Sara menar att de hinder och möjligheter de har att förhålla sig till beror på vems gården är. ”Kommunen hyr denna förskola av en privatperson och då är det klart upp till dom om vi får
göra förändringar eller inte”. Förutom detta så berättar Sara att de har olika EU-
rekommendationer att förhålla sig till. Samtidigt uttrycker Sara att de haft det väldigt lätt med tanke på hyresvärden, då han varit väldigt tillåtande kring vad de velat göra på gården. De har även fått ett leksakshus från skolan då de ändrade om på sin skolgård och föräldrar har
bidragit med en hel del material. De har själva också bidragit med pengar från sin verksamhetsbudget till de här verksamhetsdagarna där det skapats och byggts saker till gården. Sara berättar att det också finns massor av saker ute som kan användas. Vid ett tillfälle, högg de ner ett träd som sedan blev en samlingsplats i skogen. ”Det kostade inte så
mycket,” berättar Sara som vidare menar att de gjort mycket på sin gård, utan någon vidare
budget. ”Det har varit allt i från ideellt arbete och från att ta vad man har”, berättar Sara som vidare menar att man får hålla sig framme. Hör man att någon renoverar så kan man alltid fråga om de har något över, berättar Sara vidare. Via ett forum som förskolan har, gör de
34
utskick till föräldrarna, där de har möjlighet att fråga efter saker som föräldrarna kan tänkas skänka bort. ”Man får dra i alla trådar och hålla alla tentakler ute”, menar Sara.
Sara berättar att de har en del ramar att förhålla sig till vad gäller utformningen av gården. Dels är det deras förskolechef och alla de regler och lagar som finns och dels är det hyresvärden, framför Sara. Vidare uttrycker Sara att de också har mycket att säga till om förutom då det handlar om dyra lekmaterial som gungställningar och så. Det tillåter inte budgeten menar Sara och förklarar vidare att det är kommunen som bestämmer kring det. Om det inte skulle finnas några verksamhetspengar kvar och de skulle vilja köpa något, så får de söka pengar från annat håll menar Sara. Antingen får de hjälp eller inte beroende på om det finns pengar eller vad kommunen anser sig prioritera. Alltså vilka förskolor som är i mest behov av ekonomiskt stöd.
Kojan i skogen, fixades exempelvis genom att Sara bidrog med pallar hemifrån. En förälder skänkte en presenning och lekablocken köpte de in för endast en hundralapp. Sara menar att det beror på vad det är och vad vi kan fixa själva som styr mycket. Sara påtalar att de fått mycket gratis från början då de inte startat upp förskolan från grunden. Här fanns
gungställningar till exempel, berättar Sara. Vidare poängterar Sara att det är viktigt att ha med i beräkningen att man får kompromissa och att det ibland kan ta sin tid innan saker och ting blir färdigt. ”I bland går det jättelätt och ibland går det segt men det viktiga är att inte ge
sig”, menar Sara.
Kerstin uttrycker att: ”Gården är ju fantastisk med vår lilla skog och kullen”, så bara det är en stor möjlighet för dem redan. Vidare menar Kerstin att detta är ett långtidsprojek som kommer att sträcka sig över många år framåt. Enligt Kerstin är också förskolechefen
involverad kring utformningen av utomhusmiljön, vilket bara det är en möjlighet i sig. Kerstin berättar vidare att det är förskolechefen först som måste godkänna projektets olika delar innan pedagogerna utformar något, varpå det var förskolechefen som först blev informerad
angående dessa områden som det skulle jobbas med på familjedagen. Dessförinnan! Alltså vid uppstarten, tog förskolechefen med sig planeringen av projektets alla områden till
fastighetsägaren för att också få ett godkännande av honom. Fastighetsägarens svar på detta var enligt Kerstin: ”Bara gör ni detta! Man måste ju förankra det!”. Kerstin berättar att fastighetsägaren är mycket intresserad av det som förskolan håller på med. Alltså ute och odling. Kerstin känner sig nöjd och uttrycker sig så här: ” Jag känner att vi är på G”.
