Hur framställs ‘den önskvärda migranten’?

Under åren 2015 och 2019 diskuterades migrationspolitik och således även migranten flitigt. Genom att belysa hur migranten framställs är det även möjligt att se hur denna gestaltning tar uttryck utifrån föreställningen om ​‘us’ ​och ​‘them’​. Anderson menar att det finns ingen neutralitet när det kommer till politiska debatter om migranten utan att dessa färgas av föreställningar om kön, klass, etnicitet och ‘ras’. Framställningen beror även på den egna nationens självbild och den konstruerade gränsdragningen mellan ​‘us’ ​och ​‘them’ spelar en central roll i diskussionen om ‘den önskvärda migranten’. Yulva-Davis och Brubakers

Politics of Belonging ​visar den sociala process där gränsdragningen konstrueras och åtskillnad görs mellan vilken grupp som är inkluerad eller exkluderad.

Sverige som nation har under debatterna målats upp som en jämlik, ansvarsfull stat som verkar för fred, både inom nationens gränser men även globalt, och som “tryggt och

sammanhållet” (2019a). Karaktärsdrag och värden som trygg, utbildad och ansvarsfull kan utläsas från båda debatterna 2015 och 2019. Däremot finns det en viss skillnad hur

framställningen av problem som uppkommer vid migration och migranter ser ut. Under 2019

benämns migration, utanförskap och kriminalitet i samma kontext vilket det inte gör under

2015. En faktor kan vara att den kulturella ramen var dominant under 2019, medan den ekonomiska ramen var mer frekvent använd 2015. Detta kan ses ha en påverkan på hur den

svenska ​värdegemenskapen ​konstrueras och har förändrats mellan åren. Karaktärsdrag och värden som ansvarsfull, trygg, utbildad och arbetsför är de som konstruerar den svenska

värdegemenskapen och har en stor betydelse för Sveriges självbild. Under debatterna 2015

framkommer det även att det svenska språket är ett centralt värde. I debatterna som

genomfördes 2019 tillkom det värden som jämlikhet och förståelse av svenska seder och normer. Gemensamt för båda åren är att de som är exkluderade är arbetslösa, farliga

(motsatsorden till både trygg och icke-kriminell kan summeras till detta), lågutbildade alternativt saknar utbildning och pratar inte svenska. Vidare ses ​ekonomiska och kulturella faktorer interagera med varandra och i vissa avseenden vara svåra att separera. Värdegemenskapen visar en idealtyp för samhällets goda och önskvärda medborgare och gränsdragningen avgör vem som är exkluderad eller inkluderad. ‘Den önskvärda migranten’

bör således besitta de egenskaper och värden som utgör ​värdegemenskapen. Under 2015 var värdena som ansvarsfull, trygg, utbildad, svensktalande och arbetsför de värden som tillskrivs

värdegemenskapen. 2019 adderades värdena icke-kriminell och förståelse av svenska seder

och normer till den svenska självbilden. Dock finns det en motsättning som skiljer sig från

detta antagande i partiledardebatterna. Flyktingarna från Balkan som kom till Sverige under

1990-talet och nu idag bidrar till att bygga Sverige, benämns fortfarande som flyktingar i

partiledardebatten den 10 juni 2015 (2015b). Även om gruppen kan antas besitta de egenskaper och värden som ställts upp efter 25 år i Sverige benämns de fortfarande som

flyktingar och således som ​‘them’​. Etnicitet kan därmed ses ha ett värde i framställningen av

migranten och en person som är utlandsfödd eller har utländskt påbrå som en migrant oavsett

hur länge man har vistats i Sverige. Detta visar på Brubakers tanke om att ett medborgarskap

eller att vara långtidsboende inte är en garanti för att vara inkluderad i gemenskapen, att anses vara en del av ​‘us’​.

