man får att ”förfina” sina bilder men genom interaktion med varandra skapas nya normer och även så kan Tinder bli en plats där det inte behöver stå mellan att antingen vara den perfekta matchningen eller

bara en profil på Tinder. Snarare om att visa vem personen är bakom profilen i sitt naturliga ljus och inte genom ett förskönat filter.

6.1.3 Hantering av två olika identiteter

Temat kring självrepresentation utvecklades vidare vid analysering av hanteringen av sin identitet i samspelet på Tinder och sin identitet i det verkliga livet där individernas självbild står i fokus. De tydligaste likheterna mellan de två könen visar att redigering av bilder är viktigt då det avspeglar en finare version av båda identiteterna. Även här ser vi gråzonen gällande till vilken utsträckning redigeringen är acceptabel innan det lutar över till att inte vara sanningsenlig.

Resultaten tyder på att framstegen av dejtingprofiler och bildredigering bidrar till en syn på både sig själv och andra i sin omgivning som orsakar att vi människor hämmar en naturlig framställning. Självbilden hos svenska ungdomar idag påverkas i stor grad om de får en matchning på Tinder och för att öka chanserna för en “självförtroendeboost” går man till extrema längder för att framställa sig på bästa möjliga sätt. Vi upplever att detta

tillvägagångssätt är naturaliserat och accepterat av den yngre generationen när diskussionen om dessa frågor har skett med ungdomarna. I relation till tidigare studier kan vi anta att framtiden kommer ge en större möjlighet för smidigare redigering och försköning genom den kontinuerliga utvecklingen av teknologi och effektivisering av online-dejting vilket kan resultera i ännu mer osäkerhet i användares självbild både på Tinder och i verkligheten. Dejtingappen Tinder har blivit stor och har en inverkan på bland annat svenska ungdomar idag, det mesta är en trend och om några år finns det med stor sannolikhet flertalet andra dejtingappar med liknande eller mer utvecklade möjligheter för interaktion.

Något som Hammarén och Johansson (2009) talar om inom genusperspektivet är om könet kan definieras genom språk (Hammarén och Johansson, 2009, s.71). Relationen mellan “verklighet” och de språkliga begrepp som används kan även dem konstruera en yttre verklighet kring vad kön är (ibid). Intervjupersonerna nämner just den utstickande faktorn som de flesta manliga intervjupersoner ser som en viktig faktor att vara sanningsenlig med som man, sin längd. Gällande deras egna självbild i relation till deras konstruerade profil finns det en vikt hos männen att deras längd var utskriven i sin profil. Detta är inte något som männen uttryckt är något som de anser viktigt för sig själva utan är en kvinnligt konstruerad

norm gällande maskulinitet där kvinnor inom Tinder framfört en önskan att längden är utskriven hos männen då detta avgör om de swipear höger eller vänster. En komplettering till synsättet som nämnts tidigare gällande Tinder som en marknad där egenskapen “längd” är väsentligt för om du ska genom en match “köpa objektet”.

Både den poststrukturalistiska feminism teorin samt den socialkonstruktionistiska teorin har kompletterat varandra för att kunna belysa resultaten i vår analys. Sambanden som vi har kunnat dra inom det empiriska materialet är baserat i de teoretiska utgångspunkter vi valt. De begränsningar som de valda teorierna resulterar i är att på grund av att vi fokuserat på hur socialt konstruerade samhällen och kön är det som ligger till grunden till hur ungdomar uppfattar Tinder och självrepresentation på Tinder avgränsar teorierna till det perspektivet. Vi kan dock inte svara på om vår analys hade sett annorlunda ut om vi valt att utgå från andra teoretiska utgångspunkter på grund av att analyseringen i denna studie är gjord utifrån ett genusperspektiv.

Alvesson och Sköldberg (2017) talar om Focaults definition av makt där Focault beskriver hur makt är en central aspekt i relationsskapande och skapas genom socialt samspel

(Alvesson och Sköldberg, 2017, s.363). Focault beskriver även hur maktrelationer konstant reproduceras, omvandlas och definieras utifrån individers skiftande självbild och att begrepp såsom bland annat “sexualitet”, “moral” och “förnuft” inte existerar naturligt hos människor utan konstrueras genom samspel inom särskilda former (ibid). Utifrån denna analys

framkommer den socialt konstruerade maktrelationen mellan unga kvinnor och män genom att inom samspelet på Tinder har männen skapat sig en position där det är kvinnorna som behöver ifrågasätta moralen hos männen medan männen snarare fokuserar på att ifrågasätta den sexuella attraktionen i första hand. Det finns ett samspel på Tinder mellan att ha makt över och att ha makt att vilket visar hur rörliga maktrelationer på Tinder är. Som användare existerar en makt att bestämma vem som ska definieras som attraktiv utifrån egna preferenser och i och med det även makt över den andra personens upplevelse kring sig själv och sin självbild.

