En noggrann läsare av det citerade transkriptet reagerar kanske på att Aris använder ordet leprós (spetälsk) (rad 7, 2) om sig själv och leprasjuka i all-mänhet, eftersom benämningen vanligen associeras med ett socialt stigma. När Aris tog ordet i sin mun utnyttjade han emellertid dess laddning för att skapa mening åt sin egen framställning. Detta var inte omedelbart uppenbart för mig.
När jag lite senare i samtalet reagerade mot hans ordval spädde han på med att säga: ”Hellre är jag spetälsk än tuberkulös!” Då erinrade jag mig att han uttalat
samma åsikt vid vårt första sammanträffande på patientkaféet tidigare under dagen och hur andra hänvisat till att smittorisken är större vid det angränsan-de sjukhuset där bland annat tbc-sjuka vårdaangränsan-des.
Allmänhetens och i synnerhet sjukvårdspersonalens attityder till lepra tyck-tes tala ett annat språk. Svårigheterna att rekrytera ny personal till centret peka-de på peka-det. Detta intryck bekräftapeka-des några dagar tidigare vid ett patientmöte, som centrets nyvalde styrelseordförande hade inbjudit till för att inventera öns-kemålen om förbättringar av olika slag. Styrelseordföranden som själv var läka-re och anställd vid det angränsande sjukhuset lade sig vinn om att visa sig inför-stådd med att rädslan för lepra numer har övervunnits. I likhet med honom var jag medveten om att patienterna i allmänhet brukade betona denna positiva utveckling. Men när nu ordföranden gjorde sig till tolk för samma uppfattning protesterade patienterna mot påståendet. Mötet utvecklade sig snabbt till en upprörd debatt och kritik av framför allt attityderna till de leprasjuka hos sjukvårdspersonalen vid det angränsande sjukhuset. En patient frågade sig hur länge de skulle behöva åse de anställda tåga in på centret likt en ”karneval”
utklädda i skyddsmundering från topp till tå så fort de skulle tjänstgöra där. En annan patient reste sig och kavlade upp byxbenen för att demonstrera hur sjukvårdare och annan personal betedde sig då de rörde sig i de leprasjukas lokaler. Flera patienter hävdade att de inte blev insläppta då de dristat sig till att uppsöka det angränsande sjukhuset.
Aris påståenden om personalens oproblematiska förhållanden till leprapatien-terna stämde därför dåligt med intrycken från detta möte, men bättre med vad jag hört patienterna säga i andra sammanhang. En stund senare i samtalet när Aris fru, Vasiliki, hade slagit sig ner hos oss berättade jag om patientmötet och bad om deras kommentarer. Aris tog först till orda och redogjorde för bakgrunden till mötet jag bevistat. Han pekade mot den nya kanslibyggnaden, som tidigare varit patientbostad, och förklarade att centret inte längre styrs från sjukhuset. Kanske ville han antyda att debatten jag varit åhörare till mer var ett uttryck för intresse-motsättningar bakom separationen av anstalten från sjukhuset än en avspegling av rädslan för leprans smittsamhet. Hans fortsatta kommentarer tyder på det.
) Lipón
E- ípate óti káto fovúnde tin aróstia [ne étsi léne] Etsi léne.
Eghó écho andhítheti ghnómi [aha]
5) ke tha su po
) Nå
Äh- ni sa att de där nere är rädda för sjukdomen [ja så säger dom] Det säger dom.
Jag har en motsatt uppfattning [aha]
5) och jag ska tala om för dig
E- polí apó tus káto pu léne óti fovúnde. Otan thélune leptá dhaniká érchone ke léne óti ”Ari, échis dhóse mu íkosi chiliádhes!” [ne]
0) Pos ta pérni ta leftá afú fováte?
[aha] Vasiliki: Pos érchete ke ergházete?
Aris: POS ERCHETE KE ERGHAZETE
5) ME TON CHANSENIKON!/ Vasiliki: Pos pérni to psomí! [ne]
Aris: (sänker rösten) Dhío leptá Vasiliki! Pos érchete ke tróme mazí?
Ekso, óchi edhó
20) [ne] Ekso sto kéndro tróme mazí me aftó-ne [¿pu dhulévoaftó-ne káto] dhulévoaftó-ne káto [aftó-ne]
Dhiladhí dhen to. Dhen to katalávate kalá [aha] óti
aftí i ánthropi pu fovúnde [ne] érchonde 25) sto lepró as púme, me lígha lójia [ne] ston chansenikó [ne] ke léne óti, ótan érthun se mía anánghi [ne] ”Ari dhóse mu íkosi chiliádhes!”
