1.1. Förekomsten av olika hustyper
Statens institut för byggnadsforskning h a r p å u p p d r a g av bostadsbyggnads-utredningen kartlagt olika bebyggelse-typers utbredning i nya stadsplaner.
Kartläggningen syftade också till en bedömning av möjligheterna att u r en stadsplanestatistik prognosticera för-delningen på bebyggelsetyper av de när-maste årens bostadsproduktion. En de-taljerad redogörelse för undersökning-ens uppläggning och resultat återfinns i Bapport 37/66 från Byggforskningen.
1.1.1. Undersökningens uppläggning
Till grund för studierna lades detalj-planer, stads- och byggnadsdetalj-planer, som kommit in till byggnadsstyrelsen för arkivering under år 1962 och som inne-höll minst ett flerfamiljshus eller rad-hus. Förekomsten av småhus av annan typ än r a d h u s h a r alltså inte studerats.
Antalet planer av nämnt slag uppgick till 517, varav 455 var stadsplaner och 62 byggnadsplaner. Några stockholms-planer hade inte inlämnats år 1962. Ma-terialet kompletterades därför med 19 senare inlämnade planer från Stock-holm. Arbetsmaterialet för studierna be-stod av arkivfotografier av de samman-lagt 536 planerna.
För de uttagna p l a n e r n a insamlades data om
län
regionnummer (enligt arbetsmarknads-styrelsens A-regionindelning)
kommunens folkmängd
kommunens folkmängdsutveckling plantyp
markens tidigare användning antal kvarter
antal hus
husens längd (skattning i fyra längd-kategorier)
husens höjd
planens storlek — våningsyta (skatt-ning i tre kategorier, små, medelstora och stora p l a n e r ) .
Samtliga dessa data kunde registreras direkt utan mätarbete, varför något skalriktigt material inte krävdes.
För en a n d r a undersökningsetapp ut-togs genom bundet urval 145 planer bland de ursprungliga 536. P å dessa uppmättes
kvartersareal
andel jämn kvartersmark huslängd
husbredd.
Dessutom registrerades utan mät-ningar
husform
kvartersgränsens karaktär.
Besultaten från urvalsundersökning-en h a r u p p r ä k n a t s till totalnivå.
I undersökningen används inte be-greppet hustyp, som anses vara vagt och ha många betydelser, utan det talas i stället om hus av olika dimensioner och planform. Man skiljer mellan fler-familjshus och enfler-familjshus. De senare uppdelas i radhus, kedjehus och frilig-gande hus. De förra indelas med hänsyn
till b r e d d e n i smalhus och tjockhus, med hänsyn till höjden i höghus och låghus och med hänsyn till planformen i p u n k t h u s och lamellhus.
F ö r att något kunna bedöma even-tuellt förekommande utvecklingstrender
i n h ä m t a d e institutet för byggnadsforsk-ning vissa uppgifter även beträffande 1961 års planmaterial och detta liksom 1962 års indelades halvårsvis efter det datum då planen kom in till byggnads-styrelsen för arkivering.
Möjligheten att använda detaljplane-material som instrument för prognosti-cering av kommande bebyggelse h a r be-dömts dels genom jämförelser med sta-tistiska data r ö r a n d e bostadsbyggandet u n d e r efterföljande år, dels genom stu-dier av i vilken utsträckning detaljpla-n e r detaljpla-n a utbyggts, dedetaljpla-n s. k. gedetaljpla-nomföradetaljpla-nde- genomförande-graden, och av h u r snabbt detta skett, genomförandehastigheten. Materialet för dessa studier h a r hämtats genom enkäter med kommunaltjänstemän i de 90 kommuner som berördes av under-sökningens a n d r a etapp. F ö r Stock-holms stad gjordes ingen enkät.
