Arkivexemplar
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:30 Inrikesdepartementet
HÖGA ELLER LÅGA HUS?
B E T Ä N K A N D E AVGIVET
AV B O S T A D S B Y G G N A D S U T R E D N I N G E N
1W
Stockholm 1967
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967
Kronologisk förteckning
1. Kommunal bostadsförmedling. Haeggström. I.
2. Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju.
3. Utsökningsrätt VI. Esselte. Ju.
4. Ny domkretsindelning för underrätterna.
ESSGltS JU
5. Statlig publicering. Norstedt & Söner. FL 6. Finansiella långtidsperspektiv. Esselte. Fi.
7. Den framtida jordbrukspolitiken. Svenska Reproduktions AB. Jo.
8. Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- fall. Kihlström. S.
9. Rikskonserter. Esselte. E.
10. Linköpings högskola. Del I. Victor Petter- son. E.
11. Programbudgetering. Del I. Esselte. FL 12. Programbudgetering. Del II. — Studier och för-
OQIT EsscltG Fi
13. Programbudgetering. Del m . — En samman- fattning. Esselte. Fi.
14. Skolans arbetstider. Esselte. E.
15. Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. Fö.
16. 1958 års utredning kyrka—stat. VII. Folkbokfö- ringen. Beckman. E.
17. 1958 års utredning kyrka—stat. VTII.
De teologiska fakulteterna. Almqvist & Wiksell, Uppsala. E.
18. Invandringen. Esselte. I.
19. Statens stöd till ungdomsverksamhet. Esselte. E.
20. Den statliga länsförvaltningen. I. Norstedt
& Söner. K.
21. Den statliga länsförvaltningen. II. Bilagor.
Norstedt & Söner. K.
22. Skatteförvaltningen. Norstedt & Söner. K.
23. Länsindelningsutredningen. Victor Petterson. K.
24. Lag om skatterätt. Haeggström. Fi.
25. Narkotikaproblemet. Del I. Haeggström. S.
26. Partiell författningsreform. Esselte. Ju.
27. Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval.
28. Tryckfrihet och upphovsrätt. Berlingska bok- tryckeriet, Lund. Ju.
29. Transportkostnaderna i Gotlandstraflken.
30. Höga eller låga hus? Esselte. I.
Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:30 Inrikesdepartementet
HÖGA ELLER LÅGA HUS?
B E T Ä N K A N D E A V G I V E T
AV B O S T A D S B Y G G N A D S U T R E D N I N G E N
E S S E L T E AB S T O C K H O L M 1967
Innehåll
Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet . . . . 9 0. Inledning
0.1. Olika hustypers fördelning i lägenhetsbestånd och nyproduktion . . . 11
0.2. Höghusdebatten 13 0.3. Direktiven 14 1. Hustyper i fastställda stadsplaner 19
1.1. Förekomsten av olika hustyper 19 1.1.1. Undersökningens uppläggning 19
1.1.2. Husens våningsantal 20 1.1.3. Våningsantal i olika delar av landet 20
1.1.4. Våningsantal i kommuner av olika t y p 21 1.1.5. Våningsantal i kommuner av olika storlek 24 1.1.6. Våningsantal och markens tidigare användning 24
1.1.7. Våningsantal och markens topografi 25
1.1.8. Husbredd 25 1.1.9. Huslängd 25 1.1.10. Husens planform 26 1.1.11. Utvecklingstendenser i fråga om val av h u s t y p 27
1.1.12. Plangenomförandet 29 1.2. Bostadshus och markutformning 30
1.2.1. Undersökningens uppläggning 30 1.2.2. Detaljstudium av m a r k u t r y m m e n i exempelsamlingens planer 31
1.2.3. Förutsättningar och motiv för val av h u s t y p 36
1.2.3.1. Organisatoriska frågor 36 1.2.3.2. Påverkan av annan planering 37 1.2.3.3. Förutsättningar för hustypsvalet 37
1.2.3.4. Motiv för olika hustyper 42 1.2.3.5. Motiv för husgruppering 46 2. Samband mellan hustyp och planlösning 50
2.1. Undersökningens uppläggning 50
2.2. Studier av block 51 2.2.1. Blockens våningsantal 51
2.2.2. Blockens y t a 51 2.2.3. Blockens längd 51 2.2.4. Blockens djup 52 2.2.5. Samband mellan blockens plandimensioner och höjd 52
2.3. Studier av blockplan 52 2.3.1. Antal lägenheter per blockplan 52
2.3.2. Antal rumsenheter per blockplan 52 2.3.3. Samband mellan lägenhetsstorlek och blocktyp 53
2.3.4. Blockplanens lägenhetsfördelning 53 2.3.5. Blockplanens u t n y t t j a n d e i olika blockplantyper 54
2.3.6. Trapphusets läge i olika blockplantyper 54
2.4. Studier av lägenheter 54 2.4.1. Lägenhetsyta i olika blocktyper 54
2.4.2. Lägenhetens u t n y t t j a n d e i olika blockplantyper 54 2.4.3. Antal fasadsidor i lägenheter i olika blockplantyper 55 2.4.4. Lägenheternas solvärde i olika blockplantyper 55
2.5. Studier av rum 56 2.5.1. Vardagsrummets y t a 56
