Hur påverkar globaliseringen Sidas prioritering inom ekonomiska mål?

Ett tema jag har framställt med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys är Sidas prioritering av ekonomiska mål för att bekämpa fattigdom. I Sidas årsredovisning för 2001 beskrivs

fattigdom i utsatta områden som en avsaknad av resurser för att upprätthålla en normal nivå av levnadsstandard (Sida 2003, s.18–19). I årsredovisningen finns det ett starkt initiativ på att utsatta områden måste få tillgång till ett välfungerande ekonomiskt system som möjliggör en ekonomisk tillväxt för att bekämpa fattigdomsproblematiken. Sida gör anspråk på att den svaga utvecklingen hos utsatta områdens statliga och privata sektor är den primära orsaken till att nationen saknar resurser, vilket blir en essentiell del utav Sidas strategier (Sida 2003, s.20).

Sida anser att utvecklingssamarbeten som främjar en ekonomisk självständighet både nationellt och individuellt i utsatta områden är en effektiv lösning på att

fattigdomsproblematiken, men att det är en trög process att effektivisera statsapparaten i utsatta områden. Årsredovisning för 2001 inkluderar en utvärdering av Sidas insatser

angående näringsliv och handel som formulerar att utvecklingsprogrammet hindras av för låg kompetens och arbetskraft, samt som det saknas nationella strukturer för att delta i

internationella samarbeten exempelvis World Trade Organizations handelsavtal (Sida 2003, s.46).

En annan aspekt av Sidas ekonomiska mål som årsredovisningen redogör för är Sidas ekonomiska insatser kring finansiella system i utsatta områden. Genom framställningen av nationella fattigdomsstrategier som inkluderar ett skuldlättnadsinitiativ (HIPC-2)

(International Monetary Fund 2015, s.6–10) har Sida tillsammans med nationella aktörer utvecklat stöd till mikrofinanssektorn i hopp om att stärka den privata sektorn i afrikanska utsatta områden (Sida 2003, s.9). I årsredovisning 2001 tydliggörs problematik rörande

insatsens förmåga att etablera sig på marknaden. Enligt analysen är insatserna väldigt generöst finansierade av statliga aktörer, men saknar relevanta resurser för att konstruera en

marknadsanpassad struktur samt en lukrativ roll i samhället (Sida 2003, s.48–49). Det ekonomiska perspektiv som Sida förmedlar i årsredovisning för 2001 följer denna trend om att implementera västerländska finansiella system i utsatta områden i hopp om att kunna skapa en fungerande nationell marknad.

I Sidas årsredovisning för år 2011 förklaras även här hur essentiellt det är att den privata sektorn får möjlighet att utvecklas och bidra till en etablerad marknad i utsatta områden. En skillnad som jag har belyst i min analys är att i Sidas årsredovisning 2011 finns det en större betoning på innovativa lösningar komparativt med årsredovisning för 2001 (Sida 2012, s.26).

Det finns ett initiativ hos Sida att producera en ny ekonomisk marknad i utsatta områden, i stället för att lansera ett västerländskt system. Detta motiveras med att tidigare insatser att lansera ekonomiska plattformar i utsatta områden har haft en låg trovärdighet från

befolkningen och inte resulterat i en ekonomisk tillväxt (Sida 2012, s.26). Sidas ekonomiska strategierna för fattigdomsbekämpning beskrivs som investeringar i uppbyggnaden av en finansiell infrastruktur i utsatta områden och för att effektivisera dessa insatser har Sida valt inkludera privata aktörer inom näringslivet (Sida 2012, s.54). Att Sida tillåter privata företag att arbeta intill en statlig organisation är något som verkligen bekräftar

globaliseringsprocessens effekt på den internationella arenan. Sida beskriver att ett samarbete med internationella företag resulterar framgång för både det utsatta området och de privata aktörerna (Sida 2010, s.4–9). Denna ekonomiska strategi förutsätter att internationella företag utövar en humanitär och hållbar industriutveckling där det främsta målet ska vara att ge individer i utsatta områden arbetsmöjlighet och tillgång till nya produkter. Sida beskriver i årsredovisningen 2011 att det krävs transparens mellan alla parter för att denna ekonomiska insats ska fungera på vinstdrivande sätt och att oegentligheter inte får prägla arbetet.

