Under intervjuerna återkom alla tre ofta till att kompisar utgjorde den viktigaste källan och hjälpen till trygghet. De tyckte alla att de hade känt sig lite nervösa de första dagarna när de var nya i skolan och att märka att andra elever såg dem och frågade om de ville vara med hade stor betydelse för att de skulle finna sig till rätta. En elev mindes tydligt det första en annan elev sade för att inbjuda till gemenskap. Det var vid ett spel där man skulle lukta på olika saker och den andre eleven hade frågat om han/hon ville lukta. Sedan hade de fortsatt att prata och lärt känna varandra genom att spela spelet med varandra. En annan elev berättar att det hjälpte honom/henne att känna sig tryggare i det sociala samspelet efter att ha blivit tillfrågad av några av de äldre eleverna att leka på rasten. Samma elev påminde sig om grupparbeten då de blivit placerade i olika grupper. Detta hade gjort att eleven fått nya bekantskaper av båda könen och blivit mer inkluderad i gruppen. Efter detta upplevdes den sociala tryggheten mycket bättre. Eleven liknade det hela vid att vara hos en kompis första gången. Då känns det otryggt för att man inte känner de övriga familjemedlemmarna och att det är en ny miljö att vara i. Då hjälper det mycket att ha någon som man känner som man kan leka med och känna trygghet i. Den tredje eleven berättade att det hade känts läskigt de första dagarna i skolan, men när någon hade frågat om han/hon ville leka hade det känts mycket bättre och tryggare. Det som var jobbigt i början, var att inte veta vem man skulle vara med tyckte denne elev. När det hade gått en liten tid och eleven lärt känna fler kompisar var det också lättare att prata mer med dem. Eleven berättade att när man känner de andra bara lite kan man inte prata länge med dem, men när man känner dem lite mer kan man prata längre. Detaljer som kunde hjälpa vissa elever att hitta trygghet i den yttre miljön var att känna igen vissa saker, till exempel att det fanns material eller aktiviteter som man kände igen sedan förut. En elev nämnde att det var tryggt i starten av terminen när de hade gjort en klappramsa på musiken som han/hon kunde sedan förut.
Diskussion
Här följer en beskrivning av vilka val som gjorts under studien ifråga om metod och därefter diskuteras resultatet.
Metoddiskussion
I den här studien har jag följt Kvales (1994) råd om hur en intervjustudie läggs upp. Han rekommenderar att man strukturerar arbetet i sju stadier enligt följande ordning: 1.
Tematisering. 2. Planering. 3. Intervju. 4. Utskrift. 5. Analys. 6. Verifiering. 7. Rapportering. Under denna del presenteras och diskuteras vilka val som har gjorts under varje stadie av studien.
Tematisering
Enligt Kvale (1997) och Starrin och Svensson (1994) är det viktigt att först och främst ringa in vad man verkligen undrar över och vill veta genom studien. Detta börjar ofta med en hypotes som man vill pröva, men som behöver formuleras, specificeras och göras tydlig för forskaren själv. Målet med studien sätter hela prägeln på arbetet och är avgörande för hur information samlas in och hur den analyseras. Vad forskaren vill veta är alltså en av nyckelfrågorna och styr hela forskningsprocessen och detta kräver därför mycket eftertanke och bearbetning (Kvale, 1997). Min hypotes var att nya elever ofta känner sig otrygga och längtar efter att hitta trygghet på den nya platsen. Dessutom antog jag att tryggheten medför bättre studiero och bättre möjligheter till lärande.
Varför är nästa nyckelfråga under tematiseringen. Denna fråga behövs enligt Kvale (1997) för
att klargöra syftet så att forskaren blir väl medveten över det exakta målet med studien och varför detta mål är av intresse. Frågan om varför ledde mig till att formulera det sammanfattande syfte som ligger till grund för hela studiens upplägg och utformning och som först och främst handlar om en ökad insikt och förståelse för en människas upplevelse. Under den inledande processen då syftet konkretiserades och verbaliserades testade jag också min hypotes i form av en pilotstudie. Den gjordes på en skola där det var hög procent av nyanlända elever och där man jobbade mycket med gruppstärkande övningar och hade medvetna metoder för att skapa sammanhållning, eftersom grupperna förändrades ofta.
