30. Καμβύσης δέ, ὡς λέγουσι Αἰγύπτιοι, αὐτίκα διὰ τοῦτο τὸ ἀδίκημα ἐμάνη, ἐὼν οὐδὲ πρότερον φρενήρης. καὶ πρῶτα μὲν τῶν κακῶν ἐξεργάσατο τὸν ἀδελφεὸν Σμέρδιν ἐόντα πατρὸς καὶ μητρὸς τῆς αὐτῆς, τὸν ἀπέπεμψε ἐς Πέρσας φθόνῳ ἐξ Αἰγύπτου, ὅτι τὸ τόξον μοῦνος Περσέων ὅσον τε ἐπὶ δύο δακτύλους εἴρυσε, τὸ παρὰ τοῦ Αἰθίοπος ἤνεικαν οἱ Ἰχθυοφάγοι, τῶν δὲ ἄλλων Περσέων οὐδεὶς οἷός τε ἐγένετο. ἀποιχομένου ὦν ἐς Πέρσας τοῦ Σμέρδιος ὄψιν εἶδε ὁ Καμβύσης ἐν τῷ ὕπνῳ τοιήνδε· ἔδοξέ οἱ ἄγγελον ἐλθόντα ἐκ Περσέων ἀγγέλλειν ὡς ἐν τῷ θρόνῳ τῷ βασιληίῳ ἱζόμενος Σμέρδις τῇ κεφαλῇ τοῦ οὐρανοῦ ψαύσειε. πρὸς ὦν ταῦτα δείσας περὶ ἑωυτοῦ μή μιν ἀποκτείνας ὁ ἀδελφεὸς ἄρχῃ, πέμπει Πρηξάσπεα ἐς Πέρσας, ὃς ἦν οἱ ἀνὴρ Περσέων πιστότατος, ἀποκτενέοντά μιν. ὃ δὲ ἀναβὰς ἐς Σοῦσα ἀπέκτεινε Σμέρδιν, οἳ μὲν λέγουσι ἐπ᾿ ἄγρην ἐξαγαγόντα, οἳ δὲ ἐς τὴν Ἐρυθρὴν θάλασσαν προαγαγόντα καταποντῶσαι.
Kambyses var redan förut inte fullt klok, men då, säger egypterna, blev han genast alldeles galen på grund av denna ogärning. Först lät han döda sin helbroder Smerdis. Denne hade han skickat till Persien från Egypten av ren avund, därför att han var den ende perser, som kunde spänna, åtminstone till två fingrars bredd, den båge, som iktyofagerna fick av den etiopiske kungen. Ingen av de andra perserna var i stånd till det. Då Smerdis var borta i Persien, såg Kambyses följande syn i drömmen. Han tyckte, att ett bud kom från Persien och berättade, att Smerdis satt på kungatronen och hans huvud nådde upp till himlen. Han började därför frukta, att hans broder skulle döda honom och så bli kung, varför han sände till Persien Prexaspes, som var hans trognaste man bland perserna, för att döda honom. Då denne kom till Susa dräpte han Smerdis. Somliga säger, att det skedde under en jakt, andra åter, att han förde honom med sig till Röda havet och där kastade honom ner i vattnet.
[…] 61. Καμβύσῃ δὲ τῷ Κύρου χρονίζοντι περὶ Αἴγυπτον καὶ παραφρονήσαντι ἐπανιστέαται ἄνδρες Μάγοι δύο ἀδελφεοί, τῶν τὸν ἕτερον καταλελοίπεε τῶν οἰκίων μελεδωνὸν ὁ Καμβύσης. οὗτος δὴ ὦν οἱ ἐπανέστη μαθών τε τὸν Σμέρδιος θάνατον ὡς κρύπτοιτο γενόμενος, καὶ ὡς ὀλίγοι εἴησαν οἱ ἐπιστάμενοι αὐτὸν Περσέων, οἱ δὲ πολλοὶ περιεόντα μιν εἰδείησαν. πρὸς ταῦτα βουλεύσας τάδε ἐπεχείρησε τοῖσι βασιληίοισι. ἦν οἱ ἀδελφέος, τὸν εἶπά οἱ συνεπαναστῆναι, οἰκὼς μάλιστα τὸ εἶδος Σμέρδι τῷ Κύρου, τὸν ὁ Καμβύσης ἐόντα ἑωυτοῦ ἀδελφεὸν ἀπέκτεινε· ἦν τε δὴ ὅμοιος εἶδος τῷ Σμέρδι καὶ δὴ καὶ οὔνομα τὠυτὸ εἶχε Σμέρδιν. τοῦτον τὸν ἄνδρα ἀναγνώσας ὁ Μάγος Πατιζείθης ὥς οἱ αὐτὸς πάντα διαπρήξει, εἷσε ἄγων ἐς τὸν βασιλήιον θρόνον. ποιήσας δὲ τοῦτο κήρυκας τῇ τε ἄλλῃ διέπεμπε καὶ δὴ καὶ ἐς Αἴγυπτον προερέοντα τῷ στρατῷ ὡς Σμέρδιος τοῦ Κύρου ἀκουστέα εἴη τοῦ λοιποῦ ἀλλ᾿ οὐ Καμβύσεω.
Medan Kambyses, Kyros’ son, dröjde kvar i Egypten och där uppträdde som en vansinnig, sammansvor sig två mager mot honom. De var bröder, och den ene av dem hade Kambyses lämnat hemma såsom förvaltare av sitt hus. Det var han, som ställde till sammansvärjningen, då han märkte, att man hemlighöll Smerdis’ död, och att det blott var helt få perser, som kände till den, under det att den stora mängden trodde, att han levde. Det var på detta han tog sikte, då han sökte störta kungen. Han hade en broder – den som jag nyss sade vara med i sammansvärjningen – vilken var utomordentligt lik Smerdis, Kyros’ son, som dödades av Kambyses, sin egen broder. Han var inte blott lik Smerdis till utseendet utan hade också samma
35
namn, Smerdis. Magern Patizeites fick nu denne sin broder med på sin plan mot löfte, att han själv skulle ombesörja allt, och satte honom på kungatronen. Därefter sände han härolder åt olika håll. Även till Egypten sände han en härold, som skulle ge krigshären den befallningen, att den hädanefter skulle lyda Smerdis, Kyros’ son, och inte Kambyses.
