“Det är migration och det är på blodigt allvar”
En framinganalys av framställningen av ‘den önskvärda migranten’ i den
svenska riksdagsdebatten under 2015 och 2019
Mikaela Westien
Kandidatuppsats 15 hp
Abstract
Migration has frequently been debated during the 2010s. The large flow of refugees that came to Europe in 2015 has initiated a debate about migration in Sweden and has been widely discussed both in the Parliament and in households. The purpose of this paper is to investigate how the ‘most desirable migrant’ is portrayed in the Swedish political debate regarding migration and integration during 2015 and 2019. Using Critical Frame Analysis, the study aims to identify whether the cultural or economic frame is mostly used in the debate. This paper is based on the research article “The migrant with poor prospects:
racialized intersections of class and culture in Dutch civic integration debates” by Saskia
Bonjour och Jan Willem Duyvendak (2018) which examines Dutch civic integration debates and policies in order to reveal which migrants who are likely to integrate in the Dutch society, and which migrants who are seen as unlikely to integrate. This study is positioned as an extension of Bonjour and Duyvendak’s research in a Swedish context.
Innehållsförteckning
1. Introduktion
3
1.1 Syfte och frågeställning
4
1.2 Avgränsningar
5
1.3 Bakgrund
6
1.3.1 Migration i Sverige
6
1.3.2 The ‘migrant with poor prospects’
7
2. Tidigare forskning och teori
9
2.1 Tidigare forskning
10
2.2 Teoretiskt ramverk
12
2.2.1 Migration, värdegemenskap och “‘us’ and ‘them’”
12
2.2.2 Migration och Politics of Belonging
13
3. Metod
14
3.1 Critical Frame Analysis
14
3.1.1 Kritik mot Critical Frame Analysis
16
3.2 Operationalisering av analysverktyg
17
3.3 Reliabilitet och validitet
18
4. Material
18
4.1 Urval av material
19
4.2 Källkritik
19
5. Resultat och analys
21
5.1 Den ekonomiska ramen
21
5.2 Den kulturella ramen
28
5.3 Sammanställning av ramverken
33
5.4 Hur framställs ‘den önskvärda migranten’?
35
6. Slutsats
38
6.1 Avslutande reflektioner och vidare forskning
38
7. Källförteckning
40
1. Introduktion
Människan har alltid rört på sig över nationsgränser och flyttat till platser där det finns bättre förutsättningar. Under alla tider har folkomflyttningar skett både inom och mellan nationer. Europeiska unionen (EU) har möjliggjort för medborgare inom den europeiska gemenskapen att mer eller mindre fritt röra sig bland medlemsstaterna på grund av arbetstillfällen, studier eller andra anledningar. Folkomflyttningar är inte bara reserverat för EU-medborgare, utan människor flyttar till Europa och till Sverige som ursprungligen är hemmahörande i länder utanför Europa. Likt tidigare nämnda orsaker kan studier och arbetstillfällen vara anledningar, men även flykt från förtryck eller konflikter. Skälen till att människor flyttar, både inom och mellan nationer, är många.
Migration har varit en mycket aktuell fråga under 2010-talet. I och med den stora så kallade flyktingkrisen under 2015 och de flyktingströmmar som då kom till Europa har ämnet debatterats flitigt i Sverige, både i riksdagen och i hushåll. Svensk migrationspolitik omfattar idag enligt regeringen “flykting- och invandringspolitik, återvändande, stöd för återvandring
och kopplingen mellan migration och utveckling. Den inbegriper även samarbetet på internationell nivå kring dessa frågor. Området omfattar också frågor om svenskt medborgarskap” (Regeringskansliet, 2019a). Enligt International Organization for Migration
(IOM) definition är ordet ‘migrant’ ett paraplybegrepp där den gemensamma förståelsen är en person som har flyttat från sin hemort, oavsett om det är inom en nation eller mellan nationer (2019:132). Det kan både var en permanent eller tillfällig flytt och innefattar bland annat arbetskraftsinvandring, internationella studenter och individer som utsätts för människosmuggling (ibid).
tillfälligt uppehållstillstånd och begränsad möjlighet till familjeåterförening. I juni 2018 trädde den så kallade gymnasielagen i kraft vilken möjliggjorde för ungdomar att söka uppehållstillstånd för gymnasiestudier även om tidigare ansökan avslagits (Migrationsverket, 2020). Partipolariseringen i migrationsfrågan är fortsatt stor mellan de åtta riksdagspartierna och har ytterligare förstärkts av Sverigedemokraternas roll i svensk politik. Restriktiviteten i lagstiftning och det politiska tonläget återspeglas även i opinionen, där exempelvis 2018 års SOM-undersökning från Göteborgs Universitet visar att 53 % av svenskarna anser att det är bra eller ganska bra förslag att ta emot färre flyktingar (Demker, 2019:422). Diskussioner kring vem som hör hemma i landet och vilka som har störst möjlighet att integrera sig i den “svenska kulturen” har fått stor uppmärksamhet och det råder skilda meningar om vem ‘den önskvärda migranten’ är.
1.1 Syfte och frågeställning
Den här uppsatsen ämnar att, med hjälp av Saskia Bonjour och Jan Willem Duyvendaks (2018) forskningsartikel“The ‘Migrant of Poor Prospects’: Racialized Intersections of Class and Culture in Dutch Civic Integration Debates” som grund, undersöka vem som är den ‘önskvärda’ migranten i Sverige. Bonjour och Duyvendak har undersökt hur ‘migranten’ har framställts i nederländska integrationsdebatter och policyförslag över tid. Detta arbete avser att, som en förlängning av Bonjour och Duyvendaks studie, applicera en Critical Frame Analysis på riksdagens partipolitiska debatter under den senare delen av 2010-talet för att urskilja hur partier ramar in migranten och vem som är ‘den önskvärda migranten’ i en svensk kontext. Bonjour och Duyvendak fann i sin studie två dominanta inramningar av migranten, den kulturella inramningen och den ekonomiska inramningen. Behovet av att genomföra liknande forskning såsom Bonjour och Duyvendaks i andra kontexter ter sig intressant då det kan säga något om integration i Europa, som efterfrågas av de båda artikelförfattarna (Bonjour & Duyvendak, 2018:884). Av denna anledning avser denna uppsats att bidra till den vidare diskussionen på området.
Frågeställningen som den här uppsatsen ämnar att besvara är: Hur framställs ‘den önskvärda
1.2 Avgränsningar
I genomförandet av den här studien har ett antal avgränsningar gjorts. Inledningsvis undersöks enbart hur ‘den önskvärda migranten’ framställs i svensk riksdagsdebatt över tid. Utöver den inledande avgränsningen kommer även materialet att vara begränsat. Materialet som används i den här studien är begränsat till riksdagens partiledardebatter och protokollen som har förts under debatterna år 2015 och 2019. Dessutom kommer enbart de anföranden som innehåller något av de sökorden användas för analysen. Dessa sökord är invandring,
invandrare, migration, migrant, integration, flykting, asyl, nyanländ och utrikesfödd .1 Under
avsnittet Material kommer en mer ingående förklaring av materialets avgränsningar.
Uppsatsen har avgränsats till att enbart undersöka riksdagens partiledardebatter från åren 2015 och 2019. Tidsperioden har valts då 2015 innebar en förändring i migrationsmönster till Sverige i och med flyktingkrisen. År 2019 är intressant för undersökningen då en tid har förlöpt sedan flyktingkrisen, därtill har ett riksdagsval hållits år 2018 som följdes av en utdragen och komplicerad regeringsbildning där denna fråga till viss del kan argumenteras vara i centrum i och med den roll synen på Sverigedemokraterna kom att spela. Dessutom ligger 2019 nära i tid när den här uppsatsen skrivs vilket förhoppningsvis kan visa en viss aktualitet i framställningen av migranten.
Jag har valt att använda mig av ordet ‘migrant’ för att beskriva en person som har flyttat från sin hemort och i huvudsak mellan nationer, i det här fallet till Sverige. Ordet ‘invandrare’ har använts för att beskriva samma typ av företeelse, men jag anser att ordet ‘migrant’ är mer neutralt och kommer därför användas genomgående i uppsatsen.