1.1.2. Husens våningsantal
De 536 planer, som ingår i undersök-ningens första etapp, innehåller tillsam-mans drygt 3 000 hus. Deras fördelning efter våningsantal var följande:
1—2 våningar 3 » 4 » 5—8 » 9—12 » 13—16 )>
Ej angivet våningsantal..
Vanligast var alltså 3 våningar. Inte mindre än 41 % av alla hus var trevå-ningshus. Därnäst vanligast var hus med 1—2 våningar, 24 %. Badhusen, som kom på tredje plats, uppgick till 16 %.
9 % av husen var p l a n e r a d e att om-fatta 5—8 våningar och endast 3 % minst 9 våningar.
Görs fördelningen av husen efter vå-ningsytans storlek får de höga husen, som synes av tablån nedan, större rela-tiv betydelse. 5—8-våningshusens andel ökar från 9 till 17 % och de högsta husens från 3 till 5 %.
1—2 våningar 3 » 4 » 5—8 » 9—12 » 13—16 » Ej angivet
våningsantal..
1.1.3. Våningsantal i olika delar av landet Radhusen återfinns, som karta 1 visar, i stor utsträckning i planer från stor-stadsregionerna men är också talrikt företrädda i planer från a n d r a tätorter i olika delar av landet. Drygt ett 100-tal hus återfinns i Stockholmsregionen och i Göteborgsregionen ett 50-tal. Även sydvästra Skåne och Visbyregionen u p p -visar ett stort antal r a d h u s . I övriga de-lar av Götaland finns radhuskoncentra-tioner i Växjöregionen, Nybroregionen, Västerviksregionen och Linköpingsre-gionen samt i regionerna närmast söder om Vänern. I Norrköpingsregionen planerades däremot endast ett fåtal r a d
-hus. I Mälardalen förekom r a d h u s bl. a.
i Örebro- och Eskilstunaregionerna. I N o r r l a n d var det framför allt Luleå-och Skellefteåregionerna samt Gävle-och Sandvikenregionerna, som plane-r a d e plane-radhusbebyggelse.
När det gäller hus i 1—4 våningar fanns de för Norrlands del i första h a n d företrädda i de nordligaste regionerna
(se karta 2). I södra Norrland var den-na husform däremot sparsamt förekom-m a n d e . Ett u n d a n t a g utgör östersunds-regionen, som p l a n e r a d e drygt ett 30-tal sådana hus. En stark koncentration av hus i 1—4 våningar registrerades inom Mälardalen och Bergslagen. De flesta husen, drygt 200, kom emellertid från Stockholmsregionen. Längs Västkusten fanns åtskilliga koncentrationer och li-kaså i Blekinge, i Växjöregionen, Jön-köpingsregionen samt Skövde-, Marie-stads- och Trollhättan/Vänersborgsre-gionerna.
Storstadsregionerna dominerade, n ä r det gällde hus i 5—8 våningar (karta 3).
Ganska många planer med sådana hus fanns också i områden omedelbart sö-der om Mälaren. Sydöstra Sverige och större delen av N o r r l a n d saknade helt hus i denna storleksklass.
Av 9—12-våningshusen bidrog Stock-holms- och Malmöregionerna med de flesta (karta 4). Även i planer från Gö-teborgs-, Trollhättan/Vänersborgs- och Karlstadsregionerna samt Eskilstuna-och Norrtäljeregionerna förekom ett och annat hus av denna t y p .
De allra högsta husen förekom endast i fem A-regioner, de flesta i Örebro men några också i Stockholms-, Göteborgs-, Malmö- och Hälsingborgsregionerna
(karta 5 ) .
1.1.4. Våningsantal i kommuner av olika typ Husen i 1962 års planmaterial h a r i tab. 1.1 och 1.2 fördelats på kommuner av olika typ, nämligen
Karta 1.1. Fördelning inom riket av rad-hus i detaljplaner frän år 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
Karta 1.2. Fördelning inom riket av fler-familjshus med 1—4 våningar i detalj-planer från år 1962