62. Οἵ τε δὴ ὦν ἄλλοι κήρυκες προηγόρευον ταῦτα καὶ δὴ καὶ ὁ ἐπ᾿ Αἴγυπτον ταχθείς, εὕρισκε γὰρ Καμβύσεα καὶ τὸν στρατὸν ἐόντα τῆς Συρίης ἐν Ἀγβατάνοισι, προηγόρευε στὰς ἐς μέσον τὰ ἐντεταλμένα ἐκ τοῦ Μάγου. Καμβύσης δὲ ἀκούσας ταῦτα ἐκ τοῦ κήρυκος καὶ ἐλπίσας μιν λέγειν ἀληθέα αὐτός τε προδεδόσθαι ἐκ Πρηξάσπεος (πεμφθέντα γὰρ αὐτὸν ὡς ἀποκτενέοντα Σμέρδιν οὐ ποιῆσαι ταῦτα), βλέψας ἐς τὸν Πρηξάσπεα εἶπε “Πρήξασπες, οὕτω μοι διεπρήξαο τό τοι προσέθηκα πρῆγμα;” ὃ δὲ εἶπε “Ὦ δέσποτα, οὐκ ἔστι ταῦτα ἀληθέα, ὅκως κοτὲ σοὶ Σμέρδις ἀδελφεὸς σὸς ἐπανέστηκε, οὐδὲ ὅκως τι ἐξ ἐκείνου τοῦ ἀνδρὸς νεῖκός τοι ἔσται ἢ μέγα ἢ σμικρόν· ἐγὼ γὰρ αὐτός, ποιήσας τὰ σύ με ἐκέλευες, ἔθαψά μιν χερσὶ τῇσι ἐμεωυτοῦ. εἰ μέν νυν οἱ τεθνεῶτες ἀνεστᾶσι, προσδέκεό τοι καὶ Ἀστυάγεα τὸν Μῆδον ἐπαναστήσεσθαι· εἰ δ᾿ ἔστι ὥσπερ πρὸ τοῦ, οὐ μή τί τοι ἔκ γε ἐκείνου νεώτερον ἀναβλάστῃ. νῦν ὦν μοι δοκέει μεταδιώξαντας τὸν κήρυκα ἐξετάζειν εἰρωτεῦντας παρ᾿ ὅτευ ἥκων προαγορεύει ἡμῖν Σμέρδιος βασιλέος ἀκούειν.”
De övriga härolderna kungjorde detta, och detta gjorde också den, som var sänd till Egypten. Denne fann Kambyses och hans här i Ekbatana i Syren. Han gick då fram inför hären och kungjorde magerns befallning. När Kambyses hörde häroldens ord, trodde han, att han talade sanning och att han själv var förrådd av Prexaspes, och att således denne, som han sänt för att döda Smerdis, inte uträttat det. Han såg skarpt på Prexaspes och sade: “Prexaspes, är det på det sättet, som du har uträttat mitt ärende?“ Han svarade: “Herre, detta är inte sant, att din broder Smerdis har upprest sig mot dig. Från den mannen har du inte att vänta någon strid, varken stor eller liten. Ty jag har själv uträttat det, som du bjöd mig, och jag har med mina egna händer begravt honom. Om nu de döda uppstår, så kan du vänta dig, att också medern Astyages skall uppresa sig mot dig. Men om det går till nu som förut, skall intet ont drabba dig från hans sida. Nu menar jag, att vi bör söka få fast härolden och riktigt fråga ut honom från vem han kommer, då han befaller oss att lyda konung Smerdis.“
63. Ταῦτα εἴπαντος Πρηξάσπεος, ἤρεσε γὰρ Καμβύσῃ, αὐτίκα μεταδίωκτος γενόμενος ὁ κῆρυξ ἧκε· ἀπιγμένον δέ μιν εἴρετο ὁ Πρηξάσπης τάδε. “Ὤνθρωπε, φῂς γὰρ ἥκειν παρὰ Σμέρδιος τοῦ Κύρου ἄγγελος· νῦν ὦν εἴπας τὴν ἀληθείην ἄπιθι χαίρων, κότερα αὐτός τοι Σμέρδις φαινόμενος ἐς ὄψιν ἐνετέλλετο ταῦτα ἢ τῶν τις ἐκείνου ὑπηρετέων.” ὂ δὲ εἶπε “Ἐγὼ Σμέρδιν μὲν τὸν Κύρου, ἐξ ὅτευ βασιλεὺς Καμβύσης ἤλασε ἐς Αἴγυπτον, οὔκω ὄπωπα· ὁ δέ μοι Μάγος τὸν Καμβύσης ἐπίτροπον τῶν οἰκίων ἀπέδεξε, οὗτος ταῦτα ἐνετείλατο, φὰς Σμέρδιν τὸν Κύρου εἶναι τὸν ταῦτα ἐπιθέμενον εἶπαι πρὸς ὑμέας.” ὃ μὲν δή σφι ἔλεγε οὐδὲν ἐπικατεψευσμένος, Καμβύσης δὲ εἶπε “Πρήξασπες, σὺ μὲν οἷα ἀνὴρ ἀγαθὸς ποιήσας τὸ κελευόμενον αἰτίην ἐκπέφευγας· ἐμοὶ δὲ τίς ἂν εἴη Περσέων ὁ ἐπανεστεὼς ἐπιβατεύων τοῦ Σμέρδιος οὐνόματος;” ὃ δὲ εἶπε “Ἐγώ μοι δοκέω συνιέναι τὸ γεγονὸς τοῦτο, ὦ βασιλεῦ· οἱ Μάγοι εἰσί τοι οἱ ἐπανεστεῶτες, τόν τε ἔλιπες μελεδωνὸν τῶν οἰκίων, Πατιζείθης, καὶ ὁ τούτου ἀδελφεὸς Σμέρδις.”
