3 Inkomstskillnader och arbetsmarknaden
3.3 Hur har strukturomvandlingen påverkat sysselsättning
sysselsättning och löneskillnader?
Ekonomins sammansättning påverkas kontinuerligt till följd av för- ändringar i efterfrågan och utbud. Det påverkar i regel även arbets- kraftens sammansättning och lönestrukturen. Syftet med detta avsnitt är att redogöra för hur strukturomvandlingen i ekonomin, där vissa arbetsuppgifter, yrken och branscher växer fram och andra försvinner, påverkar fördelningen av arbetsinkomster.
Först beskrivs hur strukturomvandlingen påverkat yrkessam- mansättningen i Sverige sedan 1990-talet och hur detta har påverkat lönespridningen. Därefter diskuteras effekterna på sysselsättningen. Förändringar i yrkes- och branschsammansättningen kan påverka möjligheten till sysselsättning om arbetskraften inte har den nya kompetens som efterfrågas. Detta ställer krav på ekonomins omställningsförmåga och på att resurser som t.ex. arbetskraft flyttas från krympande till växande verksamheter. Analysen visar att andelen sysselsatta i låg- och höglönejobb har ökat medan andelen anställda i jobb med mer genomsnittliga löner har minskat. Än så länge har denna strukturomvandling inte påverkat lönespridningen eller den totala efterfrågan på arbetskraft och mycket tyder på att
omställningen fungerat väl. I avsnittets sista del diskuteras hur datoriseringen kan komma att påverka sysselsättning i framtiden.
3.3.1 Strukturomvandlingen har bidragit till att
arbetsmarknaden polariserats
I många OECD-länder, inklusive Sverige, har andelen låg- och höglönejobb ökat i andel medan mittenlönejobben minskat. Den här utvecklingen brukar i litteraturen kallas för polarisering. I USA har jobbpolarisering tillsammans med stagnerade reallöner för stora mittenlönegrupper varit en del av problematiken kring ”medel- klassens försvinnande” (Schwartz, 2017). Det är framför allt fram- steg inom informationsteknologi och den medföljande datorise- ringen av arbetsuppgifterna som många menar kan förklara jobb- polariseringen.
Jobbpolarisering behöver inte innebära att den totala syssel- sättningen ökar bland de högst och lägst betalda jobben utan enbart att sysselsättningen i dessa typer av jobb utvecklas bättre än syssel- sättningen i mittenlönejobben. Jobbpolarisering behöver inte heller innebära att de lägst betalade jobben uppvisar en ökad sysselsätt- ningsandel, utan bara att utvecklingen är mindre negativ än i mitten- lönejobben. I figur 3.11 har den sysselsatta befolkningen 1990 rang- ordnats efter medianlönen i yrket och därefter delats in i fyra lika stora grupper (kvartilgrupper). Figuren visar förändringen av an- delen av den totala sysselsättningen i dessa kvartilgrupper under tidsperioden 1990–2000 samt 2000–2013. Staplarna summerar till noll för bägge tidsperioderna. Bägge tidsperioderna uppvisar polari- seringsmönster. Sysselsättningen i mittenlönejobben (kvartilgrupp 2 och 3) minskade under bägge perioderna. Under 1990-talet var an- delen låglönejobb oförändrad, medan höglönejobben ökade kraftigt som andel av den totala sysselsättningen. Mellan 2000 och 2013 ökade andelen låg- och höglönejobb i ungefär samma utsträckning.
Anm.: Figuren visar förändringen i andelen av befolkningen sysselsatt i respektive lönekvartilgrupp. Yrken klassificerade enligt tvåsiffrig SSYK 96 är indelade i lönekvartilgrupper baserat på sysselsättningsandelar och löneranking 1990.
Källa: Bilaga 6 om arbetsmarknadens polarisering.
Detta mönster av polarisering på arbetsmarknaden är dock inte unikt för denna tidsperiod. Liknande mönster finns i varierande utsträck- ning i Sverige sedan 1970 eller ännu tidigare (Gustavsson 2017). Perioden 2000–2013 skiljer sig dock från tidigare perioder i det att både låg- och höglönejobbens andelar ökade.
Vad driver jobbpolariseringen sedan 1990?
Ett stort antal internationella och flera svenska studier ger samman- taget starkt stöd för att ökad datorisering och medföljande automa- tisering av mittenlönejobb är en viktig förklaring till jobbpolarise- ringen sedan 1990-talet (se bilaga 6 om arbetsmarknadens polarise- ring). Dock är det inte uppenbart att fallande relativ efterfrågan på typiska mittenlönejobb är något unikt för mer nutida teknik, då resultat talar för att detta har kännetecknat teknikutvecklingen och strukturomvandlingen under stora delar av efterkrigstiden. Däremot förefaller datorteknologi vara unikt i att den inte enbart minskar den relativa efterfrågan på arbetaryrken med genomsnittliga löner utan även på tjänstemannayrken i mitten av lönefördelningen.
