Hinder vid planerade aktiviteter

I intervjuer med förskollärare på avdelningarna Vallmon och Linden frågade vi om de upplevde hinder eller svårigheter vid planerade aktiviteter gällande de centrala begreppen för studien - delaktighet, inflytande, gemenskap, samhörighet, utanförskap, barns intresse och nyfikenhet.

5.4.1 Blåsippans förskola

När det gäller delaktighet och inflytande anser Karin att språket är en svårighet:

Det som jag tycker är en svårighet är att man ska försöka tolka vad barnen uttrycker när de inte har språket riktigt. För har man en grupp med barn som man kan prata med, då blir det lättare med delaktighet.

Vygotskij menar att barns språkliga förmåga kommer att påverka hur deras delaktighet i sociala sammanhang visar sig (Forsell 2011). I samband med språket anser Karin också att det kan vara ett hinder när något barn tappar koncentrationen vid gruppaktiviteter: ”När man tappar någon och då ska försöka få tillbaka den i det vi gör, då känner jag att språket är ett hinder”. I likhet med föregående citat påpekar även Fatima att barnens okoncentration kan vara ett hinder i att skapa delaktighet och inflytande, vilket hon anser är ett resultat av att ha blandade åldrar vid gruppaktiviteter. Fatima anser också: ”Det är svårt att på ett bra sätt få dem tillbaka till att lyssna på mig eller sina kompisar”. Enligt Irene är det en svårighet när barnen inte lyssnar eller tar över aktiviteten: ” Ibland kan det vara svårt när man har barn som lätt tar över som kanske bara tycker att det är det barnet som ska göra grejen och inte lyssnar på sina kompisar”. Karin håller med då hon även nämner att det är ett svårt avvägande att ta ställning till vem som ska ha inflytande vid en aktivitet: ”Det kan vara svårt när man har begränsningar i medbestämmande i vad man ska göra när man har många barn”. I Hamerslags (2014) studie beskrivs flera situationer då det uppstår konflikter mellan individens och gruppens intresse. Förskollärarna löser det genom att hitta ett gemensamt intresse efter att ha provat alla barnens idéer.

Precis som i förskollärarnas uttalande om delaktighet och inflytande ses även språket som ett hinder när det gäller gemenskap och samhörighet.

40 Karin uttryckte följande:

Språket kan vara en svårighet ifall något barn inte vill vara med, och man vill ändå försöka få med barnet samtidigt som man vill ha med de andra barnen i aktiviteten, då får man släppa barnet för att visa respekt för att barnet inte vill.

Gemenskap och samhörighet påpekar Jonsdottir (2007), handlar bland annat om att respektera varandra och därför kan Karins agerande ses som en del i att skapa gemenskap i barngruppen. Fatima påpekar personalbrist som en faktor: ”Det svåraste är när man har personalbrist, för då missar man mycket. Då blir det omsorg och byta blöjor istället för fokus på barnens reflektioner och frågor”. Irene anser däremot att det inte finns så mycket hinder gällande gemenskap och samhörighet utan att det är upp till förskollärarna att se till att alla får lov att vara med. Men hon nämner ändå efter en stunds funderande barnens erfarenheter som en svårighet: ”Det kan vara svårt när barnen ibland inte har delat samma upplevelser så att de inte har något gemensamt”.

Karin framhäver barn som inte är intresserade för något som ett hinder:

Det kan vara svårt att möta de barnen som har svårt att stanna kvar i en aktivitet som går från olika saker, det kan vara en svårighet för just det barnet när man märker att det inte är intresserade av något eller inte fastnar för något, det tycker jag är svårt.

Även hur man möter barn som inte vågar kan vara ett hinder enligt Karin och ger därefter ett exempel på en sådan erfarenhet:

Vi hade ett barn som i början inte ville göra nånting men som gärna ville sitta med, men hon var inte aktiv, hon bara satt och tittade. Vi erbjöd henne att vara med på olika sätt men när hon inte ville lät vi henne vara. Då tänkte vi hur ska detta gå men idag pratar hon jättemycket och är jätteintresserad och modig.

