En del orsaker kan hänföras till hushållens förutsättningar. Här koncentre- rar vi oss på hushållens socioekonomiska situation, eftersom den många gånger är avgörande för vilken bostad man kan få tillgång till. Det hävdas ofta att skillnaderna mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund beror på att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland låg- inkomsttagare och arbetslösa.37 Vi redovisar därför här statistik på socio-
ekonomiska förhållanden såsom förvärvsfrekvens och disponibel inkomst samt boendeutgifter för de olika etniska grupperna.
Redovisningarna gäller alltså för hushåll och inte som tidigare både individer och hushåll. Det gör att vi inte har möjlighet att göra uppdel- ningen på kön för dessa variabler. I de fall vi redovisar etnisk bakgrund och ålder har vi utgått från hushållsföreståndaren 38.
37 Se t ex SOU 1997:118: Delade städer.
38 Hushållsföreståndare är vanligen den person som har den högsta inkomsten.
Förvärvsfrekvens
Hushållens ekonomi är naturligtvis kopplad till om man har en arbetsin- komst eller inte. I figuren nedan kan man se att det finns en viss skillnad i förvärvsfrekvens relaterat till etnisk bakgrund.
Figur 10. Andel individer som förvärvsarbetar fördelat på bakgrund. År 2005.
Källa: SCB, AKU 2005 (bearbetat av Boverket).
Individer med svensk bakgrund förvärvsarbetar i högre grad än individer med utländsk bakgrund. Den grupp som har lägst förvärvsgrad är utrikes födda (62 procent), medan inrikes födda med två inrikes födda föräldrar är den grupp som har högst förvärvsgrad (76 procent). Inom gruppen utländsk bakgrund är det andra generationens invandrare som har högst förvärvsgrad.
I Rapport integration 2005 redovisar Integrationsverket skillnader i sysselsättning mellan inrikes- och utrikes födda. De tar även upp tänkbara orsaker till skillnaderna. Även Integrationsverket konstaterar att utrikes födda har lägre sysselsättning än inrikes födda, men grupperna närmade sig varandra lite mellan 2004 och 2005. Ökningen i sysselsättning gällde då framför allt utrikes födda kvinnor.
39 Här har vi använt statistik från Arbetskraftsundersökningen (AKU). Därför har vi inte
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet
Vi har valt att redovisa disponibel inkomst per konsumtionsenhet för att relatera hushållens inkomster till hushållens storlek.
Figur 11. Hushållens disponibla inkomst (median) per konsumtionsenhet efter upplåtelse- form och bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Lägst inkomst har de hushåll som bor i hyresrätt och framför allt boende i allmännyttans bestånd. Stegvis är därefter de genomsnittliga inkomsterna högre för dem som bor i privat hyresrätt och bostadsrätt. Hushåll som har högst genomsnittlig inkomst bor i egnahem. Förhållandet mellan de olika etniska grupperna är desamma för samtliga upplåtelseformer – hushåll som tillhör synliga minoriteter har de lägsta inkomsterna medan hushåll med svensk bakgrund har de högsta. I egnahem kan vi se att genomsnitts- inkomsterna för de olika etniska grupperna ligger närmare varandra än i övriga upplåtelseformer.40
Om man tittar på gruppen med utländsk bakgrund förutom de synliga minoriteterna ligger inkomstnivån nära de som har svensk bakgrund. De synliga minoriteterna utgör hela 54 procent av hushållen med utländsk bakgrund och denna grupps mycket låga genomsnittliga inkomst drar därför ned inkomstnivån för hela gruppen med utländsk bakgrund.
Vi har även tittat på låginkomsthushållen.41 Dessa utgör nio procent av
samtliga hushåll. De som har utländsk bakgrund utgör en betydligt större andel i låginkomstkategorin bland samtliga hushåll (26 procent jämfört med 15 procent). Det är framför allt de synliga minoriteterna som bidrar till den höga andelen i gruppen med utländsk bakgrund (denna grupp utgör här 21 procent jämfört med 8 procent av samtliga hushåll). Lågin- komsthushållen är starkt överrepresenterade i hyresrätten.
40 Om inte hänsyn tas till antalet medlemmar i hushållet har boende i hyresrätt med
utländsk bakgrund aningen högre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund.
41 Låginkomsthushåll definieras som de hushåll som har en disponibel inkomst per
konsumtionsenhet som är lägre än 60 procent av medianen för samtliga hushåll. Definition från SCB (Agneta Sandqvist) via e-post 2006-10-13.