Kambyses fann behag i dessa Prexaspes’ ord, och härolden blev genast fasttagen och kom inför dem. Nu frågade honom Prexaspes: “Människa, du påstår att du kommer som budbärare från Smerdis, Kyros’ son. I fall du nu uppriktigt säger, om Smerdis själv har stått inför dig och befallt detta eller blott någon av hans tjänare, så får du oskadd gå härifrån.“ Han svarade: “Jag har inte någonsin sett Smerdis, Kyros’ son, alltsedan konung Kambyses drog åstad till Egypten, utan det var den mager, som Kambyses satte till förvaltare av sitt hus, vilken befallde mig detta. Därvid sade han, att det var Smerdis, Kyros’ son, som ålade mig att säga detta till er.“ Så sade han till dem fullt ärligt. Kambyses sade: “Prexaspes, såsom en redbar man har du uträttat min befallning och är utan skuld, men vilken perser kan det väl vara, som tillägnat sig Smerdis’ namn och rest sig upp emot mig?“ Han svarade: “Jag tror mig begripa vad som har hänt, o
36
konung. Det är magerna, som gjort uppror: Patizeites, som du lämnade som förvaltare över ditt hus, och hans broder Smerdis.“
64. Ἐνθαῦτα ἀκούσαντα Καμβύσεα τὸ Σμέρδιος οὔνομα ἔτυψε ἡ ἀληθείη τῶν τε λόγων καὶ τοῦ ἐνυπνίου· ὃς ἐδόκεε ἐν τῷ ὕπνῳ ἀπαγγεῖλαι τινά οἱ ὡς Σμέρδις ἱζόμενος ἐς τὸν βασιλήιον θρόνον ψαύσειε τῇ κεφαλῇ τοῦ οὐρανοῦ. μαθὼν δὲ ὡς μάτην ἀπολωλεκὼς εἴη τὸν ἀδελφέον, ἀπέκλαιε Σμέρδιν· ἀποκλαύσας δὲ καὶ περιημεκτήσας τῇ ἁπάσῃ συμφορῇ ἀναθρώσκει ἐπὶ τὸν ἵππον, ἐν νόῳ ἔχων τὴν ταχίστην ἐς Σοῦσα στρατεύεσθαι ἐπὶ τὸν Μάγον. καί οἱ ἀναθρώσκοντι ἐπὶ τὸν ἵππον τοῦ κολεοῦ τοῦ ξίφεος ὁ μύκης ἀποπίπτει, γυμνωθὲν δὲ τὸ ξίφος παίει τὸν μηρόν· τρωματισθεὶς δὲ κατὰ τοῦτο τῇ αὐτὸς πρότερον τὸν τῶν Αἰγυπτίων θεὸν Ἆπιν ἔπληξε, ὥς οἱ καιρίῃ ἔδοξε τετύφθαι, εἴρετο ὁ Καμβύσης ὅ τι τῇ πόλι οὔνομα εἴη· οἳ δὲ εἶπαν ὅτι Ἀγβάτανα. τῷ δὲ ἔτι πρότερον ἐκέχρηστο ἐκ Βουτοῦς πόλιος ἐν Ἀγβατάνοισι τελευτήσειν τὸν βίον. ὃ μὲν δὴ ἐν τοῖσι Μηδικοῖσι Ἀγβατάνοισι ἐδόκεε τελευτήσειν γηραιός, ἐν τοῖσί οἱ ἦν τὰ πάντα πρήγματα· τὸ δὲ χρηστήριον ἐν τοῖσι ἐν Συρίῃ Ἀγβατάνοισι ἔλεγε ἄρα. καὶ δὴ ὡς τότε ἐπειρόμενος ἐπύθετο τῆς πόλιος τὸ οὔνομα, ὑπὸ τῆς συμφορῆς τῆς τε ἐκ τοῦ Μάγου ἐκπεπληγμένος καὶ τοῦ τρώματος ἐσωφρόνησε, συλλαβὼν δὲ τὸ θεοπρόπιον εἶπε “Ἐνθαῦτα Καμβύσεα τὸν Κύρου ἐστὶ πεπρωμένον τελευτᾶν.”
Då Kambyses hörde namnet Smerdis, blev han slagen av hur precist dessa ord passade in på drömmen. Han hade ju drömt, att någon förkunnade honom, hurusom Smerdis hade satt sig på kungatronen och med sitt huvud nådde upp till himlen. Nu insåg han, att han till alldeles ingen nytta låtit döda sin broder, och han grät över Smerdis och var utom sig av förtvivlan över hela sitt olycksöde. Så steg han upp på sin häst i avsikt att snabbaste vägen dra till Susa och möta magern. Men just då han hoppade upp på hästen, gick spetsen av på hans svärdsskida, svärdet blottades och träffade honom i låret. Han blev alltså sårad på samma ställe, där han själv förut hade träffat egypternas gud Apis. Då han menade, att såret var dödligt, frågade han efter namnet på staden. Man svarade Ekbatana. Nu hade han förut fått ett orakel från staden Buto, att han skulle sluta sitt liv i Ekbatana. Han hade då trott, att han i sin levnads afton skulle dö i det mediska Ekbatana, där hans egentliga huvudstad var förlagd, men oraklet hade alltså menat det syriska Ekbatana. När han sålunda nu hade efterfrågat och fått reda på stadens namn, återfick han sitt förnuft, skakad som han var dels av den olycka, som hotade honom från magern, dels av sitt sår. Han förstod nu gudaordet och sade: “Här är det bestämt att Kambyses, Kyros’ son, skall dö.“ 65. Τότε μὲν τοσαῦτα. ἡμέρῃσι δὲ ὕστερον ὡς εἴκοσι μεταπεμψάμενος Περσέων τῶν παρεόντων τοὺς λογιμωτάτους ἔλεγέ σφι τάδε. “Ὦ Πέρσαι, καταλελάβηκέ με, τὸ πάντων μάλιστα ἔκρυπτον πρηγμάτων, τοῦτο ἐς ὑμέας ἐκφῆναι. ἐγὼ γὰρ ἐὼν ἐν Αἰγύπτῳ εἶδον ὄψιν ἐν τῷ ὕπνῳ, τὴν μηδαμὰ ὄφελον ἰδεῖν· ἐδόκεον δέ μοι ἄγγελον ἐλθόντα ἐξ οἴκου ἀγγέλλειν ὡς Σμέρδις ἱζόμενος ἐς τὸν βασιλήιον θρόνον ψαύσειε τῇ κεφαλῇ τοῦ οὐρανοῦ. δείσας δὲ μὴ ἀπαιρεθέω τὴν ἀρχὴν πρὸς τοῦ ἀδελφεοῦ, ἐποίησα ταχύτερα ἢ σοφώτερα· ἐν τῇ γὰρ ἀνθρωπηίῃ φύσι οὐκ ἐνῆν ἄρα τὸ μέλλον γίνεσθαι ἀποτράπειν. ἐγὼ δὲ ὁ μάταιος Πρηξάσπεα ἀποπέμπω ἐς Σοῦσα ἀποκτενέοντα Σμέρδιν. ἐξεργασθέντος δὲ κακοῦ τοσούτου ἀδεῶς διαιτώμην, οὐδαμὰ ἐπιλεξάμενος μή κοτέ τίς μοι Σμέρδιος ὑπαραιρημένου ἄλλος ἐπανασταίη ἀνθρώπων. παντὸς δὲ τοῦ μέλλοντος ἔσεσθαι ἁμαρτὼν ἀδελφεοκτόνος τε οὐδὲν δέον γέγονα καὶ τῆς βασιληίης οὐδὲν ἧσσον ἐστέρημαι· Σμέρδις γὰρ δὴ ἦν ὁ Μάγος τόν μοι ὁ δαίμων προέφαινε ἐν τῇ ὄψι ἐπαναστήσεσθαι. τὸ μὲν δὴ ἔργον ἐξέργασταί μοι, καὶ Σμέρδιν τὸν Κύρου μηκέτι ὑμῖν ἐόντα λογίζεσθε· οἱ δὲ ὑμῖν Μάγοι κρατέουσι τῶν βασιληίων, τόν τε ἔλιπον ἐπίτροπον τῶν οἰκίων καὶ ὁ ἐκείνου ἀδελφεὸς Σμέρδις. τὸν μέν νυν μάλιστα χρῆν ἐμεῦ αἰσχρὰ πρὸς τῶν Μάγων πεπονθότος τιμωρέειν ἐμοί, οὗτος μὲν ἀνοσίῳ μόρῳ τετελεύτηκε ὑπὸ τῶν ἑωυτοῦ οἰκηιοτάτων· τούτου δὲ μηκέτι ἐόντος, δεύτερα τῶν λοιπῶν ὑμῖν ὦ Πέρσαι γίνεταί μοι ἀναγκαιότατον ἐντέλλεσθαι τὰ θέλω μοι γενέσθαι τελευτῶν τὸν βίον· καὶ δὴ ὑμῖν τάδε ἐπισκήπτω θεοὺς τοὺς βασιληίους ἐπικαλέων καὶ πᾶσι ὑμῖν καὶ μάλιστα Ἀχαιμενιδέων τοῖσι παρεοῦσι, μὴ περιιδεῖν τὴν ἡγεμονίην αὖτις ἐς Μήδους περιελθοῦσαν, ἀλλ᾿ εἴτε δόλῳ ἔχουσι αὐτὴν κτησάμενοι, δόλῳ ἀπαιρεθῆναι ὑπὸ ὑμέων, εἴτε καὶ σθένεϊ τεῷ κατεργασάμενοι, σθένεϊ κατὰ τὸ καρτερὸν ἀνασώσασθαι. καὶ ταῦτα
37
μὲν ποιεῦσι ὑμῖν γῆ τε καρπὸν ἐκφέροι καὶ γυναῖκές τε καὶ ποῖμναι τίκτοιεν, ἐοῦσι ἐς τὸν ἅπαντα χρόνον ἐλευθέροισι· μὴ δὲ ἀνασωσαμένοισι τὴν ἀρχὴν μηδ᾿ ἐπιχειρήσασι ἀνασώζειν τὰ ἐναντία τούτοισι ἀρῶμαι ὑμῖν γενέσθαι, καὶ πρὸς ἔτι τούτοισι τὸ τέλος Περσέων ἑκάστῳ ἐπιγενέσθαι οἷον ἐμοὶ ἐπιγέγονε.” ἅμα τε εἴπας ταῦτα ὁ Καμβύσης ἀπέκλαιε πᾶσαν τὴν ἑωυτοῦ πρῆξιν.
