Språket

Ett av huvudstråken som är återkommande i samtliga intervjuer är upplevelsen av språk och språkets betydelse. Informanterna är väl bekanta med både sitt modersmål och svenskan, och de har erfarenheter av språkets möjligheter och begränsningar. Språket är en viktig faktor för en individs identifikationsprocess.113 Individer som talar samma språk har en gemensam nämnare; de förstår varandra verbalt. Detta kan uttryckas som att de ingår i en slags gemenskap. Den som inte kan språket är på så sätt utesluten ur den gemenskapen. Att ha ett gemensamt språk betecknas ofta som ett av kriterierna för etnisk tillhörighet.114 Språket som symbol för etnicitet är vanligt förekommande, även om språket inte nödvändigtvis talas av den etniska gruppen. Ett exempel på detta är irländarna som har det gaeliska språket som symbol för sitt keltiska ursprung, men även skottar och walesare har gaeliskan som symbol för sitt ursprung. Trots att de använder samma symbol är irländare, skottar och walesare inte samma etniska grupp. Engelska, franska och spanska är exempel på språk som har överskridit sina nationella gränser, men alla som talar exempelvis spanska är inte nödvändigtvis av samma etnicitet. Svarta engelsktalande amerikaner ser sig troligen inte som samma etniska grupp som vita engelsktalande amerikaner, även om språket kan vara båda gruppers modersmål. Istället ligger andra faktorer till grund för de etniska skillnaderna, exempelvis

111 _{Cole & Knowles, 2001, s. 2.} 112 _{Ödman, 1994, s. 187.} 113 _{Kershen, 1998, s. 16.}

114 _{Romanucci-Ross, Lola & de Vos, A George & Tsuda Ta keyuki (red.), Ethnic Identity Fourth Edition:}

ursprung.115 Språket kan även användas i motverkande syfte, för att ta bort en etnisk prägel. Ett exempel på detta är Yaka-folket i Zaire som slutar tala sitt traditionella språk när de flyttar till urbana områden för att inte behandlas nedsättande i den nya miljön.116

Språket som en identitetsskapande faktor möjliggör för den verbala interaktionen mellan människor. Mead menar att utvecklingen av språket är ett avgörande steg för interaktionen. Tillsammans med ord, gester och uttryck reagerar en individs tal på den motsatta talande individen. Genom att förstå vad den andre säger kan individen ”svara” tillbaka verbalt och med gester. På detta sätt kan individen ”ta upp” den andres ståndpunkt och påverkas av den likväl som hon kan ta upp en attityd mot den andre.117

Maria berättar hur det kändes att inte kunna tala svenska med sin nya familj när hon hade bosatt sig i Sverige:

Maria: Och det svårt, jag måste säga det kändes som en handikapp när jag var utan språk. […] till exempel jul och så, och alla sitta och prata och jag ojdå, vad snackar dom? Det var jätte… det känns inte bra alls.118

Maria kände sig som en individ som var utan språk och som därmed var utanför gemenskapen. För Maria var språket en avgörande faktor för att känna sig som en komplett del av den nya familjen. Maria som kommer från Sydamerika talar förutom spanska även engelska. Efter flytten till Sverige fortsatte Maria att tala spanska och engelska med sin man och med de släktingar som förstod engelska. I samband med sonens uppväxt och den allt tätare vistelsen utanför hemmet med bland annat sjukvård och barnomsorg, bestämde Maria sig för att lära sig svenska, eftersom hon upplevde att andra personer hade svårt att förstå engelska. Marias interaktion och kommunikation med andra individer i vardagen fungerade inte på ett optimalt sätt utan förståelse i språket.119 Idag har hon talat svenska i tre år. Hon tycker fortfarande att det är svårt men känner ändå att hon behärskar språket.120

115 _{Detta beror t.ex. på den etniska gruppens ursprung. En vit amerikan kan ha rötter i Sverige eller något annat}

europeiskt land. Även vita engelsktalande amerikaner kan därmed ingå i olika etniska grupper beroende vad som räknas som symbol och gemenskap för den etniska gruppen (ursprung, språk, religion, kultur m.fl.).