Figur 12. Hushållens inkomststruktur efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
För samtliga etniska grupper och i samtliga upplåtelseformer kommer den absolut största delen av inkomsterna från en så kallad faktorinkomst (som består av löneinkomst, näringsinkomst och kapitalinkomst). De som bor i egnahem har i högre utsträckning en inkomst baserad på faktorinkomst – det skiljer ca 10 procentenheter mellan den gruppen och de boende i hy- resrätt. Den näst största delen av den disponibla inkomsten kommer från
skattepliktiga transfereringar (t ex pension, sjukpenning, föräldrapenning
och a-kassa). Här ligger de olika grupperna väldigt nära varandra med en nivå mellan 24 och 26 procent, förutom hushåll med svensk bakgrund i hyresrätt som ligger på ca 30 procent. Sista lilla biten av den disponibla inkomsten består av skattefria transfereringar (t ex barnbidrag, bostads- bidrag och socialbidrag). En större andel av inkomsterna för de som bor i hyresrätt består av skattefria transfereringar än för de som bor i övriga upplåtelseformer, särskilt bland gruppen med utländsk bakgrund.
Hushåll där hushållsföreståndaren är född utomlands (första generatio- nens invandrare) har en lägre disponibel inkomst per konsumtionsenhet än när hushållsföreståndaren tillhör andra generationens invandrare som har ca tio procentenheters högre medianinkomst än den totala gruppen med utländsk bakgrund. Detta sammanfaller med gruppernas förvärvs- grad (se figur 10). De synliga minoriteterna ligger betydligt lägre – deras medianinkomst ligger nästan tio procentenheter under medianen för hela gruppen med utländsk bakgrund.
Figur 13. Hushållens disponibla inkomst (median). År 1997–2004. 2004 års prisnivå.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Hushållens disponibla inkomster har ökat successivt. Sedan 1997 har medianinkomsten per konsumtionsenhet ökat från i genomsnitt drygt 126 000 till ca 153 000 kronor per år för samtliga hushåll.
De disponibla inkomsterna har ökat för alla etniska grupper i samtliga upplåtelseformer mellan 1997 och 2004 – dock i varierande grad.
De synliga minoriteterna har under hela perioden haft lägst disponibel inkomst. Skillnaderna mellan de etniska grupperna är dock betydligt mindre för de boende i egnahem än för dem som bor i övriga upplåtelse- former.
Boendeutgifter
De som bor i bostadsrätt har lägst boendeutgift, i genomsnitt knappt 43 000 kronor per år. Boende i hyresrätt har i genomsnitt en boendeutgift på 50 400 kronor medan de som bor i egnahem har den högsta utgiften – 60 500 kronor per år.
Figur 14. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.
I samtliga upplåtelseformer har de med svensk bakgrund lägst boendeut- gift. I egnahem är skillnaderna mellan de etniska grupperna marginell, men i de övriga två upplåtelseformerna, och i synnerhet hyresrätten, är skillnaderna större. Bland de boende i hyresrätt skiljer det drygt 4 000 kronor per år mellan de som har svensk och de som har utländsk bak- grund.
Figur 15. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter etnisk bakgrund. År 1997–2004. 2004 års prisnivå.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Hushållens genomsnittliga boendeutgift har ökat sedan 1997 för alla et- niska grupper inom alla upplåtelseformer. Den största ökningen har skett för dem som bor i egnahem (som även hade den högsta boendeutgiften från början).
Ökningen har varit störst, drygt 5 000 kronor, för dem med svensk bakgrund. För dem som har utländsk bakgrund har boendeutgifterna ökat med drygt 4 000 kronor mellan 1997 och 2004.
De synliga minoriteterna har under hela perioden haft den högsta genomsnittliga boendeutgiften. Dock har denna grupps boendeutgift inte ökat i samma utsträckning som för de övriga (3 600 kronor). Detta inne- bär dock att de med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna haft en större ökning av boendeutgiften än de 4 000 kronor som anges ovan – alltså närmar sig den gruppens utgifter nivån för de med svensk bakgrund.