Den gången yttrade han blott dessa ord. Ungefär tjugo dagar därefter lät han kalla till sig de mest ansedda av de därvarande perserna och sade till dem: “Perser! Det har blivit nödvändigt för mig att uppenbara för er, vad jag hittills framför allt annat sökt att dölja. När jag nämligen var i Egypten, såg jag en drömsyn, som jag önskar jag aldrig hade sett. Det tycktes mig, att en budbärare kom hemifrån och berättade, att Smerdis satt på kungatronen och med sitt huvud nådde upp till himlen. Jag fruktade då att min broder skulle beröva mig väldet och handlade mera raskt än klokt. Det stod ju dock inte i människomakt att avvända, vad som skulle ske. Men jag, dåre, skickade Prexaspes till Susa för att döda Smerdis. Efter att ha förövat en så svår ogärning levde jag utan fruktan. Jag trodde inte, att när Smerdis var röjd ur vägen, någon annan människa skulle sätta sig upp mot mig. Men jag tog alldeles fel om vad framtiden bar i sitt sköte. Utan nödtvång dräpte jag min broder, och inte förty är jag nu berövad min kungamakt. Ty det var magern Smerdis, om vilken guden uppenbarade för mig i drömmen att han skulle göra uppror. Men nu är gärningen gjord, och ni skall därför veta, att Smerdis, Kyros’ son, inte vidare är i livet. Det är magerna, som innehar kungatronen – den som jag lämnade kvar som förvaltare av mitt hus samt hans broder Smerdis. Den person, som nu närmast hade bort utkräva hämnd för all den smälek, som vederfarits mig genom magerna, han har dött på gudlöst sätt, på sina närmastes tillskyndan. Men då han är borta, återstår mig i andra rummet såsom det nödvändigaste att anförtro åt er, perser, min sista vilja. I det att jag anropar konungarnas gudar som vittnen, ålägger jag således er alla och i all synnerhet de närvarande akaimeniderna, att ni inte låter herradömet gå över till mederna. Om de med svek har vunnit makten, bör ni med svek ta den tillbaka, om de har tagit den med våld, bör ni med våld och vapenmakt ta den tillbaka. Om ni gör detta, önskar jag, att jorden måtte bära frukt för er och att era kvinnor och era boskapshjordar måtte vara fruktsamma, och att ni får vara fria i all tid. Men om ni inte återvinner väldet och inte försöker att göra det, ber jag att motsatsen till detta måtte inträffa och dessutom att varje perser måtte få en död sådan som min.“ Under det att Kambyses talade så, grät han över sitt livs öde.
66. Πέρσαι δὲ ὡς τὸν βασιλέα εἶδον ἀνακλαύσαντα πάντες τά τε ἐσθῆτος ἐχόμενα εἶχον, ταῦτα κατηρείκοντο καὶ οἰμωγῇ ἀφθόνῳ διεχρέωντο. μετὰ δὲ ταῦτα ὡς ἐσφακέλισέ τε τὸ ὀστέον καὶ ὁ μηρὸς τάχιστα ἐσάπη, ἀπήνεικε Καμβύσεα τὸν Κύρου, βασιλεύσαντα μὲν τὰ πάντα ἑπτὰ ἔτεα καὶ πέντε μῆνας, ἄπαιδα δὲ τὸ παράπαν ἐόντα ἔρσενος καὶ θήλεος γόνου. Περσέων δὲ τοῖσι παρεοῦσι ἀπιστίη πολλὴ ὑπεκέχυτο τοὺς Μάγους ἔχειν τὰ πρήγματα, ἀλλ᾿ ἠπιστέατο ἐπὶ διαβολῇ εἰπεῖν Καμβύσεα τὰ εἶπε περὶ τοῦ Σμέρδιος θανάτου, ἵνα οἱ ἐκπολεμωθῇ πᾶν τὸ Περσικόν. οὗτοι μέν νυν ἠπιστέατο Σμέρδιν τὸν Κύρου βασιλέα ἐνεστεῶτα· δεινῶς γὰρ καὶ ὁ Πρηξάσπης ἔξαρνος ἦν μὴ μὲν ἀποκτεῖναι Σμέρδιν· οὐ γὰρ ἦν οἱ ἀσφαλὲς Καμβύσεω τετελευτηκότος φάναι τὸν Κύρου υἱὸν ἀπολωλεκέναι αὐτοχειρίῃ.
När perserna såg konungen gråta, rev alla sönder sina kläder och jämrade sig övermåttan. Kort därefter gick det kallbrand i benpipan, och det blev varbildning i låret; och Kambyses, Kyros’ son, dog efter att ha regerat sju år och fem månader. Han efterlämnade inga barn, varken söner eller döttrar. De närvarande perserna hade emellertid blivit mycket misstrogna mot hans ord, att det var magerna, som kommit till makten. De trodde, att Kambyses i bedräglig avsikt hade yttrat sig om Smerdis’ död, för att alla perserna skulle börja krig mot honom. De trodde alltså, att det verkligen var Smerdis, Kyros’ son, som upprest sig till kung. Även Prexaspes nekade ivrigt till att ha dödat Smerdis. Nu, då Kambyses var död, var det nämligen inte ofarligt för honom att säga, att han med egen hand dödat Kyros’ son.