Det finns en begränsning i artikeln av Bonjour och Duyvendak då den enbart har presenterat två dominerande inramningar, den ekonomiska och den kulturella. Detta gör att den här studien avgränsar sig till att undersöka hur dessa två ramar framställs och om det finns någon som dominerar inom den svenska riksdagsdebatten. Jag väljer att avgränsa mig till dessa två inramningar då jag med denna studie ämnar att applicera deras undersökning i en ny kontext
och då använda den svenska riksdagsdebatten som fall. Dessutom tåls det att tilläggas att Bonjour och Duyvendak applicerar ett klassperspektiv i sin undersökning om ‘the migrant
with poor prospects’ för att visa att den ekonomiska ramen och den kulturella ramen är nära sammankopplad (2018). Att applicera ett klassperspektiv är inte min avsikt i den här undersökningen, dock kan ett sådant perspektiv säkerligen kunna härledas i resultatet.
1.3 Bakgrund
I det här avsnittet presenteras en kort bakgrund om migration i Sverige samt forskningsartikeln vilket detta arbete bygger på, “The migrant with poor prospects:
racialized intersections of class and culture in Dutch civic integration debates”, av Saskia
Bonjour och Jan Willem Duyvendak (2018).
1.3.1 Migration i Sverige
Sverige har länge varit ett land som har tagit emot grupper av människor från andra länder. Både i form av arbetskraftsinvandring, men även asylsökande och människor på flykt från deras hemorter. Under 1900-talets senare hälft införde Sverige en rad nya migrationspolitiska beslut. Statens invandrarverk bildades i slutet av 1960-talet, en myndighet med ansvar för invandrar- och integrationsfrågor (Migrationsverket 2020). Under 1980-talet ökade antal asylsökande, detta som en effekt av de många kommunistiska staternas sönderfall och upplösning. 1990-talet blev ett viktigt årtionde för migrationspolitiken. Sverige blev medlem i Europeiska Unionen 1995, Sverige tog emot drygt hundratusen människor från Balkan när den etniska rensningen ägde rum (ibid). Vidare införde Sverige en mer restriktiv migrationspolitik då anhöriginvandringen begränsades (ibid).
flyktingströmmar till Europa och Sverige år 2015 tog den öppna och generösa svenska migrationspolitiken och asyllagstiftningen en vändning. Identitetskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd är en del av förändringarna och svensk migrationspolitik gick från att vara EU:s mest generösa, till att lägga sig på en miniminivå (ibid).
1.3.2 The ‘migrant with poor prospects’
I kölvattnet av flyktingvågen har många europeiska länder, i samma linje som Sverige, infört en mer restriktiv migrationspolitik. Bonjour och Duyvendak har i sin forskningsartikel “The
‘migrant with poor prospects’: racialized intersections of class and culture in Dutch civic integration debates” undersökt hur den skiftande migrationspolitiken i Nederländerna har påverkat inramningen av migranten över tid (2018). De menar att en mer restriktiv migrationspolitik har påverkat föreställningen om ‘migranten’. Föreställningen om ‘migranten’ baseras på socialt konstruerade gestaltningar, där vissa anses ha en möjlighet att bli en del av det nederländska samhället medan andra ses som att vara “irretrievably
unassimilable Others”, omöjliga att integreras (2018:882). Bonjour och Duyvendak arbetar
efter problemformuleringen “who is the migrant with poor prospects” i den nederländska politiska debatten och policyskapande.
Bonjour och Duyvendaks forskning tar avsats i tidigt 2000-tal och undersökningen sträcker sig till och med 2015. Studien använder sig av teorier där analysen av migrationspolitik är central, däribland “politics of belonging” samt hur den bakomliggande sociala processen av konstruktionen “us” och “them” ser ut och relationen mellan dem (2018:883). Deras förhoppning är även att visa på, och applicera, ett klassperspektiv när det kommer till migrationspolitiska frågor. De anser att klassperspektivet ännu inte har applicerats i en migrationspolitisk kontext och tidigare forskning har haft fokus på etniska och kulturella skiljelinjer (a.a.:884). Klass är en social konstruktion, likt hur de ser på genus och etnicitet, och är en central del i representationen av “Self” ( us) och “the Other” (them). Dessa är underliggande faktorer i forskning och diskussioner om migrationspolitik och medborgarskap som behöver lyftas (ibid).
idé- och aktörsperspektiv. Metoden har en feministisk ansats där maktdimensionen är central för förståelsen av hur idéer och aktörer samverkar och interagerar med varandra, de kan inte ses som fristående variabler. Under avsnittet metod följer en presentation av Critical Frame
Analysis då det är den metoden som används i den här uppsatsen.
Bonjour och Duyvendaks resultat visar att ‘lågutbildad’ är det karaktärsdrag som lyfts fram när “the migrant with poor prospects” diskuteras (2018:893). De menar att nederländska politiker anser att utbildning är nyckeln för att passa in i det nederländska samhället (ibid). Med en god utbildningsnivå antas och förutspås migranten kunna delta på arbetsmarknaden och därmed vara en ekonomisk tillgång. Motsatsen, en ‘migrant med dåliga utsikter’, anses bli en belastning då hen antas vara både arbetslös och belasta samhällets välfärd (ibid). Vidare anses ‘migranten med dåliga utsikter’ besitta egenskaper som har en stark koppling till föreställda socioekonomiska faktorer. Egenskaper som lathet och girighet lyfts i den politiska debatten som egenskaper ‘the migrant with poor prospects’ besitter. Detta står i kontrast till idealbilden av den hårt arbetande holländaren, “hardwerkende Nederlander” (ibid). Den hårt arbetande holländaren är av medelklass och har en protestantisk bakgrund. Detta anses vara det “normala” vilket författarna menar osynliggör den nederländska arbetarklassen som en konsekvens. Bonjour och Duyvendak tillägger att i Nederländerna antas den nederländska arbetarklassen bestå av individer med utländsk bakgrund (ibid).
Nederländerna har under historien haft en stor arbetskraftsinvandring från de ovan nämnda länderna (ibid).
Bonjour och Duyvendak menar att klass är en viktig aspekt i migrationspolitiska frågor och att klass och kultur är sammanflätade i den nederländska politiska diskursen (2018:897). Lägre samhällsklasser antas sammanfalla med både nationalitet (inte västerländsk) och religion (islam). Exkluderingen av ‘migranten med dåliga utsikter’ bygger på den outtalade framställningen av det nederländska samhället som progressivt, medelklass och hårt arbetandes (ibid). Detta är även de egenskaper som utgör det nederländska “community of value”, eller värdegemenskapen, som återfinns senare i det teoretiska ramverket. De ovan nämnda egenskaperna är också det som åtskiljer grupperna, om en individ inte besitter dessa egenskaper exkluderas den från värdegemenskapen.
Slutligen presenterar Bonjour och Duyvendak att ‘migranten med dåliga utsikter’ inte bara återfinns utanför nationen, utan även existerar inom Nederländerna. Diskursen om ‘migranten med dåliga utsikter’ grundar sig i föreställningen om att den nederländska regeringen har släppt in “fel” typ av människor som inte hade förutsättningar att integreras i det nederländska samhället. Detta betyder att nederländska medborgare med utländsk bakgrund fortfarande ses som ‘migranter med dåliga utsikter’. Bonjour och Duyvendak drar slutsatsen att en majoritet av nederländska politiker ser att en stor del av den nederländska befolkningen med utländskt påbrå har visat sig vara “unassimilably Other” (2018:897).