35
Kerstin berättar vidare att de har mycket möjligheter att påverka detta projekt själva genom att de valt att arbeta Reggio-Emilia-inspirerat, vilket innebär att: (förskolan är inspirerad av de filosofiska tankar som de kommunala förskolorna i Italien arbetar utifrån). Utifrån den budget de har, fick de prioritera vad pengarna skulle läggas på och då valde de att satsa på utemiljön ur ett Reggio- Emilia- perspektiv som innebär att mycket av materialet är metamorfosmaterial (skräp och spill material som exempelvis, knappar, kapsyler, tygbitar m.m.) som inte kostar så mycket som annars färdigleksaker hade gjort, vidhåller Kerstin. Kerstin berättar även att de fått den möjligheten att få ideell hjälp från föräldrar vid familjedagar där de tog med sig sina egna verktyg då de skulle skapa något på gården. Föräldrar har också sponsrat med
spillmaterial som exempelvis tyger och en förälder skänkte en lagerhylla.
En ytterligare ramfaktor förskolan har att förhålla sig till är också säkerheten där Sara framhåller vikten av att pedagogerna är där barnen är, då de kan fastna i ett träd och ramla ner. Sara menar då att arbetslaget hela tiden måste cirkulera runt på gården så att det
förhoppningsvis inte händer något allvarligt. Genom detta förhållningsätt, kan då pedagoger stoppa och förebygga en eventuell olycka, enligt Sara. Barnen ville exempelvis ha en koja högt uppe i ett träd med en stege upp men det fick inte barnen, berättar Sara. Vidare fördes en diskussion med barnen varför det inte fick ha en koja så högt upp, varpå de sedan bad barnen att tänka ut ett annat sätt var kojan skulle placeras. Sara påtalar att barnen brukar förstå de olika aspekterna då man ger barnen en förklaring till varför. Detsamma gäller vid inköp av nytt material. Där förhåller de sig också till de regler som finns där.
7.8 Framtidsplaner
Vi arbetar som sagt vidare med vår uteverksamhetsgrupp där vi nu delat upp gården i olika zoner som fyller olika behov, berättar Sara. Barnen har också varit involverade genom att de önskat sig en koja i skogen och det fixade dom. Vi fyller på hela tiden samtidigt som vi har tänkt kring de här zonerna. Nämligen att det ska finnas de här springzonerna och skogen som är orörd. Sedan skiftar det klart och används på olika sätt beroende på årstid och på vilka barn som är där, berättar Sara vidare. Personalen är också en avgörande faktor med tanke på hur vi initierar de olika zonerna. Vi kan exempelvis ta ut något nytt material och ställa på ett ställe så att barnen kommer igång med en helt ny lek, så därför känns det som att vi aldrig blir färdiga.
36
Dessutom tror vi att det är viktigt att inte sluta med det då vi får in nya barn med nya intressen.
Sara berättar att hon önskar att en bana för cyklar hade gjorts någonstans, då hon anser att det här med cyklar är ett dilemma av den anledningen att cykelbanan går runt sandlådan där de små barnen är. Så fort cyklarna åker fram så släpper alla barn sitt fokus på vad de gjort innan bara för att få cykla, påtalar Sara. Dessutom är det trehjulingar, vilket inte fyller någon utmaning för de stora barnen samtidigt som de kör race runt sandlådan där de minsta barnen håller till. Hon önskar att det hade byggts någon bana som gjorde cyklingen intressant och utmanande och menar att de kanske skulle kunna byggt en uppkörningsbana där barnen kunde ta cykelkörkort. Samtidigt påtalar Sara vikten av att diskutera detta med barnen då det är deras gård.
Kerstin menar att förskolegården ska vara föränderlig och utvecklingsbar utefter det barnen är intresserade av. Något Kerstin uttrycker att hon önskar sig är bättre förrådsmöjligheter så att inte allt material behöver vara ute samtidigt. Alltså ett förråd för saker som inte används för tillfälligt. Kerstin menar vidare att utemiljön ska vara föränderlig liksom innemiljön. Hela tiden tillkommer det nya saker, menar Kerstin och framför att det då är bra att ta bort saker som inte används då de inte kan ha allt och hur mycket som helst.