Sidas ekonomiska insatser har historiskt sätt varit genomsyrade av korruption och misslyckad kontroll om vart biståndet hamnar. Årsredovisning för 2011 beskriver att det har genomförts en prioritering av korruptionsbekämpningen inom svenska biståndsinsatser, där ökade administrativa kontroller har bidragit till en bättre förståelse av korruptionsrisker (Sida 2012,

s.57). Tidigare årsredovisningar från Sida förklarar korruptionsproblemet som en nationell kris i det utsatta området och att Sida som biståndsorganisation saknar resurser för att angripa det effektivt (Sida 2003, s.27). Detta framsteg som årsredovisningen 2011 redogör för inom hur Sida hanterar korruption i biståndsinsatser beskriver även Sidas strategier för att bekämpa korruption i samarbetsländerna. Sida gör anspråk på att korruption inte endast är teknisk fråga utan, även en politiskt fråga som kan bekämpas genom bilateralt stöd som ökar

transparensnivån på offentliga institutioners handlande i utsatta områden (Sida 2012, s.57–

58).

I årsredovisning 2011 presenterar Sida en annan politisk fråga som hindrar den ekonomiska tillväxten i utsatta områden och det är jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta

arbetsområde är inget nyfunnet problem utan har varit på Sidas agenda länge, då

årsredovisning för 2001 redogjorde Sidas tillvägagångssätt för att uppnå jämställdhet var genom att bekämpa fattigdomsproblematiken i utsatta områden (Sida 2003, s.22). Detta upplägg skiljer sig ifrån hur Sida beskriver planeringen mot jämställdhet i årsredovisningen för år 2011. Definitionen av vad Sida anser att jämställdhet innebär har blivit mer omfattande och inkluderar mer än bara mänskliga fri-och rättigheter. Sidas jämställdhetsinsatser går ut på att främja kvinnors rättighet i samhället och på arbetsplatsen, vilket är en förutsättning för att landet ska få möjlighet till ekonomisk tillväxt (Sida 2012, s.29). Utveckling om hur Sida hanterar införskaffandet av demokratiska roller i konfliktdrabbade områden har som effekt ökat andelen regionala utvecklingssamarbeten vilket kan ses som en effektivisering av Sidas resurser.

Trenden att Sida skulle genomföra partnerskap med privata aktörer inom näringslivet för att finansiera ekonomiska insatser i utsatta områden redogörs även i Sidas årsredovisning för år 2019. Sida gör anspråk på att detta samspel har skapat en ekonomisk drivkraft i utsatta områden, där internationella företag och investerare har lyckats använda Sidas resurser på effektivt sätt (Sida 2020, s.22). Finansiering av privata investerare har blivit en grundpelare i hur Sida stärker sina insatsers kapacitet i utsatta områden och enligt Sidas årsredovisning 2019 har de lyckats bilda ett kontaktnät av internationella investerare och regional arbetskraft i Afrika. Sida anser att denna sorts samverkan mellan aktörer kan ses som en katalysator för en hållbar nationell samhällsstruktur i utsatta områden (Sida 2020, s.24–25). Enligt

årsredovisningen för 2019 har statliga aktörers inverkan på den svenska biståndspolitiken

blivit likställd med transnationella aktörers maktinnehav, vilket går i linje med globaliseringens världsbild.

