7 ”Jag känner mig som en helt vanlig person”
7.4 Hemma, borta eller mittemellan
I dagens värld av migration och människor i rörelse kan det vara svårt för en individ att veta var hemma är. Den globaliserade världen av idag sammanlänkas av resor, lättillgängliga kommunikationsmöjligheter och transnationell ekonomi. Ingen plats är helt sig själv och ingen plats är annorlunda.134 Vad betyder det för en individ att ha ett hem, att vara hemma? Motsatsen till hemma är borta, som kan innebära en känsla av rotlöshet, ensamhet, utan kontinuitet och utan kontroll. Hemma till skillnad från borta är en plats där individen känner sig trygg och säker.135 Men om världen idag är en enda enad plats av den internationella sammanhållningen, var finns då hemma? “Home is neither here nor there […] rather, itself a
hybrid, it is both here and there – an amalgam, a pastiche, a performance”.136
Känslan av vad hemma är har genomgått en förändring i dagens samhälle. Från att ha varit det stabila geografiska och fysiska centrat av en individs värld med fasta inventarier och tillhörigheter, har hemmet blivit något som kan tas med på en resa och packas upp där individen slår sig ner. För resanden och individer som migrerar, enligt John Berger, är hemma
134 Dawson, Andrew & Rapport, Nigel (red.), Migrants of identity: perceptions of home in a world of movement,
Oxford, 1998, s. 7.
135 Dawson & Rapport, 1998, s. 4. 136 Dawson & Rapport, 1998, s. 7.
där individen finner en rutin på vardagens handlingar; en rutin av invanda och upprepade interaktionsmönster; en livsstil och ett namn eller en roll som passar individen. Att vara hemma är inte nödvändigtvis en geografisk plats, hemma kan vara ett liv som levs i nuet.137 Frågan som uppstår när man talar om någons hem är inte vad ditt hem är utan snarare var ditt hem är.138 Frågan om var ett hem är förutsätter att hemmet är på en speciell geografisk plats istället för vad hemmet är och vad det betyder för individen. Hemma kan vara där individen är född och uppvuxen, och det kan vara platser där man bosätter sig och etablerar sig med familj och barn. Frågan är om hemma måste vara en fast plats? Hemma enligt Bergers ovanstående mening skulle kunna vara där det finns möjlighet att utöva sin religion, sina intressen eller där kärleken finns, och dessa platser kan vara rörliga. Informanternas uppfattningar och föreställningar av vad eller var hemma är bär likheter med förklaringarna ovan. Jag uppfattar känslan av var och vad hemma är som individuell och kontextbaserad. Den sociala omgivningen påverkar individen om vad eller var hemma är, och den känslan kan legitimeras av olika faktorer som är individuella. Det som är speciellt och viktigt för en individ är det inte nödvändigtvis för en annan.
Rami är den av informanterna som har lämnat sitt land på grund av krig, och ofrivilligt till skillnad från de andra tre. Rami berättar att det är många irakier som vill åka tillbaka till Irak om det blir bättre levnadsförhållanden där. Jag frågade inte om hur detta diskuteras i Ramis familj, men på frågan om han ville flytta tillbaka till Irak svarade han att han vill bo kvar i Sverige tills det blir bättre i hans hemland. Han tror inte att någon irakier hade velat bo i Sverige om det inte var för riskfyllt att bo i Irak.139 Rami berättar om känslan av hemma, både i Irak och i Sverige:
Marie: När du kommer till Irak […] känner du dig hemma då?
Rami: Ja, jag känner mig hemma och jag vill […] i början är det så… jag vill inte åka tillbaka till Sverige, jag vill hela tiden vara här. Det känns asså hur bra som helst och träffa kusinerna och vännerna och allt sånt.Sen efter kanske… två månader… tre månader så känns det också så, nej jag vill tillbaka till Sverige. Jag har också mina kompisar där, jag har min skola och allt som jag har gjort där vill jag göra igen. Alltså, man vill va på båda länderna, ungefär. I Irak och i Sverige. [---] Irak är fortfarande mitt land, jag vill tillbaka dit men man tänker inte så mycket på det.140
137 Dawson & Rapport, 1998, s. 27-28. 138 Dawson & Rapport, 1998, s. 128.
139 Intervju med ’Rami’ man 17 år. Intervjuad 15 november 2007. 140 Intervju med ’Rami’ man 17 år. Intervjuad 15 november 2007.
