svensk redovisningslagstiftning
10Innan det kan avgöras om IAS/IFRS är ett lämpligt regelverk för svenska noterade moderbolags årsredovisningar och för icke-noterade företags koncern- eller årsredovisningar bör de skillnader som finns mellan IAS/IFRS och den svenska redovisningslagstiftningen noga beaktas. Dessa skillnader har sitt ursprung i att IAS/IFRS har en annan utgångspunkt än den svenska redovisningslagstiftningen. Då den svenska redovisningslagstiftningen har som syfte att tillgodose alla intressenters behov av information, såväl andra ägares, investerares, anställdas, borgenärers, leverantörers, kunders och fiskala myndigheters behov, har IAS/IFRS som sitt syfte att tillgodose det internationella näringslivets behov. IAS/IFRS tillgodoser därmed främst det behov av information som ägare och andra investerare har och tar ej
hänsyn till borgenärsskydd, vinstutdelning och beskattning. (SOU 2003:71)
En viktig förändring som en övergång till IAS/IFRS kommer att medföra är att värderingen av tillgångar kommer att ske till verkligt värde. Detta är visserligen inte en fullständig nyhet för de svenska företagen då möjligheten till en sådan värdering tidigare funnits genom lägsta värdets princip, då det verkliga värdet ska väljas om detta är lägre än anskaffningsvärdet. Det kommer dock att bli vanligare med värdering till verkligt värde i och med IAS/IFRS än med värdering till historiska anskaffningsvärden, som är dagens dominerande värderingsmetod i ”svensk” redovisning. (SOU 2003:71) Således frångås den svenska försiktighetsprincipen. Förändringen förväntas medföra störst påverkan för företagen vad gäller värdering av finansiella instrument.
Ytterligare en stor förändring övergången kommer att medföra är det ökade kravet på tilläggsupplysningar, jämfört med kravet i Årsredovisningslagen. (Axelman et al, 2003). Vid en direkt tillämpning av IAS/IFRS måste företagen förutom de digra upplysningskraven i IAS/IFRS fortfarande även lämna information enligt vissa delar av Årsredovisningslagen. Den informationen behandlar bland annat taxeringsvärden, uppdelning av eget kapital i bundet och fritt eget kapital, medelantal anställda, könsfördelning i ledande befattningar, pensionskostnader, förvaltningsberättelse och lån, löner, ersättningar och avgångsvederlag till styrelse, VD och motsvarande, i flera fall både till tidigare och nuvarande representanter. Vid tillämpning i juridisk person tillkommer bland annat även krav på information om samtliga dotter- och intresseföretag samt sjukfrånvaro. (Buisman & Törning, 2004).
4.4 Årsredovisningens betydelse, syfte
och krav
I Gröjer (1997) definieras begreppet extern redovisning på följande sätt: ”Med extern redovisning avses en sammanfattande bild av en organisations affärer med omgivningen”
Externredovisningen har som uppgift och syfte att ligga till grund för ekonomiska beslut utanför företaget, kontrollera om företaget följer sina riktlinjer och mål för verksamheten samt ge information om huruvida bilderna av effekterna av företagets verksamhet är förskönade eller förfalskade. Redovisningens främsta syfte är att skapa tillit och förtroende i relationen med intressenter, exempelvis ägare, kreditgivare, leverantörer, kunder, anställda, statliga och kommunala myndigheter samt samhället och allmänheten (Knutsson, 1996)
För att möjliggöra skapandet av tillit och förtroende ställs krav på redovisningens utformning. Kraven på redovisningen är en avvägning av alla intressenters olika önskemål. De fyra huvudkraven på redovisningen är: (Knutsson, 1996, sid 36f)
¾ Begriplighet – användare med en viss kunskap om affärer,
ekonomi och redovisning ska kunna förstå innehållet i redovisningen.
¾ Relevans – redovisningen ska vara utformad för att kunna ligga
till grund för uppföljning och utvärdering samt bedömning av framtiden. I relevanskravet ingår även ett krav på väsentlighet, vilket gäller valet av vilken redovisningsinformation som presenteras. Den måste ha betydelse för bedömning eller beslut. ¾ Tillförlitlighet – redovisningen ska beskriva verkligheten samt
vara verifierbar och neutral samt fullständigt upprättad, med försiktighet som grundläggande princip.
¾ Jämförbarhet – presenterad information ska kunna jämföras,
dels med tidigare information i företaget, dels med andra företags information, både inhemsk och utländsk. Jämförbarhet ställer även krav på konsekvens, det vill säga att samma metoder och begrepp används över tiden, för att underlätta arbetet med att finna och förklara olika rapporters likheter och olikheter.
Årsredovisningen har, enligt Gröjer (1997), som ett syfte att tillgodose långivarnas, kreditgivarnas och aktieägarnas informationsbehov. Vilken betydelse har då årsredovisningen för dessa intressentgrupper? För långivare, exempelvis banker, som är intresserade av risken av att låna ut pengar, är säkerheterna viktigare än företagens ekonomiska ställning och resultat. Då inte säkerheterna räcker till får årsredovisningens innehåll och förtroendet för företagsledningen den största betydelsen. Problemet med årsredovisningen för långivarna är att informationen
oftast är inaktuell, vilket gör aktuella data, som delårsrapporter, och kommande budgetar mer intressanta.
Kreditgivarna, leverantörer av tjänster och varor på kredit, har ungefär samma behov som långivarna och även här är årsredovisningens inaktualitet ett problem. Undersökningar visar att aktiepriset inte påverkas markant av årsredovisningarnas publiceringar samt att omsättningen av aktier ökar i samband med årsredovisningen. Avsaknaden av prispåverkan förklaras oftast med att informationen i årsredovisningarna redan är känd och omsättningsökningen tolkas som att aktieägarna får en klarare bild över sitt aktieinnehav i och med årsredovisningarna och därför ser över sitt innehav extra noga.
Sammanfattningsvis så har således inte årsredovisningen någon direkt betydelse för vare sig långivare, kreditgivare eller aktieägare. Däremot kan årsredovisningen ha en indirekt betydelse, då den används av intressenterna tillsammans med andra källor. Årsredovisningen anses också uppfylla ett viktigt informationsbehov och ses som en användbar möjlighet till en välutvecklad företagspresentation. (Gröjer, 1997)
Syftet med redovisningen är, enligt IASB, att bistå med information om ett företags finansiella ställning och resultat samt förändringar i den ekonomiska ställningen. IASB anser att målgruppen för deras standards är aktörer kopplade till det internationella näringslivet i form av nuvarande och potentiella investerare, anställda, långivare, leverantörer och andra kreditgivare, kunder, staten och dess offentliga organ samt allmänheten. IASB utgår ifrån att alla dessa kategorier utnyttjar de finansiella rapporterna när de fattar beslut. IASB arbetar även utifrån synen att den information som risktagande investerare behöver räcker för att uppfylla de flesta övriga intressenters informationsbehov. Då all information som behövs inte går att förmedla via balans- och resultaträkningar fokuserar IASB även på övrig information i form av upplysningar. IASB: s redovisningsramverk anger även de kvalitativa kraven på redovisning i form av förståelighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. (www.iasplus.com, 040502)