Boendeutgiftsprocent
Boendeutgiftsprocenten visar på förhållandet mellan hushållets inkomster och boendeutgifter. Det är måttet på hur stor procentuell andel av hushål- lets inkomster som läggs på boendet. Detta innebär att en hög procent- sats kan förklaras av såväl låga inkomster i hushållet som höga boende- utgifter.42
Det finns stora skillnader i boendeutgiftsprocent i de olika upplåtelse- formerna. Högsta boendeutgiftsprocenten finner vi för boende i hyresrätt – de lägger 30 procent av sin inkomst på boendet. De som bor i egnahem har den lägsta boendeutgiftsprocenten med i genomsnitt 19 procent, trots att de har den högsta boendeutgiften. För dem som bor i bostadsrätt är den genomsnittliga boendeutgiftsprocenten 21 procent.
Figur 16. Hushållens boendeutgiftsprocent (median) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Boendeutgiftsprocenten för dem som har svensk bakgrund är i genomsnitt 23 procent och för dem med utländsk bakgrund 25 procent. De synliga minoriteterna har i genomsnitt 28 procents boendeutgifter. Denna grupp har högst boendeutgiftsprocent i samtliga upplåtelseformer. De synliga minoriteterna lägger alltså en betydligt större andel av sina inkomster på boendet än övriga.
42 Observera att disponibel inkomst som redovisades i tidigare avsnitt är räknad per
konsumtionsenhet, men boendeutgiftsprocenten är baserad på den totala disponibla inkomsten.
Kan man välja sin bostad?
Det är inkomsten som styr vilken boendeform som man har möjlighet att välja och hur mycket man vill eller kan lägga på sitt boende. Visserligen har boende i egnahem högst boendeutgift, men de har så mycket högre disponibel inkomst att boendeutgiftsprocenten ändå blir lägre än för bo- ende i övriga upplåtelseformer.
Situationen är motsatt för dem som bor i hyresrätt. I hyresrätten finns hushållen med lägst genomsnittlig inkomst. Vi har tittat särskilt på låg- inkomsthushåll och bland dessa bor en övervägande del i hyresrätt. Men boendeutgiften är för den skull inte den lägsta. Boendeutgiften står alltså inte i proportion till inkomsten.
De som har utländsk bakgrund bor i högre utsträckning i hyresrätt. De har dessutom lägre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund och en större andel tillhör låginkomsthushållen. Det gör att den gruppen generellt sett har svårast att välja sitt boende. Inom gruppen med utländsk bakgrund är situationen värst för de synliga minoriteterna. Även här kan man alltså tala om etniska hierarkier.
Större hushåll – dyrare bostad?
Men det är inte bara i hyresrätten som de med utländsk bakgrund och sär- skilt de synliga minoriteterna har en högre boendeutgift. Detta gäller i alla upplåtelseformer. Det kan bero på att dessa hushåll i genomsnitt är större och därför behöver större bostäder – som kostar mer.
En ytterligare förklaring till varför boendeutgifterna i egnahem och bostadsrätt är högre för gruppen med utländsk bakgrund (särskilt för de synliga minoriteterna) kan vara att de med svensk bakgrund har ägt sina bostäder längre och därmed har en lägre utgift medan många av dem som har utländsk bakgrund är relativt nya på den svenska bostadsmarknaden. Utgiftsnivån påverkas även av i vilken utsträckning hushållet har ett kapi- tal, t.ex. en bostad att byta in med eller sparade medel.
Är man mer integrerad om man bor i egnahem?
Frågan är om det går att säga att de med utländsk bakgrund som bor i egnahem är mer inkluderade i samhället än de som bor i andra upplåtel- seformer. Inkomstnivåerna är relativt jämna mellan de etniska grupperna, vilket tyder på att förvärvsfrekvensen är ungefär lika hög oavsett bak- grund. Dessutom trivs de som bor i egnahem i högre utsträckning än de som bor i andra upplåtelseformer och de är trångbodda i mindre utsträck- ning. Är man därmed ”mer integrerad” om man bor i egnahem än om man bor i hyresrätt?
I svaret på den frågan måste man väga in i vilken grad de med utländsk bakgrund valt att bo där de bor. Det verkar som att alla etniska grupper inte är lika benägna att bo i egnahem, oavsett vilken inkomstgrupp man tillhör. Det finns till exempel en studie som visar att höginkomsttagare födda i Turkiet inte bor i egnahem eller bostadsrätt i lika hög utsträckning som höginkomsttagare med svensk bakgrund (studien är gjord i Bot- kyrka).43 Detta kan tolkas på olika sätt. Antingen är det ett medvetet val
43 Andersson, Roger (1999): “’Divided cities’ as a Policy-based Notion in Sweden.” Se
även Andersson, Roger (1998): “Socio-spatial Dynamics: Ethnic Divisions of Mobility and Housing in post-Palme Sweden.”
av denna grupp människor. De kanske hellre bor i bostadsområden där många andra landsmän bor (som inte har egnahem), eller trivs bättre med hyresrätten som upplåtelseform. Eller så kan detta vara en indikation på svårigheten för etniska minoriteter att välja bostad – att de trots att de har ekonomisk möjlighet att bo i egnahem inte trivs där på grund av diskrimi- nering och trakasserier.