67. Ὁ δὲ δὴ Μάγος τελευτήσαντος Καμβύσεω ἀδεῶς ἐβασίλευσε, ἐπιβατεύων τοῦ ὁμωνύμου Σμέρδιος τοῦ Κύρου, μῆνας ἑπτὰ τοὺς ἐπιλοίπους Καμβύσῃ ἐς τὰ ὀκτὼ ἔτεα τῆς πληρώσιος· ἐν τοῖσι ἀπεδέξατο ἐς τοὺς ὑπηκόους πάντας εὐεργεσίας μεγάλας, ὥστε ἀποθανόντος αὐτοῦ πόθον
38
ἔχειν πάντας τοὺς ἐν τῇ Ἀσίῃ πάρεξ αὐτῶν Περσέων. διαπέμψας γὰρ ὁ Μάγος ἐς πᾶν ἔθνος τῶν ἦρχε προεῖπε ἀτελείην εἶναι στρατηίης καὶ φόρου ἐπ᾿ ἔτεα τρία.
Efter Kambyses’ död regerade magern i lugn och ro och stödde sig på namnlikheten med Smerdis, Kyros’ son. Han regerade de sju månader, som ännu återstod i de fulla åtta åren för Kambyses. Under denna tid bevisade han sina undersåtar uteslutande stora välgärningar, så att efter hans död alla Asiens folk utom perserna själva sörjde och saknade honom. Magern sände nämligen bud till alla underlydande folk och påbjöd för tre år frihet från krigstjänst och frihet från skatter. 68. Προεῖπε μὲν δὴ ταῦτα αὐτίκα ἐνιστάμενος ἐς τὴν ἀρχήν, ὀγδόῳ δὲ μηνὶ ἐγένετο κατάδηλος τρόπῳ τοιῷδε. Ὀτάνης ἦν Φαρνάσπεω μὲν παῖς, γένεϊ δὲ καὶ χρήμασι ὅμοιος τῷ πρώτῳ Περσέων. οὗτος ὁ Ὀτάνης πρῶτος ὑπώπτευσε τὸν Μάγον ὡς οὐκ εἴη ὁ Κύρου Σμέρδις ἀλλ᾿ ὅς περ ἦν, τῇδε συμβαλόμενος, ὅτι τε οὐκ ἐξεφοίτα ἐκ τῆς ἀκροπόλιος καὶ ὅτι οὐκ ἐκάλεε ἐς ὄψιν ἑωυτῷ οὐδένα τῶν λογίμων Περσέων· ὑποπτεύσας δέ μιν ἐποίεε τάδε. ἔσχε αὐτοῦ Καμβύσης θυγατέρα, τῇ οὔνομα ἦν Φαιδύμη· τὴν αὐτὴν δὴ ταύτην εἶχε τότε ὁ Μάγος καὶ ταύτῃ τε συνοίκεε καὶ τῇσι ἄλλῃσι πάσῃσι τῇσι τοῦ Καμβύσεω γυναιξί. πέμπων δὴ ὦν ὁ Ὀτάνης παρὰ ταύτην τὴν θυγατέρα ἐπυνθάνετο παρ᾿ ὅτεῳ ἀνθρώπων κοιμῷτο, εἴτε μετὰ Σμέρδιος τοῦ Κύρου εἴτε μετὰ ἄλλου τευ. ἣ δέ οἱ ἀντέπεμπε φαμένη οὐ γινώσκειν· οὔτε γὰρ τὸν Κύρου Σμέρδιν ἰδέσθαι οὐδαμὰ οὔτε ὅστις εἴη ὁ συνοικέων αὐτῇ εἰδέναι. ἔπεμπε δεύτερα ὁ Ὀτάνης λέγων “Εἰ μὴ αὐτὴ Σμέρδιν τὸν Κύρου γινώσκεις, σὺ δὲ παρὰ Ἀτόσσης πύθευ ὅτεῳ τούτῳ συνοικέει αὐτή τε ἐκείνη καὶ σύ· πάντως γὰρ δή κου τόν γε ἑωυτῆς ἀδελφεὸν γινώσκει.”
Detta påbud utsände han genast vid sitt tillträde till regeringen. I den åttonde månaden blev han upptäckt på följande sätt. Otanes, Farnaspes’ son, var i fråga om börd och förmögenhet en av de yppersta perserna. Denne Otanes var den förste som misstänkte, att magern inte var Smerdis, Kyros’ son, utan att han var den han verkligen var. Han slöt sig till detta därav, att Smerdis aldrig lämnade borgen och aldrig lät kalla inför sig någon av de mera ansedda perserna. På grund av denna sin misstanke förfor Otanes på följande sätt. Kambyses hade haft till gemål hans dotter Faidymie. Henne hade nu magern till gemål och levde samman med henne liksom med alla andra Kambyses’ hustrur. Otanes skickade nu bud till denna sin dotter och frågade henne hos vem hon sov, antingen hos Smerdis, Kyros’ son, eller hos någon annan. Hon svarade tillbaka, att det visste hon inte. Hon hade aldrig sett Smerdis, Kyros’ son, och visste inte vem som sov hos henne. Otanes sände nu ett nytt bud: “Om inte du själv känner Smerdis, Kyros’ son, så fråga Atossa, vem det är som både du och hon sover hos. Ty hon måste åtminstone känna igen sin egen broder.“
69. Ἀντιπέμπει πρὸς ταῦτα ἡ θυγάτηρ “Οὔτε Ἀτόσσῃ δύναμαι ἐς λόγους ἐλθεῖν οὔτε ἄλλην οὐδεμίαν ἰδέσθαι τῶν συγκατημενέων γυναικῶν. ἐπείτε γὰρ τάχιστα οὗτος ὥνθρωπος, ὅστις κοτὲ ἐστί, παρέλαβε τὴν βασιληίην, διέσπειρε ἡμέας ἄλλην ἄλλῃ τάξας.” ἀκούοντι δὲ ταῦτα τῷ Ὀτάνῃ μᾶλλον κατεφαίνετο τὸ πρῆγμα. τρίτην δὲ ἀγγελίην ἐσπέμπει παρ᾿ αὐτὴν λέγουσαν ταῦτα. “Ὦ θύγατερ, δεῖ σε γεγονυῖαν εὖ κίνδυνον ἀναλαβέσθαι τὸν ἂν ὁ πατὴρ ὑποδύνειν κελεύῃ. εἰ γὰρ δὴ μή ἐστι ὁ Κύρου Σμέρδις ἀλλὰ τὸν καταδοκέω ἐγώ, οὔτοι μιν σοί τε συγκοιμώμενον καὶ τὸ Περσέων κράτος ἔχοντα δεῖ χαίροντα ἀπαλλάσσειν, ἀλλὰ δοῦναι δίκην. νῦν ὦν ποίησον τάδε· ἐπεὰν σοὶ συνεύδῃ καὶ μάθῃς αὐτὸν κατυπνωμένον, ἄφασον αὐτοῦ τὰ ὦτα· καὶ ἢν μὲν φαίνηται ἔχων ὦτα, νόμιζε σεωυτὴν Σμέρδι τῷ Κύρου συνοικέειν, ἢν δὲ μὴ ἔχων, σὺ δὲ τῷ Μάγῳ Σμέρδι.” ἀντιπέμπει πρὸς ταῦτα ἡ Φαιδύμη φαμένη κινδυνεύσειν μεγάλως, ἢν ποιέῃ ταῦτα· εἰ γὰρ δὴ μὴ τυγχάνει τὰ ὦτα ἔχων, ἐπίλαμπτος δὲ ἀφάσσουσα ἔσται, εὖ εἰδέναι ὡς ἀιστώσει μιν· ὅμως μέντοι ποιήσειν ταῦτα. ἣ μὲν δὴ ὑπεδέξατο ταῦτα τῷ πατρὶ κατεργάσεσθαι. τοῦ δὲ Μάγου τούτου τοῦ Σμέρδιος Κῦρος ὁ Καμβύσεω ἄρχων τὰ ὦτα ἀπέταμε ἐπ᾿ αἰτίῃ δή τινι οὐ σμικρῇ. ἡ ὦν δὴ Φαιδύμη αὕτη, ἡ τοῦ Ὀτάνεω θυγάτηρ, πάντα ἐπιτελέουσα τὰ ὑπεδέξατο τῷ πατρί, ἐπείτε αὐτῆς μέρος ἐγίνετο τῆς ἀπίξιος παρὰ τὸν Μάγον (ἐν περιτροπῇ γὰρ δὴ αἱ γυναῖκες φοιτέουσι τοῖσι Πέρσῃσι), ἐλθοῦσα παρ᾿ αὐτὸν ηὗδε, ὑπνωμένου δὲ καρτερῶς τοῦ Μάγου ἤφασε
39
τὰ ὦτα. μαθοῦσα δὲ οὐ χαλεπῶς ἀλλ᾿ εὐπετέως οὐκ ἔχοντα τὸν ἄνδρα ὦτα, ὡς ἡμέρη τάχιστα ἐγεγόνεε, πέμψασα ἐσήμηνε τῷ πατρὶ τὰ γενόμενα.