2. Tidigare forskning och teori
2.1 Tidigare forskning
Gunilla Hultén har i sin doktorsavhandling “Främmande sidor: Främlingskap och nationell
gemenskap i fyra svenska dagstidningar efter 1945” undersökt hur svenska tidningar har
framställt invandring och människor med utländsk härkomst över tid (2006:16). Hultén har studerat gestaltningen av invandringen i fyra dagstidningar under 60 år och presenterar i sin forskning att framställningen av ‘främlingen’ har förändrats (a.a.:221). Medias retorik om migrationsrörelser och ‘invandring’ är föränderlig och Hultén visar på skillnader i sin avhandling. När fler migranter, eller ‘invandrare’, har sökt sig till Sverige har retoriken i medias framställning skiftat och blivit hårdare. Hultén poängterar att varje tidsperiod har sin ‘främling’ som skapas från samtida händelser och kontexter, såsom ekonomi, nationella förnödenheter och möjligtvis det mest avgörande, det ideologiska klimatet (a.a.:222). Trots att olika dagstidningar låg som underlag till studien följer alla liknande inramningar av ‘främlingen’. Slutligen menar Hultén att trots förändringar i migrationsrörelser har rapporteringen präglas av kontinuitet där självbilden av Sverige representeras som det goda och generösa där jämlikhet och humanitet är centrala ideal (ibid).
skedde det en vändpunkt både inom politiken och inställningen till flyktingmottagandet hos befolkningen (ibid). Undersökningen konstaterar att i samband med regeringens införande av en mer restriktiv migrationspolitik följde opinionen efter i sin inställning. Det är inte enbart befolkningens inställningar som är av intresse i SOM-institutets undersökning, utan det mönster i inställning och bakgrund som påvisas. Studien konstaterar att “[...] de medborgare som uppvisar de mest restriktiva åsikterna i fråga om att ta emot flyktingar också är de medborgare som uppvisar avsevärt mindre stöd för ekonomisk jämlikhet mellan infödda och invandrare och för mångkultur som ett värde i sig” (Demker, 2019:430).
Den här uppsatsen använder sig av metoden Critical Frame Analysis som bygger på en traditionell framinganalys framtagen och främst använd inom forskning om sociala rörelser.
Critical Frame Analysis kan ses som en feministisk framinganalys som är ett relativt nytt koncept inom den samhällsvetenskapliga forskningen. Josefina Eriksson har i sin doktorsavhandling “Strider om mening: En dynamisk frameanalys av den svenska
sexköpslagen” (2011) diskuterat behovet av en feministisk framinganalys inom
samhällsvetenskaplig forskning. Eriksson menar att i policyskapandet är det av fördel att inkludera en socialkonstruktivistisk ingång där både aktörer och idéer ligger till grund för förståelsen av policyförslag och där idéer och aktörer ses att interagera och samverka (2011:28). Det är centralt att (1) “idéer förstås och studeras som sociala konstruktioner, vilka
2.2 Teoretiskt ramverk
2.2.1 Migration, värdegemenskap och “‘us’ and ‘them’”
Bridget Anderson diskuterar relationen mellan migration, medborgarskap och nation i hennes bok “Us and Them” (2013). Relationen mellan migranten och nationen blir en relation mellan “vi” och “dem”. Nationsgränser och gränskontroll har traditionellt fungerat som avskiljare mellan den legala och den illegala. Anderson menar dock att det inte enbart är fysiska gränser som skiljer medborgaren från migranten utan “gränsen” finns även i föreställningar om vem som är önskvärd, det vill säga vem som tillåts in i nationens trygghet. Gränserna och dess mening skapas i en social process (ibid).
Anderson presenterar även begreppet “community of value” eller värdegemenskap som
beskrivande för en nations gränsskapande. Värdegemenskap är en grupps delade praktiker
och ideal med betoning på kulturella, etniska, språkliga samt religiösa bruk (2013:2). Dessa värden har en stor betydelse för en nations legitimitet och sammanfaller ofta med nationens självbild. Värdegemenskapen fungerar som en idealtyp där beslutsfattare och nationens medborgare som uppfyller värdena är vad som Anderson beskriver “good citizens” (ibid). Den goda, eller önskvärda medborgaren, uppfyller föreställningarna somvärdegemenskapen har ställt upp. Genom tillgången till den samhälleliga sfären kan den önskvärda medborgaren upprätthålla ordningen och föreställningen om nationens legitimitet.
individen enbart är en siffra (a.a.:70). Vidare menar Anderson att medborgarskap, ett tecken på samhällelig delaktighet, presenteras som “gott”. Genom att inneha ett medborgarskap deltar du i värdegemenskapen då “Nationality asserts belonging to a ‘nation’, an imagined community of people who are thought of as sharing a history, language, religion, ‘culture’, or some combination of these” (2013:94). Det framgår således att medborgarskapet har en viss betydelse för om man befinner sig innanför eller utanför värdegemenskapen.
2.2.2 Migration och Politics of Belonging
Tillhörighet (belonging) och politics of belonging är centrala ämnen för migration och integration. Nira Yuval-Davis menar att skillnaden mellan tillhörighet och politics of belonging ligger i den känslomässiga anknytningen (2011:10). Tillhörighet spelar på det emotionella i att “känna sig hemma”, medan politics of belonging syftar på den sociala
process som konstruerar gränser och avgör vilka som är inkluderade, eller exkluderade i gruppen (a.a.:18). Gränsdragningen är konstruerad av den eller de i maktposition, det rör sig alltså om en fiktiv gräns som är skapad för att avskilja ‘ us’ från ‘them’. Maktdimensionen är central, där denna avgör vilka sociala grupper och personer som får lov att tillhöra och på vilka premisser (a.a.:20). Skillnaden mellan de som är inkluerade eller exkluderade beror på hur gränsdragningen konstrueras. Det kan vara språk, kultur eller religion såväl som ursprung, födelseplats eller ‘ras’ som ligger bakom den konstruerade gränsdragningen (a.a.:21). Språk, kultur och religion är enligt Yuval-Davis den gränsdragning som har störst genomtränglighet, där gemensamma värderingar som exempelvis demokrati eller ett gemensamt språk kan skilja ‘us’ från ‘them’ (ibid).
Brubaker behandlar i sin artikel “Migration, Membership, and the Modern Nation-State:
Internal and External Dimensions of the Politics of Belonging” (2010) hur migration och
utveckling och medborgarskapets alltmer viktiga betydelse formas vem som är inkluderad i gemenskapen och vem som är exkluderad (a.a.:77). Till skillnad från Andersons syn på medborgarskap och dess möjliggörande till inkludering menar Brubaker att inkludering inte nödvändigtvis kommer med ett medborgarskap. Konstruktionen av gränsdragningar är mer komplex än så och det som avgör av särskiljandet mellan ‘us’ och ‘them’ kan vara svårtydlig och skilja sig beroende från vilken kontext man befinner sig i. En migrant kan befinna sig inom gemenskapen om den innehar ett medborgarskap, men också utanför trots medborgarskapet. Beroende på hur grupper konstrueras och vem som har rätten att ingå i gruppen formas debatter och samtal både privat och politiskt.
3. Metod
Det här avsnittet presenterar den valda metoden, Critical Frame Analysis som kommer att användas för att besvara frågeställningen. Denna metod har valts från Bonjour och Duyvendaks forskningsartikel och används i förhoppningen att förenkla jämförelser av resultatet. Efter presentation av metoden följer en presentation av uppsatsens analysverktyg.
3.1 Critical Frame Analysis
En etablerad metod för att undersöka framställningen av olika samhällsproblem är en så kallad framinganalys. Denna metod följer ett inramande av ett fenomen eller problem som sedan kan tolkas på olika sätt (Esaiasson m.fl, 2017:218). Framing, framställning och inramning kommer användas synonymt hädanefter. De samhällsfenomen som ämnas att undersökas med hjälp av framinganalys kännetecknas av att de inte har en bestämd mening, utan att de är öppna för tolkning och kan framställas på fler olika sätt (ibid). Inramningen av samhällsfenomenet påverkar hur aktörer eller sociala rörelser behandlar ämnet och lägger upp sin strategi för att övertyga omvärlden som sitt budskap. När metoden används är det centralt att de frågor som konstrueras följer framingbegreppet. Dessutom måste frågorna ställas systematiskt till studiens valda material (Esaiasson m.fl, 2017:219).
hämtar inspiration från sociologi där liknande metoder har använts för att undersöka sociala rörelser, men metoden har även rötter i genusstudier (Verloo, 2005:18). CFA användes först för att undersöka diskursiva maktrelationer inom policyförslag och hur genus och andra maktdimensioner representeras och framställs i politiska beslut (van der Haar & Verloo, 2016:1). Metoden utvecklades under ett EU-projekt, MAGEEQ, som syftade till att undersöka jämlikhet och hur det ämnet ramas in i politiska frågor och diskussioner på olika sätt runtom i Europa (Verloo 2005:19). Intersektionalitet är centralt vid användande av metoden då maktordningen belys i undersökningen av texter, policyförslag eller annat material (ibid).