En definition av hur en individ ser på sin egen självbild borde vara lika simpel som att definiera vad som är manligt och vad som är kvinnligt men i denna analys framkommer det att även detta är diskursivt och konstant rörligt, en matchning på Tinder med den där snygga tjejen eller killen konstruerar hur en individ sedan ser på sig själv i verkliga livet. En swipe

höger eller vänster på en app är något som styr, för både tjejer och killar, hur interaktionen med individer sedan utvecklas. Tinder är inte bara en app det är ett samhälle, en marknad och en dejtingapp.

Begränsningar som tillkommit genom metodvalet om vi sätter vår forskning i relation till den tidigare forskning som utförts inom ämnet är att den tidigare forskningen har använt sig av både kvantitativ samt kvalitativ för att vidareutveckla sina analysresultat. I denna studie har vi avgränsat till enbart intervjumetod för att kunna analysera materialet. I den tidigare forskningen har de även haft möjlighet att använda sig av ett större urval. Inom den kvalitativa forskningen finns det även en större risk som inkluderar att forskarens egna värderingar kan nyansera tolkningen av det empiriska materialet, där vi som forskare har försökt ha ett så pass neutralt förhållningssätt som möjligt under studiens gång. Vi har undvikit ledande frågor eller analyser och istället fokuserat på att utnyttja hur metodvalet skapar en flexibilitet att kunna undersöka på djupet och hur varje enskilt möte med intervjupersonerna kan utvecklas och anpassas utefter individerna, vilket en kvantitativ undersökningsmetod inte kunnat erbjuda.

7 Slutsats

● Tinder som dejtingresurs upplevs i princip liknande mellan könen då det som både män och kvinnor fokuserar på är appens enkelhet och rädslan över att individerna bakom profilerna inte ska vara den de utger sig för att vara. Den tydligaste skillnaden mellan könen är att de kvinnliga intervjupersonerna, när de talade om rädslan över att individen bakom profilen inte ska stämma, såg en risk i att träffa en “stalker” eller en man som kan visa sig vara farlig medan de manliga intervjupersonerna snarare fokuserade på rädslan att kvinnor inte framställer sitt yttre eller personlighet som överensstämmande.

● De manliga intervjupersonerna kopplar självrepresentation hos kvinnliga användare till en identitet utifrån hur Tinder konstruerar kön inom “samhället” Tinder där mötet är en omstart då den inledande kontakten främst handlar om den fysiska attraktionen än den psykiska. De kvinnliga intervjupersonerna ser snarare på konversationen och

självrepresentation i manliga profiler som ett sätt att inledningsvis framstå som mer självsäker och den psykiska relationen skapar en förutsättning och sedan efter mötet vidareutvecklas relationen. Både de manliga och kvinnliga intervjupersonerna

omfamnar skillnader som finns bland profilerna och vill gärna undvika konstruktionen kring att enbart en sanning kring en profil borde tillämpas på samtliga användare. Framförallt är det kvinnorna som även fokuserar på det yttre när vi frågar kring

existensen av normer på Tinder. De konstruerade könsstrukturerna, inom samspelet på Tinder går hand i hand genom att männen vet att kvinnorna anpassar sig och

kvinnorna vet att männen förväntar sig att de ska anpassa sig.

● Likheter mellan de två könen är vikten i redigering av sina egna bilder för att framstå som en “fräschare” version av sig själv samtidigt som profilen ska uppfattas som sanningsenlig. Gällande ens egen självbild i relation till en konstruerad profil finns det en vikt hos männen att deras längd är utskriven i sin profil, en kvinnligt konstruerad norm gällande maskulinitet där kvinnor inom Tinder framfört en önskan att längden är utskriven hos männen. Självrepresentation i relation till självbilden uppfattas liknande hos båda könen där både männen och kvinnorna anser att det går i vågor. Om man får bekräftelse av appen genom matchningar ökar självbilden, då ungdomarna ser sig själv som en mer attraktiv person i verkligheten i och med matchningarna, men så fort man inte matchar med någon blir det tvärt om. Antalet matchningar är ett direkt resultat till hur stark ens självbild är.