37
8 Analys
Förskolegården uppfyller de kriterier en bra förskolegård ska ha anser jag. Detta styrks också med vad Patrik Grahn lyfter fram. Han menar att lummiga och kuperade förskolegårdar med rum för varierade aktiviteter är de som skapar mest välbefinnande hos barn, Selin (2007). Sara framför också att gården ska erbjuda en möjlighet att bre ut sig och att det finns intressanta saker för barnen att göra. Sara berättar att de exempelvis har kojan, pvc-rören (plaströr som används inom industrin) och sandlådelek, vilket visar på att de har en rad varierande
aktiviteter för barnen.
Dessutom lyfter Sara också fram betydelsen av att ha många olika stationer på gården för att få en variationsrik miljö, vilket visar på att hennes kunskaper är förankrade kring
utomhusmiljöns betydelse för barns lärande och utveckling. Strandberg (2006) menar att det är hur miljön existerar för barnet som är det väsentliga, varpå han förklarar att vi människor utvecklas inom olika områden om världen erbjuder sådana möjligheter. Enligt min
uppfattning erbjuder förskolegården här en variationsrik miljö, varpå barnen exempelvis kan utveckla sin motorik och kreativitet. Skulle denna förskolegård inte erbjudit en variationsrik miljö, utan endast varit en liten och tråkig gård, hade säkerligen förutsättningarna sett annorlunda ut, i den mening att barnen exempelvis inte hade rört sig lika mycket.
Fredrika Mårtensson menar att gården ska erbjuda tillräckligt med yta som inbjuder till fart och fläkt men också ställen där lusten att stanna upp och stanna kvar innfinner sig, Selin (2007). Sara berättar att de har skogen som är jätte poppis bland barnen och för att komma undan och få vara ifred eller bara få sitta med sin kompis och ha det mysigt. Sedan finns det zoner för de vilda lekarna som att cykla i backen, så gården fyller många funktioner menar Sara. Gården erbjuder enligt mig varierande aktiviteter för barnen, tack vare den
variationsrika miljö gården har.
Norèn-Björn (1993) menar att det kan vara betydelsefullt att rita in vilka rum som förskolan har utomhus då pedagoger ska planera för det pedagogiska innehållet i de olika rummen. Strandberg (2006) lyfter också fram att det är viktigt att uppmärksamma förskolors och skolors rum eftersom de påverkar barnens lärande genom att rummen bär på och förmedlar kunskaper, erfarenheter, känslor och förväntningar. Detta gjorde också Kerstin och Sara vid
38
deras planering. De gjorde en ritning över vilka rum de ville ha på gården utifrån pedagoger, barn och föräldrars önskemål, varpå pedagogerna uppfyller det läroplanen Lpfö (1998/10) skriver. Nämligen att det är de behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för, som bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.
Enligt Vygotskij är de allra flesta barn från första början socialt kompetenta och lyfter fram samspelet som en viktig grundpelare för barnets lärande och utveckling Strandberg (2006), vilket Kerstins förhållningssätt till barns lärande och utveckling också visar då hon uttrycker att det är viktigt att involvera barnen i projektet och menar att det är barnens idéer som ska framföras. Båda respondenter berättar att barnen fått komma med förslag och idéer till hur deras gård skulle utformas, varpå barnens önskemål var en koja. Sara framför att barnen också måste få kunna påverka utformningen då det är deras gård. Pramling Samuelsson (2008) menar att det är viktigt att barnen deltar i utformningen av den fysiska miljön. Genom att pedagoger och barn tillsammans arrangerar de olika rummen i förskolan, möjliggör man som pedagog att stimulera barnen till olika aktiviteter för lärande.