Critical Frame Analysis skiljer sig från framinganalys då metoden undersöker aktörens röst, alltså vem som har utrymmet att göra sin röst hörd, och hur den varierar. Metoden utgår från att ett policyförslag alltid har en uttalad eller en outtalad inramning av en “diagnos” som är i sin tur kopplad till en “prognos” som även den har en inramning som kan vara implicit eller explicit och en lösning (Verloo 2005:22). Det finns fyra element av metoden som är lånad från “social movement theory” som Verloo presenterar. Dessa inkluderar att (1) det finns ett problem, (2) någon typ av förslag till lösning av problemet finns, (3) det finns någon som måste åtgärda problemet och (4) vad är lösningen till problemet (ibid).
Genom att ta fram en gemensam metod för dessa frågor underlättar det för framtida forskning om ämnen rörande genus, intersektionalitet och politisk representation. CFA möjliggör ett systematiskt och analytiskt jämförande av diskurser rörande politiska frågor och då speciellt rörande representation och jämställdhet (Verloo, 2005:22). Josefina Eriksson skriver i sin doktorsavhandling “Strider om mening: En dynamisk frameanalys av den svenska
sexköpslagen” att konstruktionen av idéer är centralt i CFA och att “Perspektivet syftar till
att analysera olika inramningar av policy utifrån en konstruktivistisk utgångspunkt för att fånga olika dimensioner av en policydiskurs” (Eriksson, 2011:30).
Sammanfattningsvis använder sig CFA av dimensionerna nedan för att rama in, analysera och positionera problemet:
● Diagnostisera problemet (“what’s the problem represented to be?”)
● Roller som tillskrivs aktören/aktörerna
● De olika aktörernas givna röst (Verloo 2005:26).
Resultatet i denna uppsats utgår från de frågor som presenteras ovan av Verloo men används på det sättet som Bonjour och Duyvendak (2018) har gjort i sin undersökning. När det kommer till vad problemet presenteras vara (diagnosen) fokuserar Bonjour och Duyvendak på hur de politiska aktörerna menar att problemet med bristande integration (lack of integration) ska lösas. De menar att det finns två dominanta inramningar, den ekonomiska och den kulturella ramen.
I denna kontext utgörs ramverket av Verloos (2005:24) fyra frågor från CFA men något anpassat till den här studien. Frågorna fungerar som uppsatsens analysverktyg. Dessa fyra frågor är:
1. Vad beskrivs som det centrala problemet i debatten om ‘migranten’? 2. Vem är ansvarig för att problemet har uppstått?
3. Vilka är lösningarna till det identifierade problemet? 4. Vilka aktörer bör agera för att åtgärda problemet?
3.1.1 Kritik mot Critical Frame Analysis
Critical Frame Analysis som metod används främst i studier om maktförhållanden och inom statsvetenskapliga studier såsom politisk representation och policyfrågor. Metoden är vad jag förstår ännu inte allmänt vedertagen, men jag har valt att använda den ändå på grund av den forskningsartikel uppsatsen grundar sig i använder sig av samma metod. En fördel att använda sig av samma metod som tidigare forskning inom samma ämne är att det blir lättare att jämföra, dra slutsatser och sammankoppla olika studier.
3.2 Operationalisering av analysverktyg
Vid operationaliseringen tilldelas den teoretiska definitionen ett antal operationella indikatorer (Esaiasson m.fl., 2017:56). Genom att använda sig av teoretiska definitioner underlättar det för undersökningen då det gör det tydligt vad som mäts. En teoretisk definition kan ha många olika operationella indikatorer vilket gör det viktigt att definiera de för undersökningen relevanta (ibid).
Bonjour och Duyvendak fann två dominanta ramar i sin undersökning om framställningen av migranten, den ekonomiska ramen och den kulturella ramen (2018: 884-885). Den ekonomiska ramen belyser faktorer som fattigdom, arbetslöshet, bidragsberoende, brist på bostäder. Den ekonomiska inramningen kräver att migranten ses ha en ekonomisk konsekvens (positiv eller negativ) i nutid och i framtid. Den andra dominerande inramningen, den kulturella, innehåller värderingar, språk, normer och praktiker, religion, identifiering och social sammanhållning (ibid). Dessa faktorer fungerar som uppsatsens operationella indikatorer. Om anförandet nämner någonting om att migration och migranter har ekonomiska konsekvenser (vinst eller förlust) ses inramningen vara ekonomisk. Om anförandet lyfter kulturella konsekvenser (språk, normer och seder och religion) ses inramningen vara kulturell.
På grund av riksdagens partiledardebatters omfattning där ämnen utöver det jag ämnar att undersöka diskuteras, har jag använt mig av nedanstående sökord för att få ut de anföranden som behandlar ämnet migration. Dessa sökord är relevanta för uppsatsen då de fångar upp det jag undersöker. Fördelen med att använda mig av sökord i partiledardebatternas protokoll är att undersökningen blir mer tidseffektiv då jag enbart läser de anföranden som är av relevans för uppsatsen. De sökord jag har använt är; invandring, invandrare, migration, migrant,
integration, flykting, asyl, nyanländ och utrikesfödd . 2
3.3 Reliabilitet och validitet
En god validitet uppnås när de operationella indikatorerna överensstämmer väl med de teoretiska begreppen, när uppsatsen faktiskt mäter det den påstår sig mäta och att uppsatsen saknar systematiska fel (Esaiasson m.fl., 2017:56). Begreppsvaliditet syftar på att de operationella indikatorerna överensstämmer med de teoretiska begreppen går att utvärdera vid processens början medan resultatvaliditet analyseras när det empiriska arbetet är utfört (ibid). Resultatvaliditet innebär att det uppsatsen påstår sig mäta är det som senare mäts. För att erhålla en god resultatvaliditet måste det reliabiliteten vara hög, alltså frånvaro av slumpmässiga fel i uppsatsen samt en god begreppsvaliditet (a.a.:64).
För att uppnå god begreppsvaliditet kan tidigare forsknings operationella indikatorer användas. För att se hur inramningen av ‘den önskvärda migranten’ ser ut i riksdagsdebatten har jag följt samma indikatorer för de olika ramarna som de som presenteras i Bonjour och Duyvendaks artikel (2018). Förhoppningen är att genom att använda dessa kommer uppsatsen att inneha en god begreppsvaliditet. I och med uppsatsens mer diskursanalytiska metod kan reliabiliteten bli problematisk. För att erhålla en god reliabilitet är det viktigt att vara noggrann, transparent och tydligt förklara hur undersökningen av problemet ser ut och hur det har tolkats. Detta medför att tolkningarna som görs i uppsatsen måste vara tydliga för att andra ska förstå framställningen av materialet och visa att undersökningen inte innehåller slumpmässiga fel (Esaiasson m.fl., 2017:64).
4. Material
4.1 Urval av material
För att genomföra undersökningen och kunna svara på den uppställda forskningsfrågan krävs det relevant material. Det material som har använts i denna uppsats är protokoll från riksdagens partiledardebatter. Bonjour och Duyvendaks (2018:884) undersökning analyserade både nederländska parlamentsdebatter om integration och policyförslag från 2000 till och med 2015. Deras material uppgick till över 500 dokument. På grund av den här uppsatsens mer begränsade omfattning är det använda materialet betydligt mindre i omfång.
