Av enkätresultatet framgår att tidsbrist och pedagogernas kunskapsbrist är de största hindrande faktorerna kring undervisning med de kompensatoriska hjälpmedlen. I dagens stressade och pressade samhälle där ekonomin styr skolan, med bland annat besparingar i form av indragningar av tjänster påverkas såväl elever som pedagoger negativt. Dessutom ska alla lärandemål uppfyllas. Med dessa faktorer i åtanke blir vi inte förvånade att pedagogerna känner att tiden inte räcker till. Detta får vi bekräftat i Damsbys (2008) undersökning där det framkom att de hindrande faktorer som pedagogerna stöter på grundar sig i tidsbrist, bristande resurser och ekonomiska tillgångar. Vad kan pedagogerna göra för att tiden ska räcka till för användning av kompensatoriska hjälpmedel? Vi inser att förändring av resursfördelning inte sker på en dag, men hur kan skolledningen på bästa sätt tänka om och dra nytta av alla pedagoger och dess kompetens? Här knyter vi an till tidigare diskussioner där det framkommer att specialpedagogens viktiga roll är att förmedla och introducera övriga pedagoger i användandet av de kompensatoriska hjälpmedlen. Vi kan se att en av våra roller som kommande specialpedagoger är att arbeta för att vi inte ska behövas i enskild
undervisning. Med detta menar vi att vår uppgift istället kan vara att agera länk mellan ledning och pedagoger, för att vägleda och tillhandahålla användningen av de
att lägga pengar på den rätta kompensationen, så att pedagogerna i sin tur ska kunna inkludera alla elever i klassen. Det framkom genom Damsbys (2008) undersökning att samtliga
intervjuade specialpedagoger ansåg att rektorn har det yttersta ansvaret för att arbetet med de kompensatoriska hjälpmedlen ska fungera. Närmast rektorn i ansvarsfördelning av
hjälpmedlen är specialpedagogen.
Teknikens bristande tillgång och funktionsduglighet är andra faktorer som påverkar
användningen av hjälpmedlen. Vår studie visar att 58 % av pedagogerna ansåg att ”teknikens strul” hämmade användningen. Av egna kommentarer i enkäten framgår det att den centrala IT-servern i kommunen är en bidragande orsak till användandet av kompensatoriska
hjälpmedel (datorer). När det ”strular” i kommunens server påverkar detta samtliga skolor och IT-personal måste kopplas in. En kommentar från en pedagog lyder: ”Tyvärr stöter jag ofta på problem när jag loggar in i kommunens server.” Detta anser vi vara beklagligt att läsa. En central plattform bör inte få hämma användandet av de kompensatoriska datorprogrammen. En annan pedagog påpekar att: ”Det är inte alla datorer som har programmen installerade och det finns olika licenser i avtalen av användandet. Vissa program ha enanvändarlicens medan andra har skollicens, då har alla tillgång till programmen”. I Damsbys (2008) undersökning framgår att tillgängligheten minskar, bland annat när installationen av de kompensatoriska hjälpmedlen inte fungerar som den ska.
Ur vår studie framgår att pedagogerna inte anser att elevens motivation och förutsättningar till användandet av kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen är någon stor hindrande faktor. Således är det inte elevernas inställning som hämmar nyttjandet av hjälpmedlen i
undervisningen.
5.4 Metoddiskussion
Syftet med undersökningen var att ta reda på vilka kunskaper pedagogerna ansåg sig ha om de kompensatoriska hjälpmedlen på samtliga kommunala skolor i kommunen. Vi ville få en uppfattning om i vilken utsträckning pedagogerna använde sig av hjälpmedlen för elever med läs- och skrivsvårigheter i de tidiga skolåren 1-4. Då vi ville nå ut till ett stort antal
Idag kan vi se att enkätfrågorna kunnat formuleras på ett annorlunda sätt då några frågor påminde mycket om varandra och gav liknande resultat. Frågorna skulle ha preciserats och brutits ner för att få tydligare svar av respondenterna. För att höja reliabiliteten och för att undvika eventuella missförstånd hade det varit en fördel om några pedagoger provat enkäten i förväg.
