Hur bestäms diskonteringsräntan?

5. Analys

I analyskapitlet undersöks de bestämmelser som finns gällande diskonteringsräntan för utvalda företag och soliditetens samband med diskonteringsräntan. Analysen fokuserar på problematiken kring diskonteringsräntan och diskuterar utifrån det hur företagen gör angående detta.

5.1. Hur bestäms diskonteringsräntan?

5.1.1.Bestämmelser i IAS 36

IAS 36 anger hur nedskrivning av tillgångars redovisade värde ska behandlas. Eventuella nedskrivningsbehov ska prövas vid varje rapportperiods slut om det föreligger indikationer på att en värdeminskning har skett, förutom för immateriella tillgångar vilka inte är färdigställda eller har en obestämbar nyttjandeperiod vilka ska prövas årligen. Årlig nedskrivningsprövning ska också göras för goodwill som förvärvats vid ett rörelseförvärv. Om tillgångens redovisade värde överstiger återvinningsvärdet, vilket är det högre av verkligt värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärdet, föreligger ett nedskrivningsbehov och det redovisade värdet ska minskas. Det verkliga värdet är vanligtvis tillgångens marknadsvärde och vad tillgången skulle inbringa vid en försäljning mellan kunniga och av varandra oberoende parter. Om en aktiv marknad saknas kan nyttjandevärdet användas som återvinningsvärde. Nyttjandevärdet är det diskonterade nuvärdet av framtida inbetalningsöverskott som tillgången förväntas generera. Vid uppskattningen av framtida kassaflöden och valet av diskonteringsränta är det ett antal antaganden som görs och ett antal faktorer som ska beaktas.

Nyttjandevärdet ska återspegla förväntningar angående framtida kassaflöden och eventuella variationer gällande deras storlek och tidpunkt, pengars tidsvärde vilket motsvaras av den aktuella riskfria räntan, priset på osäkerheten hänförlig till tillgången och övriga relevanta faktorer. När uppskattningar om framtida kassaflöden görs ska antagandena vara rimliga, verifierbara och återge företagsledningens bedömning av framtida ekonomiska förhållanden. Bedömningar baserade på budgetar och prognoser ska omfatta maximalt fem år, om inte särskilda skäl kan anges. Bedömningar av kassaflöden i perioder bortom budgetar och prognoser ska baseras på antaganden om oförändrad eller minskad tillväxttakt, återigen om inte särskilda skäl kan anges.

53 Vid uppskattningen av framtida kassaflöden ska hänsyn tas till förväntade in- och utbetalningar som uppkommer som en följd av ett löpande användande av tillgången och eventuella in- och utbetalningar en avyttring eller en utrangering av tillgången kan innebära. Uppskattningarna ska överensstämma med antaganden om inflationen. För att undvika dubbelräkning eller bortseende från relevanta faktorer måste de antaganden som görs överensstämma med de antaganden som görs vid bestämmandet av diskonteringsränta.

Diskonteringsräntan beskrivs som den faktor som motsvarar risken och ska återge marknadsmässiga bedömningar av pengars tidsvärde, alltså den riskfria räntan, och risker hänförliga till tillgången vilka uppskattningen om framtida kassaflöden inte har justerats för. Om dessa faktorer återges korrekt kommer diskonteringsräntan att sammanfalla med de avkastningskrav investerare ställer på motsvarande placeringar. Vid beräkningen av diskonteringsräntan används avkastningskraven på aktuella transaktioner av motsvarande tillgångar eller den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden (WACC), vilken kan bestämmas genom att använda Capital Asset Pricing Model (CAPM). Diskonteringsräntan ska anges före skatt, och om underliggande antaganden och uppskattningar anges efter skatt måste detta justeras.

I vissa fall kan diskonteringsräntan härledas från tillgängliga marknadsdata, men när inte det är möjligt måste den bestämmas på annat sätt. Marknadens antaganden om pengars tidsvärde, eventuella variationer i kassaflödens storlek och tidpunkt, priset för osäkerheten hänförlig till tillgången och övriga faktorer som påverkar prissättningen av framtida kassaflöden ska fastställas så långt det är möjligt. Hänsyn ska tas till den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden, den marginella upplåningsräntan och övriga marknadsmässiga upplåningsräntor. Risker marknaden förknippar med den aktuella tillgången ska beaktas och räntorna ska justeras för dessa, om inte en justering redan har skett. Det är också viktigt att det bortses från risker som inte är relevanta.

5.1.2.Problematik kring diskonteringsräntan

Efter att ha studerat ”The Discount Rate: A Note on IAS 36” (2008) och ”The Discount Rate of IAS 36 – A Comment” (2010), vilka diskuterar problematiken kring bestämmandet av diskonteringsräntan har flera iakttagelser gjorts. För det första finns tre olika komponenter som företag bör ta hänsyn till; den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden, den marginella upplåningsräntan och andra låneräntor som finns på marknaden. Frågan är vad företaget fokuserar på och vad de väljer för metod.

54 Det bästa är att basera valet utifrån den egna specifika situationen. När författarna av artiklarna argumenterar om de olika räntorna som företagen bör beakta är det viktigt att komma ihåg att vad som är lämpligt för ett företag inte är lämpligt för ett annat. I diskussionerna antas också perfekta marknader utan transaktionskostnader och konkurskostnader, vilket den finansiella teorin utgår ifrån men som inte korrekt avspeglar verkligen. Teorin blir då en aning förenklad jämfört med verkligheten.