Materialinsamlingen skedde med hjälp av protokoll från partiledardebatter i riksdagen under åren 2015 och 2019. Fördelen med att använda protokoll från partiledardebatter är att partiledarna representerar sitt parti och hur de väljer att uttala sig kan skilja sig från skriftliga debattartiklar eller liknande. När partiledarna framför sina anföranden under pågående debatt kan uttalanden antas vara mer direkta och mindre återhållsamma. Vidare gör jag antagandet att partiledarnas formuleringar och åsikter speglar deras respektive partiers. Här särskiljer jag inte personen, partiledaren, från politiken. Givetvis kan det finnas en åsiktsskillnad i respektive partiers undergrupper eller liknande, men det tas inte hänsyn till i omfånget av den här uppsatsen. Genom att undersöka partiledardebatterna i riksdagen hoppas jag kunna få en bild på inramningen av ‘den önskvärda migranten’.
Protokollen från riksdagens partiledardebatter som har använts är totalt sju i antal där tre stycken är från 2015. Från år 2019 har fyra protokoll använts. Av dessa fyra rör två stycken EU-politik. Jag har valt att bortse från det faktumet då jag anser att det inte bör göra någon skillnad på hur partierna ramar in ‘den önskvärda migranten’ under en EU-politisk debatt jämfört med en debatt rörande svensk politik.
4.2 Källkritik
på så sätt vara strategisk i sitt urval av material (2017:298). De tillägger att forskningsresultaten blir säkrare vid upprepade och efterföljande studier, men det är möjligt att göra strategiska val som är motiverade för uppsatsarbetet (ibid).
Det finns en poäng i att diskutera det urval av material som använts i den här uppsatsen ur ett källkritiskt perspektiv. De protokoll som jag har använt mig av och grundat min analys på är i högsta grad av politisk karaktär. Detta skulle kunna utgöra en nackdel, men i och med min studies karaktär där jag eftersöker hur ‘den önskvärda migranten’ ramas in i den svenska riksdagsdebatten anser jag att det inte utgör något problem för studiens utfall. Det är värt att notera att en del av partierna har under studiens valda undersökningsår bytt partiledare. En möjlig invändning till det här är att politiken kan ha skiftat och på så sätt påverkat framställningen av ‘den önskvärda migranten’. Men den här undersökningen ämnar att även se om inramningen har förändrats över tid vilket gör så att byte av partiledare inte bör ha någon negativ inverkan på undersökningen.
5. Resultat och analys
Detta avsnitt syftar till att se hur ‘den önskvärda migranten’ har framställts i den svenska riksdagsdebatten och hur inramningen har konstruerats. För att få fram de anföranden som ska analyseras har varje enskilt protokoll från de valda partiledardebatterna applicerat de sökord som presenterades i avsnittet Metod. De har sammanställts till tabeller som visar antalet anföranden där ämnet migration behandlas under de sju olika debatterna åren 2015 och 2019. De tre partiledardebatterna år 2015 gav 93 stycken anföranden som ska analyseras utifrån det uppställda teoretiska ramverket. Under 2019 års fyra partiledardebatter är antalet anföranden som ska analyseras 57. Totalt rör det sig om 150 stycken anföranden. Dessa tabeller finns att tillgå under bilagor. Resultatdelen presenteras utifrån de två dominerande inramningarna, den kulturella ramen och den ekonomiska ramen som återfinns i Bonjour och Duyvendaks studie (2018). Dessa två ligger till grund för att se hur den svenska riksdagsdebatten har konstruerat dessa inramningar och hur denna användning tar sitt uttryck. För att utläsa de respektive ramarnas kontext kommer frågorna som utgör analysverktyget användas. Under både 2015 och 2019 bestod Sveriges regering av en koalition mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet med Stefan Löfven som statsminister (Riksdagen, 2014; Regeringskansliet, 2019b).
5.1 Den ekonomiska ramen
Den ekonomiska inramningen av migranten utgörs av faktorer som rör samhällsekonomin. Framställningen av migranten kan antingen ses som en ekonomisk tillgång eller en belastning för välfärden. Om faktorer som arbetslöshet, fattigdom, belastning för välfärden och bostäder ligger till grund inramningen av problemet med migration och migranten ses framställningen tillhöra den ekonomiska ramen.
2015
Vad beskrivs som det centrala problemet i debatten om ‘migranten’?
är de dominerande problemen som presenteras. Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet, uttrycker sig såhär i sitt anförande från partiledardebatten den 14 januari 2015:
“Det handlar om jobben, men det handlar också om bostäder och boenden. Sverige måste erbjuda ett betydligt bättre flyktingmottagande. Det kräver att vi gör reformer, både på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. Sverige ska inte bygga flyktingläger. Sverige
ska erbjuda värdiga boenden.” (2015a)
I Lööfs anförande går det att utläsa att både arbete och bostäder är centrala faktorer när det kommer till migrationspolitik. Centerpartiet betonar arbetsmarknaden och bostadsmarknadens roll och får medhåll från andra partiledare. Kristdemokraternas dåvarande partiledare, Göran Hägglund, säger i samma debatt:
“Jag har presenterat en del förslag som handlar om hur människor snabbare ska kunna komma i arbete när de har anlänt till vårt land, hur vi bättre ska kunna dra nytta av den mänskliga resurs som de utgör för vårt land, hur vi ska kunna förbättra integrationen och hur
vi ska kunna minska kostnaden för flyktingmottagandet.” (2015a)
Ovanstående citat tar upp kostnad som uppkommer med flyktingmottagande och ökad andel migranter som kommer till Sverige. Kostnaden måste minska, men det framkommer även att migration ses att ge framtida intäkter och vara en ekonomisk tillgång på längre sikt. Den ‘mänskliga resurs’ som kommer med den ökade migrationen kan då ses presenteras som en framtida ekonomisk tillgång. När fler deltar på arbetsmarknaden genererar det mer intäkter till det svenska samhället och där ses migration och migranter som en positiv ekonomisk konsekvens på lång sikt. Dock lyfts vikten av att på kort sikt minska kostnaderna samt förbättra integrationen för att de positiva ekonomiska konsekvenserna ska uppstå. Det är tydligt att det återigen är ekonomiska konsekvenser som lyfts.
“Det här är en jättebra investering för hela landet, för vi får in människor till vårt land som kan bidra.” (2015a)
flyktingmottagande i Sveriges historia. Vidare ger Romson ett talande exempel där hon synliggör en migrants potentiella situation:
“Jag minns tydligt flyktingvågen från kriget på Balkan i början av 1990-talet. Jag minns att det gjordes stora ansträngningar när det kom inte mindre än 80 000 människor på kort tid. I
dag, mer än 20 år senare, kan vi se att dessa flyktingar jobbar och driver företag som alla andra. De är med och bygger Sverige.” (2015b)
“Var ligger den samhälleliga vinsten, Jimmie Åkesson, i att en sjuksköterska från Syrien inte får svenskundervisning så att hon kan börja jobba i svensk sjukvård utan i stället får kalla
handen och skickas tillbaka till kriget i Syrien?” (2015b)
Jan Björklund, dåvarande partiledare för Liberalerna (då Folkpartiet), lyfter frågan om vad de ekonomiska reformerna kan få för konsekvenser. Dessutom lyfter han fram en grupp och talar inte enbart om migranter som en homogen grupp:
“Lågutbildade invandrarkvinnor är den grupp som är minst inne i jobb Sverige. Det är den gruppen som står längst från arbetsmarknaden. Effekten är att de inte får vara med i en social gemenskap, och de lär sig inte svenska språket. Barnen hålls hemma och är inte i förskolan där de borde gå för att lära sig svenska ihop med sina förskollärare. Det är effekten av vårdnadsbidraget. När det har gått tillräckligt många år i Sverige är det svårt att
komma igen på arbetsmarknaden. Det skapar ett permanent utanförskap.” (2015b)
Citatet ovan innehåller både en ekonomisk inramning och en kulturell inramning, och ger en indikation på att de två ramarna till viss del är tätt sammanlänkade. Dock är den ekonomiska ramen den som dominerar under partiledardebatterna under 2015.
