KERSTIN MARTINSDOTTER, F.D. ARKIVPEDAGOG PÅ MALMÖ STADSARKIV
M
almö stadsarkiv och Roger Johansson har alltid haft ett gott samar- bete. Han har återkommande tagit med studenter från olika kurser till arkivet och vi har tillsammans hållit i och utvecklat kvällskurser kring arkivstudier. Roger har varit en idérik och mycket uppskattad samarbets- partner. När Stadsarkivet har behövt en föredragshållare har han alltid ställt upp. Roger och jag har även åkt över till Storbritannien för intervjuer och ar- kivsökningar i ett gemensamt spännande forskningsprojekt.Själv började jag arbeta som arkivarie på Stadsarkivet sent på hösten 1996 – senare ändrades tjänsten till arkivpedagog – och jag kan se i mina sparade pla- neringskalendrar att redan i januari 1997 står ett möte inskrivet med Lars Berg- gren och Mats Greiff från Lärarutbildningen vid Lunds universitet.
Blivande lärare får arkivundervisning
På Stadsarkivet var jag ansvarig för de kommunala skolornas arkiv och fick därför även ansvaret för besök från skolorna. De kursansvariga från Lärarut- bildningen hade redan innan jag fick min tjänst använt sig av Stadsarkivet i undervisningen. Till en början höll såväl Lars, som Mats och Roger själva i sina besök på arkivet, de bara lånade hörsalen och fick några arkivalier fram- plockade. Så småningom tog vi på Stadsarkivet över själva visningarna. Det var förutom jag även Jan Östergren, Stefan Lindbladh, Ingrid Andersson och Peter Billing som tog emot besöken de första åren.
Tillsammans med Lärarutbildningen bestämde vi vilka arkivalier som skulle visas för studenterna. Syftet var alltid att väcka nyfikenhet för arkivstudier. Det gällde därför att hitta arkivhandlingar som visade på någonting intressant och som vi kunde berätta en historia kring. Några av favoriterna var de i arkiv- världen klassiska porträtten över frigivna fångar. Fångarna fotograferades när de släpptes från fängelserna och på dokumentet står angivet vilket brott de var dömda för, vilket straffet blev och hur länge de suttit i fängelse. Det var lätt
att konstatera att en dom på livstids fängelse – då som nu – inte behövde be- tyda att man satt i fängelse hela livet. Andra favoriter var anmälningar om ar- betsolyckor från fabriker, polisens förhör med flyktingar under och efter andra världskriget samt fotografierna som togs på ungsocialister av Malmöpolisen efter Amaltheadådet 1908. De senare var inte anklagade för något brott, bara misstänkta i polisens ögon och de poserade lagom nonchalant, i vissa fall sit- tande med händerna i fickorna. Anton Nilsons lönelista som polisen hittade i flyktroddbåten efter Amaltheadådet har alltid varit en av Rogers arkivögonste- nar. Till och med upptryckt till vykort vid något tillfälle. Men mer om Amalt- hea studier längre fram.
Malmö stadsarkivs samarbete med Lärarutbildningen – nu på Malmö hög- skola – blev mer formaliserat längre fram i den kurs som Johan Lundin och Per Eliasson arbetade fram. Då höll jag från Stadsarkivet tillsammans med Karin Sjöberg från Skånes Arkivförbund i en stor del av ett kursmoment på 5 poäng. Det var de goda erfarenheterna från visningarna tillsammans med Roger, Lars och Mats som banade väg för det.
Läromedel som lever
Det utvecklade samarbetet med lärarutbildningen kunde jag senare utvärdera i en uppsats skriven på kursen Levande läromedel – kulturarvspedagogik. Kursen på 20 poäng skapades i ett samarbete mellan Lärarutbildningen vid Malmö hög- skola, Statens Kulturråd och museer och arkiv i Skåne för att fördjupa arkiv- och museipedagogernas didaktiska kompetens. Roger Johansson och Lars Berggren arbetade fram en fortbildningskurs över tre år som startade hösten 2002.
Museipedagogerna Ulf Bergendorff och Samuel Thelin från Malmö Museer och jag utvärderade i den kursen olika pedagogiska projekt vi gjort under året för att se hur väl de fallit ut och ifall vi kunde hitta möjligheter till fördjupade samarbeten.
Ett antal enkäter och uppsatser från lärarutbildningen analyserades i utvär- deringen. Den visade att de blivande lärarna uppskattade att få tips om hur man rent konkret kan använda sig av arkiven i undervisningen. De svarande tryckte på att de kommande eleverna nog skulle uppskatta att arkivmaterialet är indi- vidbaserat vilket gör det lättare att ta till sig informationen. Alla studenter hade inte en positiv bild av arkiv innan besöket. En student berättade att uppfatt- ningen om arkiv och dess innehåll hade förändrats genom utbildningen. ”Jag
stötte på både damm och kufar, men mycket annat också.”1
1. Bergendorff, Ulf, Martinsdotter, Kerstin och Thelin, Samuel: ”Både damm och kufar – en utvärdering av musei- och arkivpedagogikprojekt” i Roger Johansson och Lars Berggren (red.) Levande läromedel, Malmö, 2006.