116 _{Romanucci-Ross, Tsuda & de Vos (red.), 2006, s. 9-10.} 117 _{Mead, 1934, s. 335.}

118 _{Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007.} 119 _{Mead, 1934, s. 335.}

Maria: Jag kan språket, jag känner mig mer trygg och mera självtroende, jag vet hur man kan säga på svenska rakt fram på ansiktet du ska inte göra så.121

Språk är viktigt för Maria och hennes man. Hemma talar de svenska, spanska och engelska. Maria vill att barnen ska kunna tala och förstå både spanska och svenska obehindrat.122

Rami berättar om hans upplevelse att inte kunna språket när han kom till Sverige:

Rami: … det kändes lite konstigt i början de första veckorna och dagarna så det var lite svårt med språket och… det var lite svårt att känna kompisar […] man vill försöka hela tiden svara på dem, eller höra vad dom säger, fast… man kunde inte göra nånting, man fick hela tiden vänta och så.123

Rami berättar att han var tvungen att lära sig svenska snabbt för att kunna lära känna nya kompisar. De svenska barnen förstod bara svenska, och de andra barnen med utländsk bakgrund talade språk som inte Rami förstod. Idag talar Rami svenska med sina svenska kompisar men med de arabiska kompisarna talar han arabiska. I Ramis familjehem talar de endast arabiska med få undantag. Att Rami talar svenska men inte hans föräldrar uppfattar jag som att han blir mer delaktig i det svenska samhället än vad hans föräldrar är. Det är inte ovanligt att barn snabbare anpassar sig till det nya samhället och kulturen än vad föräldrarna gör.124 Detta kan jämföras med de svenska familjer som emigrerade till Amerika på 18- och 1900-talet. De vuxna lärde sig sällan det nya språket, men barnen och barnbarnen anpassades och införlivades i det amerikanska samhället, först och främst med språket som vågbrytare. Av de europeiska invandrargrupper som finns i USA har de flesta förlorat sitt ursprungsspråk efter ett par generationer. För att kunna anpassa sig till den amerikanska arbetsmarknaden var immigranterna tvungna att lära sig engelska. Dessa grupper har även haft begränsade möjligheter att bevara sin kultur.125 Detta passar in på bilden av hur det fungerar i dagens samhälle. Det underlättar att kunna språket, det får en individ att passa in i gemenskapen på ett annat sätt om han eller hon inte kan språket.126

121 _{Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007.} 122 _{Intervju med ’Maria’ kvinna 35 år. Intervjuad 15 november 2007.} 123 _{Intervju med ’Rami’ man 17 år. Intervjuad 15 november 2007.} 124 _{Hylland Eriksen, 1993. s. 171.}

125 _{Hylland Eriksen, 1993, s. 174.}

Line har en annan erfarenhet av svårigheter med det svenska språket. Det norska och det svenska språket är lika varandra jämfört med de flesta andra språk. Varianterna av dagens skandinaviska språk svenskan, norskan och danskan, är så närstående, att när de betraktas utifrån av exempelvis engelsktalande eller tysktalande snarare kan klassas som dialekter av samma språk.127

Line: Jag pratar ju ganska bra svenska, ibland så kommer det lite norska ord. Men… överlag är min svenska ganska bra.128

Line talar flytande svenska, och trots att jag vet att hon är från Norge och har norska som modersmål är det svårt att höra att hon har lärt sig svenska först i vuxen ålder. På grund av likheterna mellan språken gissar jag att det har varit lättare för henne än för Rami och Maria att lära sig svenska. Det första mötet mellan Line och Sverige var dock inte enkelt. För att bli antagen på Mitthögskolan i Östersund måste Line läsa in Matematik C på komvux för att ha full behörighet. Detta gjorde hon via en distanskurs som var på svenska. Trots att det gick bra, tycker hon att det var en större utmaning att läsa på svenska än vad hon trodde att det skulle bli. Line hade föreställningen om att det inte var stor skillnad vare sig mellan språken eller mellan länderna. När Line flyttade till Östersund möttes hon av en annan utmaning. Vid presentationen av studenterna i den nya klassen beskriver hon att det kändes som om hon hade en skylt i pannan som det stod ”norsk” på. Hon presenterade sig på norska, och Line berättar att flera av de nya klasskamraterna började skratta samt att det var många som inte förstod vad hon sa. Det förvånade Line att det var svårt för de andra studenterna att förstå henne. Vid grupparbete översatte de andra klasskamraterna hennes norska texter för att de skulle passa bättre in i sammanhanget. Line kände att hennes bidrag på norska gav de andra studenterna merarbete. Hon bestämde sig för att lära sig svenska, och tycker idag att hon skriver bättre på svenska än på norska efter alla arbeten, tentor och uppsatser på Mitthögskolan. När Line kom till sitt nya arbete i Stockholm i höstas, möttes hon av förvåning från sina arbetskamrater:

