Havets och Skogens förskola – sammanfattning och slutsatser

Under denna rubrik kommer vi att lägga fram de skillnader och likheter som vi har sett på de olika förskolorna.

Utifrån de två förskolor vi studerat ser vi att det finnas en stor skillnad i ledarskapet och vi kan se att det spelar roll om man har närhet eller inte till sin chef. Den största skillnaden vi har sett är att Skogens förskola har betydligt bättre förutsättningar när det kommer till att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Anledningen till detta är, som vi tolkar det, deras nära samarbete med deras chef. Vi uppfattar framförallt att när chefen har en nära relation till sina anställda och har insyn i det dagliga arbetet får hon också en större förståelse för vad som behövs. Personalen på Skogens förskola upplever vi inte behöver kämpa lika mycket för att få den hjälp och det stöd de behöver. På Havets förskola ser det helt annorlunda ut. Relationen mellan chef och anställda borde helt klart förbättras för i nuläget känner de anställda på förskolan sig förbisedda. Det kanske är dags att se över detta upplägg med dessa stora ansvarsområden för det verkar inte fungerar.

Bristen på tid verkar vara det som de båda förskolorna har gemensamt. Även om tiden inte var något vi valt att studera har alla de sju förskollärarna tagit upp hur tiden påverkar deras arbete. En förutsättning för att kunna lägga extra tid på de barn som behöver det är självklart att man har den tiden. Stora barngrupper och för lite personal är det som vi kan se leder till att förskollärarna känner att de inte har tid. De stora barngrupperna kommer inte att bli mindre för det är så att ju fler barn man har inskrivna på förskolan desto mer pengar får man. Det går inte längre att klaga på att barngrupperna är för stora för detta är något som inte kommer att förändras. Hur ska man då lösa problemet med tiden? Pengar spelar alltid en roll, det förstår vi. En idé kan vara att anställa någon eller några som inte har en fast placering utan är anställd i huset och går runt och går in där det behövs. Vi tror att detta hade underlättat och gjort att förskollärarna lättare kunnat gå ifrån om detta behövs.

När det kommer till kunskap som förskollärare har om barn i behov av särskilt stöd upplever vi att de är dåliga på att ge sig själv credit. Vi tror att detta kan bero på att

förskollärareyrket har en låg status och det bidrar till att man som förskollärare är dålig på att ge sig själv beröm för det bra arbete man faktiskt gör. Detta behöver nödvändigtvis inte bero på att man inte tycker att man är duktigt, men förskollärare borde bli bättre på att prata om sitt arbete med andra och berätta hur betydelsefullt det faktiskt är och helt enkelt vara stolta över sig själva. Vi har under våra intervjuer märkt att förskollärarna kan mycket och är duktigt på att bemöta alla barn även fast de själv kanske inte ser det så. De pratar mycket om tiden och att de behöver extra hjälp samtidigt har de i intervjuerna berättat om fall där de har gjort skillnad för barnet utan vara sig extra tid eller hjälp. Vi anser att det är viktigt att ge förskollärarna erkännande för det bra arbetet de utför på förskolan, för även fast de inte känner det så kan vi i vårt material se att de gör skillnad. Som Birthe Hagström (2010:193– 194) skriver i sin avhandling. Personaltäthet är inte en garanti för att allas barns olika behov ska bli tillgodosedda. Om man kan ta tillvara på de kompetenser som finns inom arbetslaget tror vi att man kan komma långt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

De slutsatser vi dragit utifrån våra frågeställningar som är: Vilken kunskap har förskollärarna när det gäller att arbeta med barn i behov av särskilt stöd? Hur ser samarbetet ut mellan dels pedagogerna och andra yrkeskategorier och dels mellan pedagogerna och ledningen? och tidigare forskning är följande. Även om kunskap är viktigt och grundläggande för att kunna bemöta och stödja barn i behov av särskilt stöd, är erfarenhet också en förutsättning som de flesta av våra intervjuade menar är minst lika viktig. Vi tolkar det som att vetenskaplig kunskap och erfarenhet går hand i hand och båda är av lika stor betydelse. En annan slutsats vi kan dra utifrån denna studie är att närheten till chefen spelar en stor roll. Finns det en bra relation och tillit mellan anställda och chef skapar detta en verksamhet där alla känner sig sedda och hörda, det är en bra förutsättning när det kommer till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det största problemet när det kommer till att ge barn i svårigheter den extra tid de kanske behöver är att den inte finns. Bristen på tid och möjligheten att inte gå ifrån verksamheten innebär att de barn som behöver denna extra tid blir lidande. I en verksamhet där barnet ska stå i centrum borde detta vara ett problem som måste lösas.