-6 -4 -2 0 2 4 6 8 1 2 3 4 Lönekvartilgrupper 1990-2000 2000-2013
Automatiseringen av arbetsuppgifter är emellertid inte den enda tänkbara, och kanske inte ens den viktigaste, förklaringen till det observerade jobbpolariseringsmönstret. En annan tänkbar drivkraft är att efterfrågemönstret bland konsumenter har förändrats. Gene- rellt tycks ökade realinkomster medföra att individer lägger en större andel av sin inkomst på tjänster snarare än varor (se t.ex. Kongasmut m.fl. 2001 och Boppart 2014). Då tjänsteyrken är överrepresenterade i toppen (jurister, finansiell rådgivning etc.) och botten (städare, anställda i restaurang, etc.) kan ökade reallöner förväntas medföra jobbpolarisering (se Bárány och Siegel 2018).
Ytterligare en möjlig förklaring till både den historiska och mer nutida svenska jobbpolariseringen är förändringar i utbudet av arbetskraft. Exempelvis finner Adermon och Gustavsson (2015) att utbudsförändringar potentiellt kan förklara en betydande del av den svenska jobbpolariseringen under 1970- och 1980-talen, främst i termer av ökad kvinnligt arbetskraftsdeltagande och politiska beslut att bygga ut den offentliga sektorn. Analysen i bilaga 6 visar att den förändring i arbetsutbudet som invandringen medfört kan ha varit en drivande faktor till jobbpolariseringen i Sverige mellan åren 2000 och 2013, och då framför allt till en ökad sysselsättningsandel i de lägst betalda jobben. Konsistent med detta visar även Forslund m.fl. (2017) att invandrares inträde på svensk arbetsmarknad under perio- den 1990–2014 dominerades av branscher där låglönejobb var vanligt förekommande.
3.3.2 Arbetsmarknadens polarisering har inte ökat
löneskillnaderna
Jobbpolariseringens betydelse för skillnaderna i arbetsinkomster beror bl.a. på vilken effekt den haft på lönespridningen. När andelen sysselsatta med låg- och höglönejobb ökar mer än andelen syssel- satta i mittenlönejobb kan lönespridningen förväntas öka, allt annat lika. Samtidigt kan strukturförändringarna medföra att de relativa lönerna mellan och inom yrken förändras. Den totala effekten är därför inte given.
En minskad efterfrågan på mittenlönejobb behöver inte innebära att den genomsnittliga lönen för jobb i mitten av lönefördelningen faller relativt jobb i toppen och botten. En fallande efterfrågan på
riktat mot låglönejobb, speciellt då denna typ av jobb i allmänhet inte kräver någon specifik formell utbildning. Det ökade utbudet kan bromsa eller neutralisera det relativa fallet i lönerna i mitten- lönejobben. Om det är mittenlönejobben med lägst lön som ratio- naliseras bort kan det till och med vara så att den observerade genomsnittslönen i mittenlönejobb stiger i jämförelse med genom- snittslönen i låglönejobb. Det finns även andra scenarier för utbuds- och sammansättningsförändringar som gör att det inte är givet hur förekomsten av jobbpolarisering påverkar lönespridningen. Empi- riska resultat indikerar fallande avkastning på rutinfärdigheter rela- tivt manuella och kognitiva icke-rutinfärdigheter i USA sedan 1990- talet. Fallande avkastning på rutinfärdighet är i linje med resone- manget ovan om att den fallande andelen sysselsatta i rutinarbets- uppgifter drivs av minskad efterfrågan på rutinarbetsuppgifter (se Acemoglu och Autor 2011 och Böhm 2017). Adermon och Gustavsson (2015) finner stöd, om än svagt, för liknande effekter på svensk arbetsmarknad.