Generellt kanske man kan hävda att det är fler av de med utländsk bakgrund som bor i egnahem som blivit inkluderade i samhället och därmed skulle det vara möjligt att tala om en högre grad av integration i den upplåtelseformen. Men som de refererade studierna visar finns det väletablerade personer även i andra upplåtelseformer som i lika hög grad är inkluderade i samhället.
Unga har sämre boendeförhållanden
Åldersfördelningen kan också spela en roll för de olika etniska grupper- nas förhållande på bostadsmarknaden. Gruppen 0–29 år visar särskilda karakteristika – de bor i högre utsträckning i hyresrätt, är mer trångbodda och har också lägst inkomster. Det kan förklaras av att många som tillhör den gruppen har lägre inkomster och ofta bor i mindre, relativt billiga lägenheter som upplåts med hyresrätt.44 Vad som kan vara intressant är
att denna åldersgrupp är större bland de synliga minoriteterna och särskilt bland andra generationens invandrare där den är nästan 70 procent. Att den unga åldersgruppen är större bland vissa grupper med utländsk bak- grund än bland dem som har svensk bakgrund skulle, åtminstone delvis, kunna förklara varför dessa etniska grupper verkar ha sämre boendeför- hållanden.
Arbete – en dörr till bostadsmarknaden
Det finns etniska hierarkier som är kopplade till inkomst och sysselsätt- ning. En faktor som tydligt påverkar sysselsättningsgraden för utrikes födda är hur länge de vistats i Sverige. Men skillnaderna utjämnas aldrig helt. Konjunkturen är en annan faktor som påverkar sysselsättningsgra- den. Om det finns lediga jobb anställs samtliga grupper i högre grad, men de grupper som är mest konjunkturkänsliga är invandrare som bott kort tid i Sverige.45
Introduktionsverksamheten är mycket viktig för hur snabbt människor från andra länder kan få sysselsättning. En annan faktor som Integrations- verket menar är avgörande för sysselsättningsgraden är hur man får sitt jobb – inrikes födda får i betydligt större utsträckning jobb genom infor- mella kanaler än vad fallet är för de utrikes födda. Dessutom menar de att diskrimineringen påverkar möjligheterna att få jobb för dem som har annat ursprung än det svenska.46
44 Ett problem är att gruppen 0-29 år inkluderar både barn som bor hemma och unga
vuxna som är (relativt) nyetablerade på bostadsmarknaden. Skillnaden mellan dessa grupper döljs i statistiken.
45 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005. 46 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
Diskriminering
En aspekt som på senare tid allt mer uppmärksammats för att förklara skillnader mellan grupper i samhället är diskrimineringen. Man bru- kar dela upp diskrimineringen i två typer: den vardagliga/individuella
diskrimineringen som sker mellan individer och den strukturella diskrimi- neringen som handlar om att diskriminering av vissa grupper är inbyggd
i system och organisationer. Innan vi går närmre in på de termerna ska vi redogöra lite kort för diskrimineringslagstiftningen samt koppla an till diskrimineringen som har med boende och bostäder att göra.
Diskrimineringslagen
Den första juli 2003 infördes Lagen (2003:307) om förbud mot diskrimi-
nering. Det är en utvidgad lag mot diskriminering som till skillnad från
tidigare omfattar exempelvis arbetsmarknadspolitisk verksamhet, med- lemskap och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer samt varor, tjänster och bostäder.47 Antalet anmälningar om diskriminering har ökat
sedan den nya lagen infördes.
Innan den nya lagen infördes var mål om diskriminering straffrätts- liga, vilket innebär att bevisbördan låg på anmälaren – man var tvungen att bevisa att man blivit diskriminerad. Sedan den 1 juli 2003 är målen civilrättsliga: den som anser sig diskriminerad måste visserligen göra det troligt att han eller hon blivit diskriminerad, men den åtalade måste å sin sida bevisa att så inte är fallet. Straffet för någon som blir dömd för diskriminering är skadestånd till den som blivit diskriminerad.