Rami har tagit till sig den svenska livsstilen mer och mer. Vi talade om vad som var viktigt för honom i livet och då svarade han att religionen är viktigast, att han ska fortsatta att vara muslim. Samtidigt berättar han att han inte efterlever det i sin vardag, han säger att han inte ber och att han lever sitt liv ”som vanligt”. Som livet är nu vill han göra andra saker, det han inte fick göra i Irak. Rami berättade inte vad dessa saker var, men jag gissar att det kan röra sig om utövandet av religionen och hur den påverkar livet. Skillnaden mellan Sverige och Irak avspeglar sig i relationen mellan Rami och hans föräldrar. Enligt Rami lever de sina liv som när de bodde i Irak och de håller hårt på sin religion. Här i Sverige rör de sig inte mycket utanför hemmet, de talar sällan svenska. Jag uppfattar det som att Ramis liv har gestaltat sig annorlunda än om han hade bott kvar i Irak, han har delvis tagit upp den svenska kulturen och blandar in den i sin ursprungliga kultur. Parallellt med den nya svenska kulturen har han kvar sin släkt och sina vänner i Irak, och föräldrahemmet är präglat av den irakiska kulturen. Utanför hemmet möter Rami det svenska samhället. Han lever, som han nämner ovan, i både Irak och Sverige.141
Line förväntade sig inte att skillnaden mellan Sverige och Norge skulle vara så stor som hon upplever nu att den är. När hon flyttade till Östersund upplevde hon att det fanns en speciell kod i det sociala livet som hon hade problem att knäcka. Hon hade svårt att förstå vad folk menade, inte i språklig betydelse. Det kunde vara hur människor förhåller sig till varandra och hur de tänker.142
Line: Övergången till Sverige var nog ganska svår. [---] Men för mig så kändes det just där och då som om skillnaden mellan Norge och Sverige var hur stor som helst och jag tänkte: men gud vad gör jag här? Och det var ganska tungt.143
Lines känsla ”vad gör jag här?” är talande för att hon inte kände sig hemma i sin studentstad till en början, hemma var fortfarande Norge och skillnaderna mellan de båda länderna var stora och tydliga. Under studietiden kände Line dock att hon knäckte den sociala koden, men hon kan inte säga hur det gick till eller när det hände. Plötsligt förstod hon hur saker och ting fungerade och hon fick nära vänner. Under tiden växte känslan för Sverige och det svenska, men hon hade inte märkt i vilken omfattning innan hon flyttade tillbaka till Norge i somras när studierna i Östersund var färdiga. Line berättar att det inte kändes som vanligt att komma
141 Intervju med ’Rami’ man 17 år. Intervjuad 15 november 2007. 142 Intervju med ’Line’ kvinna 28 år. Intervjuad 25 november 2007. 143 Intervju med ’Line’ kvinna 28 år. Intervjuad 25 november 2007.
hem till familjen, de hade märkt att hon hade förändrats i sitt sätt att vara. Hennes mormor har sagt att hon inte tror att Line kommer att flytta tillbaka till Norge, hon menar att Line känner för mycket för Sverige. Line uttrycker det som att hon har fått ett svenskt sätt att tänka och känna.144
Maria värderar sin familj högst av allt, och det är en värdering hon har med sig från sin uppväxt och uppfostran i Guatemala. Maria känner sig hemma där hon har sin familj, och den består av hennes man och deras två barn. Beslutet att flytta till Sverige var inte svårt, hon hade redan bott i Italien i tre år och skrämdes inte av tanken att inte flytta tillbaka till Guatemala. Den största anledningen till att Maria och hennes man flyttade till Sverige var att deras barn skulle få en bra och trygg uppväxt. Maria berättar att det förekommer mycket våld och kidnappningar i Guatemala, både av barn och av utlänningar. Hon ville inte utsätta sig själv, sin man och sitt då kommande barn för den risken.145
Marie: Vill du bo kvar i Sverige eller vill du flytta tillbaka till Guatemala?