2.5.2. Kökets orientering i olika blockplantyper 56 2.6. Lägenheters rymlighets- och kommunikationsförhållanden i olika t y p e r
av hus 57 2.6.1. Uppdelning i rumskategorier 57
2.6.2. Hygienutrymmen 59 2.6.3. Lägenheter om t r e re 59 2.6.4. Lägenheter om fyra re 59 2.6.5. Lägenheter om fem re 60
3. Hustypernas ekonomi 61 3.1. Underlag för bedömning av olika hustypers ekonomi 61
3.2. Resultat av förkalkyler för olika typer av hus 62 3.2.1. Inverkan av våningsantalet på kostnaderna 62
3.2.1.1. H u s med t v å våningar 62 3.2.1.2. Hus med fyra våningar 63 3.2.1.3. Hus med mer än fyra våningar 65
3.2.2. Kostnader för byggnadsdelar 67 3.2.3. Inverkan av de enskilda planens utformning på kostnaderna . 72
3.3. Byggnadskostnader för faktiskt byggda hus av olika t y p 76
4. Bostadskonsumenternas och kommunala myndigheters erfarenheter av bebyg-
gelse av olika höjd 83 4.1. Bostadskonsumenternas synpunkter på flerfamiljshus av olika höjd . . 83
4.2. Kommunala myndigheters erfarenheter av bebyggelse med höga och
låga hus « 8 9
4.2.1. Undersökningens uppläggning 89 4.2.2. Det kommunala samarbetet vid utformning av stadsplaner och
byggnadslovsritningar 90 4.2.3. För- och nackdelar med bebyggelse av olika t y p 91
4.2.4. Synpunkter på utformningen av bostadsområden 92 4.2.5. Positiva och negativa kontakter mellan grannar i höghus och
låghus 94 4.2.6. Lämplig bostadsform 94
4.2.7. Orsaker till trivsel och anpassning i bostadsmiljön 95
4.2.8. Uppgifter från bostadsförmedlingarna 95 4.2.8.1. D a t a om de u t t a g n a bostadsområdena 95
4.2.8.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 96
5
4.2.9. Uppgifter från brandmyndigheterna 97 4.2.9.1. Data om de uttagna bostadsområdena 97
4.2.9.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 98
4.2.10. Uppgifter från byggnadskontoren 98 4.2.10.1. Data om de uttagna bostadsområdena 98
4.2.10.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 100
4.2.11. Uppgifter från hälsovårdsnämnderna 100 4.2.11.1. Data om de uttagna bostadsområdena 100
4.2.11.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 101 4.2.12. Uppgifter från stads- och provinsialläkarna 101
4.2.13. Uppgifter från polismyndigheterna 102 4.2.13.1. Data om de uttagna bostadsområdena 102
4.2.13.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 102
4.2.14. Uppgifter från skolmyndigheterna 103 4.2.14.1. Data om de uttagna bostadsområdena 103
4.2.14.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 103 4.2.15. Uppgifter från socialvårdsmyndigheterna 103
4.2.15.1. Data om de uttagna bostadsområdena 103 4.2.15.2. Allmänna synpunkter och erfarenheter 105
5. Diskussion och slutsatser 106
5.1. Hur sker hustypsvalet? 106
5.1.1. Byggnadslagstiftningens bestämmelser om hustyper 106
5.1.2. Villkor för statlig bostadslångivning 106 5.1.3. Den administrativa gången i beslutsprocessen 107
5.1.4. Motiv för hustypsvalet 109 5.2. Granskning av motiven 110
5.2.1. Allmänna synpunkter 110 5.2.2. Ekonomiska motiv 111 5.2.3. Markutnyttjandemotiv 112 5.2.4. Funktionella motiv 113 5.2.5. Sociala motiv 115 5.2.6. Medicinska motiv 115 5.2.7. Estetiska motiv 116 5.3. Bostadsbyggnadsutredningens slutsatser 116
Tabellbilaga
A Inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade
på kommuntyp och på hus av olika storlek 121 B Inflyttningsfärdiga lägenheter i flerfamiljshus åren 1949—1966 fördelade
på kommuntyp och antal våningsplan i huset 124
Texttabeller
0.1. Lägenhetsbeståndet åren 1945 och 1960 fördelat på kommuntyp och
på hus med olika antal lägenheter 11 0.2. Lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus år 1960 fördelade på
kommuntyp och på hus med olika antal våningsplan 13 1.1. Antal hus fördelade efter våningsantal och kommuntyp 24 1.2. Total våningsyta i kommuner av olika typ, procentuellt fördelad på hus
med olika våningsantal 24
1.3. Antal hus fördelade efter våningsantal och kommunstorlek . . . 25 1.4. Total våningsyta i kommuner av olika storlek, procentuellt fördelad på
hus med olika våningsantal 25 1.5. Förekommande hustyper . . 27 1.6. Genomsnittlig relativ areal för olika markanvändningskategorier och
olika hushöjder 35 1.7. F ö r u t s ä t t n i n g a r för hustypsval beträffande planer för områden med