Arbetslöshet, avsaknad av utbildning (eller att vara lågutbildad) och icke-svensktalande är de karaktärsdrag som lyfts fram mest under debatterna 2015 och 2019. Språkutbildning och annan utbildning presenteras ofta som en lösning och möjliggörande för integration och minska utanförskapet. Det kan ses som att dessa egenskaper är grundläggande för att passa in i och vara välkommen i det svenska samhället enligt den svenska riksdagsdebatten. En migrant som besitter dessa karaktärsdrag, alltså utbildad, snabbt kunna lära sig svenska och har ett arbete, ses av det svenska samhället som en “mänsklig resurs” och kommer därmed att bidra till välfärden. Detta följer också idealbilden av Sverige där människor förutsätts arbeta, vara utbildade och ansvarsfulla.

Ett klassperspektiv kan ändå återfinnas i denna begränsade studie då egenskaper som utbildning, bakgrund och arbete oftast är en del i den sociala process som skapar samhällsklasser. I den svenska riksdagsdebatten blir det tydligt att dessa faktorer spelar en viktig roll i problemformuleringen och den ​oönskade migranten kan ses tillhöra en lägre samhällsklass då egenskaper som arbetslöshet och avsaknad av utbildning tillskrivs gruppen. Framställningen av migranten som den ‘lågutbildade invandrarkvinnan’ som står längst från arbetsmarknaden är ett exempel som visar att klassperspektivet är relevant i migrationspolitiska frågor, liknande framkommer i ​Bonjour och Duyvendaks studie.

Hur migranten framställs och vilken inramning som är den dominanta i debatten har förändrats över tid. Trots partiernas olika ideologier har det varit en relativt liten skillnad mellan partiledarnas framställning av migration och migranten i de partiledardebatterna som undersökts i denna uppsats. Det har konstaterats att migranten benämns som ​‘them’ i debatten och detta gäller både människor som precis har kommit till Sverige såväl som människor som kom hit under 1990-talet från Balkan.

Bonjour och Duyvendak visar i sin forskning tydligare tillskrivna karaktärsdrag på ‘migranten med dåliga utsikter’ där föreställningar om klass, kön och etnicitet är centrala. Utifrån deras undersökning visar de att i den nederländska politiska debatten ses ‘migranten med dåliga utsikter’ vara icke-västerländsk, lågutbildad och muslim. Dessutom tillskrivs ytterligare karaktärsdrag beroende på könstillhörighet. I den här undersökningen om framställningen av ‘den önskvärda migranten’ i den svenska riksdagsdebatten har en viss

likhet funnits. Här, såväl som i Bonjour och Duyvendaks studie, ses utbildning vara en central avskiljare såväl som en nyckel till samhället. Det finns även tendenser i den här uppsatsen att etnicitet kan ha en betydelse i framställningen av migranten och att etnicitet även har en betydelse övertid.

6. Slutsats

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur framställningen av ‘den önskvärda migranten’ har sett ut i den svenska riksdagsdebatten under 2015 och 2019. För att göra detta analyserades riksdagens partiledardebatter med hjälp av frågor från ​Critical Frame Analysis för att identifiera om inramningen av migranten var ekonomisk eller kulturell. Utifrån dessa inramningar kunde sedan det teoretiska ramverket appliceras. Denna uppsats är en förlängning av Saskia Bonjour och Jan Willem Duyvendaks (2018) forskning.

Analysen visar att inramningarna förändras över tid, 2015 var den ekonomiska ramen dominant medan 2019 dominerade den kulturella ramen. Detta kan tyda på bakomliggande faktorer som påverkar inramningen. Vidare visar analysen att migranter behandlas som en homogen grupp i debatten och det saknas ett individperspektiv då det talas om migranten i generella termer. De karaktärsdrag som tillskrivs migranten baseras till en viss del på faktorer som klass och etnicitet och det finns en viss skillnad mellan åren 2015 och 2019.

‘Den önskvärda migranten’ framställs efter mina tolkningar av materialet som en mänsklig resurs som deltar på arbetsmarknaden och har en god utbildning samt har kunskaper i det svenska språket, helst svensktalande. Dessutom ska ‘den önskvärda migranten’ vara ansvarsfull, trygg, jämlik och ha förståelse om svenska seder och normer för att inkluderas i den svenska ​värdegemenskapen​.