Maria: Åh, jag kan dela mig! Man tar decision, utval … man gör sitt val. […] jag har två superviktiga som är mina barn, och dom är svensk, dom är… för dom är född i Sverige dom har det svenska språk, dom har det, min man är svensk, så jag har mycket rötterna nu här i Sverige. [---] Men jag tror Sverige är det bästa och leva. Än en gång.146
Eftersom Marias barn är födda i Sverige och har sina rötter här känner Maria också att hon har sina rötter här, liksom hon även har rötter kvar i Guatemala. Hon har gjort sitt val och sina prioriteringar. Maria har valt tryggheten i Sverige för sin familj framför samvaron med sin släkt och sitt ursprung i Guatemala.147
Kristinas bakgrund skiljer sig från de andras eftersom hon är född och uppvuxen i Sverige, hon har inte flyttat från sitt ursprungsland till ett annat. Jag tolkar det som att hon anser att Sverige är hennes ursprungsland även om föräldrarnas länder och historia också är en del av hennes ursprung. Som nämnt ovan bodde Kristina hos sin mormor i Kroatien när hon var ett halvår tills hon var drygt ett år. Detta tror Kristina har präglat henne till att hon har velat ta
144 Intervju med ’Line’ kvinna 28 år. Intervjuad 25 november 2007. 145 Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007. 146 Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007. 147 Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007.
vara på sitt kroatiska ursprung. Kristina berättade om känslan av trygghet och av att känna sig hemma när hon växte upp, och vilken roll hennes föräldrar har spelat i det.148
Kristina: … dom bestämde sig för att Sverige var ett bra land för deras barn, det var landet dom ville bo i, och därmed skulle vi anpassa oss till det svenska samhället. Detvisade också hur starkt mina föräldrar hade bestämt sig för att vara kvar i Sverige och att det faktiskt var mitt hemland. Alltså jag behövde aldrig klyvas mellan… dom här frågorna ska vi flytta tillbaka, när ska vi flytta tillbaka i så fall… vad ska jag göra där isåfall. Utan jag var hemma liksom min miljö, min hemmamiljö var Burseryd. Så jag var väldigt trygg i min uppväxt.149
Efter gymnasiet åkte Kristina till Kroatien för att bo där ett år. Hon reste runt i både Kroatien och Bosnien Hercegovina för att träffa sina släktingar och utforska sitt ursprung. Det var precis innan kriget bröt ut. Under inbördeskriget som pågick under 1990-talet åkte Kristina till Kroatien flera gånger om året med förnödenheter och insamlade pengar. Hon berättar om att det var hemskt att se sin släkt leva i den miljön.150 Hemma för henne var Sverige som hon beskriver på följande sätt:
Kristina: … hemma var ju ett lugnt ställe där det inte flög några bombflygplan, där det inte smattrade någon kulspruta och där man hade någon risk att man skulle bli nerskjuten utav någon sniper.151
Hemma är en lugn och säker plats, där det inte fanns någon risk att bli skjuten enligt Kristina. Skillnaden i vardagen mellan Sverige och Kroatien är påtaglig i hennes berättelse, hennes erfarenheter av krigets arena har gjort henne medveten om hur hennes vardag i Sverige gestaltar sig. Hon berättar att hon känner sig lyckligt lottad som bor i Sverige och att det är hennes hem.152
Informanterna har olika uppfattningar och erfarenhet av vad och var hemma är. En definition av hemma enligt Dawson och Rapport är “[…]where one best knows oneself, and it thereby
constitutes an important basis for developing and maintaining personal identities”.153 Platsen
148 Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007. 149 Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007. 150 Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007. 151 Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007. 152 Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007. 153 Dawson & Rapport, 1998, s. 225.
eller situationen där en individ känner sig hemma utgör en viktig bas för att utveckla och behålla personliga identiteter.