En annan ekonomisk trend som redogörs i Sidas årsredovisning 2019 är ökandet av regionala samarbeten och insatser. Sida anser att för att kunna effektivisera sitt bistånd angående finansiell uppbyggnad i utsatta områden räcker det inte enbart med att inkludera privata investerare, utan det måste skapas ett regionalt ramverk som kan sprida

utvecklingssamarbetets framgång vidare (Sida 2020, s.59). Institutioner och system som skapas av Sidas samarbeten måste kunna bemöta lokala, regionala och globala problem på ett förhållningssätt som gynnar en hållbar utveckling. Exempelvis har Sidas klimatinsatser i Sub-Sahara regionen fokuserat på att skapa jordbruksprojekt som kan anpassas till det omständliga klimatet i området (Sida 2020, s.82–84)

Likt Sidas årsredovisning från 2011 uppmärksammas kvinnors fri-och rättigheter i utsatta områden även i årsredovisningen 2019, fast dialogen har förändrats och kvinnors ekonomiska position har blivit en viktig del utav Sidas jämställdhetsintegration. Sida gör anspråk på att insatserna ska arbeta mot förbättrade förutsättningar för kvinnor på arbetsmarknaden och starkare ekonomiska egenmakt, vilket in sin tur ska gynna samhällsutvecklingen i utsatta områden i form av ökad allmän utbildningsnivå. Exempel på jämställdhetsinsatser som Sida har genomfört är jordbruksprogrammet i Burkina Faso där kvinnors deltagande i

skogsresurshantering har ökat från 24% till 71% (Sida 2020, s.79). Denna insats som Sida presenterar kan ses som ett globalistisk tillvägagångssätt att effektivisera oanvänd arbetskraft och öka produktionen i utsatta områden.

Utifrån Wallersteins globaliseringsteori är införskaffandet av internationella investerare i Sidas insatser en viktig del av teorin. Denna ekonomiska trend skulle Wallerstein beskriva som en tydlig effekt av globaliseringen där Sida stärker centrumets maktposition i periferin.

Genom en större finansiering av Sidas insatser kan västerländska aktörer skapa en

marknadsstruktur i tillhör periferin som tillåter en kapitalistisk exploatering (Hobden & Jones 2016, s.133). Enligt Wallersteins globaliseringsteori tillåter Sida en våg av västerländsk imperialism att sprida det kapitalistiska systemet till utsatta områdens marknader, samt skapa en normativ västerländsk kultur som upprätthåller en exploatering av periferins resurser. Att individer i utsatta områden får möjlighet till en arbetsmarknad och en potentiell ökning av levnadsstandard är något Wallersteins världssystemsteori skulle bortse ifrån, då framgången

av de nya produktionerna som skapas är orättvist utdelade mellan centrum och periferi. Det går även att argumentera att Sidas utveckling av ekonomiska mål arbetar emot en exploaterad marknad som beskrivs i Wallersteins världssystems teori genom införandet av säkra

arbetsförhållandet som beskyddar individer i utsatta områden att bli exploaterade. Om aktörer i centrum ska kunna genomföra exploatering av periferins arbetskraft förutsätter det att arbetsförhållanden i periferin är så pass låga att produktionskostnaden motsvarar en liten andel av mervärdet. Utvecklingen som kan ses i Sidas årsredovisning för år 2001, 2011 och 2019 lägger stort fokus på att erbjuda individer i utsatta områden en hållbar arbetsmöjlighet som inte ger upphov till ett explorativt struktur. Därför kan Sidas årsredovisning beskrivas både som i enlighet med och tvärtemot om Wallersteins världssystemsteori.

En annan globaliseringsaspekt av Sidas utveckling som går i linje med Wallersteins

världssystemsteori är frambringandet av monopol i utsatta områden. Wallerstein beskriver att den kapitalistiska globalisering ger upphov till att centrumets quasi-monopol av produkter hindrar periferins industrier att etablera sig på den internationella marknaden (Wallerstein 2004b, s.28). Enligt denna teoretiska ansats misslyckas Sida med att producera ekonomisk tillväxt i periferin då internationella västerländska aktörer har en större resurskapacitet att utveckla produkter på ett kosteffektivt och förmedla dom på den internationella arenan. Sida föränderliga ekonomiska prioritet behöver inte enbart granskas ur ett utvinningsperspektiv, det är även möjligt att se det som en samhällsförändring. Giddens skulle betrakta Sidas

utveckling av prioritering rörande ekonomiska mål som en transformation från ett traditionellt samhälle till ett senmodernt samhälle. Vad som kännetecknar ett senmodernt samhälle är att den ledande makten i samhället ska vara baserat på ett expertstyre (Giddens 1987, s.535).