Enligt min hypotes antog jag att nya elever känner ett visst mått av otrygghet och behöver få känna trygghet för att kunna lära sig på ett bra sätt. Genom pilotstudien fann jag indikationer på att de hittar trygghet på olika sätt, men främst genom att få vänner. Jag märkte dock att även om jag hade en klar hypotes, så var det viktigt att konkretisera och formulera syftet så att det ledde mig till huvudfrågan i min undran; vilket ursprungligen var ”hur” eller ”på/genom vilket sätt” erfar elever trygghet i en ny skola. Eftersom det enligt min hypotes var tryggheten som var avgörande eller i alla fall viktig för elevernas välbefinnande och lärande, blev det alltså betydelsefullt att undersöka vad som påverkar tryggheten. Jag formulerade flera olika frågeställningar innan jag hittade de ord som bäst uttryckte och specificerade vad jag ville veta. Kärnan har behållits under hela arbetet, men omformuleringar har gjorts under teoristudierna, då jag fått bättre insikt och bilden av vad jag söker efter klarnat ytterligare. När frågorna om vad och varför är avklarade är det dags att fråga sig hur man går till väga för att få information om studieobjektet (Kvale, 1997). I en hermeneutisk studie är det viktigt att ha en bred förförståelse för ämnet innan intervjuer börjar avverkas och sammanställas. För intervjustudier i allmänhet är det rekommendabelt att göra grundliga teoristudier i ämnet innan intervjufrågor formuleras, eftersom det krävs goda insikter i det som studeras för att kunna ställa frågor som verkligen leder till målet med studien. Den teoretiska kunskapen om
ämnet blir en stadig grund där sedan den nya kunskapen kan appliceras och införlivas (Kvale, 1997; Starrin & Svensson, 1996).
Jag började med att studera teorier som berör ämnet och skrev hela teoriavsnittet och den teoretiska delen av metodkapitlet innan jag formulerade intervjufrågor. Med erfarenheterna från pilotstudien och insikten genom teorier utformades en plan i mitt sinne för vilken typ av intervjuer som bäst lämpade sig för att nå syftet. Valet föll på att utföra kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer med elever som under det senaste året varit nya på skolan.
Planering
När jag tydliggjort för mig själv vad jag ville veta genom studien och varför och därefter kommit fram till hur jag skulle gå till väga, väntade förberedelsen av en genomtänkt planering för hur intervjuundersökningen skulle gå till. Ett viktigt moment under planeringen är enligt Kvale att skapa sig en överblick över hela intervjuprocessen och försöka göra sig en bild av hur den slutliga rapporteringen ska se ut. På så sätt är det lättare att uppskatta tidsåtgången och att välja rätt verktyg för att nå målet med undersökningen, men det är också viktigt att komma ihåg att man som forskare ofta blir klokare under intervjuprocessens gång och att de olika momenten under intervjuprocessen påverkar varandra (Kvale, 1997).
Processen av att fundera över slutresultatets utformning och vägen dit, pågick för mig från och med min första fundering på ämnet, långt innan jag ens påbörjat studien. Sedan har mina insikter under teoristudierna tillsammans med erfarenheten från pilotstudien gjort att jag gjort helt andra val till slut än vad jag hade i sikte i början. För mig blev det mer och mer tydligt att det inte var mängden personer som var avgörande för att jag skulle få ett så bra underlag som möjligt i min studie, utan kvaliteten i de intervjuer som skulle göras var av betydligt mycket högre värde. Å ena sidan var det en lättnad att slippa leta efter så många elever som möjligt som passade in på fallbeskrivningen, men å andra sidan ökade pressen på mig som intervjuare och på intervjufrågornas kvalitet så att de var tillräckligt uttömmande för att få reda på all den information jag vill ha. Mängden av informanter styrdes i den här studien av tidsplaneringen för studien och tillgång till elever som varit nya under det senaste halvåret. Av de elever som hörde till målgruppen var det bara tre som lämnat in ett godkännande av föräldrar vid den tidpunkt då jag behövde börja med intervjuerna för att hinna färdigt studien i tid. Det lilla antalet informanter kan vara en nackdel för resultatet, men på grund av den kvalitativa tid som jag kunde ägna åt varje informant, utgör dessa tre elever ändå en värdefull källa att hämta information och insikt från.