Fyra ombudsmän har till uppgift att se till att alla följer lagen mot dis- kriminering: Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappsombudsmannen (HO) och Om- budsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Om man vill göra en anmälan om diskriminering är det till dessa instanser man ska vända sig.48
Strukturell diskriminering och vardagsrasism
Under de senaste åren har man mer och mer diskuterat den strukturella diskrimineringen som förklaringsfaktor för bristande integration. Här föl- jer en kort redogörelse för vad som utmärker individuell diskriminering (eller vardagsdiskriminering) respektive strukturell diskriminering.49
• Individuell diskriminering: handlingar som utförs av enskilda medlem- mar av en etnisk grupp eller personer av visst kön som avsiktligt har en särskiljande och skadlig effekt på medlemmar av andra grupper.
47 SVT Nyheter Publicerad 19 februari 2004, uppdaterad 20 juni 2006 (www.svt.se 2006-
11-14).
48 Enligt den nya regeringens budget ska de fyra ombudsmännen slås ihop till en
gemensam myndighet.
• Strukturell diskriminering: samhällets institutionella ordning, normer och organiseringsformer som indirekt och oftast oavsiktligt diskrimi- nerar personer såväl som grupper med en annan etnisk bakgrund än majoritetssamhället. Legitimerar och normaliserar indirekta former av negativ särbehandling av ”de andra”.50
Utredningen om makt, integration och diskriminering menar att: ”Ett samhälle som inte förmår att eliminera rasism och diskriminering, miss- lyckas också med integrationen.” 51 Det betyder, enligt utredningen, att en
integrationspolitik som inte riktar sig mot att eliminera den strukturella/ institutionella diskrimineringen är en misslyckad politik.
Diskriminering i boendet
Tidigare i rapporten visade vi en indikator på integration som rör antalet anmälningar till DO. Enligt denna sker ca 60 anmälningar årligen i kate- gorin boende. Det är visserligen inte ett stort antal, men inte desto mindre är det ett av de enskilda områden som får flest anmälningar.
Enligt DO handlar diskrimineringen i boendet till stor del om struk- turella problem. Dels kan hyresvärdar ställa krav som missgynnar vissa grupper även om kraven inte är uttalat diskriminerande, dels tillämpas sällan bostadskö (åtminstone inte i den privata sektorn), utan det är ofta upp till hyresvärden själv att välja personer som de anser vara lämpliga hyresgäster, vilket medför stort utrymme för godtycklighet och diskrimi- nering.52
Hyresgästföreningen har nyligen publicerat rapporten Diskriminerings-
barometern. I den beskrivs resultatet av en undersökning om hur perso-
ner med svenskt respektive utländskt namn bemöts av handläggare på bostadsföretag då de söker bostad. I undersökningen ringdes 105 företag upp. Varje företag kontaktades av en person med svenskt och en person med utländskt namn inom en timme. I 14 fall var diskriminering tydlig – personen med utländskt namn blev inte erbjuden lägenhet samtidigt som personen med svenskt namn blev det. I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida.
Undersökningen visade också att handläggarna på bostadsföretagen ofta vidtar olika åtgärder beroende på vem den pratar med. De som har svenskt namn ställs oftare i kö och ombeds oftare höra av sig senare medan de med utländskt namn oftare hänvisas till företagets hemsida. Detta kan, enligt rapporten, vara en förfinad form av diskriminering:
”Lagstiftningen mot diskriminering, samt en ökad medvetenhet om att det förekom- mer undersökningar om diskriminering, kan ha medfört att bostadsföretagen utvecklar och förfinar sin särbehandling.” 53
50 Det finns även en tredje typ som kallas institutionell diskriminering som handlar om de
dominerande institutionernas policy, rutiner, normer och arbetssätt, samt om de bete- enden som utövas av individer som kontrollerar dessa institutioner. Den behandlas här som en del av den strukturella diskrimineringen.
51 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen, sid. 18. 52 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01. 53 Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern, sid 16.
Eftersom det ofta är strukturella faktorer som leder till diskriminering på bostadsmarknaden är det dels svårt för den enskilde att upptäcka att han/hon blivit diskriminerad, dels svårt för DO att bevisa diskriminer- ing i de fall som anmäls. Dessutom faller vissa av anmälningarna, t.ex.