Respondenterna menade att det råder en okunskap bland pedagogerna kring handledning. Av resultatet framgår att respondenterna menade att man som pedagog inte vet vad handledning är och vilket syfte handledning har. Pedagogerna tror att syftet är att de ska bli kontrollerade och för att man ska hitta deras fel och brister. Respondent D uttryckte, att det är väldigt synd att handledning inte utnyttjas som det verktyg det är. Respondenten menade dessutom att det inte bara är pedagogerna, utan även skolledare, som inte vet vilket syfte handledning har, och anser att information om vad handledning är måste bli tydligare och ha lättare att nå fram till okunniga.
– Det lättaste sättet att nå fram med sitt budskap, är att man går via rektorskonferenser (respondent D).
– Jag tror man har väldigt fel bild av vad handledning är, vilket kraftfullt verktyg det är (respondent B).
Gemensamt var att respondenterna hade en uppfattning om att det är lättare att föreslå handledning i förskolan än i skolan. Anledning till det ansåg de vara, att man i förskolan känner sig mer öppen och att man där är mer van att jobba tätt ihop med andra som hela tiden ser hur man fungerar i sitt arbete, medan man i skolan jobbar väldigt ensamt och alltid har gjort. De flesta av respondenternas uppfattning var att lärarna absolut inte vill ha handledning. De gånger de blivit erbjudna handledning, är det inte många lärare som utnyttjat möjligheten, medan pedagogerna i förskolan, enligt respondenterna, utnyttjar möjligheten i större utsträckning, då möjligheten finns.
Rädsla är en annan anledning till varför pedagogerna inte vill ha handledning enligt respondenterna. Flera av respondenterna menade att pedagogerna är rädda för nya saker innan de vet vad det innebär och att många pedagoger tycker det är väldigt känsligt att låta andra se deras agerande och handlande. Respondenternas uppfattning av vad pedagogerna tror angående handledningens syfte, är att någon ska observera dem i deras arbete, de som kan detta och har arbetat i 25 år. Dessutom ska pedagogerna kanske observeras av någon som är yngre och har mindre erfarenhet än de själv. Respondenterna tror att man även är rädd för att upptäcka nya saker hos sig själv som man inte visste om.
– Man är rädd om sin integritet (respondent B).
Av studien framgår att handledaren måste vara en kompetent person, vilket lärarna uttryckt de gånger de har önskat handledning. Detta säger sig respondenterna ha erfarenhet av, eftersom det är av största vikt att en bra relation mellan handledare och pedagog skapas för att pedagogerna ska känna trygghet i handledningsgruppen.
– Frågan är om vi har det klimatet och den öppenheten så vi faktiskt vågar utelämna oss, jag tror inte vi har kommit så långt än (respondent D).
För att kunna bedriva handledning krävs det förutom kompetent personal, resurser i form av pengar och tid. Många av våra respondenter nämnde att tiden inte räcker till, eller att deras budget inte tillåter det. En del av respondenterna tyckte att det är bättre att satsa på något som gynnar alla, då få av pedagogerna är intresserade av handledning eller inser vilket syfte handledning har. Ett annat problem som några av respondenterna delgav var att tiden, schematiskt är omöjlig att hitta för handledning. Respondent H skulle vilja att pedagogerna fick handledning i förebyggande syfte, men uttrycker att det inte finns tid till detta. Respondenten H menar att den handledning som finns och används i verksamheten går till akututryckningar då problem i t ex arbetslag uppstår. Det fanns delade meningar om hur tiden ska disponeras,
– Det här med tiden …att tiden inte räcker till. Om man är i behov utav handledning får man lägga annat åt sidan (respondent I).
I några av intervjuerna framkom att man har möjlighet för olika prioriteringar som bl.a. tid och pengar i de olika områdena i kommunen.
– Varje område är specifikt. Varje område kan hantera sin verksamhet som man vill. Precis som när man bygger sina egna organisationer, kan man bestämma hur man vill ha det. Somliga satsar på den ena och somliga satsar på något annat (respondent I).