Härtill svarade hans dotter: “Jag kan inte komma i tal med Atossa, inte heller kan jag få träffa någon av de övriga kvinnorna i harem. Ty så snart denne mannen, vem han nu än är, övertog väldet, skilde han oss åt och lät oss bo på olika håll.“ Då Otanes hörde detta, blev han ännu mera säker på sin sak. Han sände för tredje gången bud till henne och sade: “Nu är det din skyldighet, min dotter, på grund av din ädla börd, att ikläda dig den risk, som din far befaller. Ty om det inte är Smerdis, Kyros’ son, utan i stället den jag misstänker, så bör han inte slippa undan så lätt utan ordentligt umgälla, att han delar säng med dig och innehar persernas välde. Förfar alltså nu på följande sätt. När han ligger hos dig och du märker, att han insomnat djupt, så känn på hans öron. Om du då finner, att han har öron, så kan du veta, att du lever samman med Smerdis, Kyros’ son, men i motsatt fall är det magern Smerdis.“ Faidymie skickade nu bud tillbaka och lät säga, att det vore en mycket stor risk för henne att göra detta. Ty om han inte hade några öron och hon ertappades med att känna efter, så vore det säkert, att han skulle döda henne. Hon skulle emellertid göra som han sagt. Hon lovade alltså att efterkomma hans önskan. Kambyses, Kyros’ son, hade nämligen under sin regering, på grund av någon inte obetydlig förseelse av magern Smerdis, låtit hugga av hans öron. Faidymie, Otanes’ dotter, infriade i allo det löfte, som hon gett sin far. När turen kom till henne att bege sig in till magern – ty perserna låter sina hustrur komma till sig i tur och ordning – gick hon in och lade sig hos honom. När magern tungt insomnat, kände hon på hans öron. Hon märkte nu utan någon svårighet, att mannen inte hade öron, och så snart det blev dag, skickade hon bud och talade om det för sin far.
70. Ὁ δὲ Ὀτάνης παραλαβὼν Ἀσπαθίνην καὶ Γοβρύην, Περσέων τε πρώτους ἐόντας καὶ ἑωυτῷ ἐπιτηδεοτάτους ἐς πίστιν, ἀπηγήσατο πᾶν τὸ πρῆγμα· οἳ δὲ καὶ αὐτοὶ ἄρα ὑπώπτευον οὕτω τοῦτο ἔχειν, ἀνενείκαντος δὲ τοῦ Ὀτάνεω τοὺς λόγους ἐδέξαντο, καὶ ἔδοξέ σφι ἕκαστον ἄνδρα Περσέων προσεταιρίσασθαι τοῦτον ὅτεῳ πιστεύει μάλιστα. Ὀτάνης μέν νυν ἐσάγεται Ἰνταφρένεα, Γοβρύης δέ Μεγάβυζον, Ἀσπαθίνης δέ Ὑδάρνεα. γεγονότων δὲ τούτων ἓξ παραγίνεται ἐς τὰ Σοῦσα Δαρεῖος ὁ Ὑστάσπεος ἐκ Περσέων ἥκων· τούτων γὰρ δὴ ἦν οἱ ὁ πατὴρ ὕπαρχος. ἐπεὶ ὦν οὗτος ἀπίκετο, τοῖσι ἓξ τῶν Περσέων ἔδοξε καὶ Δαρεῖον προσεταιρίσασθαι. Otanes tog nu till sina förtrogna Aspatines och Gobryes, som var bland de främsta i Persien och som var honom tillgivna och synnerligen pålitliga. För dem framlade han hela saken. De hade redan av sig själva misstänkt det verkliga förhållandet. Då nu Otanes framlade saken, gick de in på hans förslag. Man beslöt att var och en av dem skulle ytterligare uppta i förtroendet sin pålitligaste vän bland perserna. Otanes tog sålunda med sig Intafrenes, Gobryes tog Megabyzos och Aspatines tog Hydarnes. De var således sex. Men nu kom från Persien till Susa Dareios, Hystaspes’ son. Hans far var nämligen ståthållare över perserna. När han kom, beslöt de sex att uppta även honom i sitt förtroende.