Wehner Godee (1993) menar att i väl valda gemensamma aktiviteter där barn leker och har roligt gör att individens jagkänsla stärks som i sin tur gör att gruppkänslan blir bättre. Irene nämner att det är förskollärarnas förhållningssätt som ofta sätter stopp för barnens undersökande:

41

Ibland kan jag känna när förskollärarna är rädda för att barnen ska prova på saker, för att de kan trilla och skada sig och för att det kan vara farligt. Då kan jag känna att det blir ett hinder, när man hindrar barnen från att prova på saker för man själv är rädd.

Det framkommer även i Ribaeus (2014) studie att förskollärares förhållningssätt är det största hindret för barns inflytande.

5.4.2 Björkens förskola

Språket kan vara ett hinder för delaktighet och inflytande anser Eva: ”Ja det kan vara när de små barnen inte kan kommunicera då de inte har språket än”. Vygotskij menar att barns verbala förmåga är avgörande för deras delaktighet vid sociala sammanhang (Vygotskij 1999). Enligt Mia är antalet i barngruppen en starkt bidragande faktor till att barns delaktighet och inflytande blir lidande. Yasmine framhäver även hon att antalet i barngruppen är av betydelse och säger följande: ” Vi delar in barnen i mindre grupper några dagar i veckan, på så vis får de känna sig delaktiga, sedda och hörda”. Key understryker att barngrupper bör vara mindre annars finns det risk att de inte får något inflytande eller delaktighet, då förskolläraren inte har tid att lyssna till alla barn i gruppen. Det kan leda till att barnen blir stöpta i samma form och inte berikas av varandras olikheter (Forsell 2011). Ett annat hinder enligt Mia är: ”För lite tid till att utföra dokumentationsarbete ”. Då Björkens förskola arbetar utifrån Reggio Emilia-filosofin är dokumentationsarbete en av de viktigaste delarna i verksamheten, för det är här barns lärande synliggörs. Grundaren av Reggio Emilia filosofin Loris Malaguzzi hävdar att den pedagogiska dokumentation är till för att synliggöra barns lärande och hur processen ser ut på vägen dit (Forsell 2011).

Även när det gäller gemenskap och samhörighet nämner både Eva och Mia att antalet i barngruppen är av betydelse och kan påverka arbetet med att inkludera alla barn: ”För många barn på för lite förskollärare gör det svårt att se alla barn, man önskar man hade ögon i nacken och åtta armar” säger Eva. Mia tycker liknande: ”Svårast är ju som jag nämnt tidigare att vi är för stor barngrupp och det läggs för lite pengar på förskolornas verksamhet”. Mia poängterar: ”Demokratiska grunder där ALLA olikheter får plats”. Här argumenterar Mia på samma sätt som Key (1995) som anser att det ska vara en skola för alla oavsett klasstillhörighet eller kön och att olikheter berikar barn och bidrar till en ökad kunskap om varandra. Vidare är Mia bekymrad över hur vi ser på mångfald i samhället idag och hur vi arbetar för att förhindra utanförskap. Detta är ett viktigt ämne enligt Mia då det är framtidens medborgare vi arbetar

42

med i förskolan. Gustafsson (2010) menar att det är viktigt att uppmärksamma utanförskap tidigt för att barnens självkänsla inte ska bli lidande i framtiden.

Mia menar att:

Det svåraste är när vi inte tror på barnen, när vi tror att de inte har något att komma med, när vi glömmer att tro på barnens förmågor och när vi går in i stressprofiler och bara gör utan att ha tanken med oss.

Den pedagogiska modell som verksamheten bör arbeta utifrån ska enligt Dewey innehålla olika moment i form av god planering, handledning, reflektion samt bedömning och resultat (Forsell 2011). En oengagerad verksamhet med ostrukturerade aktiviteter ger upphov till utanförskap (Egidius 2009). Mia, Yasmine och Eva menar med sina olika uttalanden att mindre barngrupper, bättre planering och reflektion samt fler förskollärare i förhållande till antal barn är viktiga grunder för att skapa en god verksamhet. Det gör att barn får känna att deras intressen och nyfikenhet tas till vara på och skapar meningsfulla aktiviteter.

43