[ne ne] Eghó tu ta dhíno [ne] Afú fováte jatí ta pérni ta leftá? [Mm]
0) Dhen tha tu piási i lépra? i
aróstia? [¿dhen fováte dhiladhí] Otan smíksume ékso [Mm]
kápu se mía tavérna [ne]
i se éna kéndro pu pézune
5) buzúkia [ne]
(dunkar med handen i bordhet) jatí (dunk) kathómaste (dunk) ke tróme mazí?
[Mm hm] Ekí (dunk) dhen fováte?
[ochi fandázume] Nomízo
0) óchi. Ti ke fováte? Alá edhó to káni epítidhes aftó to prághma.
To skoliázun ja na min échune epafés
i káto
5) Dhiladhí na min échun i ijiís
Äh många av dom där nere som dom säger är rädda. När dom vill låna pengar kommer dom och säger att ”Aris, har du tjugo tusen att ge mig!” [ja]
0) Hur kan dom ta emot pengarna om dom är rädda?
[aha] Vasiliki: Hur kan dom komma och arbeta?
Aris: HUR KAN DOM KOMMA OCH ARBETA
5) MED LEPRAPATIENTERNA!/ Vasiliki: Hur kan dom ta emot bröd! [ja]
Aris: (sänker rösten) Ett ögonblick Vasiliki! Hur kan dom komma och äta med oss?
Ute, inte här
20) [ja] Ute på matställen äter vi med den [¿ som arbetar där nere] som arbetar där nere [ja]
Det vill säga, det har ni inte. Det har ni inte förstått rätt [aha] att
de där människorna som är rädda [ja]
25) kommer till den spetälske alltså, kort sagt [ja]
till leprapatienten [ja] och säger att, när de är i behov [ja] ”Aris ge mig tjugo tusen!”
[ja, ja] Jag ger honom det [ja] Om han är rädd hur kan han ta emot pengarna? [Mm]
0) Kommer han inte att drabbas av spetälska? av sjukdomen? [¿han är inte rädd alltså] När vi träffas ute [Mm]
någonstans på en taverna [ja]
eller på ett ställe där dom spelar
5) bouzouki [ja]
(dunkar med handen i bordet) hur kan vi (dunk) sitta (dunk) och äta tillsammans?
[Mm hm] Där (dunk) är han inte rädd?
[nej jag antar] Jag tror inte
0) det. Vad då rädda för? Men här gör dom det där med avsikt.
Dom fäller kommentarer för att slippa ha kontakt
dom där nere
5) Det vill säga att de friska
Aris kommentarer pekade tillbaka mot hur den händelse jag berättat om skul-le tolkas och värderas. Detta är ännu ett exempel på att även andra deltagare än den som berättar om en händelse kan skapa ramar för hur en berättelse skall tol-kas (Young 7:50). Tillsammans med Vasiliki omtextualiserade Aris perso-nalens attityder till de leprasjuka genom att hänvisa till deras eget otvungna umgänge med läkare och andra anställda vid det angränsande sjukhuset. Med den direkta anföringen (rad –) ”Aris har du tjugo tusen att ge mig!” lyckades han dessutom framställa sig själv som långivare och personalen som låntagare.
Tydligare kan knappast maktrelationerna dem emellan omgestaltas. Ytterliga-re en annan kontextualisering skapade de med sina därpå följande Ytterliga-retoriska frå-gor om hur personalen tar emot hans pengar (rad 0–), går med på att arbe-ta på centret (rad 2–5), arbe-tar emot bröd av patienterna och delar måltider med dem (rad 6–). Som synes bygger Aris och Vasiliki upp sin retorik med stöd av varandra även om Aris ser till att få sista ordet i den gemensamma framställ-ningen (se till exempel rad 7).
Detta gäller i synnerhet exemplet då han framställer sig som långivare vilket i hög grad refererar till transaktioner män emellan och markeras språkligt i meningen (rad 2): ”Jag ger honom det” (”Eghó tu ta dhíno”). Aris beskrivning av sig själv som långivare är därför mångtydig och kan både associeras till genuskonstruktioner i det grekiska samhället och maktrelationer som omger leprasjuka, men inte minst till synen på leprans smittsamhet. Denna mångty-dighet markerade Aris i en talande gest. Han tog upp en liten sedelbunt ur byx-fickan och strök den leende över ena kinden medan han upprepade den direk-ta anföringen (rad 27) ”Aris ge mig tjugo tusen!” och fortsatte: ”Jag ger honom det. Om han är rädd, hur kan han ta emot pengarna? Kommer han inte att drabbas av spetälska? av sjukdomen?”