olika tidigare markanvändning 40 1.8. F ö r u t s ä t t n i n g a r för hustypsval beträffande planer med olika hushöjd . 40
1.9. Rangordning av motiv för hustypsval beträffande planer med olika hus-
höjd 45 1.10. Rangordning av motiven för val av husgruppering 48
3.1. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta och per m3 byggnadsvolym vid
olika våningsantal 62 3.2. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta och per m3 byggnadsvolym för
4-våningshus 63 3.3. Byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid
olika husbredd 64 3.4. Årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och vid olika
husbredd 64 3.5. Årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal 65
3.6. Byggnadskostnad, mindre- resp. merkostnad per m2 lägenhetsyta (i en- heter om 6 kr), för olika byggnadsdelar i hus med 4—14 våningar (12-
meters lamellhus) 68 3.7. Byggnadskostnad, kr per m2 lägenhetsyta, för vertikalkommunikationer 72
3.8. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta i hus med olika
husbredder 73 3.9. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta för lamellhus och
p u n k t h u s med olika våningsantal 76 3.10. Byggnadskostnad och årskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika husty-
per, våningsantal m. m 76 3.11. Byggnadskostnad (totalt och i kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med
olika våningsantal 77 3.12. Byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med olika vånings-
antal och av olika storlek 78 3.13. Byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta) för objekt med olika vånings-
antal och medellägenhetsyta 80 3.14. Standardiserad byggnadskostnad (kr per m2 lägenhetsyta) för flerfa-
miljshus i Stockholms stad och län som h a r meddelats beslut om statligt
lån år 1962 81 4.1. Den procentuella andelen intervjuade i höghus respektive låghus som vid
inflyttningstillfället och vid intervjutillfället föredrog den ena hustypen
framför den andra 84 4.2. Det procentuella antalet intervjuade i olika hustyper som föredrog olika
hustyper 86 4.3. Uppgifter om det kommunala samarbetet i fråga om stadsplaner och
byggnadslovsritningar m. m 91
Kartor
1.1. Fördelning inom riket av radhus i detaljplaner från år 1962 21 1.2. Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 1—4 våningar i detaljplaner
från år 1962 22
1.3. Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 5—8 våningar i detaljplaner
från år 1962 22 1.4. Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 9—12 våningar i detaljplaner
från år 1962 23 1.5. Fördelning inom riket av flerfamiljshus med 13 eller flera våningar i de-
taljplaner från år 1962 23 Diagram
1.1. Antal hus och deras fördelning på olika hustyper under fyra halvår 1961
—1962 28 1.2. Antal hus fördelade efter kommunernas folkmängd under fyra halvår
1961—1962 28 1.3. Kvartersmarkens användning med kvarteren sorterade efter minskande
rymlighetstal 32 1.4. Kvartersmarkens användning med kvarteren sorterade efter minskande
relativ anlagd areal 33 1.5. Angivna förutsättningar för de enskilda planernas utformning. P l a n e r n a
grupperade efter tidigare markanvändning och ökande hushöjd inom
varje grupp 38 1.6. Rangordning av förutsättningarna för val av h u s t y p 39
1.7. Rangordning av motiven för val av h u s t y p 43 1.8. Angivna motiv för husgruppering. H u s v a r i a n t e r n a grupperade efter
husformens slutenhet m o t omgivningen och minskande hushöjd inom
varje grupp 47 3.1. Hisskostnad per m2 lägenhetsyta vid olika våningsantal och olika a n t a l
boende per våningsplan 69 3.2. Byggnadskostnadens fördelning på olika byggnadsdelar 75
4.1. Profiler av höghus där husbredden är proportionell mot antalet första-
handsönskemål om våningsplan 88 4.2. Antalet nöjda och missnöjda hushåll för varje våningsplan 88
4.3. Genomsnittlig fördelning av lägenheterna i fyra hus, om fördelningen kun- n a t ske i överensstämmelse med förstahandsönskemålen om väderstrecks-
läge 89
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet
Bostadsbyggnadsutredningen, som tillkallades den 11 december 1959, har tidigare avgett tre betänkanden, »Bostadsbyggnadsbehovet» (SOU 1961: 51),
»Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964:3) och huvud- betänkandet »Höjd bostadsstandard» (SOU 1965:32).