Som visades i avsnitt 4.1.1 steg lönespridningen under 1990-talet för att sedan vara relativt oförändrad under början på 2000-talet. De senaste åren har dock lönespridningen ökat något igen. I bilaga 6 om jobbpolarisering visas dock att den förändrade jobbsammansätt- ningen inte har bidragit till den ökade lönespridningen. Det beror på att löneskillnaderna mellan och inom yrken har förändrats samtidigt och påverkat lönespridningen i motsatt riktning. Vid oförändrade löneskillnader inom och mellan jobb skulle jobbpolariseringen sedan 1970 ha resulterat i en markant ökning av lönespridningen, framför allt i den övre halvan av lönefördelningen. De kraftigt minskade löneskillnaderna inom och mellan jobb dominerade dock 1970- och 1980-talets förändringar, vilket förklarar den kraftigt fallande löne- spridningen under denna period. Inte heller den märkbara ökningen i svensk lönespridning under slutet av 1990-talet och början på 2000- talet verkar ha härrört från den förändrade jobbsammansättningen, utan den drevs i stället främst av ökade löneskillnader mellan olika jobb.
Även om den tekniska utvecklingen och den förändrade jobb- sammansättningen så här långt inte har fått något stort genomslag på lönespridningen i Sverige kan det inte uteslutas att det blir annorlunda i framtiden.
3.3.3 Strukturomvandlingen har inte minskat sysselsättningen
Hur jobbpolariseringen, liksom andra former av strukturomvand- ling, påverkar arbetsinkomsternas fördelning beror också på hur omställningen till ändrade förutsättningar fungerar. En indikation på att omställningen har fungerat väl i Sverige är att sysselsättnings- graden i en internationell jämförelse är mycket hög. På en arbets- marknad med snabb teknologisk utveckling skulle man kunna för- vänta sig att efterfrågan på de yrkeskunskaper som äldre besitter minskar och att äldre slås ut från arbetsmarknaden. Men sysselsätt- ningsgraden bland äldre män och kvinnor har ökat under 2000-talet, både i åldersgruppen 54–65 år och 65–74 år. Det förklaras bl.a. av förbättrad hälsa, men det är också ett tecken på att äldre har kun- skaper/förmågor som efterfrågas på arbetsmarknaden.
I bilaga 6 visas att förändringarna i yrkessammansättning i Sverige verkar drivas av mer kontinuerliga trender snarare än av större för- ändringar vissa specifika år. Detta kan underlätta omställningen och förklara varför effekterna på sysselsättningen har varit begränsade. En del av strukturomvandlingen har sannolikt hanterats genom rör- lighet mellan yrken och pensionsavgångar.
Möjlighet till omställning är särskilt betydelsefullt för de som förlorar jobbet. I en studie av Edin m.fl. (2019) analyseras hur in- komst och sysselsättning utvecklas för arbetstagare som befinner sig i krympande yrken. Resultaten visar att de som befann sig i krym- pande yrken 1985 i genomsnitt förlorade mellan 2 till 5 procent i inkomst relativt jämförbara individer i mer stabila yrken under de 28 påföljande åren fram till 2013. Över samma tidsperiod var tiden i sysselsättning ca 6 månader kortare än för individerna i mer stabila yrken. Inkomstförlusterna var dock större för arbetstagare som befann sig i den nedre delen av den yrkesspecifika inkomstfördel- ningen 1985, där inkomsttappet uppgick till ca 10 procent på lång sikt.
Kostnaderna för strukturomvandlingen bärs ofta av en mindre grupp som får betala kostnaden för omställningen. Arbetslöshets- försäkring har därför en särskilt viktig funktion för att underlätta omställningen. En offentligt finansierad arbetslöshetsförsäkring bidrar till att skapa acceptans för behovet av kontinuerlig struktur- omvandling i ekonomin genom att fördela kostnaderna som uppstår
vid en strukturomvandling. Det finns samtidigt en avvägning mellan en generös arbetslöshetsersättning och en snabb anpassningsför- måga. En generös arbetslöshetsförsäkring ger den arbetslöse möjlig- het att söka nytt arbete under mindre ekonomisk press och kan därför ge individen tid att hitta ett arbete som passar kompetens och löneanspråk. Det kan leda till en bättre matchning och en stabilare anställning. Samtidigt kan en alltför generöst utformad försäkring riskera att försena en nödvändig strukturomvandling om den minskar den arbetslöses incitament att söka ett jobb inom ett annat yrke/sektor eller acceptera ett sämre betalt jobb inom samma yrke. För att underlätta omställning är det avgörande att arbetskraften har den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. För att snabbt komma i arbete igen kan den enskilde behöva utbilda sig eller flytta till en annan region. I Sverige har det under lång tid funnits relativt generösa möjligheter till omskolning för vuxna som inte har den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. I fördjupnings- ruta 3.3 beskrivs vuxenutbildningens möjligheter att öka jobb- chanserna. Resultaten pekar på att utbildning för vuxna troligen bidrar till att hjälpa arbetslösa och personer med kort utbildning in på arbetsmarknaden.
