utrymme. Deltagarna i vår studie har olika uppfattningar kring begreppet undervisning. Det som dock genomsyrar svaren är att undervisning är något som existerat i förskolan hela tiden:
[…] undervisning för mig, jag har ju varit klasslärare också, och det klingar inte lika hårt som i skolan utan undervisning för mig är det vi redan gör idag. Alltså att vi jobbar efter barnens nyfikenheter sen blandar vi in
ämnesdidaktiska didaktik i det. (F6)
Det är ju undervisning vi sysslar med hela tiden och det är inte att vi har lektioner utan vi har undervisning med barnen och det är lärandeprocesser. (F2)
Svaren ovan indikerar på att undervisningen benämns i samband med att “lärande sker hela tiden i förskolan”. Eftersom undervisningsbegreppet tidigare inte använts för att beskriva förskolans pedagogiska verksamhet (Hildén et al 2018), tolkar vi att begreppet har varit öppet för tolkning. Det medför möjligtvis att förskollärare och personal ser undervisningen som att lärandet sker hela tiden och inte som en integrerande process. Erlandsson (2018) skriver att undervisningen är något som sker i de tillfällen en förskollärare medvetet genom interaktion vill främja barns lärande. Under intervjun reflekterar en förskollärare över när undervisningen sker:
Medan jag förbereder för en undervisning och barnen leker bredvid så kanske inte jag sysslar med undervisning, men barnen har en lärandeprocess i leken men det beror på hur man ser på det. Kan det vara undervisning i deras lek? Det är ett komplicerat begrepp på det sättet […] undervisning är en sändare och en mottagare så de kanske inte alltid är undervisning men det är alltid en lärandeprocess. (F2)
Vi kan i förskollärarens svar se att undervisningsbegreppet är något som bearbetas. En annan förskollärare uttrycker att undervisningen “är målstyrda processer”, vilket vi tolkar som något hen planerar för. Det vill säga en planerad aktivitet med tydlig koppling till läroplanens mål. Eftersom begreppet har fått en större del i den nya läroplanen (Lpfö 18 2018) tänker vi att det tar det ett tag att bearbeta det. Vår tolkning är att genom reflektion kan förskollärare bearbeta begreppet. Reflektionen tillsammans med vetenskaplig litteratur utmärks som en central del i professionsutvecklingen (Brante 2016). Genom reflektionen kan en verksamhets kvalité stärkas, där förskollärare även har möjlighet att genom det kollegiala samarbetet diskutera begreppet för att kvalitetssäkra kunskapen inom professionen (ibid.).
5.3.1 Rektorernas tolkning av förskollärarnas undervisningsuppdrag
När vi i våra intervjuer frågar rektorerna om de upplever en osäkerhet hos personalen kring undervisningsbegreppet svarar de följande;
Ja, det kan jag känna och det kan vara, det är en utmaning men det är också något väldigt fint och det viktigaste är att vi vågar ’make misstake’ och att vi säger till varandra ’Det här är väldigt nytt för mig och jag behöver det här’ och att vi frågar för att förstå. (R1)
Det gör det hela tiden, där tänker jag framför allt när man anställer nya, eller när det kommer in vikarier som inte har någon utbildning eller så finns det dem som jobbat länge och tycker det med undervisning ’Ja men så har vi alltid gjort’. Ja men nu ska ni tydligt kunna förklara och koppla det till vetenskap varför gör ni som ni gör […] Det är inte bara att man gör, för där känner jag att om vi ska ha någon chans att sudda bort gamla dagis kulturen så är det stor möjlighet till det. (R2)
Rektorerna indikerar att förskollärarna behöver koppla det pedagogiska arbetet till vetenskap i samband med att motivera undervisningen. Vår tolkning utifrån rektorernas svar går i relation med professionsteorin, där yrken som går under professioner grundar sin kompetens i
vetenskapen (Brante 2009). Om förskollärare genom vetenskapen etablerar yrkesspråket kommer deras status stärkas. Vi tolkar det som att rektorerna i samverkan med förskollärarna behöver etablera ett yrkesspråk för att stärka betydelsen för förskolans arbete i samhället, det vill säga att stärka den egna professionen. Alexandersson (2004) skriver att det är centralt
inom lärarprofessionen att etablera ett yrkesspråk som särskiljer sig från andra
yrkeskategorier. För att etablera sin status behöver lärare förstärka sina yrkeskompetenser gentemot samhället. Genom att förskollärare med sin akademiska utbildning arbetar för att förankra teorier och vetenskap till den didaktiska planeringen för undervisningen i förskolan, är det ett steg mot att stärka professionen (ibid).