Aris sade uttryckligen att jag hade missuppfattat kritiken på personalmötet (rad 22–2), men invände inte mot att sjukhuspersonalen undviker att ha kon-takt med leprasjuka. Tydligen ansåg han att sjukhuspersonalen medvetet avstod från att ha kontakt med leprasjuka. Men han underströk också att det-ta beteende inte grundade sig på rädsla för smitdet-ta. I sitt yttrande som han
inled-káto as púme to prosopikó na min échi epafés me tus aróstus.
Georg: Jatí dhen thélun na échun epafés?
50) Aris: Pios kséri tóra, aftó ine théma idhikó tus/
där nere, personalen alltså, för att inte ha kontakt med dom sjuka.
Georg: Varför vill dom inte ha kontakt?
50) Aris: Säg det, det är deras sak/
de med orden ”Ute, inte här” (rad ) betonade han att de verkliga relationer-na mellan friska och sjuka visar sig utanför institutionen och i mer informella sammanhang. Denna uppfattning gav han extra eftertryck åt genom att dunka med ena handen i bordet framför sig (rad 6–) medan han beskrev hur de friska delat måltider med dem. Därefter (rad –) hävdade han att persona-len med avsikt undviker kontakt med leprapatienterna, men lämnade frågan om orsaken därtill öppen (rad 50).
Vasiliki avbröt sin man, inte för att tillrättavisa honom, utan snarare för att ytterligare understryka att talet om personalens rädsla för lepra inte speglar hennes och makens personliga erfarenheter.
Vasiliki: Dhen thélun na érthun na min érchonde i ánthropi ijiís, na min Na dhíni sto kósmo akóma, na férnun tin aróstia dhermatikí, na óti íne ipárchi fóvos. Ke ómos dhen ipárchi fóvos [aha] Oli, óchi.
55) Aftí étsi to thélune. Jatí pínome ke tróme mazí [ne ne ne] Afóson
páme káto ke érchonde ”Dhóse mu lulúdhia kíria Kyriakou!” [ne] Ta pérni ta lulúdhia. Eghó dhen ta écho? [Mm] eghó 60) dhen ta kóvo? eghó dhen ta ftiáchno?
eghó dhen ta potízo? Eghó dhen íme, dhen pérni tin enapnoí mu, to dho chámu káthete stin karékla mu edhó péra!
Aris: Edhó pu kathóme eghó, [ne] vlépis tóra pu 65) káthome
érchonde polí apó aftús apó káto [¿pu dhulévone ekí] pu dhulévune, i ijiís káto ipálili
(dunkar med handen i bordhet) ke (dunk) tróme (dunk)ke (dunk) pínome (dunk) edhó! [ne]
70) sto ídhio trapézi edhó pu (dunk) kathómaste tóra. Tróme ke pínome.
Dhen fovúnde?
[An érchondhe dhen fovúnde]
I jatrí pu erchótane apó káto [ne] epáno kathómaste 75) mazí edhó [ne]
Dhen fovúnde [aha]
Pos kato léne óti
fovúnde? [Vasiliki: To léne/Georg: ¿Jatí
Vasiliki: Dom vill inte komma, komma att friska ska komma, att inte Att ge folk fortfarande, att sprida hudsjukdomen, vad det än är finns rädslan.
Men det finns inget att vara rädd för [aha] Alla, nej.
55) Dom vill bara ha det så. För vi dricker och äter tillsammans [ja, ja, ja] Eftersom
vi kommer och går ner till varandra ”Ge mig blommor fru Kyriákou!” [ja] Hon tar blommorna. Är det inte jag som har dem? [Mm]
60) Är det inte jag som ansar dem? jag som sköter dem? jag som vattnar dem? Är inte jag. Drar dom inte in min andedräkt, här där vi är och då de sitter på min stol!
Aris: Här som jag sitter [ja] du ser nu var jag 65) sitter
många av dem därifrån kommer [¿som arbetar där] som arbetar, friska nerifrån tjänstemän
(dunkar med handen i bordet) och (dunk) vi äter (dunk) och (dunk) vi dricker (dunk) här! [ja]
70) vid samma bord här som (dunk) vi sitter vid nu. Vi äter och dricker.
Är dom inte rädda?