Vi hade ett strukturerat frågeformulär vilket enligt Stukát (2005) innebär att man har frågor med fasta svarsalternativ. Viktig är dock att man har god kännedom om det man vill fråga om. Svarsalternativen hade kunnat se ut på ett annorlunda sätt då vi ser att instämmer delvis inte kan vara svår att tolka. När vi valde ut våra kompensatoriska hjälpmedel som vi använder i enkäten tog vi hjälp av en specialpedagog i kommunen och läste in oss på dessa. För att säkra validiteten hade respondenten möjlighet att fylla i egna kommentarer efter varje fråga. Då vi ville att respondenten skulle ta ställning valde vi att inte använda oss av svarsalternativet ”vet ej”. Variabeln: Jag anser att de främsta hindren jag stöter på vid användandet av
kompensatoriska hjälpmedel är, visade på låg svarsfrekvens då ca 17 % av pedagogerna valt
att inte svara på denna fråga. Några respondenter valde att svara blankt och noterade, vet ej, bredvid. Detta kan ha påverkat validiteten så till vida att vi inte visste hur detta skulle tolkas. Vi valde dock att tolka dessa som blanka svar, vilka även redovisas i resultatet.
5.5 Avslutande synpunkter
Att använda sig av kompensatoriska hjälpmedel i undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter såväl som för alla elever har visat sig vara konstruktivt i undervisningen. I början av vår studie var vi enkelspåriga i vårt ”tänkande” då vi endast hade elever med läs- och skrivsvårigheter i fokus gällande de kompensatoriska hjälpmedlen. Nu kan vi se stora fördelar av att implementera hjälpmedlen för alla elever. Dock kan vi se att pedagogernas tidsbrist och kunskapsbrist är två hindrande faktorer som begränsar användandet av de kompensatoriska hjälpmedlen i klassrummet. Tiden brottas alla pedagoger med i samtliga skolämnen, det gäller dock att finna en naturlig väg i arbetet med hjälpmedlen. Det är dags att se hjälpmedlen som en resurssparande tillgång och inte som ett hinder.
Redan i de tidiga skolåren bör pedagogerna använda sig av datorer i undervisningen, vilket kan underlätta elevens läsinlärning. Dessutom blir det ett naturligt verktyg i den dagliga
undervisningen. Elever som upptäcks ha läs- och skrivsvårigheter i tidig ålder behöver på detta sätt inte exkluderas från klassen. De får en känsla av sammanhang och meningsfullhet när de arbetar med samma tekniker som övriga elever och får vara kvar i klassen. Om eleven slipper lämna klassen kan motivationen och prestationen öka då de känner tillhörighet och gemenskap med övriga individer.
Det finns dock tillfällen då de kompensatoriska hjälpmedlen inte har varit den optimala lösningen. I Föhrer och Magnussons (2003) studie ingick tre elever med läs- och
skrivsvårigheter som fick tillgång till kompensatoriska hjälpmedel på högstadiet. Av resultatet framgår att eleverna inte använde de kompensatoriska hjälpmedlen annat än till spel.
Författarna tolkar orsaken till detta ligga i att hjälpen sattes in för sent. Eleverna hade hamnat i en ond cirkel med passivitet samt ointresse av skolan. Författarna belyser vikten av att sätta in kompensatoriska hjälpmedel i tid till elever med läs– och skrivsvårigheter så att de inte blir passiva eller ointresserade. Föhrer och Magnusson (2003) betonar att det är individuellt vilket hjälpmedel som passar den enskilda eleven. Ett hjälpmedel som lämpar sig ypperligt för en elev saknar funktion eller värde för en annan. Vi är alla olika, det gäller att anpassa
undervisningen såväl som hjälpmedlen för individen.
I vår studie framkom att pedagogerna ansåg sig ha höga kunskaper om de kompensatoriska hjälpmedlen, samt att pedagogerna ansåg att hjälpmedlen underlättar för elever med läs- och skrivsvårigheter. Därför bör det inte föreligga några svårigheter att använda hjälpmedlen i de tidiga skolåren dagligen. Användandet av kompensatoriska hjälpmedel var hög bland
specialpedagoger, måttlig bland lärare och låg bland fritidspedagoger. Kunskap och användning hänger ihop med fortbildning, omfattning och tillgång hänger ihop med användandet av de kompensatoriska hjälpmedlen.