Maria känner sig hemma där hennes familj är, även om hon kan ”dela sig” när det gäller hennes familj som bor kvar i Guatemala. Hon saknar dem, men tycker inte att det är några problem på grund av att de har möjlighet att hälsa på varandra. Det viktigaste för Maria nu är hennes man och deras barn och hemma är där de befinner sig tillsammans.
Rami känner sig hemma där hans kompisar är, och något som är viktigt för honom är att kunna utöva sin religion till fullo i framtiden. Det som tydligt framkommer i Ramis berättelse är att han har anpassats till en svensk livsstil utanför hemmet i det liv han lever nu. En slutsats jag drar av detta är att Rami känner sig hemma här och nu för att det inte fungerar att leva och bo i Irak där han har sitt ursprung. Rami är ett exempel på att hemma kan vara där livet är och fungerar just nu.
I början av sin studietid kände sig inte Line hemma i Sverige, hon berättar att hon upplevde att det fanns en social kod som hon inte kunde knäcka. Hon förväntade sig att det skulle vara mindre skillnader mellan Sverige och Norge än vad hon uppfattade att de var. Det kanske är så att skillnaden blir mer uppenbar när man inte förväntar sig en skillnad? I Ramis fall skulle jag tro att han förväntade sig en större skillnad mellan Irak och Sverige, både vad gäller språk, kultur och land än vad Line förväntade sig att det skulle vara mellan Norge och Sverige. Idag har Line anammat den svenska känslan samtidigt som hon har kvar den norska själen. Det tolkar jag som ett tecken på att Line känner att Sverige, liksom Norge där hon har kvar familj och vänner, är hemma. På så sätt visar Line att hemma kan vara mer än en geografisk plats. Kristina känner sig hemma i Sverige men har alltid varit engagerad i sitt ursprung. Hon menar att hemma var bruksorten där hon växte upp med sina föräldrar men att hon alltid har velat utforska sitt ursprung.
Det samtliga informanter berättar angående känslan av hemma påminner om citatet i början av detta stycke, att hemma är där man bäst känner sig själv och kan utvecklas. Ingen av informanterna verkar känna att det är främmande att flytta på sig för att bo på nya platser eller i andra länder. Liksom identiteter är föränderliga drar jag slutsatsen av att känslan av vad eller var hemma är också är föränderlig och beroende av situationen och individen. Om en individ inte känner sig hemma framkallas frågorna vem är jag och vart hör jag hemma? Känslan av hemma påverkar en individs identiteter.
7.5 ”Jag känner mig svensk när jag är med andra svenskar”154
Finns det specifika kriterier som måste uppfyllas för att kunna säga att en individ är guatemalansk, norsk, irakisk, kroatisk eller svensk? Kan en individ känna sig exempelvis både kroatisk och svensk? Måste en individ vara född i Sverige för att känna sig svensk eller bli betraktad som svensk? Det problematiska med dessa frågor startar i frågan om vad det svenska är och vem som är svensk. Frågan är om det överhuvudtaget finns något svar? Jag väljer att inte svara på frågan utan låter informanternas berättelser och vad de tror stå för sig själva.
