Harmonisering genom IAS/IFRS

Harmoniseringen inom redovisningsområdet är både nödvändig och välkomnad, det är i princip alla med anknytning till redovisning överens om, framförallt med jämförbarhet och öppenhet i tankarna. Detta stämmer också överens med exempelvis Epstein & Mirzas (2003) syn på fördelarna med harmonisering inom redovisningen. De fem förklaringsfaktorer som Wyatt nämner som de främsta anledningarna till ett ökat behov och intresse för harmonisering vill vi komplettera med det ökande behovet av riskkapital på den internationella kapitalmarknaden. (Choi, 1997)

”Den allmänna internationaliseringen är ett bra argument för att förespråka en internationell harmonisering inom redovisningen.”

(respondent i enkätundersökningen) Frågan är däremot om en harmonisering via IAS/IFRS är den bästa utvecklingen. Där är inte företagsrepresentanter och sakkunniga överens. Följande två citat från enkätundersökningen är exempel på vad flera företagsrepresentanter tycker:

”Jag anser att införande av Europeisk redovisningsstandard är en mycket bra tanke men är mycket kritisk till den standard man valt. Med det menar jag inte att man borde valt US GAAP utan att man borde påverka IASB att förenkla sitt regelverk. De hundratals tilläggsupplysningar som är obligatoriska ger en sämre överblick och gör årsredovisningarna oläsbara för lekmän. Jag tycker att det finns alldeles för mycket teori och för lite praktiskt tänkande inom IASB.”

”Fullständigt felaktig utveckling där regelverket görs så komplicerat att förståelse och analys av ett företag blir omöjligt för de flesta. Det krävs särskilda experter hos revisorer och i företagen för att kunna hantera regelverket. Redovisningen görs till ett egenvärde för teoretiker och motverkar snarare än bidrar till utvecklingen av verksamheten.”

Regelverkets komplexitet har vi redan behandlat. 19 _{Citatet ovan}

aktualiserar även en diskussion om hur IAS/IFRS-regelverket uppfyller redovisningens krav i form av begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. De mest intressanta områdena att diskutera finner vi i begriplighet och relevans. Att särskilda experter, enligt flera företagsrepresentanter, kommer att krävas för att hantera regelverket, är knappast ett tecken på begriplighet. I Sverige definieras begreppet begriplighet med att användare med en viss kunskap om affärer, ekonomi och redovisning ska kunna förstå innehållet i redovisningen (Knutsson, 1996). För redovisare och revisorer ser Sigvard Heurlin den minskade begripligheten som ett temporärt problem:

”Om det är så att en redovisning enligt IFRS är en bra redovisning för användarna och därför en viktig komponent för att en aktiemarknad ska fungera bättre än den hittills har gjort, då får man se till att man är expert när man sitter i företag och då får naturligtvis också revisorer se till att de är experter[……] Man ska naturligtvis vara expert när man upprättar redovisningar enligt regelsystem, man ska vara expert som revisor, vad ska man annars ha för utgångspunkt när man granskar om man inte kan den norm och enligt vilken granskningen i vissa avseenden ska ske, så det är inget nytt och konstigt med det.”

(Sigvard Heurlin)

När det sedan gäller kommentaren om krav på upplysningar som inte anses vara relevanta och betungande instämmer vi med Ulrika Lundströms diskussion om övergångsproblem20_{, men tillägger en}

diskussion förd av Sigvard Heurlin. Han menar att det tidigare varit mycket upp till var och en som redovisat att bestämma vad som var väsentliga upplysningar (i och med god redovisningssed), vilket är en tradition som är djupt rotad i Sverige. I och med IAS/IFRS tillkommer krav, eftersom det nya regelverket utgår från vad användarna behöver för information för att kunna göra en kvalificerad analys med hjälp av årsredovisningen. På detta sätt innebär förmodligen IAS/IFRS en upplevd ökning av upplysningar för många. Ytterligare en kommentar av Sigvard Heurlin kan tilläggas här:

”Sen så tycker jag att man ska lägga till att, i vart fall IASC när jag själv var med, inte alltid hade en klar uppfattning om syftet med varje enskilt krav på upplysning och ofta var det så att när man kommit fram till upplysningsavsnittet i genomgången av ett utkast, var alla så trötta så att den kvalificerade diskussionen kring upplysningskraven inte alltid blev av. Det blev ibland en dragkamp mellan medan å ena sidan de som var analytiker i IASC och å andra sidan de som var företrädare för ’preperer interests’, alltså som hade bakgrund som ekonomidirektörer. Dessa parter fick ´göra upp´ rätt mycket och sedan, om jag överdriver, accepterade IASC i övrigt resultatet.”

(Sigvard Heurlin) Ytterligare en respondent ansåg att harmoniseringen inom redovisningsområdet är bra men att:

”...IAS överensstämmer ändå inte med amerikansk redovisning så internationell harmonisering uppnås då inte i alla fall.”

(respondent i enkätundersökningen) Harmonisering definieras av Roberts (1998) och Haskins (1996) som en process där redovisningen går från att inte vara enhetlig till att en eller några få väldigt lika principer kommer att gälla. IAS/IFRS tillämpas av många länder även utanför EU, men det finns skillnader mellan IAS/IFRS och det amerikanska systemet, US GAAP. Därmed är steget till standardisering, det vill säga fullständig enhetlighet, fortfarande stort inom redovisningsområdet. För att exempelvis underlätta en

notering på New York-börserna är standardisering ett viktigt mål att arbeta mot. USA präglas av en stor ”portion” nationalitet vilket säkerligen försvårar processen. IASB och FASB21 _{arbetar dock med}

gemensamma tidsplaner, men vi menar, precis som Sigvard Heurlin, att det kommer att ta lång tid innan redovisningsreglerna är desamma över hela kapitalvärlden.

Frågan är vidare om det är möjligt att standardisera redovisningen. Precis som harmoniseringskritikerna menar så är de nationella skillnader ofta stora samt att olika företag har olika behov. (Choi, 1997) Vi ser den senare förklaringen som den som är svårast att överbrygga med tanke på regelverkets omfattning, komplexitet och intressentsyn. Intressentsynen varierar mellan noterade och onoterade företag, vilket ställer till problem då IAS/IFRS främst är inriktat mot en internationell kapitalmarknad. Internationaliseringen har medfört att de nationella skillnaderna har minskat det senaste decenniet, vilket Sverige är ett exempel på. Därför ser vi inte dessa skillnader som lika svåra att överbrygga, även om de är grunden till en stor del av den nationella harmoniseringskritiken. Att både IASB och FASB härstammar från den anglosaxiska redovisningstraditionen torde underlätta en standardiseringsprocess gentemot USA, vilket vi anser måste vara den mest primära processen i dagsläget, speciellt med tanke på tillgången på riskkapital.

6.2.2 IAS/IFRS-regelverkets påverkan på och