Artikeln ”The Discount Rate: A Note on IAS 36” (2008) innehåller påståenden som visar att WACC är den mest användbara metoden för beräkning av kapitalkostnaden om företagen redovisar enligt IAS/IFRS. Att den marginella upplåningsräntan utesluts beror på att faktorerna WACC, skuldförsättningsgraden och skuldkostnaden skiljer sig åt och när upplåningsräntan används är det nödvändigt att uppmärksamma riskfyllda skulder för att på så sätt se om de underordnas den skulden som redan förekommer. ”The Discount Rate of IAS 36 – A Comment” (2010) motsätter sig detta och menar istället att den marginella upplåningsräntan ska vara utgångspunkt vid bestämmandet av diskonteringsräntan. Kvaal (2010) menar att Husmann och Schmidt (2008) tolkat betydelsen av upplåningsräntan på fel sätt samtidigt som den eliminering de gör av marknadens låneräntor inte har någon grundläggande orsak med tanke på de risker som kan uppstå när CAPM används för beräkning av kapitalkostnaden.

IAS 36 visar hur framtida kassaflöden ska uppskattas och diskonteras. Att det finns oklarheter gällande detta är förståeligt då IAS 36 tillhandahåller allmänna anvisningar samt upplyser om tillvägagångssätt som kanske endast kan vara användbara i vissa situationer. Husmann och Schmidt (2008) anser att IAS 36 kan vara svårtolkad när det gäller information om diskonteringsräntan och för att underlätta förståelsen har de lagt fram idéer för användningen av CAPM. Eftersom företag runt om i världen påverkas på olika sätt så finns funderingar på hur ingående anvisningarna bör vara. När de personer som jobbar med att utforma standarderna utgår från företagens finansiella rapportering är det intressant att se hur de anpassar arbetet till den resterande världen, så att man får en överenskommelse som passar alla. Men som Kvaal (2010) hävdar; för att förtydliganden görs innebär inte det att användningen av CAPM kommer att öka.

55 I IAS 36 Bilaga A klargörs att diskonteringsräntan ska anges före skatt, och om underliggande uppskattningar anges efter skatt måste detta ändras. Att använda diskonteringsränta före skatt är en väsentlig och betydelsefull metod för många företag, medan vissa företag anser att det underlättar att använda diskonteringsränta efter skatt. Enligt Kvaal (2010) kan detta bero på att det föreligger hinder som gör att diskonteringsränta efter skatt är att mest tillämpligt för det företaget.

5.1.3.Hur gör företagen?

I empirikapitlet har företag från verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin analyserats och information angående bestämmandet av diskonteringsräntan har sammanställts. De företag som har angett tillämpad modell i sina noter i årsredovisningen använder WACC genomgående; 12 av 20 i verkstadsindustrin och 5 av 9 i dagligvaruindustrin. En majoritet av företagen som tillämpar WACC använder också WACC före skatt, vilket är i enlighet med IAS 36; 9 av 20 och 4 av 9. De företag som använder WACC efter skatt har inte lämnat någon information som grund till valet i sina noter. Det kan antas att de företag som valt WACC efter skatt som diskonteringsränta ser problem med att använda WACC före skatt, men då ingen ytterligare information har lämnats hos något av företagen är slutsatser svåra att dra angående detta. Med det utbredda användandet av WACC i åtanke kan det antas att CAPM används som underlag vid utvärderingar av projekt och investeringar.

I båda industrierna kan man se ett samband mellan användandet av diskonteringsränta efter skatt och en något lägre diskonteringsränta än vid användandet av diskonteringsränta före skatt, vilket är ett naturligt samband. En fördel med diskonteringsränta efter skatt, alltså en lägre diskonteringsränta, är att den lägre räntesatsen gör fler investeringar och projekt lönsamma för företaget.

Undersökningen visar att företagen håller med Husmann och Schmidt (2008) då det visats ett utbrett användande av WACC som diskonteringsränta. Informationen i årsredovisningarna som har analyserats visar inga tecken på fokus på upplåningsräntan eller marknadens låneräntor, vilket skulle överensstämma med Kvaals (2010) ståndpunkt. De företag som inte angett information om tillämpad modell dras inga slutsatser om.

56 Undersökningen visar att de antaganden som gjorts angående tillväxttakt och tidsperiod verkar följa anvisningarna i IAS 36. I verkstadsindustrin antas en tillväxttakt om 2 % av flertalet av företagen som lämnat information. Att många företag anger samma förväntade tillväxttakt gör att det kan antas att det är den tillväxt man kan förvänta sig i verkstadsbranschen. De företag som avviker från 2 % anger olika dotterbolag och olika marknader som orsak. Majoriteten antar också en tidsperiod om 5 år, i enlighet med IAS 36; 11 av 16. I dagligvaruindustrin ligger den förväntade tillväxttakten på 2-3 % för 6 av 8 företag, vilket gör att det kan antas vara den förväntade tillväxttakten för branschen. 7 av 9 företag antar en tidsperiod om 5 år.

5.2. Finns det något samband mellan soliditet och