Sammantaget verkar den ökade datoriseringen och medföljande efterfrågeförändringar på olika typer av arbetskraft (ännu så länge) inte ha inneburit ökad arbetslöshet och/eller svåra omställningar för de som varit anställda i mittenlönejobb. Det beror sannolikt på att förändringarna hittills har skett i en förhållandevis kontinuerlig takt där arbetsmarknaden har hunnit anpassa sig.
Fördjupningsruta 3.3: Effekter av vuxenutbildning
Det finns i dag ett relativt stort och diversifierat utbud av formell utbildning för vuxna, med olika innehåll och i olika undervis- ningsformer. De i särklass största utbildningsformerna för vuxna är komvux och högskola. Sammansättningen av deltagarna i komvux har genomgått vissa förändringar över tid. Andelen utrikes födda har ökat stadigt sedan 2000, framför allt i de äldre åldersgrupperna, och utgör över 50 procent av deltagarna över 25 år. Den sammantagna bilden av de utvärderingar som gjorts av vuxenutbildningens effekter är positiva.
Vuxenutbildning kan grovt delas upp i generell utbildning respektive mer specifik yrkesutbildning. Forskning tyder på att yrkesutbildningar är förknippade med högre inkomster på kort sikt, medan generella utbildningar leder till högre inkomst först lång tid efter deltagandet (Stenberg 2010, 2011). I bilaga 8 om vuxenutbildning presenteras nya resultat angående effekten av vuxenutbildning på vuxnas inkomster och jobbchanser. Resulta- ten tyder på att deltagande i komvux har gett positiva utfall i termer av inkomster och sysselsättning. Det tar visserligen cirka tio år innan en positiv avkastning har vuxit fram, men därefter fortsätter avkastningen att öka under hela uppföljningsperioden på 22 år. Dessa resultat gäller för de som började komvux 1994.
Om effekten av utbildning för vuxna är beroende av del- tagarnas sammansättning, utbildningens innehåll eller hur efter- frågan på arbetskraft ser ut kan den långsiktiga effekten av ut- bildning för vuxna förändras över tid. Resultaten indikerar att effekten av komvuxutbildning på årsarbetsinkomster är betydligt lägre för deltagare under senare halvan av 1990-talet. För män minskar resultaten kraftigt mellan 1996 och 1998 för att därefter ligga nära noll. Kvinnors avkastning tycks inte ha fallit på samma sätt.45 Resultaten för utrikes födda skiljer sig inte från inrikes
föddas och sammantaget finns det inte några indikationer på att effekten av komvux skulle vara lägre för utrikes födda. Det finns
45 Mellan åren 1998–2001, då Kunskapslyftet pågick, är skillnaden större. Möjligen kan
mönstret för kvinnor förklaras med att gruppen till större del bestod av äldre deltagare under åren då kunskapslyftet pågick 1997-2001. Det finns indikationer i data att effekterna är något
inte heller något stöd för att en ökad andel med utomeuropeisk bakgrund skulle påverka resultaten i negativ riktning.
Vid sidan om formell vuxenutbildning erbjuder Arbetsför- medlingen arbetsmarknadsutbildningar till arbetslösa som fyllt 25 år. Vilka yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar som ges och inriktningen på kurserna har varierat över tid. Arbetsmark- nadsutbildning och vuxenutbildning (särskilt yrkesvux) har dock närmat sig varandra över tid vad gäller innehåll och målgrupp. Utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning visar på positiva effekter på arbetsinkomst för deltagarna på både kort och lång sikt.46 Liljeberg m.fl. (2019) visar att deltagare i arbetsmarknads-
utbildning 2000–2015 hade högre inkomster än jämförbara yrkes- elever på komvux fem år efter utbildningens start.
Yrkeshögskolan (YH) är en eftergymnasial utbildningsform med syfte att erbjuda utbildningar inom områden där arbetsgivare upplever ett underskott av arbetskraft. YH-utbildningar behöver inte vara relaterade till omställningar på arbetsmarknaden, men medelåldern bland de studerande är relativt hög, 28 år (Lind och Westerberg 2015). Ett par empiriska utvärderingsstudier finner positiva effekter på inkomster, som ökar med mellan 3 och 8 pro- cent (se Andersson m.fl. 2011, 2014). Studierna finner också lägre sannolikheter för sjukskrivningar, och lägre sannolikhet för arbetslöshet.