Kunskap ses som en viktig drivkraft för att utveckla samhället och i Sidas årsredovisningar redogörs likande utgångspunkter. Den bristande kompetensen som finns i utsatta områden är ett hinder i Sidas fattigdomsbekämpningen och med hjälp Giddens teoretiska ansatser kan man se hur transformationen till ett senmodernt samhälle skulle stärka statsapparaten och andra institutioner i det utsatta området. Sida har ökat biståndet till att befrämja

informationsplattformer i utsatta områdens samhällen som kan sprida kunskap om moderna industrier.

Detta går i linje med Giddens globaliseringsteori som gör anspråk på att globaliseringen har bidragit med att moderna samhällen måste erbjuda medborgare kunskap för att kunna utvecklas (Giddens 1987, s.534–535). Denna teoretiska aspekt kan kopplas till faktumet att

Sida har ökat antalet regionala insatser och samarbetet mellan olika nationer, då Sida vill främja en regional ekonomisk tillväxt i utsatta områden. Men med denna förstärkning på global kunskap i utsatta områden ökar även den kulturella mångfalden i samhället vilket kan bidra till det Giddens beskriver som en bristande ontologisk trygghet. Globaliseringsprocessen utgörs ofta av ett utökande av livsstilar i ett samhälle som bidrar till att individer får möjlighet att ta del av andra identiteter än de nationella (Johansson 2015, s.441). Denna trygghet som traditioner bidrar med för individer är något som Sida beskriver i sin årsredovisning som essentiellt för smidig integrering på den internationella arenan (Sida 2020, s.75).

Giddens fyra dimensioner av globaliseringen kan tydligt ses som grundpelare i Sidas

prioritering inom ekonomiska mål, då inledningsvis beskriver Sida att för att kunna skapa en hållbar ekonomisk situation i utsatta områden behövs det en legitim statsapparat (Johansson 2015, s.434–435). Ett fungerande samhälle förutsätter en ledande stat som kan på ett

demokratiskt sätt styra över nationens territorium. Sidas årsredovisningar gör anspråk på liknande teman då konfliktdrabbade områden ofta saknar en legitim ledande makt som kan föra samhället framåt. Dock avviker Sida från Giddens teori om nationalstaten då

biståndsinstitutionen yrkar på att privata aktörer ska pionerna samhällets utveckling och att statliga aktörer i utsatta områden behöver genomgå en omstrukturering där demokratiska förhållningssätt ska lära staten att hantera det nya samhället.

Detta inkluderar Giddens andra och tredje dimension av globaliseringen, den kapitalistiska världsekonomin och internationella arbetsdelningen, som Sida belyser i sin årsredovisning där internationella näringslivs företag ska inkluderas i samarbetet. Partnerskapet ska ge individer i utsatta områden möjligheten att delta på den internationella marknaden i form

arbetsmöjligheter på transnationella företag, samt tillgång till globala produkter som kan öka levnadsstandarden i utsatta områden. Den sista dimensionen av globaliseringen som Giddens berör är den militanta världsordningen vilket Sidas årsredovisningar adresserar specifikt, men ett anti-våld perspektiv är alltid en bakomliggande faktor i Sidas handlande angående

konfliktdrabbade områden. Giddens gör anspråk på globaliseringen ska bidra med att fler internationella militära allianser skapas då nationers krigsföringskapacitet har ökat i modern tid, men Sida står fast med att den mest effektiva lösningen att hantera fattigdom i utsatta område drabbade av väpnade konflikter är genom att stärka samhällets industri kapacitet (Johansson 2015, s.435–437).

Studiens centrala resultat är således:

 Globaliseringen har bidragit till att Sidas prioritering inom ekonomiska mål har inkluderat den privata sektorn i biståndsinsatser för att effektivisera

utvecklingssamarbetet.

 Sidas biståndsinsatser arbetar för att utveckla utsatta områdens resurskapacitet och få in samarbetsländer på den internationella arenan. Detta möjliggörs genom skapandet av utbildningsinstitutioner som förmedlar kunskap om ett högteknologiskt samhälle.