Enligt Jenkins formas identiteter av olika faktorer som är mer eller mindre betydelsefulla. De primära identifikationerna är de som är svårast att ändra på, de är minst flexibla. De sker vid individens entré i den mänskliga världen vid födseln, och under barnets första tid är det andra individer i dess omgivning som styr identifikationen av den nya individen.155 Ett exempel på en primär identifikationskategori är genus. Utan att själv kunna påverka eller svara på frågorna om vilket kön det nyfödda barnet har identifieras och placeras den nya individen i en kategori av genus, kvinna eller man.156 Ytterligare ett sätt för individen att identifiera sig är genom nationell eller etnisk tillhörighet. Jenkins diskuterar om etnicitet är en primär identifikation eller inte. I diskussionen menar han att etnicitet kan vara en primär identifikation, med utgångspunkt i att etnicitet är primordialistisk, det vill säga att den är essentiell och oföränderlig.157 Det som talar emot etnicitet som en primär identifikation enligt det primordialistiska synsättet, är att etnicitet kan vara förhandlingsbar. Jenkins menar att ”[…]individuals may, under appropriate circumstances, change their ethnicity, and
sometimes they do”.158 Att utgå från att etniska identiteter är flexibla visar att etnicitet inte är primordialistisk, och därmed inte en primär identifikation. Om etnicitet som identitet är viktig för individer i deras identifikation av sig själva och inför andra är beroende av situationen. För några individer är den etniska tillhörigheten en primär identifikation och viktig för identiteten, för andra är etniciteten flexibel och inte lika viktigt för individens identifikationsprocess.159
I denna undersökning utgår jag från att den etniska identiteten är föränderlig liksom andra identiteter, samt att den är beroende av situationen. Med denna utgångspunkt stämmer Ramis
154 Intervju med ’Rami’ man 17 år. Intervjuad 15 november 2007. 155 Jenkins, 2004, s. 54-55.
156 Jenkins, 2004, s. 52.
157 Smith, 1986, s. 12. Primordialism – tanken om att något är definierat av naturen. 158 Jenkins, 2004, s. 65.
ord om föränderlighet i den etniska tillhörigheten, som är rubrik för detta avsnitt. Han känner sig svensk när han är med andra svenskar och talar svenska, men som irakier när han umgås med sina irakiska vänner och sin familj och talar arabiska.160 Hans känsla av tillhörighet är situationsbunden.
Marie: Skulle du beskriva dig som svensk, eller irakier? Rami: Jag skulle beskriva mig som irakier fortfarande.
Marie: Finns det något tillfälle när du känner dig mer svensk än irakisk?
Rami: Ja, när jag… sitter med ett gäng svenskar eller… när jag är själv med någon svensk så känner jag mig så, som lite svensk som sagt. Man måste hela tiden prata svenska, så det är då. [---] Så man känner sig lite så svensk kanske.161
Det som är intressant att fundera över är vad Rami menar med att han ”fortfarande” beskriver sig som irakier. Betyder det att han tror att han kommer att känna sig mer svensk än vad han gör nu, om han bor kvar i Sverige? Eller betyder det att han aktivt distanserar sig från att känna sig svensk, eftersom han fortfarande känner sig som irakier, och kanske vill känna sig som irakier? Eftersom Rami mest umgås med araber och inte med svenska ungdomar och därmed håller fast vid den arabiska och irakiska identiteten, upplever jag det som att Rami känner att han inte vill ta till sig det svenska mer än han gör nu. Rami lever i ett hem som är starkt präglat av den arabiska och irakiska kulturen. Hans föräldrar och syskon utövar islam aktivt och talar arabiska. Ramis tankar om framtiden handlar om att han ska vara en rättroende muslim, att han ska tro på gud och göra en resa till Mecka, samt att gifta sig med en muslimsk kvinna. Jag tror att detta påverkar honom i hans känsla av att vara mer irakier än svensk. Även om han bor och lever i Sverige, är det fortfarande den arabiska och irakiska kulturen och de värderingarna som starkast påverkar och präglar Ramis liv.162 Jag
återkommer till diskussioner om etnicitetens betydelse av individers identifikation i följande avsnitt.
Trots att Maria bor i Sverige och kan språket, är gift med en svensk man och har barn som är födda här känner hon sig inte svensk. Hon tänker på sig själv som guatemalanska. Däremot har hon förändrat sitt sätt att vara sen hon flyttade till Sverige. Hon tycker att hon har anammat det svenska sättet att säga vad man tycker och tänker. Maria berättar att människor i