Line: Dom blev jättechockade när jag pratade svenska! Så sa dom… men du… är du norska? Du pratar inte norsk!129

127 _{Lundén, Thomas, Över gränsen: om människan vid territoriets slut, Lund, 2002, s. 97.} 128 _{Intervju med ’Line’ kvinna 28 år. Intervjuad 25 november 2007.}

Eftersom de visste att Line var från Norge och från företagets huvudkontor i Oslo, förväntade de sig att hon skulle tala norska och inte svenska.130

Kristina berättar att hennes första ord var på kroatiska. Som sex månaders gammal baby blev hon skickad till sin mormor i Kroatien, för att föräldrarna inte hade möjlighet ta hand om henne i Sverige på grund av sina arbeten. När Kristina var drygt ett år gammal hade föräldrarna fått skiftarbete på ett bruk, och då kom Kristina tillbaka till Sverige. Kristinas föräldrar har alltid tyckt att det har varit viktigt att de har talat svenska hemma, och de har aldrig talat kroatiska. De ansåg att om de skulle bo i Sverige skulle de tala svenska. När Kristina växte upp fanns det modersmålsundervisning i kroatiska på skolan. Eftersom Kristina var äldsta barnet, fick hon bestämma om hon och hennes bröder skulle ta del av undervisningen på kroatiska.131 Kristina berättar varför hon inte ville ta delta i undervisningen:

Kristina: … då skulle jag sätta mig och lära ett språk som jag liksom inte kände jag tyckte var så jättekul… för jag kände lite så där att… vad skulle jag sitta där när mina klasskamrater satt och gjorde svenskundervisning? [---] Och jag tror att jag inte behövde gå modersmålsundervisningen var faktiskt en av mina brytpunkter i livet för det visade också hur starkt mina föräldrar hade bestämt sig för att vara kvar i Sverige och att det faktiskt var mitt hemland.132

Kristinas föräldrar tyckte att det inte spelade någon roll hur, när och var deras barn lärde sig kroatiska, eller om de ens ville lära sig kroatiska. Det skulle bli glada om de ville göra det, men ansåg att det var barnens eget beslut. Det svenska språket var viktigare eftersom de levde i Sverige. Idag talar Kristina kroatiska obehindrat. Hon bodde i Kroatien ett år efter gymnasiestudierna, precis innan kriget bröt ut i början av 1990-talet.133

I detta avsnitt har jag redogjort för vad informanterna anser om språket och språkets betydelse. Jag menar att det tydligt framkommer att språket är ett viktigt verktyg för individerna att finna en plats i den tillvaro de vistas i och att det därmed påverkar och formar deras identiteter, liksom Mead betonar i sin teori om språkets betydelse i interaktion. Informanternas berättelser om språk visar både på problem de har stött på men också möjligheter.

130 _{Intervju med ’Line’ kvinna 28 år. Intervjuad 25 november 2007.} 131 _{Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007.} 132 _{Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007.} 133 _{Intervju med ’Kristina’ kvinna 37 år. Intervjuad 17 november 2007.}

Maria kan kommunicera med sin nya familj på svenska och hon har idag inga problem att gå med sina barn till exempelvis sjukvården, eftersom hon kan göra sig förstådd och kommunikativt klara sig på egen hand.

Rami hade problem att lära känna nya kompisar under sin första tid i Sverige, men att ta kontakt med nya kompisar och att gå i skolan blev ett sätt för honom att lära sig språket. Han blev genom situationen tvungen att tala svenska för att andra skulle förstå honom och för att han skulle förstå andra.

För Line blev svenskan ett sätt att ta bort den norska stämpeln, och när hon talar svenska talar hon utan brytning. Det underlättade skolarbetet för henne själv och de andra studenterna att hon kunde språket. Språket har suddat ut skillnaderna mellan det svenska och det norska vid första mötet med Line. Om hon inte berättar att hon kommer från Norge är det sällan att någon tror det.

Kristina har växt upp med det svenska språket och har valt att lära sig sina föräldrars modersmål på egen hand vid vistelser i Kroatien.

Språk som identitetsskapande faktor tolkar jag som en viktig del i informanternas process av identifikation och att finna sin roll i det nya samhället det har valt att leva i.