3.3.4 Få indikationer på att datorteknologi kommer leda till
fallande efterfrågan på arbetskraft
I den allmänna debatten om datoriseringens konsekvenser för arbetsmarknaden uttrycks en del farhågor om att den alltmer om- fattande automatiseringen kommer att leda till ett stort fall i den totala efterfrågan på arbetskraft.47 Inte sällan uttrycks åsikter som
går ut på att de allt större möjligheterna att automatisera arbetsupp- gifter kommer leda till kraftiga fall i genomsnittliga löner och/eller massarbetslöshet redan inom de närmaste 10–20 åren. På längre sikt
46 Se t.ex. Vikström och van den Berg (2017) som studerar effekter av arbetsmarknadsutbild-
ning under åren 1996–2010 och finner en positiv effekt på deltagarnas arbetsinkomst tre år efter utbildningens start.
47 För översikter och referenser till denna debatt, se Autor (2015a) samt Caselli och Manning
går det naturligtvis inte att utesluta en sådan risk. Om framtida förändringar sker snabbare eller mer koncentrerat i tiden kan effek- terna på arbetsmarknaden bli mer omfattande. Men sammantaget saknas indikationer på att det skulle vara det mest sannolika utfallet inom de närmaste 10–20 åren.
I denna debatt påstås ibland att strukturomvandlingen går fortare nu jämfört med tidigare. Ett vanligt mått på strukturomvandlings- takten som utgår från branschernas andel av den totala ekonomin48
visar dock att den har varit relativt stabil de senaste 40 åren i Sverige med undantag för 1990-talskrisen (se figur 3.12). Även i andra avan- cerade länder förefaller strukturomvandlingstakten ha varit stabil över de senaste 40 åren.
Anm.: Strukturomvandlingen definieras här som summan av de absoluta skillnaderna mellan storleken på branschernas andel av förädlingsvärdet mellan två perioder. Förändringen kan också mätas genom förändringar i andelen av de totalt arbetade timmarna (alternativt det fasta realkapitalet) mellan sektorer.
Källor: KLEMS data och egna beräkningar.
I en internationell jämförelse har Sverige kommit förhållandevis långt i den pågående strukturomvandlingen, och Sverige har totalt sett relativt sett få jobb som kan automatiseras (se Nedelkoska och Quintini 2018). Denna utveckling har dock kommit olika långt i olika delar av landet. I stora delar av landet finns branscher och yrken där processen inte har kommit lika långt och som därför med stor
48 Strukturomvandlingen beräknas som den sammanlagda förändringen i absoluta tal av alla
0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 1,6 1,8 2,0 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Förädlingsvärde, näringsliv Förädlingsvärde, hela ekonomin Arbetade timmar, näringsliv Arbetade timmar, hela ekonomin
sannolikhet kommer att försvinna, antingen genom att arbetsställen flyttar till andra länder eller genom automatisering. För att detta inte ska leda till högre regional arbetslöshet och större inkomstskillnader krävs att arbetskraften har incitament och möjlighet till omställning, t.ex. via utbildning eller genom flytt till en annan ort (se kapitel 6 för en längre diskussion).
Alla jobb som är möjliga att automatisera kommer inte att auto- matiseras. Automatiseringen kommer i första hand ske i yrken där det är mest lönsamt att ersätta människa med maskin. Även om tekniken för att automatisera finns, tar den tid att implementera i storskaliga och effektiva lösningar på arbetsplatserna. Dessutom kommer ny teknik sannolikt öka efterfrågan på vissa typer av jobb. Under 1900-talet har den tekniska utvecklingen som helhet kraftigt ökat efterfrågan på yrken som kräver högutbildad arbetskraft (se t.ex. Goldin och Katz 2008). Det historiska mönstret att teknologisk utveckling minskar efterfrågan på vissa jobb, men samtidigt ökar den på andra, talar i sig för att den fortsatta utvecklingen av dator- teknologi kan komma att ge liknande mönster även de kommande två decennierna. Som påpekats ovan kan effekterna på relativpriserna av ny teknologi också påverka hushållens efterfrågan på varor och tjänster och därmed behovet av arbetskraft på ett sådant sätt att den totala arbetskraftsefterfrågan inte behöver minska.
Detta stöds även av empiriska studier som indikerar att digitali- sering, så här långt, inte har haft några negativa effekter på den totala sysselsättningen. Snarare framstår effekten som positiv. Gregory m.fl. (2016) finner resultat som indikerar att efterfrågan på arbets- kraft i 27 europeiska länder som helhet har påverkats positivt av datorisering och automatisering under perioden 1999–2010. Enligt författarna beror detta inte på begränsade möjligheter att ersätta mänsklig arbetskraft med maskiner, utan på att de associerade prisfallen medfört en ökad konsumentefterfrågan som bidragit till en ökad total efterfrågan på arbetskraft. Autor och Salomons (2018) kommer till liknande slutsatser.