I en kvalitativ intervju är det huvudsakliga redskapet intervjuaren själv och resultatet beror på dennes kunnande och känslighet (Kvale, 1997), därför var det viktigt för mig, som inte är någon van intervjuare, att sätta mig in i och förbereda mig så långt det var möjligt för hur jag skulle tänka och agera under intervjuerna. Jag lade även mycket tid på att utarbeta och utvärdera intervjuguiden som jag planerade använda under intervjuerna. Jag utgick under det arbetet från Kvales tips om hur man kan använda forskningsfrågorna som en del i intervjuguiden och utifrån varje forskningsfråga formulera mer detaljerade intervjufrågor som ringar in det som forskningsfrågan är ute efter att veta. En intervjufråga kan i en sådan
intervjuguide vara en delfråga utifrån två forskningsfrågor samtidigt, beroende på hur den formuleras. Till att börja med grupperade jag intervjufrågorna genom att separera frågor som rörde inre trygghet från frågor om yttre trygghet. Problemet med denna gruppering var i det här fallet att hur jag än formulerade frågorna skulle svaren likväl kunna falla inom båda kategorierna av trygghet. Jag valde därför att formulera frågorna utifrån båda forskningsfrågorna samtidigt och lät uppdelningen av inre och yttre trygghet få bli en del av det analyserande arbetet.
Pilotstudie
Under intervjuerna i pilotstudien fick jag en bättre förståelse för vilka frågor som hade relevans för sammanhanget, om eleverna förstod orden som användes och om det fanns mer att upptäcka i ämnet som jag inte iakttagit tidigare. Pilotstudien tjänade även till att träna rollen som intervjuare. Den egna rollen som intervjuare utvärderades i förhållande till förhållningssätt gentemot eleverna och förmåga att vara följsam vid varje unik personlighet. De tillfrågade eleverna gick i årskurs 1-3, vilket gjorde att intervjufrågorna kunde testas i förhållande till förståelsenivå och hur väl eleverna förmådde formulera sig i ämnet. Svaren visade också en antydan på vilka faktorer som var viktiga för barn i denna ålder för att känna trygghet i en ny miljö.
Pilotstudiens resultat visade huvudsakligen att barn har behov av kompisar, att rasterna har betydelse och att lärarens bemötande är viktigt. Av dessa tre faktorer framträdde behovet av en eller flera kompisar som det mest primära och viktigaste för de allra flesta elever då de var i en ny miljö. Barnen visade inga problem med att förstå formuleringen ”att vara trygg” eller ”otrygg”, de flesta hade heller inte heller några problem med att påminna sig om något som hjälpt dem att hitta en kompis och hur detta gick till. Varje intervju var en utmaning att göra det behagligt och bekvämt för eleven och insikten stärktes om att formuleringarna behövde varieras för olika elever. En ytterligare insikt var att några personliga ord till att börja med lättade upp samtalet avsevärt och ledde till att deras svar blev mer uttömmande. Enligt Kvale (1997) är den kvalitativa intervjun något som intervjuare och intervjuperson tillsammans bygger upp och det är därför av vikt att man som intervjuare lär sig behärska samma slags språkbruk, gester och kroppsspråk som den intervjuade förstår. Genom pilotstudien stärktes min roll som intervjuare och jag blev väl förberedd inför utformandet av intervjufrågorna för den här studien.