5.3.2 Fördelningen av undervisningsuppdraget
Förskollärarna samarbetar inom förskolan med olika yrkesgrupper såsom barnskötare, där det är förskolläraren som har det främsta ansvaret att leda undervisningen inom arbetslaget (Lpfö 18 2018). Förskolläraren ansvarar för planering och förankra undervisningen till
läroplansmålen, där barnets utbildning samtidigt ska vila på vetenskaplig grund. Enligt förskolans läroplan sker undervisningen inte enbart mellan en förskollärare och barnen utan hela arbetslaget är delaktigt (ibid.). När vi i vår studie frågade förskollärarna om de känner sig trygga i att fördela undervisningen inom arbetslaget svarade vissa följande;
Ja, det tror jag nog att jag har. I det lilla arbetslag jag har, då jag är ensam
förskollärare så blir det att man styr mycket alltså det blir det ju. För de andra har inte den kunskapen så då måste man ju vara där […] Jag försöker lyssna på andra men vi vet ju ändå vad vi ska sträva efter.” (F2)
Ja det gör jag väl egentligen, jag skulle absolut behöva bli bättre på att delegera. Jag skulle absolut behöva bli bättre på att släppa taget, däremot ser jag det inte som en brist utan som ett utvecklingsområde. (F5)
Förskollärarna uttrycker den egna kunskapen som det främsta för att kunna leda ett arbetslag. Samtidigt förklarar en av förskollärarna att hen vill kunna ha kontroll över
undervisningssituationerna vilket gör det svårt för hen att delegera ut ansvaret för
undervisningen. Vår tolkning är i och med att den nya läroplanen tillkommit har även kravet på undervisningen ökat, där förskolläraren enligt förskolans läroplan Lpfö 18 (2018) har det yttersta ansvaret för att leda undervisningen.
5.3.3 Undervisningens roll i förskollärarens professionsprocess
Det vi har kunnat se i vår studie är att både förskollärarna och rektorerna är överens om att undervisning har en central del i att befästa förskolans kvalité och förskollärarens profession i samhället:
[…] jag känner mig bekräftad, och jag känner att vårt arbete är så pass viktigt att det ska lysa klart att vi varenda dag har en tanke varför vi gör som vi gör […] (R1)
Det har blivit väldigt stort och det ska det ju vara för det står ju i läroplanen men det är väl där jag känner just nu mig positiv till att använda det för det styrka vårt professionella yrke och profession och känna att vi är lärare, vi är förskollärare […] Vi är där för att undervisa och lära ut. (F2)
Det vi kan urskilja i citaten ovan är att rektor och förskollärare ser undervisningen som ett efterlängtat begrepp i förskolorna. De ser undervisningsbegreppet som ett sätt att bekräfta förskollärarens profession, där de inte särskiljer förskolläraryrket och läraryrket. Vår tolkning är att de känner en strävan efter att få samma yrkesstatus som läraryrket. Inom
professionsteorin går läraryrket under semiprofessionen (Brante 2009), vilket möjligtvis grundar sig i att det är mer etablerat än förskolläraryrket. Enligt Brante (2016) är
preprofessioner en ny generation av yrken som strävar efter en professionell status. Vår tolkning är att ett av undervisningsbegreppets funktion är att etablera och belysa förskolans viktiga arbete. Vi tänker att undervisningsbegreppet kan inverka på förskollärarnas
professionsutveckling där förskollärare med tiden kan kunna ses som en semiprofession. Vi kan se likheter mellan läraryrket och förskolläraryrket där båda till exempel baserar sin kompetens på akademisk utbildning. Brante (2009) skriver att preprofessionerna med tiden kan få ökad status. Det kan vi ställa i relation till Jonsson et al (2017) som skriver att i och med de ökade kraven på undervisningen, har förskollärare och rektorer möjlighet att stärka förskolans kvalité och samtidigt förstärka förskollärarnas profession. Trots det belyser både rektorerna och förskollärarna i vår studie att det finns hinder som uppstår i verksamheterna, att undervisning inte prioriteras. En utav rektorerna beskriver följande:
Ja det finns ganska många hinder. Jag kan ju se till min verksamhet här och också se till andra verksamheter jag varit inne i. Förskolor ser olika ut och ett hinder är att vi inte har utbildad personal på varje förskola. Ett hinder kan också vara att
ekonomin inte är i balans. Vilket gör att det blir billigare att anställa outbildad personal. (R1)
Rektorerna ser att det inte finns tillräcklig med utbildade förskollärare i verksamheterna. Det kopplar hen till verksamhetens ekonomiska aspekter. Förskollärarna beskriver snarare det största hindret är bristen på planering och reflektionstid men även brist på personal
genomsyrar svaren. Många förskolor fick i samband med Skolinspektionen (2016) granskning kritik för de brister i undervisningsuppdraget. Det kommer möjligtvis fortsätta vara en
bristvara om verksamheterna inte får de förutsättningarna som krävs för att genomföra undervisning, vilket i sin tur kan påverka förskollärarens profession.
Deltagarna har olika uppfattning om begreppet undervisning, men det som är gemensamt är att de uppfattar att undervisning är något som funnits i verksamheterna hela tiden. Det visar sig att deltagarna särskiljer inte lärande och undervisning och att begreppet undervisning är under bearbetning. Undervisningsbegreppet ses av deltagarna som ett sätt att bekräfta förskollärarnas profession.
6 Diskussion
Under detta kapitel diskuterar vi vår studies resultat. Därefter kommer vi att diskutera vår metod och de val vi gjorde vid insamlingen av empirin. Avslutningsvis kommer vi att presentera hur vår studie kan ses i relation till yrkesverksamheten och våra tankar angående fortsatt forskning.