På andra sidan debatten ses migration som en stor kostnadsfråga, både på kort och lång sikt. Flyktingmottagandets kostnader och hur dessa ökar i takt med att större andel flyktingar söker sig till Sverige lyfts även upp i debatten. Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, uttrycker en stark oro:
“Regeringen har redan höjt skatterna med 30 miljarder. Man har i praktiken övergett överskottsmålet. Man höjer hemtjänstavgiften, och man försämrar ROT och RUT. Generellt gör man det sämre för åtta av tio hushåll i landet. Då kan vi fråga oss vad mer man ska göra
för att finansiera det gigantiska hål den ansvarslösa invandringspolitiken innebär.” (2015c)
långtgående samhälleliga konsekvenser. Ovanstående citat kan ses som tydligt kritiskt mot kostnaden som följer med ett ökat mottagande av migranter.
Vem är ansvarig för att problemet har uppstått?
Det råder delade meningar om vem som bär ansvar för det problem som uppstått med migrationen. Under partiledardebatterna år 2015 verkar det vara som att oppositionspartierna pekar på den regerande regeringens ekonomiska politik, medan den sittande rödgröna regeringen menar att den politik som fördes tidigare av allianspartierna bär ansvar. Det som står i centrum när det kommer till ansvarig för problemet är den ekonomiska politiken som har förts, dock är det svårt att urskilja vilken ekonomisk politik. Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, uttrycker sig såhär:
“Det är massarbetslöshet, det är fattigdom, det är migration och det är på blodigt allvar. Det är därför som så många människor vänder sig mot de partier som har genomfört den här politiken. En del av orsaken till detta är den ekonomiska politik som man har påtvingats av
Europeiska unionen.” (2015a)
Ovanstående citat pekar på att det är den ekonomiska politiken som bär ansvar för det problem som har uppstått. Både partierna som har genomfört denna politik samt EU som har “påtvingat” den ses som ansvarsbärande. Vänsterpartiet får gehör från andra partier som instämmer att det både är Sverige och EU som är ansvariga. Sverigedemokraterna betonar EU:s ansvar:
“Det finns i dag inga som helst tecken på att tillströmningen kommer att avta i närtid. Tvärtom tyder mycket i stället på att detta är någonting ihållande som har skett till följd av
att EU:s yttre gräns har kollapsat.” (2015c)
Vilka är lösningarna till det identifierade problemet?
lösning uttrycker sig som nedan. Det första citatet är av Annie Lööf, det andra av Jan Björklund och det tredje av Anna Kinberg Batra, dåvarande partiledare för Moderaterna:
“Jobbet är nyckeln till en fungerande integration.” (2015c)
“Sverige är det land i EU som har lägst andel så kallade enkla jobb eller lågkvalificerade jobb. [...] Och de som drabbas är de som står längst från arbetsmarknaden, oftast nyanlända
invandrare med låg utbildning och unga människor som inte har fullföljt sin utbildning. [...] Att fler får ett jobb skapar ett Sverige som hänger ihop och ger fler människor möjlighet att
genomföra en klassresa. ” (2015b)
“Alla som bor i Sverige ska göra allt i sin makt för att utbilda sig och arbeta oavsett om man är född här eller inte och oavsett varför man har kommit hit, om man har gjort det. När
andra säger: Go home! säger vi: Gå till jobbet!” (2015a)
Det andra lägret som vill minska kostnaderna och då minska flyktingmottagandet är under 2015 mindre än det förstnämnda lägret. Jimmie Åkesson säger:
“Jag prioriterar välfärden och hjälper flyktingar på plats i närområdet där de verkligen behöver hjälp.” (2015b)
Lösningen på problemet domineras av synen att arbete kommer att gynna ekonomin långsiktigt och dessutom ha en god effekt på integrationen då flera människor kan bidra och få ett sammanhang via arbetet.
Vilka aktörer bör agera för att åtgärda problemet?
Det går att urskilja en viss oenighet mellan de olika partierna vilken aktör som bör agera för att åtgärda de ekonomiska konsekvenserna som tillkommer med migrationen. I slutet av 2015 domineras debatten av perspektivet att problemet är globalt och således bör såväl Sverige som andra EU medlemsländer agera tillsammans för att minska migrationen.
“Det är dock självfallet så att den främsta lösningen på den globala flyktingkrisen är att skapa fred. Här ska EU och samtliga dess medlemsländer driva på med sin fulla
gemensamma tyngd.” (2015c)
“Vi måste förmå andra länder att ta ett större ansvar.” (2015c)
I ovanstående citat framkommer det att det är ett gemensamt ansvar i den europeiska gemenskapen. De två övre citaten är från Stefan Löfven och det tredje är riksdagsledamoten Andreas Carlson från Kristdemokraterna och ersättare för partiledare Ebba Busch i debatten.
2019
Vad beskrivs som det centrala problemet i debatten om ‘migranten’?
Under 2019 var tonen annorlunda än under 2015. Diskussionen som fördes om migration, migranter och dess effekter hade ett annat huvudfokus än det under 2015 när de ekonomiska konsekvenserna var de dominerande. Istället för att prata om migrationen som en ekonomisk tillgång för samhället eller en direkt kostnad handlar debatten om utanförskap och integration som de centrala problemen. Under debatten 2019 blir det tydligt att ekonomiska och kulturella faktorer interagerar, utanförskap ses både som en konsekvens av arbetslöshet och bristande språkkunskaper. Det går att urskilja från partiledardebatterna under 2019 att det problemet som målas upp är att människor som kommer till Sverige inte kommer att bidra till välfärden.
“För två veckor sedan rapporterade TV4 och europeiska medier att svenska myndigheter gör reklam för att fler ska komma till Sverige och leva på bidrag.” (2019d)
“[...] misslyckad integration som blir segregation och utanförskap och grov organiserad brottslighet som rekryterar barn in i kriminalitet.” (2019a)
Ovanstående citat är båda från Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare, där det går att urskilja en viss ekonomisk inramning, men att det största problemet som presenteras är att migranten ska hamna i utanförskap.
Vem är ansvarig för att problemet har uppstått?
tydlighet att det är den nuvarande regeringen som står ansvarig och till viss del andra EU medlemsländer och EU som helhet.
“Vi kommer att vara en offensiv opposition, [...] mot kravlös och splittrande
integrationspolitik, mot den aviserade återgången till en ansvarslös migrationspolitik [...]”
(2019a)
“Till att börja med var det en socialdemokratiskt ledd regering som lade om den migrationspolitik som den moderatledda regeringen hade infört. Vi tar ansvar för det, och vi
ska ta ansvar för framtiden.” (2019a)
Ovanstående citat är från Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Det visar att det är migrationspolitiken står ansvarig för att problemet har uppstått. I och med att Socialdemokraterna har suttit i en koalitionsregering med Miljöpartiet kan dessa två partier ses som de ansvariga enligt oppositionen. Det andra citatet av Stefan Löfven säger han explicit att det är regeringen som är ansvarig för problemet. Även Moderaternas partiledare, Ulf Kristersson, uttrycker sig att Sverige som nation har ett övergripande ansvar:
“Moderaterna och Socialdemokraterna borde i stället ta fasta på det som egentligen förenar oss, framför allt den krävande insikten om att vi i Sverige har vår del av ansvaret för att göra gott i en trasig värld men att vi samtidigt bär hela ansvaret för hur det sedan går här hemma
i Sverige.” (2019a)
Vilka är lösningarna till det identifierade problemet?