Skulle inte barn få vara med och förändra sin miljö, kan främlingskap uppstå då de inte vet varför det förändrats eller hur det gått till enligt Strandberg (2006). Om barnen däremot förväntas deltaga i att utveckla lärandemiljöerna, kommer de också att ha idéer om hur deras utveckling kan gagnas av olika anledningar (Strandberg, 2006).
Enligt Norén-Björn (1993) är det viktigt att skapa olika rum utomhus, vilket Kerstin också uttrycker som viktigt och menar att det ska finnas lugna zoner och utmanande zoner och zoner som stimulerar barnens olika sinnen. Viktigt är också att här är fria ytor och en miljö med naturinslag tillägger Kerstin. Samtidigt poängterar Peter Grahn att allt för stora och många ytor kan skapa stress så därför är det viktigt att se över så att det finns en variation på förskolegården som kan skapa de bästa förutsättningarna för en bra utemiljö, Selin (2007). Patrik Grahn påtalar också att det är viktigt att skapa en inbjudande och välkomnande miljö, likväl på utsidan av förskolebyggnaden som på insidan av den, Vilket Sara också tar upp som viktigt att tänka på. Alltså att använda utomhusmiljön som man använder innemiljön och att just skapa de här rummen och utnyttja allt de har, berättar Sara.
39
Likaså kan något nytt, oväntat material också bli något som väcker gnista och stimulans i leken, enligt Selin (2007). Detta framhåller också Sara som viktigt då hon menar att det pushar barnen vidare i sin utveckling. Vygotskij lyfter således också fram detta som betydelsefullt, varpå han argumenterar för att det är viktigt att läraren erbjuder barnet olika sorters kommunikativa ”stöttor” som hjälper barnet att nå den övre utvecklingsnivån. För lärare handlar det om att erbjuda barn goda kommunikativa miljöer där de utmanas och hjälps åt att ta sig an utmaningar Strandberg (2006). Kojan blev en sådan utmaning, anser jag. Där fick barnen möjlighet att kommunicera hur kojan skulle se ut, var den skulle stå, vem som skulle göra vad osv. Vidare har Kerstin och Sara exempelvis pratat om att skaffa en motorikbana berättar Sara. Anledningen till detta är utifrån barnens intresse av att gå balansgång. Pramling Samuelsson (2008), vidhåller att miljön ska kunna användas och förändras på ett flexibelt sätt beroende på vilka verksamheter som pågår och vad som tillfälligt intresserar barnen, varpå Kerstin och Sara också strävat mot, anser jag.
Kerstin berättar att arbetslaget även delat upp sig inom olika ansvarsområden ute, där pedagogerna valt varsitt ansvarsområde utifrån vad de är intresserade av och bra på, vilket Norèn-Björn (1993) också anser sig vara viktigt. Hon framför nämligen att pedagogens roll kring utformningen av utomhusmiljön också är att se till att arbetslaget har särskilda
ansvarsområden utomhus, då planeringen av utomhusmiljöns alla rum förtydligas för barnen vad som kan göras där. Strandberg (2006) lyfter fram att det kan vara bra att tänka på hur rum möbleras, vilka material barn möter och vilka regler som gäller för umgänget i rummet, då det har betydelse för hur och vad barn lär men också för hur de agerar i rummen.
Då Kerstin och Sara började planera kring förskolegårdens utemiljö tog de hjälp av relevant litteratur samt tidningsartiklar rörande utomhusmiljön. De tittade även på dokumentärfilmer kring hur man kan jobba med utemiljön. Enligt Lenninger & Olsson (2006) måste man ta reda på hur barn använder sig av utemiljön för att man ska kunna utforma den på ett bra sätt. Därför förmedlar Strandberg (2006) om vikten av att inte pedagoger i förväg ska iordningställa miljöer åt barnen. Han menar att detta istället bör göras tillsammans med barnen då de gemensamt kan reflektera, ompröva och utveckla rummets socio-kulturella kontext, vilket också Kerstin och Sara gjort då de frågade barnen vad de önskade ha på sin gård. Sara förtydligar samtidigt att den enda gång barnen inte varit involverade kring utformningen, har varit vid uppstarten av projektet med tanke på att Kerstin och Sara först ville bygga upp en grund och struktur för att ha något att utgå ifrån. Vidare har sedan
40
kollegor, barn och föräldrar fått fylla på med sina tankar och idéer, kring vad de vill tillföra gården.