När debatten om de höga bostadshusens positiva och negativa egenska- per var som mest intensiv fick utredningen i uppdrag av chefen för kom- munikationsdepartementet att insamla och ställa samman informationer om utfallet av bebyggelse med olika hustyper. Uppdraget sammanfattades i en promemoria, som överlämnades till utredningen den 30 november 1962.
Där framhölls att förekomsten av olika hustyper i den befintliga bebyggel- sen borde kartläggas liksom deras förekomst i de senare årens produktion och i den produktion som planerades för de närmaste åren. Hustypsfrågan borde belysas från såväl ekonomiska som stadsplanetekniska och planlös- ningstekniska synpunkter. Bostadskonsumenternas och k o m m u n a l a organs erfarenheter av bebyggelse med olika hustyper borde insamlas.
I enlighet med de önskemål som uttalades i promemorian h a r utredningen tagit initiativ till en rad undersökningar. Flera av dem h a r utförts inom statens institut för byggnadsforskning.
Institutet har sålunda dels kartlagt olika hustypers förekomst i ett antal stads- och byggnadsplaner samt sambanden mellan stadsplan och hustyp, dels studerat sambanden mellan hustyp och planlösning. Dessa undersök- ningar har tidigare presenterats i rapporter (37/66, 38/66 och 39/66) och informationsblad från statens institut för byggnadsforskning. E n samman- fattande redogörelse för undersökningarna lämnas i kapitlen 1 och 2 i detta betänkande.
Vid studiet av hustypers ekonomiska egenskaper har utredningen kon-
sulterat arkitekten Nils Lindqvist, nu länsarkitekt i Stockholms län, och
som expert anlitat tekn. lic. Lennart Wiberg. En analys av bostadsstyrelsens kostnadsstatistik har utförts av utredningens sekreterare byrådirektör Bengt Svensson.
Experten i utredningen, byrådirektör Einar Eriksson, har sammanställt resultaten från och kritiskt granskat ett antal undersökningar rörande det ekonomiska utfallet av olika hustyper. Även detta arbete har tidigare pre- senterats i en rapport från byggforskningen (40/66). Huvudresultaten åter- ges i kapitel 3 i detta betänkande.
Utredningen har inte ansett det motiverat att göra någon ny intervju- undersökning bland bostadskonsumenter u t a n har nöjt sig med att ställa samman resultaten från tidigare gjorda undersökningar. De återges i första delen av kapitel 4.
Det ansågs sannolikt att åtskilliga erfarenheter av bebyggelse med olika hustyper fanns samlade hos skilda kommunala organ. Utredningen lät där- för göra intervjuer med representanter för sådana i ett antal kommuner, i vilka förekom s. k. höghus, dvs. hus med minst nio våningar. Arbetet med undersökningen har letts av socionomen, fru Sara-Lisa Melin. En redogörelse för den lämnas i andra delen av kapitel 4.
I kapitel 5 har utredningen beskrivit h u r hustypsvalet sker och vilka motiv som åberopas för valet. Utredningen har försökt styrka motivens relevans med objektivt material, så långt detta varit möjligt, och i övrigt redovisat sin egen uppfattning om styrkan i dem.
Utredningen h a r i detta betänkande endast u p p m ä r k s a m m a t avvägningen mellan flerfamiljshus av olika typ. Valet mellan småhus och flerfamiljshus behandlas alltså inte. Det behandlades tämligen utförligt redan i utred- ningens huvudbetänkande.
Såväl de ovan nämnda rapporterna och informationsbladen från statens institut för byggnadsforskning som en stencilerad upplaga av kapitel 5 (In 1967:1) överlämnades den 15 februari 1967.
Under hänvisning till vad här framförts får utredningen vördsamt över- lämna betänkandet »Höga eller låga hus». Betänkandet är utredningens sista och uppdraget är därmed slutfört.
Stockholm den 13 juni 1967.