Intervju
Vid inledningen av varje intervju informerades eleverna om varför intervjun gjordes och varför deras tankar kring ämnet var viktiga och intressanta. Detta för att stärka motivationen hos eleverna till att medverka i intervjun, samt för att skapa ett bra intervjuklimat där öppenhet från båda sidor betyder mycket för kommunikationen (Kvale, 1997).
Intervjuerna gjordes under skoltid i den skola där eleverna går. Vid varje intervju hade vi möjlighet att sitta i ett tyst och avgränsat rum, utan störningsmoment, vilket är en viktig del för intervjuernas kvalitet enligt Kvale (1997). Intervjupersonerna informerades om att vi
skulle spela in samtalet och samtyckte till detta. Intervjun spelades in med min med en digital diktafon och varje röstmemo benämndes med koder av säkerhetsskäl för att skydda intervjupersonernas identitet. Detta var ett diskret sätt att spela in som gjorde att informanten inte tänkte så mycket på att samtalet spelades in, vilket kan vara värdefullt för samtalets utveckling och innehåll. Att spela in samtalet var även ett sätt för mig som intervjuare att ha fullt fokus på informanten, för att kunna tolka mer än bara orden, samt för att behålla ett bra samspel mellan oss. Jag försäkrade mig under varje intervju om att samtalet höll sig till ämnet, vilket Kvale förordar att man gör, och innan varje fråga var avslutad formulerade jag en sammanfattning av det informanten uttryckt. Detta gjorde jag för att säkerställa att jag tolkat rätt och det gav informanten möjlighet att ändra saker som inte stämde i min tolkning.
Utskrift
En kvalitativ intervju, som även kan sägas vara en form av samtal mellan två personer, rymmer mer än bara ord. Tonen i det som sägs, ansiktsuttryck, kroppsrörelser och dynamik i dialogen är till exempel lika viktiga för innehållet och har stor betydelse för analysen av intervjuns innehåll. Att därför skriva ut en intervju är som att avkontextualisera den totalt. Det blir bara ord på ett papper, där sammanhanget ibland kan vara svårt att se då muntligt tal skiljer sig från skrivet genom att ofta vara fragmentariskt och ostrukturerat (Kvale, 1997). Frågan är då om det är motiverat att skriva ut en längre intervju som spelats in, om man ändå går miste om stora delar av innehållet i den processen? Kvale påpekar att det trots allt ofta är nödvändigt att skriva ut intervjuer, för att den skrivna texten är lättare att få en översikt över och att processen att skriva ner samtalet blir en del av det analyserande arbetet. Det finns dock inga standardlösningar på exakt hur en intervju ska skrivas ner eller hur mycket som ska tas med. Dessa val beror på syftet med undersökningen.
För en mer djupgående och psykologisk tolkning av det insamlade materialet behöver den som skriver fundera över sin tolkning av det som sägs och vara noga med att lyssna till de emotionella aspekterna i samtalet, samt i utskriften markera vems paus det är om det uppstår en paus i samtalet. För att sedan kunna tolka utskriften av intervjun på ett tillförlitligt sätt behöver texten vara lättöverskådlig, med exempelvis tydliga avgränsningar mellan det man tror sig kunna avskilja som meningar och med noteringar som visar om någon skrattar eller om rösten låter spänd och så vidare (Kvale, 1997).
Vid utskriften av intervjuerna i den här studien tog jag fasta på Kvales (1997) råd och markerade pauser och små notiser om tänkbara anledningar till pauserna utifrån min upplevelse av personens minspel och kroppshållning. Jag skrev ut dem samma dag som jag gjort intervjuerna och hade i färskt minne hur samtalet upplevdes och på vilket sätt jag samspelade med de olika intervjupersonerna. I utskrifterna utelämnade jag upprepningar som uppkommer när personer tänker efter vad de ska säga eller när de räknar upp namn på kompisar de fått. Jag tyckte inte att detta hade någon relevans för innehållet och av etiska skäl ville jag inte att namn på kompisar skulle finnas med i utskrifterna. I övrigt försökte jag hålla en luftig text som var lätt att överblicka.