En rapport från kursen sammanställdes och publicerades tillsammans med de olika uppsatserna som kursdeltagarna hade producerat.
Malme – stad i världen
Stadens historia var en kvällskurs om 10 poäng på Malmö högskola som jag och min man Arne gick redan den allra första gången den gavs hösten 1999 eftersom vi då ganska nyligen flyttat till Malmö och ville lära oss mer om vår nya hemstad.
De tre välrenommerade Malmöhistorikerna Roger Johansson, Lars Berggren och Mats Greiff höll i kursen från början och de delade generöst med sig av sina uppväxtberättelser från Malmö. Något de senare kunde sätta in i ett större perspektiv, och på köpet fick vi lära oss om städers framväxt med Malmö som exempel. När Arne och jag på fortsättningskursen om Malmö historia skrev en uppsats om fabrikerna i Malmö innerstad 1897 uppmuntrade Roger oss att för- söka få delar av den publicerad i Sydsvenskan, vilket vi också fick.2
Det blev sedan självklart att de kommande kurserna i ämnet gjorde ett stu- diebesök på Malmö stadsarkiv. Roger har alltid varit förtjust i arkivhandlingar och har gärna velat förmedla detta till alla sina studenter på olika kurser.
Släktforskning en folkrörelse
Detta intresse för arkivhandlingar märktes med all tydlighet i den kvällskurs på halvfart som Roger tog fram i nära samarbete med Stadsarkivet. Att intres- set för släktforskning är stort – det kallas till och med för en folkrörelse i vissa fall – visste Roger, och han trodde att det skulle finnas ett intresse för att lära sig förstå det samhälle som släktingarna levde i genom att sätta in de enskilda personernas öden i ett större sammanhang.
Kursen kallades rätt och slätt Släktforskning, var på 20 poäng och gavs första gången 2000/2001. Vi hade flera gästföreläsare som föreläste om domstolsarkiv, soldatforskning, skrivstilar, sociala arkiv med mera. Efter hand lärde vi oss att det behövdes mycket praktik och alla träffar förlades därför till Stadsarkivets lokaler på onsdagskvällarna när det var stängt och tomt i forskarsalen. Det betydde att studenterna först fick en lektion i teori för att sedan praktiskt kunna öva sin släkt- forskning på de mikroficher och databaser som fanns tillgängliga på Stadsarkivet. Till varje teorilektion som Roger höll i hade vi tagit fram handlingar från Stadsarkivet som illustrerade vad man kunde hitta i arkiven rörande ämnen som ”Barn”, där vi läste i Barnavårdsnämndens protokoll och kunde se att orsa- kerna till att barn blev omhändertagna kunde vara skolkning och snatteri men 2. Martinsdotter, Kerstin och Järtelius, Arne, Vart tog Malmö vägen? – en studie av fabriker i Malmö in-
naturligtvis inte att de blev slagna av föräldrarna eftersom det var tillåtet långt in på 1900-talet.
När vi läste om ”Bostäder och nöjen” tog vi fram protokoll från Hälsovårds- nämnden och kunde finna att nämnden nekade inflyttning i nybyggda hus om inte färg och kalk hade torkat. Detta var ett förbud som inte alltid hindrade husägare från att hyra ut de osunda lägenheterna. I Drätselkammarens hand- lingar kunde vi finna vilka nöjen i Malmö som var belagda med nöjesskatt, där fanns också uppgifter om hur många besökare biografer, teatrar och idrottseve- nemang hade haft. Alla typer av uppgifter om svenska skatter är en god källa till information för den historiskt intresserade.
Kriminalpolisens förhör med så kallade lösdrivare och deras liggare över så kallade lösaktiga kvinnor – det vill säga prostituerade kvinnor – gav en inblick i livet för, som det nu heter, ”marginaliserade grupper”. Lektionen om ”Sjuk- domar” fick illustreras av församlingarnas död- och begravningsböcker samt stadsläkarens årsredovisningar med statistik över dödsorsaker och sjukdomsut- brott. Ett välkänt sjukdomsutbrott i Malmö är 1882 års rödsotsepidemi – dysen- teri – där stadsläkaren har gjort en kartering av sjukdomsfallen och funnit de flesta lokaliserade till stadsdelen Lugnet.
Handlingar kring ”Ogifta mödrar” kunde vi finna i församlingarnas födelse- och dopböcker där prästerna alltid angav om barnen var så kallade oäkta eller det som senare kallades utom äktenskapet födda. Även i Fattigvårdsstyrelsens handlingar kunde det finnas uppgifter om en del av de ogifta mödrarna som tvingades söka penningstöd. Alla handlingar som ingick i folkbokföringen ger viktig information eftersom de allra flesta som bodde i Sverige finns med.
När det gällde ämnet ”Migration” tittade vi i församlingarnas flyttlängder och såg hur stora skaror reste till Amerika och efter andra världskriget kunde vi visa fram polisens förhör med flyktingar som kom till Sverige efter krigets slut.