Bertil Olsson
Sven Dahlberg Lennart Holm Alf Johansson Willy Maria Lundberg Olle Olsson Erik Severin
/Ingrid Dalen
0. Inledning
0.1. Olika hustypers fördelning i lägen- hetsbestånd och nyproduktion
1960 års lägenhetsbestånd var till 47 % i n r y m t i en- och tvåfamiljshus (se tab.
0.1), vilket innebär en nedgång jämfört med 1945.
Framför allt är det andelen lägenhe- ter i tvåfamiljshus som minskat. Av flerfamiljshuslägenheterna, som alltså utgjorde drygt hälften av samtliga lägen- heter år 1960, återfanns de flesta i hus med 10 eller flera lägenheter. Dessa lägenheter ökade sin andel av det to- tala lägenhetsbeståndet från 24 % år 1945 till 36 % år 1960.
Skillnaderna var helt naturligt stora mellan olika kommuntyper. På gles- bygden fanns över 90 % av lägenheter- na i småhus, och de flerfamiljshus som
förekom innehöll vanligen högst fyra lägenheter. I de små tätorterna, med m i n d r e än 2 000 invånare, dominerade likaledes småhusen. Av flerfamiljshus- lägenheterna i de små tätorterna var ungefär 40 % belägna i h u s med minst 10 lägenheter. Lägenheterna i de större tätorterna återfanns i tre fjärdedelar av fallen i flerfamiljshus och då vanligen i hus med 10 eller flera lägenheter.
Den produktion, som u n d e r åren fram till 1960 tillsammans med andra aktivi- teter, rivning, ombyggnad e t c , gett des- sa förskjutningar till resultat h a r för- delat sig på hustyper så som framgår av bilagetabell A och tablån överst på nästa sida.
Som tablån visar var produktionens fördelning på städer, köpingar och landskommuner ungefär densamma år
Tabell 0.1. Lägenhetsbeståndet åren 1945 och 1960 fördelat på kommuntyp och på hus med olika antal lägenheter
K o m m u n t y p
1945 Hela riket Tätorter med
200—999 invånare 1 000— invånare . . . .
1960 Hela riket Tätorter med
200—1 999 invånare . . . 2 000— invånare . . . Glesbygd
Samtliga
2 101 790 176 300 1 180 808 744 682
2 675 095 304 324 1 694 373 676 398
Därav, i % , i hus med . . lägenheter 1—2
58 76 31 94
47 72 24 93
3—4
10 15 13 4
6 9 7 4
5—9
9 7 14 1
8 6 11 1
10 el. fl.
24 2 42 0
36 8 55 0
Icke bostadshus
3 5 3 3
Ar
1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966
Antal lägenheter
41 551 43 935 39 784 44 736 51 911 58 213 56 970 56 906 64 455 62 225 69 318 68 293 73 778 75 124 81 405 87 167 96 843 89 361
Därav, i % , i
städer
68 69 69 74 70 69 65 64 66 67 67 66 62 60 61 59 62 61
köpingar
8 7 8 7 8 8 8 9 9 8 9 9 8 10 9 10 9 8
lands- kommuner
25 24 23 19 21 23 27 27 24 24 24 25 30 30 29 31 29 31
Det procentuella antalet nypro- ducerade lägenheter i småhus i
städer
11 13 12 8 8 10 13 12 15 16 14 15 17 18 17 20 17 17
köpingar
35 40 37 25 21 30 35 31 32 41 33 32 35 31 33 34 36 39
lands- kommuner
65 66 69 56 52 54 60 58 57 55 56 52 49 50 51 51 51 53
1960 som den var år 1949, det första år för vilket jämförbara statistiska u p p - gifter finns att tillgå. Andelen lägen- heter i småhus, nästan helt enfamiljs- hus, ökade i städerna från 11 % å r 1949 till 15 % år 1960. Samtidigt som städernas andel av nyproduktionen nåd- de en topp år 1952 var småhusandelen i städernas nyproduktion n e r e i ett bottenläge på 8 %. I köpingarna, som årligen svarat för 7—9 % av totalpro- duktionen, varierade småhusandelen kraftigt från år till år. År 1959 n å d d e den sitt högsta värde, 41 %, och år 1953 sitt lägsta, 21 %. I landskommunerna h a r småhusandelen på det hela taget visat en avtagande tendens, även om vissa avvikelser förekommit. Det vill därför av tablån synas som om fler- familjshuslägenheternas ökade andel av bostadsbeståndet i stor utsträckning skulle vara en konsekvens av den änd- rade produktionsinriktningen i lands- k o m m u n e r n a . Härtill kommer emeller- t i d den effekt som olika former av sa- neringsverksamhet kan ha haft. P å glesbygden h a r en reduktion av huvud-
sakligen småhuslägenheter skett därige- n o m att de lämnats tomma i samband m e d att de boende flyttat eller avlidit.