Analys
Det ideala är att varje analys av kvalitativa intervjuer påbörjas under och direkt efter varje enskild intervju (Starrin & Svensson, 1996). Den bör således ske kontinuerligt under själva datainsamlingen (Kvale, 1997; Patel & Davidsson, 2003). Detta hade jag i åtanke under de intervjuer som gjordes, där varje intervju ledde till att förståelsen ökade. Under datainsamlingens gång behandlades och analyserades varje intervju senare under samma dag som den hade gjorts. Detta kontinuerliga analysarbete kan ses som en utvärdering under undersökningen, som leder till en bättre tolkningsförmåga hos forskaren och större möjligheter att tolka sådant som inte sägs, det vill säga tonläge, kroppsspråk och gester hos informanten (Starrin & Svensson, 1996).
I den här studien består texten som analyserats av utskrivna intervjuer. På så sätt finns här ett mycket bra utgångsläge för hermeneutiskt tolkning, eftersom jag själv varit med vid skapandet av texten och har därför en rik förförståelse för hur innehållet kom till och tolkningen av texten kunde börja redan under att intervjuerna gjordes och medan de skrevs ned. Dokumentation av analys och tolkning gjordes medan jag hade intervjuerna i färskt minne och därför kunde nyanser och tonläge fortfarande återspeglas i orden som skrivits ned på papper. Då intervjuerna spelades in fanns även möjlighet att lyssna och gå tillbaka till upplevelsen av samtalet om och om igen.
Verifiering
För att säkerställa studiens validitet, alltså att se till att studien undersöker det den är ämnad för (Kvale, 1997) tog jag god tid på mig att formulera intervjufrågorna och fundera över följdfrågor som kunde hjälpa till att dra samtalet mot sådant som stödjer en bättre förståelse för syftet. En följsamhet under intervjuerna tog jag även fasta på och jag hade forskningsfrågorna framför mig för att påminna mig om syftet med studien under intervjuerna.
I fråga om studiens reliabilitet, som handlar om instrumentets tillförlitlighet (Patel & Davidsson, 2003), var det min skicklighet som intervjuare som hamnade under lupp. Jag hade tränat den rollen i pilotstudien, vilket var en god hjälp, men det var fortfarande en utmaning att låta informanten få tillräckligt utrymme och frihet att uttrycka sig utan min inblandning. Jag ansträngde mig för att vara en god lyssnare och inte flika in med mina egna formuleringar då informanten hade svårt att hitta ord. Jag var medveten om min förförståelse och försökte vara öppen för att upptäcka nya saker som inte var förväntade. Jag märkte dock att jag blev en bättre intervjuare under de tre intervjuer som gjordes och därför kan reliabiliteten vara bättre i den sista intervjun än i den första. I resultatet av intervjuerna finns förmodligen en hel del felvärden, eftersom jag trots allt är en relativt ovan intervjuare. Jag är medveten om detta och även om min subjektiva tolkningsroll. Den subjektiva tolkningen är ett dilemma för reliabiliteten i en kvalitativ studie med hermeneutisk ansats, samtidigt som den är möjligheten till bättre förståelse, men det är viktigt att den är medvetandegjord (Kvale, 1997). Läsare av den här studien bör ha i åtanke att jag presenterar min tolkning, och var och en som läser gör
tidsintervallet från utförandet till utskrift och analys främjade även reliabiliteten. Eftersom jag hade haft möjlighet att träffa eleverna vid andra tillfällen tidigare, hade jag en viss relation till de intervjuade och detta hjälpte till att främja konversationen och förståelsen av svaren och skapa en öppen atmosfär under intervjusessionen. Detta kan även bidra till en god reliabilitet