71. Συνελθόντες δὲ οὗτοι ἐόντες ἑπτὰ ἐδίδοσαν σφίσι πίστις καὶ λόγους. ἐπείτε δὲ ἐς Δαρεῖον ἀπίκετο γνώμην ἀποφαίνεσθαι, ἔλεγέ σφι τάδε. “Ἐγὼ ταῦτα ἐδόκεον μὲν αὐτὸς μοῦνος ἐπίστασθαι, ὅτι τε ὁ Μάγος εἴη ὁ βασιλεύων καὶ Σμέρδις ὁ Κύρου τετελεύτηκε· καὶ αὐτοῦ τούτου εἵνεκεν ἥκω σπουδῇ ὡς συστήσων ἐπὶ τῷ Μάγῳ θάνατον. ἐπείτε δὲ συνήνεικε ὥστε καὶ ὑμέας εἰδέναι καὶ μὴ μοῦνον ἐμέ, ποιέειν αὐτίκα μοι δοκέει καὶ μὴ ὑπερβάλλεσθαι· οὐ γὰρ ἄμεινον.” εἶπε πρὸς ταῦτα ὁ Ὀτάνης “Ὦ παῖ Ὑστάσπεος, εἶς τε πατρὸς ἀγαθοῦ καὶ ἐκφαίνειν ἔοικας σεωυτὸν ἐόντα τοῦ πατρὸς οὐδὲν ἥσσω· τὴν μέντοι ἐπιχείρησιν ταύτην μὴ οὕτω συντάχυνε ἀβούλως, ἀλλ᾿ ἐπὶ τὸ σωφρονέστερον αὐτὴν λάμβανε· δεῖ γὰρ πλεῦνας γενομένους οὕτω ἐπιχειρέειν.” λέγει πρὸς ταῦτα Δαρεῖος “Ἄνδρες οἱ παρεόντες, τρόπῳ τῷ εἰρημένῳ ἐξ Ὀτάνεω εἰ χρήσεσθε, ἐπίστασθε ὅτι ἀπολέεσθε κάκιστα· ἐξοίσει γὰρ τις πρὸς τὸν Μάγον, ἰδίῃ περιβαλλόμενος ἑωυτῷ κέρδεα. μάλιστα μέν νυν ὠφείλετε ἐπ᾿ ὑμέων αὐτῶν βαλλόμενοι ποιέειν ταῦτα· ἐπείτε δὲ ὑμῖν ἀναφέρειν ἐς πλεῦνας ἐδόκεε καὶ ἐμοὶ ὑπερέθεσθε, ἢ ποιέωμεν σήμερον ἢ ἴστε ὑμῖν ὅτι ἢν ὑπερπέσῃ ἡ νῦν ἡμέρη, ὡς οὐκ ἄλλος φθὰς ἐμεῦ κατήγορος ἔσται, ἀλλά σφεα αὐτὸς ἐγὼ κατερέω πρὸς τὸν Μάγον.”
40
Dessa sju sammanträdde nu, rådslog med varandra och utbytte trohetsförsäkringar. När turen kom till Dareios att framställa sin mening, sade han: “Jag hade trott, att jag var den ende som visste, att det är magern som regerar, och att Smerdis, Kyros’ son, är död. För den skull skyndade jag hit för att tänka ut, hur jag skulle dräpa magern. När det nu emellertid är så, att också ni vet det och inte bara jag, så menar jag, att vi genast måste skrida till verket och inte uppskjuta det, ty det är föga rådligt.“ Härtill svarade Otanes: “Du har en präktig far, Hystaspes’ son, och du tycks visa, att du inte är sämre än din far. Men driv inte så obetänksamt på denna vår plan, utan handla med eftertanke. Vi måste bli flera, innan vi griper oss verket an.“ Dareios svarade: “Nej, mina herrar, om ni gör som Otanes säger, kan ni vara övertygade om att det kommer att gå er mycket illa. Ty säkerligen skall någon förråda oss hos magern för att för egen del skörda vinst därav. Allra helst hade ni bort ta hela saken på er själva och handla därefter. Då ni nu emellertid har meddelat er med flera och även anförtrott er till mig, så måste vi handla i dag, varom inte, bör ni veta, att om denna dag går förbi, skall ingen komma före mig, utan just jag skall ange er hos magern.“
72. Λέγει πρὸς ταῦτα Ὀτάνης, ἐπειδὴ ὥρα σπερχόμενον Δαρεῖον, “Ἐπείτε ἡμέας συνταχύνειν ἀναγκάζεις καὶ ὑπερβάλλεσθαι οὐκ ἐᾷς, ἴθι ἐξηγέο αὐτὸς ὅτεῳ τρόπῳ πάριμεν ἐς τὰ βασιλήια καὶ ἐπιχειρήσομεν αὐτοῖσι. φυλακὰς γὰρ δὴ διεστεώσας οἶδάς κου καὶ αὐτός, εἰ μὴ ἰδών, ἀλλ᾿ ἀκούσας· τὰς τέῳ τρόπῳ περήσομεν;” ἀμείβεται Δαρεῖος τοῖσιδε. “Ὀτάνη, ἦ πολλά ἐστι τὰ λόγῳ μὲν οὐκ οἷά τε δηλῶσαι, ἔργῳ δέ· ἄλλα δ᾿ ἐστὶ τὰ λόγῳ μέν οἷά τε, ἔργον δὲ οὐδὲν ἀπ᾿ αὐτῶν λαμπρὸν γίνεται. ὑμεῖς δὲ ἴστε φυλακὰς τὰς κατεστεώσας ἐούσας οὐδὲν χαλεπὰς παρελθεῖν. τοῦτο μὲν γὰρ ἡμέων ἐόντων τοιῶνδε οὐδεὶς ὅστις οὐ παρήσει, τὰ μὲν κου καταιδεόμενος ἡμέας, τὰ δέ κου καὶ δειμαίνων· τοῦτο δὲ ἔχω αὐτὸς σκῆψιν εὐπρεπεστάτην τῇ πάριμεν, φὰς ἄρτι τε ἥκειν ἐκ Περσέων καὶ βούλεσθαί τι ἔπος παρὰ τοῦ πατρὸς σημῆναι τῷ βασιλέι. ἔνθα γάρ τι δεῖ ψεῦδος λέγεσθαι, λεγέσθω. τοῦ γὰρ αὐτοῦ γλιχόμεθα οἵ τε ψευδόμενοι καὶ οἱ τῇ ἀληθείῃ διαχρεώμενοι. οἳ μέν γε ψεύδονται τότε ἐπεάν τι μέλλωσι τοῖσι ψεύδεσι πείσαντες κερδήσεσθαι, οἳ δ᾿ ἀληθίζονται ἵνα τῇ ἀληθείῃ ἐπισπάσωνται κέρδος καί τι μᾶλλόν σφι ἐπιτράπηται. οὕτω οὐ ταὐτὰ ἀσκέοντες τὠυτοῦ περιεχόμεθα. εἰ δὲ μηδὲν κερδήσεσθαι μέλλοιεν, ὁμοίως ἂν ὅ τε ἀληθιζόμενος ψευδὴς εἴη καὶ ὁ ψευδόμενος ἀληθής. ὃς ἂν μέν νυν τῶν πυλουρῶν ἑκὼν παριῇ, αὐτῷ οἱ ἄμεινον ἐς χρόνον ἔσται· ὃς δ᾿ ἂν ἀντιβαίνειν πειρᾶται, δεικνύσθω ἐνθαῦτα ἐὼν πολέμιος, καὶ ἔπειτα ὠσάμενοι ἔσω ἔργου ἐχώμεθα.”