Småhuslägenheternas antal h a r också m i n s k a t genom att många tvåfamiljshus övergått till att användas som enfamiljs- h u s .
Av flerfamiljshusens lägenheter h a r allt fler byggts i större h u s k r o p p a r . Ten- densen är densamma i k o m m u n e r av olika t y p . I storstäderna ökade den pro- centuella andelen lägenheter, som byggts i h u s med minst 20 lägenheter, från 69 % å r 1949 till 98 % år 1960 och i l a n d s k o m m u n e r n a från 15 % till 60 %, Efter å r 1960 h a r städernas andel av n y p r o d u k t i o n e n varit relativt sett läg- re än u n d e r 1950-talet. Andelen småhus i denna produktion h a r emellertid fort- satt att öka och var å r 1964 u p p e i 20 %.
1965 och 1966 års siffror v a r emeller- t i d något lägre, 17 %. Även i köpingarna visar andelen småhus en uppåtgående t e n d e n s . I l a n d s k o m m u n e r n a h a r små- husen utgjort omkring 50 % av total- p r o d u k t i o n e n u n d e r hela 1960-talet.
Vad beträffar flerfamiljshusen tycks
Tabell 0.2. Lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus år 1960 fördelade på kommun- typ och på hus med olika antal våningsplan
K o m m u n t y p
Hela riket
Samtliga t ä t o r t e r . . . . Därav med
200—1 999 inv. . . . 2 000— » . . . Glesbygd
Samtliga lägenheter
1 416 921 1 366 236 84 161 1 282 075 50 685
Därav, i %, i hus med . . . våningsplan 1—2
27 26 70 23 68
3
37 38 17 39 3
4
13 14 1 14 0
5
7 7 0 8 0
6—8
9 10 0 10 0
9 el. fl.
3 3 0 3
okänt antal 4 3 12 2 29
det ha skett en viss minskning av deras genomsnittliga storlek u n d e r 1960-talet.
Detta förhållande tycks till en del vara effekten av en viss förskjutning av fler- familjshusproduktionen i riktning från större till m i n d r e tätorter.
Lägenhetsantalet och hushöjden sam- varierar, och olikheter de olika kom- muntyperna emellan beträffande h u s - storlek ger därför utslag i olikheter också i husens höjd. I tab. 0.2 belyses dessa olikheter vad beträffar lägenheter i flerfamiljshus och icke bostadshus i 1960 års lägenhetsbestånd och i bilage- tabell B produktionens fördelning på hus med olika antal våningsplan.
Båda tabellerna visar att de höga flerfamiljshusen nästan helt är en stor- stadsföreteelse. Praktiskt taget alla lä- genheter i hus med fem eller flera vå- ningsplan återfanns år 1960 i de större tätorterna, där de utgjorde nära en tredjedel av hela bostadsbeståndet. I de små tätorterna och på glesbygden var drygt två tredjedelar av flerfamiljs- huslägenheterna belägna i hus med högst två våningsplan, i de större tät- orterna endast knappt en fjärdedel. Det vanligaste våningsantalet var där tre.
I produktionen nådde de högsta hu- sen, med nio eller flera våningsplan, en topp år 1960. Andelen lägenheter i sådana hus hade då stigit successivt se- dan mitten av 1950-talet. Dessförinnan
förekom sådana hus i mycket liten om- fattning. Under några å r o m k r i n g 1960 förekom en a n m ä r k n i n g s v ä r t stor pro- duktion av sådana lägenheter också i medelstora städer. F r . o. m. å r 1961 h a r andelen lägenheter i h u s m e d nio eller flera våningsplan successivt minskat och uppgick år 1966 till 4 % av total- produktionen.
0.2. Höghusdebatten
Det h a r förekommit diskussioner om höghusens fel och förtjänster vid åt- skilliga tillfällen u n d e r de gångna åren.
Argumentationen h a r emellertid haft en starkt subjektiv prägel. Det h a r sak- nats kriterier på vilka faktorer som h a r betydelse för det reella hustypsvalet och objektivt underlag för att bedöma det faktiska utfallet i olika avseenden av bebyggelse med höga hus i jämförelse med bebyggelse av lägre höjd.
Ju mera extrema bebyggelsetyper som lanserats i p l a n m a t e r i a l och faktisk bebyggelse, desto intensivare h a r debat- ten blivit och desto m e r b e s v ä r a n d e h a r det framstått att det saknats kunskaper om de för hustypsvalet relevanta fak- t o r e r n a . F r å n alla åsiktsläger h a r skäl och motskäl hämtats i egna värdering- a r och i allmänna förmodanden.