Med hjälp av Giddens och Wallersteins globaliseringsteori har jag redogjort för

globaliseringens effekt på utvecklingen av Sidas prioritering på insatser angående ekonomiska mål. Uppsatsens analys förklarar att Sida har anpassat strukturen på biståndsinsatser till att inkludera privata aktörer som främjas av en globaliserad industri. Enligt analysens resultat har det skett en utveckling hos Sidas prioritering där strävar för att uppnå en regional ekonomisk tillväxt och ett inkluderande av privata företag inom näringslivet som finansierar insatser i utsatta områden. Detta resulterar även i att Sida har ökat sina resurser angående

korruptionsbekämpning då den privata marknaden kan innehålla en svag transparensnivå mellan parter, samt en strävan att ackumulera ett högt mervärde. Den brittiske statsvetaren Thomas Hale redogör ett liknande resultat i hans publicering rörande transnationella aktörers position i ett globaliserat samhälle. Han gör anspråk på att det är en nödvändigt process att transnationella aktörer får ökad inflytande på statliga utvecklingssamarbeten då världen befinner sig i en liberalistisk fas (Hale 2020, s.211–214). Samarbete mellan transnationella aktörer och biståndsinstitutionen Sida bidrar även till att den kulturella sfären i utsatta områden utökas till en global identitet (Sida 2020, s.75).

Uppsatsens analys redogör för hur inkluderandet av en kapitalistisk marknad, i form av Sidas partnerskap med näringslivs aktörer, bidrar till att individer får en underlägsen relation till produktionsmedel. Enligt Wallersteins teori om den kapitalistiska världsekonomin förminskar den högteknologiska industrin människors kontroll över deras livsval (Wallerstein 1979, s.21–

24). I Sidas årsredovisningar förklaras det att den traditionella identiteten i utsatta områden inte ska hotas av utomstående påtryck, men enligt Wallersteins teori är det inte kontrollerbart.

Detta resultat kan kopplas till psykiatern Frantz Fanons teori om hur den vita imperialismen formar den normativa identiteten i koloniserade områden i Afrika (Fanon 1970, s.17–18). En slutsats som Fanon beskriver i sin bok Black skin, white mask är att identiteten hos individer i utsatta områden kommer alltid vara underlägsna så länge som individer agerar enligt

traditioner (Fanon 1970, s.202–206). Uppsatsens analys bidrar till ett liknade resultat där den västerländska marknaden kan bidra till att individer agerar utifrån centrumets normer, men som jag tidigare påpekade arbetar Sida hårt för att minimera en kulturell förändring i insatsområden.

Ett annat resultat som jag har lyckats redogöra för i min analys är att Sida har centraliserat sina insatser med hopp om att effektivisera biståndets resultat. Det konstanta fokuset som Sida har utvecklat om att effektivisera sina resurser är en effekt av att globaliseringen har skapat en konkurrens på marknaden där ett kapitalistisk synsätt är det normativa. Biståndsmyndigheters insatser måste resultera i ett framgångsrikt utfall, annars hotas deras position på den

internationella marknaden av privata aktörer som kan bidra med ett bättre resultat.

Ansvarstagandet hos den hjälpande aktören i utsatta områden har blivit alltmer centralt, eftersom den teknologiska utvecklingen i västerländska samhällen har skapat ett aktiv informationsflöde som kan informera civilsamhället om hur biståndsinsatsen ser ut.

Globaliseringen har omvandlat positionerna för statlig övervakningen och skapat ett system där det civila samhället övervakar statliga organisationer och dess insatser. Andra akademiska texter som redogör liknade slutsats beskriver hur det finns ett samspel mellan statliga och privata aktörer inom biståndssfären. Den nederländske professorn Peter Knorringa beskriver i sitt arbete att privata aktörer måste stödja en demokratisk utveckling i utsatta områden och ta ansvar för rådande konsekvenser av företagets arbetsprocess (Knorringa 2010, s.20). Likt denna slutsats beskriver även mina resultat att Sida har genomfört ett partnerskap med privata aktörer för att anpassa sina insatser till den moderna världsekonomin.