Kurserna avslutades med att studenterna skulle skriva uppsats utifrån sin egen släktforskning eller om något de hittat på Stadsarkivet. Det svåra med att skriva om sin egen släktforskning är att göra det intressant även för en läsare som inte tillhör släkten. Genom att bara välja ut ett avsnitt av sin forskning och sätta in det i ett sammanhang genom teori så lyckades de flesta, en del mycket bra till och med. Irene Andersson tog senare över kursen som gavs under fem–sex år.
Bara ben
När Stadsarkivet skulle fira sitt 100-årsjubileum 2003 med att ge ut boken Med
Malmö i Minnet – Malmö stadsarkiv 100 år3 ville vi skapa något som visade
vilken användning man kunde ha av arkiven. Vilken forskning hade bedrivits just på arkivhandlingar från Malmö stadsarkiv? Roger var en av dem som själv- klart ställde upp. Hans bidrag handlade om hans favoritfilm OBS! ENDAST FÖR DAMER – EN FILM OM BEN. I artikeln ”Företagsarkivet och filmen – Bara ben och fantastiska maskiner” analyserade han användningen av film i historisk forskning. I arkiven kan finnas en hel del film och detta är en av de reklam- och journalfilmer som finns bevarade på Malmö stadsarkiv. Filmen gjordes 1932 av AB Malmö Strumpfabrik och handlar om tillverkningen av sil- kesstrumpor. Förutom en mannekänguppvisning visas i filmen också mycket detaljerat hur strumporna tillverkades på fabriken i Malmö. Vi får se de stora maskinerna där strumporna stickades, hur de syddes ihop av kvinnliga arbetare, färgades av manliga arbetare – färgningen var speciellt svår enligt filmen (!) – formades och förpackades.
Det var Roger som introducerade EN FILM OM BEN för mig. Den ville han alltid ha med på alla visningar för sina studenter och vi kämpade tillsammans med videoutrustningen på Stadsarkivet. Det var inte alltid så lätt att få alla slad- dar och maskiner att fungera ens i den fördigitala världen.
Amalthea och en bortglömd strejkbrytare
En av de mer dramatiska berättelserna ur Stadsarkivets källor handlar om bombdådet mot strejkbrytarbåten Amalthea i Malmö 1908. Bevismaterialet i form av Anton Nilsons lönelista fanns alltid med på Rogers och mina visningar. Det var en historia som gjorde sig väl att berätta: Hur hamnarbetarna strejkade, hur arbetsgivarna tog in strejkbrytare från England, hur ungsocialisten Anton Nilson med kamrater bestämde sig för att skrämma dem, hur de provade att tillverka bomber, hur Anton rodde ut till båten Amalthea och placerade bom- ben där, att bomben dödade en engelsman och skadade flera, hur Anton Nilson tappade sin lönelista – och titta här är den! – att han dömdes till döden men benådades, blev flygare och flög stridsplan i Ryssland.
Men hur var det nu med den dödade strejkbrytaren som många gånger inte ens får stå med rätt namn i alla handlingar kring dramat? Roger och jag be- stämde oss tillsammans för att försöka ta reda på mer om honom, om en viss Wallace Deighton Close. Och vilken spännande forskning det blev! Vi sökte i alla källor vi kunde hitta på nätet, vi ringade in honom mer och mer, vi skrev till tidningar och myndigheter i hans hemstad Hull, vi skrev till alla som hette Clo- se i Hull, vi ringde runt till dem vi skrivit till och tack vare bidrag från Malmö Kulturhistoriska förening kunde vi också två gånger, 2009 och 2010, åka över till Storbritannien och söka vidare i de brittiska arkiven samt hälsa på släktingar till den dödade strejkbrytaren.
De släktingar vi fann var alla barnbarn till Wallaces syskon eller hans änka och bodde i Hull, Winchester och Manchester. Tyvärr hade ingen av dem hört talas om dramat i Sverige som kostade deras släkting livet. Trots att de hade haft nära relationer med sin farfar, morfar respektive mormor hade ingen berät- tat något. Vi kom fram till att det troligen var en tystnad baserad på skam på grund av strejkbryteriet, men också att man överhuvudtaget höll barnen utan- för. Även om vi inte hittade något fotografi av Wallace Deighton Close så fick vi se fotografier på hans bröder, hans mor och hans änka.4
Det var trevliga resor vi gjorde – Roger var inte minst imponerad av min förmåga att hitta mysiga hotell, bland annat ett ovanpå en pub i Hull – och det roliga var att göra det tillsammans. Precis som Knyttet säger så vill man visa det man funnit för någon, och helst någon som är lika intresserad som man själv är. Med Rogers kunskaper i historisk metod och teori och mina färdigheter i att söka arkivhandlingar kom vi ganska långt.
… och tänk så mycket vi efter de resorna kunde berätta nästa gång vi visade Anton Nilsons lönekvitto för studenter!
4. Johansson, Roger och Martinsdotter, Kerstin: ”Amalthea 1908 och den brittiske strejkbrytaren som glömdes bort.” i Elbogen – Malmö kulturhistoriska årsskrift 2010. Malmö, 2011.
69