Enligt Kerstin är också förskolechefen involverad kring utformningen av utomhusmiljön, varpå förskolechefen vidare informerade hyresvärden för att få ett godkännande kring
utformningen av gården. Hyresvärden fick i sin tur se planeringen och höra syftet bakom idén med projektet, varpå pedagogerna fick ett klart godkänt. Enligt Åkerblom Olsson (2003), är det avgörande hur personalens engagemang och samarbete mellan berörda intressegrupper ser ut för att lyckas med en förändring av en förskolegård, vilket respondenterna menar att de har. Kerstin berättar dessutom att
41
9 Diskussion
I min studie har jag fått ta del av hur två entuiastiska pedagoger startat upp ett projekt i avseende att utforma utomhusmiljön på förskolegården. Utifrån mina intervjuer har jag fått ta del av hur de planerat och resonerat kring utformningen av förskolegården samt vilka hinder och möjligheter de fått tänka kring vid utformningen. Jag har ockå fått ta del av vad som inspirerat dem och hur de i sin tur inspirerat andra. Genom litteratur har jag fått ta del av vad som anses vara en bra utomhusmiljö för barn i avseende för barns lek, lärande och utveckling samt vilken roll pedagogen har i detta.
Det som visat sig vara en bra utformad utomhusmiljö är en miljö som erbjuder variation. Alltså lummiga och kuperade förskolegårdar med rum för varierade aktiviteter samtidigt som det finns tillräckligt med yta som inbjuder till fart och fläkt men också ställen som där lusten att stanna upp och stanna kvar infinner sig Selin (2007). Det är något som mina respondenter också tar upp som betydelsefullt. Vid planeringen av utemiljön, läste nämligen Sara och Kerstin en bok som handlade om att man skulle ha olika zoner på en utegård för att tillfredställa barnens olika behov, varpå de också försöker få in sådana här zoner på deras gård.
Trots att forskningen visar på att en bra utformad gård är av betydelse för barns lek, lärande och utveckling, finns det förskolegårdar som tyvärr inte uppfyller de kriterier en bra gård anses ha. Detta redovisas bland annat av (Skolinspektionen 1), i en rapport från 2012 där de granskat 42 förskolor runt om i landet, där resultatet visade att en del förskolor i högre grad behöver fokusera på att skapa miljöer som är öppna, inbjudande och innehållsrika. Tyvärr upplever Sara också detta. Nämligen att utomhusmiljön fått för lite fokus och menar att det fortfarande hänger i att utomhusmiljön bara är något som handlar om att man ska gå ut. Den utemiljö som respondenterna gemensamt önskar är Nämligen att det ska finnas de här springzonerna och skogen som är orörd. De efterfrågar just den utemiljö som Grahn m.fl. (1997); Selin (2007); Norèn-Björn (1993) och Pramling Samuelsson (2008) lyfter fram i sin forskning.
Forskning visar också på hur viktigt det är att titta på vilka platser barn rör sig på i uteleken. Detta för att försöka förstå hur barn tänker och ser sin utemiljö av betydelse för barns lek, lärande och utveckling Selin (2007); Lenninger & Olsson (2006). Detta har också mina respondenter gjort, vilket framkom, då Sara berättade om dilemmat med cyklarna.
Cykelbanan gick runt sandlådan där de små barnen höll till, vilket inte var en bra planlösning men som Sara menade kunde byggas någon annanstans på gården. Likaså har de observerat att skogen varit den del av gården som ansetts mest populär, varpå kojan fick sin plats där. Det som mina respondenter också framför som en viktig och avgörande del kring
utformningen, är att involvera barnen i projektet, vilket också Samuelsson (2008), förespråkar, varpå hon menar att barnen stimuleras till olika aktiviteter för lärande. Mina