Bostadskonsumenternas s y n p u n k t e r
14
och värderingar var till en början ock- så tämligen okända. Under senare hälf- ten av 1950-talet gjordes emellertid fle- ra sociologiska undersökningar i syfte att belysa dessa. Besultaten från dem kan knappast anses ha gett särskilt kla- ra utslag i den ena eller a n d r a rikt- ningen. Det var uppenbart att de boen- de, i den bostadssituation som då före- låg, bedömde tillgången till en egen lägenhet och denna lägenhets egenska-
p e r som mer väsentliga faktorer än hus- typen.
I början av 1960-talet blossade hög- husdebatten upp på nytt. Bränslet ut- gjordes den gången av två då aktuella planärenden som hänsköts till Kungl.
Maj:t för fastställelse. Det ena gällde ett centralt beläget saneringsområde i Borlänge stad, där en bebyggelse med nio våningar höga och 50—60 m långa skivhus föreslagits. Det a n d r a ärendet gällde ett förslag till stadsplan för Täby centrum, innehållande bl. a. ett bo- stadshus i 25 våningar och ett i nio vå- ningar.
I flertalet instanser, där dessa plan- ärenden behandlades, var tveksamheten stor angående det lämpliga i att bygga hus med de föreslagna dimensionerna.
Det åberopades såväl ekonomiska som funktionella och sociala motiv mot den planerade bebyggelsen. Även planför- slagens konsekvenser från översiktspla- neringens synpunkter berördes. Estetis- ka synpunkter anlades. Beträffande de skivhus som föreslagits i Borlänge fram- hölls att de på ett påfallande sätt skulle göra sig gällande i stadsbilden och bry- ta sig ut ur den. Om man önskade accen- tuera stadsbilden borde det inte ske i den omfattning som föreslagits. Brister i utformningen av omgivningarna kring husen påtalades också, särskilt starkt n ä r det gällde Täbyplanen.
F r å n flera håll underströks ånyo det otillfredsställande i bristen på kunska-
p e r om faktorer av så vital betydelse för de boende och med kostnadsmässigt så betydande konsekvenser som boen-
demiljöns gestaltning. Det framhölls också att de produktionstekniska och ekonomiska konsekvenserna av 25-vå- ningshuset var svåra att beräkna, efter- som det saknades erfarenheter av en bebyggelse av denna typ i vårt land.
Flera remissorgan ansåg det troligt att kostnaderna skulle komma att bli för- hållandevis höga på grund av byggnads- objektets komplicerade natur och bris- ten på erfarenheter från liknande arbe- ten.
Den största tveksamheten beträffan- de de föreslagna bebyggelsetyperna gällde deras lämplighet för familjer med barn, och då i första h a n d familjer med små barn. Beträffande 25-våningshuset gick några remissinstanser så långt i sin kritiska inställning att de ville för- bjuda att det inrymdes lägenheter för barnfamiljer i huset i dess helhet eller i varje fall i dess övre hälft.
Den intensiva debatten kring frågan om lämpliga hustyper för olika katego- r i e r av boende och benägenheten hos de för bostadsproduktionen ansvariga att inrymma en allt större del av ny- produktionen av flerfamiljshuslägenhe- ter i höga hus samt vetskapen om de allvarliga konsekvenser på längre sikt av ett i förhållande till efterfrågan fel- dimensionerat bostadsbestånd ledde till att chefen för kommunikationsdeparte- mentet gav bostadsbyggnadsutredningen i u p p d r a g att belysa frågan om avväg- ningen mellan höghusbebyggelse och annan form av bostadsbebyggelse ur olika aspekter.
0.3. Direktiven
Uppdraget från chefen för kommunika- tionsdepartementet sammanfattades i en
p r o m e m o r i a som överlämnades till ut- redningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdra- get. Den h a d e följande lydelse:
»Bostadsbyggandet h a r u n d e r de se- naste tio åren avsevärt ökat i omfatt- ning. Antalet färdigställda lägenheter, som u n d e r å r 1952 uppgick till 45 000, steg år 1956 till 57 000 och nådde år 1961 upp till 74 000 lägenheter. P r o - duktionsnivån kan väntas stiga ytterli- gare.