Lösningarna som presenteras under 2019 är främst integrationsorienterade lösningar. Det pratas om utbildning, arbete och välfärd. Likt 2015 är det fortfarande viktigt att människor som kommer hit ska bidra till den svenska statskassan och komma ut i arbete. Fyra år efter det stora flyktingmottagandet ligger fokus på integrationen och migrationens effekter. Mer än tidigare presenteras förslag om svenskundervisning och att människor som har migrerat till Sverige ska ha ett jobb för att både kunna bidra, men även för att undvika utanförskap. Socialdemokraterna säger:
“Sveriges väg framåt är inte en stor migration utan en starkare integration. Ska vi klara den krävs höga krav på att jobba, lära sig svenska och bli en del av samhället och sedan lika stora möjligheter. Det handlar om yrkesutbildning, språkutbildning och jämlika livsvillkor.
Vilka aktörer bör agera för att åtgärda problemet?
Det finns två aktörer som dominerar debatten om vem som ska åtgärda problemet, det är Sveriges regering som leds av Stefan Löfven och EU. På nationell nivå ses regeringen behöva genomföra reformer för att integrationen ska fungera bättre men även att migrationen ska minska. EU står ansvarig för att “skydda” Europas yttre gränser och därmed minska migrationen till hela EU och då även Sverige. Ulf Kristerssons citat nedan visar på att Sveriges regering och EU har ansvar för att åtgärda problemet:
“Stefan Löfven slarvar just nu genom att inte ta initiativ till förändringar på svensk mark som säkrar svensk migrationspolitik. Men vi behöver EU också - inte för att vänta på en optimal
lösning, men därför att en del saker kan vi bara lösa på EU-nivå.” (2019b)
5.2 Den kulturella ramen
Den kulturella ramen tar sig uttryck genom att lyfta faktorer som språk, normer och praktiker, värderingar, religion och social tillhörighet. När problemet med migranten beskrivs i termer som relaterar till eller explicit uttrycker någon av tidigare nämnda kulturella faktorer tolkas det tillhöra den kulturella ramen.
2015
Vad beskrivs som det centrala problemet i debatten om ‘migranten’?
Under 2015 var den dominanta inramningen av migration och migranter den ekonomiska. Det förekom vissa undantag där problemet med migration framställdes vara av kulturella och ekonomiska faktorer och således vara överlappande. De ekonomiska konsekvenserna var fortfarande det mest centrala, dock fanns det vissa faktorer som ses tillhöra den kulturella ramen som ibland förekom under debatterna. Sverigedemokraterna var det parti som delvis använde sig av en kulturell inramning av migranten, i övrigt användes den ekonomiska ramen under 2015 av de resterande partierna.
“Bara för att det finns kulturer i världen som, tyvärr många gånger, har börjat etablera sig i Sverige, vilket fått till följd att utländska kvinnor inte arbetar i den utsträckning som svenska
kvinnor gör, ska vi låta den typen av strukturer och kulturer styra hur vi utformar barnomsorgspolitiken i vårt land? [...] Ska vi kapitulera inför de strukturer och kulturer som
Ovanstående citat av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson nämner kulturella faktorer som problem, dock är det fortfarande i termer av ekonomi där arbete är centralt i anförandet.
Vem är ansvarig för att problemet har uppstått?
Sverigedemokraterna går i vissa fall bort från den ekonomiska inramningen och använder sig av en kulturell inramning. Mattias Karlsson, dåvarande gruppledare för Sverigedemokraterna och ersättare i debatten för Jimmie Åkesson, säger:
“För varje år som går står det alltmer klart att islamismen är vår tids stora ondska och att denna människofientliga ideologi måste bekämpas med samma energi och med samma kompromisslöshet som vi tidigare bekämpat andra antidemokratiska ideologier, såsom
nationalsocialism och kommunism” (2015a)
Detta citat kan tolkas som att det är islamismen som ligger till grund för den ökade migrationen och är det centrala orsaken till varför problemet har uppkommit.
Vilka är lösningarna till det identifierade problemet?
I materialet återfinns det inte mycket som tyder på att problemet kategoriseras under den kulturella ramen. Lösningen som dock kan identifieras är att minska flyktingmottagandet genom en mer restriktiv migrationspolitik där färre migranter tas emot. En sådan inramning av lösningen är däremot en ekonomisk då denna syftar till att minska kostnaderna. Därför kan den inte kategoriseras som en kulturell inramning.
Vilka aktörer bör agera för att åtgärda problemet?
Under 2015 är det genomgående temat att den svenska regeringen bör agera likväl EU. Dock är det en större betoning på det nationella ansvaret i debatten, alltså att Sveriges regering måste agera för att åtgärda problemet.
2019
Vad beskrivs som det centrala problemet i debatten om ‘migranten’?
utanförskap, antingen på grund av arbetslöshet eller att migranten inte har anpassat sig till den “svenska kulturen”.
“Och bara kunskap kan bryta utanförskap där barn aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet, där vuxna inte talar svenska eller förstår vårt lands skrivna lagar och oskrivna regler, där hundratusentals människor aldrig får en chans till en egen klassresa och där många barn
inte ens får lära sig hur man löser den biljetten.” (2019a)
“För att vi ska kunna återskapa ett modernt folkhem i Sverige måste vi öka tilliten. Vi måste öka hemkänslan, medborgarandan och den inre solidariteten. Gör din plikt, kräv din rätt! Ta
seden dit du kommer! [...] Anpassa dig, eller bo i ett annat land!” (2019d)
Moderaterna uttrycker sig att bristande kunskap, både språkliga och om kulturella normer, är centrala problem. Sverigedemokraterna uttrycker sig med liknande innehåll, dock med en viss skillnad i ton, att bristande förståelse och kunskap i normer och praktiker utgör ett problem.
“Sveriges väg framåt är inte en stor migration utan en starkare integration. Ska vi klara den krävs höga krav på att jobba, lära sig svenska och bli en del av samhället och sedan lika
stora möjligheter.” (2019c)
Även Socialdemokraterna är på samma spår när det kommer till problemformuleringen, både svenska språket och förståelse av det svenska samhället är viktigt för integrationen och därmed utgör bristande kunskaper i både ett centralt problem.
Vem är ansvarig för att problemet har uppstått?
Genomgående för debatterna under 2019 är att den svenska regeringen lyfts som ansvarig. Den tidigare mer generösa migrationspolitiken målas upp som problemet och den ansvarige för detta är den svenska regeringen. Ebba Busch, Kristdemokraternas partiledare, säger:
“I stort sett varje gång som vi debatterar migrationsfrågan hänvisar statsministern till lösningar på EU-nivån. Visst är det sant att EU spelar en viktig roll. Men ett gemensamt ansvar för migrationsfrågorna innebär också en harmonisering av lagstiftning. Och här har
Sverige målas upp som den ytterst ansvarige för problemet, men även här får lyft EU som delvis ansvarig för problemet. Jimmie Åkesson instämmer och säger i sitt anförande:
“Låt mig också ta tillfället i akt att prata lite om den otrygghet som breder ut sig här i Sverige men också över hela Europa. Det är svårt att inte till stor del koppla detta till
vidöppna gränser och obefintliga kontroller.” (2019d)
Vidöppna gränser och obefintliga kontroller syftar både på Sverige och EU vilket överensstämmer med tidigare uttalande om vem som är den ansvarige för att problemet har uppstått.
Vilka är lösningarna till det identifierade problemet?
Lösningarna som föreslås till problemet med integrationen på grund av ökade migranter innehåller förslag som språkkrav och förmedla kunskap om svenska normer och seder. Detta för att minska utanförskapet som målas upp av partiledarna. Citatet nedan av Jan Björklund innehåller exempel på språkkrav, men även ett implicit krav på en anpassning till “svensk kultur”:
“Vi sätter stopp för nya religiösa friskolor, inte minst i våra förorter där de växer. Det blir språkkrav för medborgarskap, obligatorisk språkförskola och en väsentligt tuffare, tydligare
och hårdare attityd när det gäller hederskultur och hedersrelaterat våld.” (2019a)
Betoningen på språkutbildning och utveckla dessa kunskaper för att förbättra integrationen hörs även från Socialdemokraterna:
“Det handlar om yrkesutbildning, språkutbildning och jämlika livsvillkor. Att prioritera välfärden är ingen lätt uppgift, men det är den uppgift som det parti som jag leder axlar.”