Specialpedagogen har ett stort ansvar att tillsammans med rektorn implementera
kompensatoriska hjälpmedel i skolan. Rektorn har det yttersta ansvaret gällande ekonomi och organisation. Specialpedagogens ansvar kan ligga i utbildning av pedagoger samt att
uppmuntra till användning av hjälpmedlen i verksamheten. Vår förhoppning är att i framtiden använder alla elever och pedagoger datorn i den dagliga inlärningen och undervisningen.
5.6 Fortsatt forskning
Skolledning och ekonomi styr verksamheterna ute på skolorna. Det är rektorn som har det yttersta ansvaret för att verksamheten ska fungera. Vår enkät behandlade olika hindrande faktorer där skolledningen och ekonomin var två faktorer. Då vi inte diskuterat detta nämnvärt i vårt arbete ser vi dessa områden som förslag till fortsatt forskning. Intressant hade varit att via intervjuer ta del av rektorernas tankar kring planering och implementering av de
kompensatoriska hjälpmedlen. Hur fördelas pengarna på kompensation för elever med läs- och skrivsvårigheter? Har rektorerna kunskaper kring de kompensatoriska hjälpmedlen och är de medvetna om vad hjälpmedlen faktiskt kan generera?
Slutligen citerar vi Jacobsons (2001) ord:
”Kompensation ger motivation för prestation”
6 Referenser
Alhberg, Ann (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.
Andersson, Birgitta & Thorsson, Lena (2007). Därför inkludering. Specialpedagogiska institutet, www.sit.se.
Björk, Maj & Liberg, Caroline (1996). Vägar in i skriftspråket. Stockholm: Natur och Kultur.
Bråten, Ivar (2008). Läsförståelse – inledning och översikt. I: Ivar Bråten (red). Läsförståelse
i teori och praktik. Sid. 11-21. Lund: Studentlitteratur.
Carlström, Margareta (2007). Pedagogisk utredning vid läs- och skrivsvårigheter. I: Britta Ericson (red). Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Sid. 91-149. Lund: Studentlitteratur.
Damsby, Gunvor (2008). Implementering av kompensatoriska datorprogram i undervisningen
– belyst ur specialpedagogers perspektiv. Habilitering & Hjälpmedel, FoU-enheten.
Druid Glentow, Birgit (2006). Förebygg och åtgärda läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: Natur och Kultur.
Ejlertsson, Göran (2005). Enkätboken i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Ericson, Britta (2007). Läs- och skrivsvårigheter i ett historiskt perspektiv. I: Britta Ericson (red). Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Sid. 23-54. Lund: Studentlitteratur.
Frost, Jörgen (2009). Läsundervisning och läsutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Föhrer, Ulla & Magnusson, Eva (2003). Läsa och skriva fast man inte kan. Lund: Studentlitteratur.
Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och
kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Häggström, Ingrid (2003). Elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi I: Louise Bjar & Caroline Liberg (red). Barn utvecklar sitt språk. Sid. 237-252. Lund: Studentlitteratur.
Høien, Torleiv & Lundberg, Ingvar (1999). Dyslexi – från teori till praktik. Stockholm: Natur och Kultur.
Ingvar, Martin (2008). En liten bok om dyslexi. Stockholm: Natur och Kultur.
Jacobson, Christer (1998). Reading development and reading disability. Analyses of eye-
movements and word recognition. Institutionen för pedagogik, Lunds Universitet.
Jacobson, Christer (2001). Kompensatoriska åtgärder vid läs- och skrivsvårigheter. Dyslexi –
aktuellt om läs- och skrivsvårigheter, 2001 (nr 1).
Johnsen, Birgitta (2007). Språkutredning vid läs- och skrivsvårigheter. I: Britta Ericson (red).
Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Sid. 207-258. Lund: Studentlitteratur.
Kere, Juha & Finer, David (2008). Dyslexi – definition och historia. I: Juha Kere & David Finer (red). Dyslexi. Sid. 25-39. Stockholm: Karolinska Institutet.
Kere, Juha & Finer, David (2008). Slutord. I: Juha Kere & David Finer (red). Dyslexi. Sid. 145-149. Stockholm: Karolinska Institutet.
Liberg, Caroline (2003). Möten i skriftspråket. I: Louise Bjar & Caroline Liberg (red). Barn
utvecklar sitt språk. Sid 215-231. Lund: Studentlitteratur.