När Otanes märkte, att Dareios var så hetsig, sade han: “Då du tvingar oss att skynda på och inte tillåter oss att skjuta upp saken, får du själv ange, på vad sätt vi skall kunna komma in i borgen och gripa oss verket an. Du vet själv, att väktare är utställda överallt; om du inte sett det, har du säkert hört det. På vad sätt skall vi komma förbi dem?“ Dareios svarade: “Det finns mycket, som man inte kan peka på i ord utan blott i handling. Det finns annat, som det väl finns ord för, men som det aldrig blir någon riktig handling av. Ni vet nog, att det inte är svårt att komma förbi de utsatta väktarna. Vi innehar verkligen en sådan rangställning, att det inte finns någon, som inte skall låta oss passera, dels av vördnad för oss och dels också av fruktan. Men vidare har jag för min del en högst förträfflig förevändning för oss att komma fram, i det att jag säger, att jag just har anlänt från Persien och nu vill ge kungen ett meddelande från min fader. Ty där man bör ljuga, där må man göra det. När vi ljuger och när vi talar sanning, har vi ju alla samma mål. Den ene ljuger, när han genom lögnen kan pressa sig fram till någon fördel; den andre talar sanning för att genom sanningen skaffa sig en fördel och vinna desto större förtroende. Så går vi fram på olika vägar, men strävar efter samma mål. Om ingenting vore att vinna, skulle den sannfärdige vara en lögnare likaväl som lögnaren vara sannfärdig. Den dörrvaktare, som frivilligt släpper oss igenom, skall få det till godo i framtiden. Men den, som försöker att hindra oss, kan ju få lov att visa, att han är vår fiende, och sedan tränger vi oss igenom och griper verket att [sic].“
73. Λέγει Γοβρύης μετὰ ταῦτα “Ἄνδρες φίλοι, ἡμῖν κότε κάλλιον παρέξει ἀνασώσασθαι τὴν ἀρχήν, ἢ εἴ γε μὴ οἷοί τε ἐσόμεθα αὐτὴν ἀναλαβεῖν, ἀποθανεῖν; ὅτε γε ἀρχόμεθα μὲν ἐόντες Πέρσαι ὑπὸ Μήδου ἀνδρὸς Μάγου, καὶ τούτου ὦτα οὐκ ἔχοντος. ὅσοι τε ὑμέων Καμβύσῃ
41
νοσέοντι παρεγένοντο, πάντως κου μέμνησθε τὰ ἐπέσκηψε Πέρσῃσι τελευτῶν τὸν βίον μὴ πειρωμένοισι ἀνακτᾶσθαι τὴν ἀρχήν· τὰ τότε οὐκ ἐνεδεκόμεθα, ἀλλ᾿ ἐπὶ διαβολῇ ἐδοκέομεν εἰπεῖν Καμβύσεα. νῦν ὦν τίθεμαι ψῆφον πείθεσθαι Δαρείῳ καὶ μὴ διαλύεσθαι ἐκ τοῦ συλλόγου τοῦδε ἀλλ᾿ ἢ ἐπὶ τὸν Μάγον ἰθέως.” ταῦτα εἶπε Γοβρύης, καὶ πάντες ταύτῃ αἴνεον.
Därpå sade Gobryes: “När kan det någonsin bli ett härligare tillfälle för oss att återvinna herraväldet – eller att dö, om vi inte är i stånd att återvinna det? Nu är det ju dock så, att vi perser styrs av en medisk man, en mager, och det till på köpet av en, som inte har några öron. Så många av er, som var närvarande vid Kambyses’ sjukbädd, kommer nog säkert ihåg de förbannelser, som han på sitt yttersta utslungade mot perserna, om de inte ville försöka att återvinna herraväldet. Då trodde vi inte på Kambyses utan tänkte, att han talade så av falskt uppsåt. Nu röstar jag alltså, att vi lyder Dareios och inte skiljs från denna sammankomst utan går direkt till strid mot magern.“ Så talade Gobryes, och alla instämde.
74. Ἐν ᾧ δὲ οὗτοι ταῦτα ἐβουλεύοντο, ἐγίνετο κατὰ συντυχίην τάδε. τοῖσι Μάγοισι ἔδοξε βουλευομένοισι Πρηξάσπεα φίλον προσθέσθαι, ὅτι τε ἐπεπόνθεε πρὸς Καμβύσεω ἀνάρσια, ὅς οἱ τὸν παῖδα τοξεύσας ἀπολωλέκεε, καὶ διότι μοῦνος ἠπίστατο τὸν Σμέρδιος τοῦ Κύρου θάνατον αὐτοχειρίῃ μιν ἀπολέσας, πρὸς δ᾿ ἔτι ἐόντα ἐν αἴνῃ μεγίστῃ τὸν Πρηξάσπεα ἐν Πέρσῃσι. τούτων δή μιν εἵνεκεν καλέσαντες φίλον προσεκτῶντο πίστι τε λαβόντες καὶ ὁρκίοισι, ἦ μὲν ἕξειν παρ᾿ ἑωυτῷ μηδ᾿ ἐξοίσειν μηδενὶ ἀνθρώπων τὴν ἀπὸ σφέων ἀπάτην ἐς Πέρσας γεγονυῖαν, ὑπισχνεύμενοι τὰ πάντα οἱ μυρία δώσειν. ὑποσχομένου δὲ τοῦ Πρηξάσπεος ποιήσειν ταῦτα, ὡς ἀνέπεισάν μιν οἱ Μάγοι, δεύτερα προσέφερον, αὐτοὶ μὲν φάμενοι Πέρσας πάντας συγκαλέειν ὑπὸ τὸ βασιλήιον τεῖχος, κεῖνον δ᾿ ἐκέλευον ἀναβάντα ἐπὶ πύργον ἀγορεῦσαι ὡς ὑπὸ τοῦ Κύρου Σμέρδιος ἄρχονται καὶ ὑπ᾿ οὐδενὸς ἄλλου. ταῦτα δὲ οὕτω ἐνετέλλοντο ὡς πιστοτάτου δῆθεν ἐόντος αὐτοῦ ἐν Πέρσῃσι, καὶ πολλάκις ἀποδεξαμένου γνώμην ὡς περιείη ὁ Κύρου Σμέρδις, καὶ ἐξαρνησαμένου τὸν φόνον αὐτοῦ.
Under det att dessa överlade härom, inträffade samtidigt följande händelse. Magerna höll råd och beslöt att vinna Prexaspes’ vänskap, emedan han behandlats så nedrigt av Kambyses, då denne sköt hans son till döds med sin pil, och därför att han var den ende, som visste om Smerdis’ Kyros’ sons, död, då han egenhändigt mördat honom. Dessutom åtnjöt ju Prexaspes den största aktning hos perserna. För den skull kallade de honom till sig och gjorde honom till sin vän, varvid de även lät honom förpliktiga sig genom dyra försäkringar och eder, att han skulle behålla för sig själv och inte för någon människa yppa det bedrägeri, som de begått mot perserna. Å sin sida lovade de honom guld och gröna skogar. Prexaspes gick in på allt detta. När nu magerna lyckats härutinnan, kom de fram med ett nytt förslag. De sade, att de ville sammankalla alla perserna utanför kungaborgen, och de bad honom att då stiga upp i tornet och förkunna, att Smerdis, Kyros’ son, och ingen annan, vore deras konung. Detta uppmanade de honom till, då han ju åtnjöt så stort förtroende bland perserna, och då han ju ofta hade uttalat som sin mening, att Smerdis, Kyros’ son, levde, och hade förnekat, att han vore mördad.