[om dom kommer är dom inte rädda]
Läkarna som kom nerifrån [ja] hit upp sitter vi här 75) tillsammans med [ja]
Dom är inte rädda [aha]
Hur kan dom där nere påstå att dom är rädda? [Vasiliki: Dom påstår/Georg: ¿Varför påstår
Aris och Vasilikis starka betoning av personliga erfarenheter fick flera effekter.
En effekt som uppenbarligen båda eftersträvade var att ge auktoritet åt sin egen framställning. Så kan Aris kontrastering av ord och handling tolkas (rad 7–2). En annan innebörd är att de framhävde sin särställning. De framhöll för övrigt ofta att deras bostad var bättre än de andra bostäderna på området.
Bostaden var centralt belägen vid den asfalterade (huvud)gata som passerar genom hela området från sjukhusets huvudentré – förbi patientkaféet, sam-lingslokalen och sjukavdelningen – till centrets kansli. Om centret hade en framsida fanns den här, medan de gamla barackerna och de äldsta kollektivbo-städerna utgjorde en baksida. På båda sidor om den asfalterade gatan växte parets buskar och blomster. När mörkret föll tände de en stark glödlampa som lyste upp uteplatsen och fick den på avstånd att påminna om en liten taverna.
Vid årshögtiderna, och särskilt till påsk, kalkade Vasiliki ett mönster i gatan framför huset och fick platsen att likna en dekorerad bygata på landet. Blom-morna och den välskötta uteplatsen var Vasilikis stolthet och gav resonans åt hennes kommentarer då hon citerade personalens sätt att tilltala henne (rad 57–5) ”Ge mig blommor fru Kyriákou!” Hennes efterföljande påpekanden om hur de friska tar emot blommorna som hon sköter, sätter sig på stolarna vid huset och till och med nås av hennes andhämtning, illustrerar väl att hemmet utgör ett kroppsligt territorium.
to léne aftó tóte] Léne alá dhen fo. Eghó
0) eghó épi tin práksi vlépo [ne ne] Lójia boró na po [ne] alá i práksi íne dhiaforetikí ómos [katalavéno]
I práksi ja érchonde edhó, tróme pínome, pos jínete aftó to prághma? [ Mm mm] I
5) ”Ari dhóse mu dhéka chiliádhes, i íkosi!” ”Par ta!” Pos jínete?
Mazí ékso paréa. Pos jínete?
Tóra, jatí to léne óti fovúnde?
0) Aftó to ksérune aftí.
Ta sinféronda [Mm] ta dhiká tus, dhen ta kséro eghó, piá ti sinférondha échun aftí [ne]
Borí na échun káti as púme ekí péra, kápio sinféron as púme [Mm]
5) Dhen kséro ti échun as púme [endáksi].
dom det då] Dom påstår men de är inte rä. Jag
0) jag utifrån praktiken betraktar jag [ja, ja] Ord kan jag säga [ja] men med praktiken är det emellertid annorlunda [jag förstår]
Att de kommer hit i praktiken, äter dricker, hur är detta möjligt? [Mm mm] Eller
5) ”Aris ge mig tio tusen, eller tjugo!” ”Ta dom!” Hur är det möjligt?
Ute tillsammans
i sällskap. Hur är det möjligt?
Ja, varför säger de att de nu är rädda?
0) Detta vet dom.
Vad de har att vinna på det känner inte jag till, vilka deras fördelar är [ja]
Dom kan ju ha något där borta, något att vinna alltså [Mm]
5) Jag vet alltså inte vad det kan vara [okej]
Aris länkade Vasilikis kommentar till intervjusituationen genom att säga (rad 6–65): ”Här där jag sitter, du ser nu var jag sitter” och därefter med eftertryck framhålla (rad 66–7) att många friska som arbetar på sjukhuset har delat mål-tider med dem kring samma bord. Han gav som flera gånger tidigare extra emfas åt sin framställning genom att dunka med ena handen i bordet i takt med orden som ljöd ur hans mun. Efter det att han fått mitt gensvar (rad 7) antyd-de han sin särställning genom att hävda att läkare varit bland antyd-deras gäster (rad 7–75) och senare genom att på nytt gestalta sin roll som långivare (rad 5–6) och hänvisa till umgänget med friska utanför centret (rad 7–). I ljuset av dessa kommentarer framstår de sjukhusanställdas påstådda rädsla för smitta som underordnad andra orsaker. Aris anspelning (rad –) på att de skulle ha något att vinna på att undvika arbetet på centret antyder en möjlig orsak till personalens attityder som inte behöver hänga ihop med rädsla för leprans smittsamhet.