(2019c)
Vilka aktörer bör agera för att åtgärda problemet?
“Vi borde ha långsiktighet, stabilitet och en genomtänkt idé om vad Sveriges ansvar är och vad vi klarar av. Jag tycker att våra båda partier [Socialdemokraterna och Moderaterna,
reds. anm.] har ett extra ansvar för detta.” (2019a)
EU ses även som en aktör som har ett ansvar att åtgärda problemet med ökade migranter. EU:s yttre gräns lyfts som en faktor som måste kontrolleras för att minska antalet migranter såväl som EU:s skyldighet att samordna fördelningen av migranter. Stefan Löfven säger i sitt anförande:
“Vi måste arbeta utanför EU:s gränser med att bidra till fred och utveckling så att färre tvingas söka sig till Europa på farliga vägar. Vi måste arbeta vid EU:s gränser för att knäcka
den hänsynslösa människosmugglingen, rädda liv och ha kontroll över våra gränser. Vi måste arbeta innanför EU:s gränser för en jämnare fördelning av de människor som enligt
asylrätten har skäl att stanna.” (2019d)
Slutligen förekommer “vi” som en aktör för att åtgärda problemet. “Vi” syftar på Sverige, dock framkommer det inte om det är Sverige som en helhet eller om det är politiker som ska lösa problemet. Citatet nedan är från Jimmie Åkesson:
“Vi kommer att slåss för att återupprätta ett folkhem byggt på gemenskap, hemkänsla, tillit, flit och plikt. Varje dag kommer vi att kämpa för det Sverige som så många svenskar
5.3 Sammanställning av ramverken
Tabell 1. Sammanfattning av inramning 2015
2015 Ram Vad är problemet? Vem är ansvarig? Vilka är lösningarna? Vilka aktörer bör agera?
Ekonomisk Arbete och
bostäder Tidigare Alliansregering, den rödgröna regeringen samt EU och deras ekonomiska politik
Arbetsmarknaden Sverige samt EU och dess medlemsländer
Kulturell Tills viss del
utanförskap Islamism Lösning är av ekonomisk karaktär Sveriges regering och EU
Tabell 2. Sammanfattning av inramning 2019
2019 Ram Vad är problemet? Vem är ansvarig? Vilka är lösningarna? Vilka aktörer bör agera?
Ekonomisk Till viss del
belastning för välfärden Regering Löfvens migrations- politik Utbildning och arbete Regering Löfven samt EU
Kulturell Utanförskap och
Utifrån tabellerna ovan kan det urskiljas att inramningen såg olika ut 2015 och 2019. Detta kan tyda på att framställningen av migranten skiljer sig beroende på kontext och tid och är i ständig rörelse. Det kan även ses som att det till stor del rådde en konsensus mellan det som partiledarna yttrade och att inramningen i anförandena inte skilde sig åt i så stor utsträckning som man skulle kunnat anta.Critical Frame Analysisundersöker även vem som befinner sig i maktposition och ges utrymme att göra sin röst hörd. Från debatterna blir det tydligt att de som har en röst befinner sig i en maktposition och får själva konstruera ramen, i rollen som partiledare. Migranterna framställs som en homogen grupp, om än med några få undantag som exemplet med Jan Björklunds citat gällande “lågutbildade invandrarkvinnor”, där migrantens egen erfarenhet och perspektiv inte inkluderas i samtalet. Det kan dock med stor sannolikhet bero på mitt material där jag enbart undersöker partiledardebatter i riksdagen och de anföranden som förs i detta forum. Genom att använda annat material från andra forum och aktörer, såsom debattartiklar, ledarsidor eller inlägg från sociala medier, kan en bredare bild ges. Således framträder huvudsakligen enbart en sida av framställningen av migranten här.
Under de tre partiledardebatterna under 2015 går det att urskilja ett mönster i behandlingen av migrationsfrågor och migranter. De ekonomiska konsekvenserna stod i fokus där migranter sågs både som en “mänsklig resurs” där de långsiktigt positiva ekonomiska effekterna överskuggar de då aktuella kostnaderna, men det fanns även tendenser till att de ekonomiska konsekvenserna var negativa både på kort sikt men även på längre sikt. Dock dominerade de långsiktiga positiva konsekvenserna av migrationen samtalet då dessa människor sågs som att i framtiden kunna bidra till samhället och välfärden. Det var önskvärt från majoriteten av partierna att få in migranter som genom arbete på lång sikt kan bidra till den svenska ekonomin och välfärden. Det går att urskilja under 2015 års debatter att ‘den önskvärda migranten’ är en individ som genom hårt arbete och engagemang bidrar till samhället.
kvinna, i Romsons fall en syrisk sjuksköterska och i Björklunds fall en “lågutbildad invandrarkvinna”.
2019 var den kulturella inramningen av migranten den som användes mest av partiledarna. Lösningar som språkkunskaper och anpassning till svenska seder och normer yttrades frekvent. Brist på dessa kunskaper sågs även som att skapa problem under integrationsprocessen. Likt 2015 presenterades migranten i generella termer och som en homogen grupp. Under 2019 tas det inte upp specifika exempel på migranter som kunde ses 2015 där både Liberalerna pratade om “lågutbildade invandrarkvinnor” eller Miljöpartiet som omnämnde flyktingar från Balkan och sjuksköterskan från Syrien.
En stor skillnad från partiledardebatterna år 2015 är att de är färre anföranden under 2019 som innehåller någon av de nämnda sökorden. Detta kan troligtvis bero på att en tid har passerat sedan flyktingkrisen och att vi befinner oss i det efterföljande skedet där personer som år 2015 kom till Sverige är i sin integrationsprocess. En annan notering är att ekonomiska faktorer och kulturella faktorer samverkar och interagerar med varandra, vilket går att identifiera i flera av partiledarnas anföranden.
5.4 Hur framställs ‘den önskvärda migranten’?
Under åren 2015 och 2019 diskuterades migrationspolitik och således även migranten flitigt. Genom att belysa hur migranten framställs är det även möjligt att se hur denna gestaltning tar uttryck utifrån föreställningen om ‘us’ och ‘them’. Anderson menar att det finns ingen neutralitet när det kommer till politiska debatter om migranten utan att dessa färgas av föreställningar om kön, klass, etnicitet och ‘ras’. Framställningen beror även på den egna nationens självbild och den konstruerade gränsdragningen mellan ‘us’ och ‘them’ spelar en central roll i diskussionen om ‘den önskvärda migranten’. Yulva-Davis och Brubakers
Politics of Belonging visar den sociala process där gränsdragningen konstrueras och
åtskillnad görs mellan vilken grupp som är inkluerad eller exkluderad.
sammanhållet” (2019a). Karaktärsdrag och värden som trygg, utbildad och ansvarsfull kan utläsas från båda debatterna 2015 och 2019. Däremot finns det en viss skillnad hur framställningen av problem som uppkommer vid migration och migranter ser ut. Under 2019 benämns migration, utanförskap och kriminalitet i samma kontext vilket det inte gör under 2015. En faktor kan vara att den kulturella ramen var dominant under 2019, medan den ekonomiska ramen var mer frekvent använd 2015. Detta kan ses ha en påverkan på hur den svenska värdegemenskapen konstrueras och har förändrats mellan åren. Karaktärsdrag och värden som ansvarsfull, trygg, utbildad och arbetsför är de som konstruerar den svenska
värdegemenskapen och har en stor betydelse för Sveriges självbild. Under debatterna 2015 framkommer det även att det svenska språket är ett centralt värde. I debatterna som genomfördes 2019 tillkom det värden som jämlikhet och förståelse av svenska seder och normer. Gemensamt för båda åren är att de som är exkluderade är arbetslösa, farliga (motsatsorden till både trygg och icke-kriminell kan summeras till detta), lågutbildade alternativt saknar utbildning och pratar inte svenska. Vidare ses ekonomiska och kulturella faktorer interagera med varandra och i vissa avseenden vara svåra att separera.
Värdegemenskapen visar en idealtyp för samhällets goda och önskvärda medborgare och