Lundberg, Ingvar & Herrlin, Katarina (2003). God läsutveckling, Kartläggning och övningar. Stockholm: Natur och Kultur.
Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen, vägen till läsning – Språklekar i förskoleklass. Stockholm: Natur och Kultur.
Lundgren, Torbjörn & Ohlis, Karin (2003). Vad alla bör veta om läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: Förbundet FMLS.
Mossige, Margunn, Røskeland, Marianne & Skaathun, Astrid (2008). Flera vägar mot mål. Stockholm: Liber.
Myrberg, Mats & Lange, Anna-Lena (2006). Identifiering, diagnostik samt
specialpedagogiska insatser för elever med läs- och skrivsvårigheter: Konsensusprojektet.
Stockholm: Lärarhögskola, Institutionen för individ, omvärld och lärande.
Ors, Marianne (2009). Barnneurologens perspektiv på läsning och skrivning. I Louise Bjar & Astrid Frylmark (red). Barn läser och skriver. Sid. 105-123. Lund: Studentlitteratur.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Rygvold, Anne-Lise (2001). Språk och talstörning. I: Sverre Asmervik & Terje Ogden & Anne-Lise Rygvold (red). Barn med behov av särkilt stöd. Sid. 186-222. Lund:
Studentlitteratur.
Stanovich, Keith. E. (1986). Mathew Effects in Reading: Some Consequences of Individual Differences in the Acquisition of Literacy. Reading Research quarterly, vol. 21, No 4, pp 360-407.
Steiner, Ulla-Stina (2009). Mitt barn kan inte läsa. Föreläsning av SKED. Dyslexiveckan, Malmö Stadsbibliotek, 2009-10-07.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Svedberg, Lars (2003). Gruppsykologi – Om grupper, organisationer och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.
Svenska Akademiens ordlista (1986). Svenska Akademiens ordlista över svenska språket Stockholm: Nordstedts Förlag.
Svenska Dyslexiföreningen (2007). Vanliga frågor och svar om läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi. Bodil Andersson. www.dyslexiforeningen.se.
Svenska Unescorådet (2006). Salamancadeklarationen. www.unesco-sweden.org
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Liber.
Sämfors, Helén (2009). Kompensation och strukturerat datorarbete. I Louise Bjar & Astrid Frylmark (red). Barn läser och skriver. Sid. 253-268. Lund: Studentlitteratur.
Taube, Karin (2009). Läs- och skrivförmåga, självbild och motivation. I: Bjar & Astrid Frylmark (red). Barn läser och skriver. Sid. 65-81. Lund: Studentlitteratur.
Thurén, Torsten (1991). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.
Trageton, Arne (2005). Att skriva sig till läsning. Stockholm: Liber.
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet. Lpo 94 (2000). Stockholm: Fritez.
www.kompa.se hämtat 2009-12-15 från http://www.kompa.se/
Bilaga 1 Missivbrev
Till pedagoger som arbetar med elever i årskurs 1-4
Hej!
Vi är två blivande specialpedagoger som läser på Malmö Högskola. Nu i slutfasen av vår utbildning ska vi skriva en magisteruppsats. Syftet med undersökningen är att fördjupa våra kunskaper om läs- och skrivsvårigheter samt ta reda på vilka kompensatoriska hjälpmedel och metoder som finns att tillgå i kommunen. Tanken är även att undersöka i vilken omfattning man använder sig av kompensatoriska hjälpmedel.
För att undersökningen ska bli så representativ som möjligt behöver vi hjälp av samtliga specialpedagoger/speciallärare, lärare och fritidspedagoger som är knutna till elever i årskurs 1-4. Det är naturligtvis frivilligt att medverka, men vi skulle uppskatta om ni vill delta i studien, vilket medför att tillförlitligheten blir högre. Samtliga enkäter behandlas
konfidentiellt då de ifylls anonymt. Svaren kommer därefter att sammanställas och redovisas i vårt arbete för att bidra till fortsatt utveckling och förståelse inom detta mycket viktiga
område. Under vecka 47 planerar vi lämna ut enkäterna, insamling sker nästkommande vecka. Om Ni mot förmodan inte vill delta i vår undersökning är vi tacksamma om Ni meddelar oss så snart som möjligt.
Är det något Ni undrar över ta gärna kontakt med oss.
Med vänlig hälsning
Karin Nyqvist Pia Stenberg