En av respondenterna menar att det blir dyrt med handledning, eftersom den sträcker sig under en lång tidsperiod.
6.4 Handledare
Respondenterna uttryckte vid flera tillfällen att man alltid som ledare har den handledande rollen.
– Handledning för mig kan vara när personal kommer till mig och vill prata om någonting. Det är också handledning. Om jag säger att det är praktisk stöd, …så är ju handledning när någon kommer till mig och pratar. Även om det är ett samtal (respondent I).
Flera av verksamheterna använder sig av sina kuratorer och sin skolsköterska när de är i behov av handledning vid akuta situationer med elever och föräldrar. I dessa situationer och i situationer där problem uppstår i ett arbetslag tar man även hjälp av psykolog, företagshälsovården eller så köper man in handledartjänsten utifrån. Flera av de respondenter vi intervjuat nämnde att specialpedagogens kunskaper i handledning inte används på det sätt de önskar. Man önskar specialpedagogerna hade använts i större utsträckning genom reflekterande handledning, där pedagogerna i grupp eller enskilt utvecklar sin yrkeskompetens. Respondenterna menade att den handledning som pedagogerna vill ha och får av specialpedagogerna, är i form av rådgivning och konsultation och att detta bl.a. beror på faktorer som okunskap och rädsla.
– Alla specialpedagoger ger inte handledning. Jag tror inte att någon gör det så strukturerat som man skulle önska, utan de nämner att de ger råd och stöd…Det dyker upp ett problem och så sätter man sig ner på en konferens, eller i en arbetslagsträff och så får man diskutera fallet (respondent B).
En annan orsak till att man inte utnyttjar sig av specialpedagogens kunskaper i handledning menar respondent D, beror på att det inte bara är pedagogerna, utan även personer på ledningsnivå som inte har klart för sig vilken roll specialpedagogen har i verksamheten. Denna roll förväxlas ofta med speciallärarrollen. Samma respondent tycker att det är slöseri med resurser att använda sig av specialpedagoger som speciallärare, även om de kan den delen också. Specialpedagogens kunskap i handledning används ofta när rektorn får signaler om att det inte fungerar i ett arbetslag. Då får specialpedagogen i uppgift att gå in och observera och försöka lösa det.
Handledning utnyttjas dessutom i form av projekt, då man menar att handledningen då är lättare att driva igenom, eftersom några av respondenterna anser att ordet handledning, har en negativ klang för en del av pedagogerna. Man menar att det är resursmässigt överlägset att driva projekt, eftersom man då har hela personalstyrkan med på samma gång. Ett annat tillfälle då man använder sig av specialpedagogens kunskaper i handledning, är till nyutexaminerade lärare, för att de behöver ett stöd i tron på sig själv, vilket har uppfattats av flera respondenter.
I vissa områden i kommunen påstår sig respondenterna använda specialpedagogernas kunskaper till både handledning i grupp och enskilt.
– Specialpedagogerna använder hela tiden sin kompetens. Alltså handledning är ju när du har barn som är dyslektiker t ex. Då samlar du en grupp runt barnet och då är det specialpedagogen som handleder personalen. Då är det inte bara att du ska ha den eller den talsyntesen eller det programmet, utan det är hur reagerar man om man har ett barn som är dyslektiker? Vad ställs man inför? Hur hanterar man det här med tid och irritation över det (respondent I)?
– När det gäller oss här ute, så har vi specialpedagogerna som jag tycker är viktigt att man använder i handledningssyfte (respondent I).
Specialpedagogerna har enligt en del av respondenterna, önskemål om att själv få handledning. Dessutom har det framkommit vid en kartläggning i kommunen, för vår studie, med syftet specialpedagogens roll, specialpedagogernas frustration över att pedagogerna inte förstår specialpedagogrollen och dennes handledande funktion. Kartläggningen visar även att inte alla specialpedagoger i kommunen har kunskaper i handledning, men gärna skulle vilja få kunskapen för att kunna handleda.