Detta omfattande bostadsbyggande innebär för svenska förhållanden av- sevärda investeringar. Enligt konjunk- turinstitutets beräkningar uppgick vär- det av bostadsbyggandet år 1961, från- räknat r e p a r a t i o n e r och underhåll, till 3,6 miljarder kronor, d. v. s. mer än en tredjedel av det totala i byggnader och anläggningar investerade kapitalet det- ta år, vilket belöpte sig till 10,1 miljar- der kronor. Det är angeläget att dessa medel kommer till så effektiv använd- ning som möjligt. Detta förutsätter, bland annat, att bostadsutbudet i möj- lig mån anpassas till den sannolika ef- terfrågan på längre sikt. En fråga som p å v e r k a r graden av effektivitet är för- delningen av det nytillkomna bostads- beståndet på h u s av olika typer. Under 1950-talet h a r en växande andel av bo- stadsbebyggelsen kommit att utgöras av höghus. Detta begrepp är ganska obe- stämt, n ä r det användes i den allmänna debatten. Man t o r d e dock i regel därmed avse byggnader med över 7 å 8 vå- ningar. Det kan nämnas att i brand- skyddshänseende byggnadsstyrelsens anvisningar sätter gränsen för höghus vid byggnader med m e r än 8 våningar
(över 22 m e t e r ) .
Om m a n som höghus betecknar hus med mer än åtta våningar var av de år 1952 färdigställda 45 000 lägenheterna endast ca 700 belägna i bostadshöghus.
År 1961 h a d e p r o p o r t i o n e n ändrats av-
sevärt. Av de 74 000 detta år färdiga lä- genheterna var icke m i n d r e än ca 7 500 belägna i höghus. Om man endast ser till flerfamiljshusen var icke m i n d r e än 15 procent av de år 1961 nytillkomna lägenheterna belägna i höghus. Denna förskjutning mot en väsentligt större an- del för bostäder i höghus h a r skett från och med de sista åren av 1950-talet.
Höghusen utgör en relativt ny och därför till sina verkningar och funk- tioner m i n d r e väl känd typ av bebyg- gelse. Man kan erinra om att u n d e r 1930- och 40-talen nya hustyper träng- de fram och blev använda i mycket stor omfattning men att en reaktion seder- mera inträdde. Här åsyftas sådana ty- p e r som smalhus, lamellhus i tre vå- ningar, p u n k t h u s och stjärnhus, för att nu nämna några. En omfattande an- vändning av en ny hustyp h a r brukat leda till bakslag, vilket dock icke bety- der att ifrågavarande hustyp därmed utdömts utan endast att den i fortsätt- ningen kan komma till användning i mera begränsad omfattning och därför lämplig miljö. Det blir fråga om en av- vägning mellan olika hustyper, både för att undvika ensidigheter i stadsbil- den och för att tillgodose olika bostads- sökandes behov och önskemål. En r a d a n d r a faktorer inverkar också på valet av hustyp och avvägningsfrågan, exem- pelvis tillgången på mark, särskilt så- dan som är omedelbart tillgänglig för bebyggelse, markens beskaffenhet, bo- stadsbristens omfattning, byggnadsföre- tagarnas resurser och önskemål etc.
Ur myndigheternas synpunkt är det av stor betydelse att man samlar och bearbetar erfarenheter som görs av oli- ka hustyper. Vid prövningen av frågor r ö r a n d e stadsplaner, byggnadsdispen- ser, byggnadslov, bostadslån, brand- skydd, civilförsvar, trafikplanering, pla- nering för offentliga byggnader och in- stitutioner etc. är det oftast nödvändigt
att bilda sig en uppfattning om lämp- ligheten av föreslagna eller befintliga hustyper.
Eftersom höghusen är en så ny före- teelse i Sverige — väsentligen h ä r r ö - r a n d e från 1950-talet — är erfarenhe- t e r n a tämligen begränsade och antalet utförda undersökningar litet. Bland ut- förda fältarbeten kan n ä m n a s : E. Dahl- ström, Barnfamiljer i höghus och tre- vånings låghus i Vällingby (Byggforsk- ningen 1957), H. Fog, Flerfamiljshu- sens markutrymmen (Byggforskningen 1962), L. Holm, En intervjuundersök- ning i Lorensborgsområdet i Malmö
(Byggforskningen, ej p u b l i c e r a d ) , L.
Landström, Höghus och låghus i små- stadsmiljö (Byggforskningen 1958) samt H. Wohlin, Studier av förskolbarns lek- vanor i modern bostadsbebyggelse.
(Tekniska högskolan i Stockholm 1960).
Bostadsstyrelsen h a r i sin skrift God bostad 1960 behandlat bostadshöghusen.
Bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen h a r gemensamt utsänt vissa cirkulär angående höghusen ur miljösynpunkt.
Statens institut för byggnadsforskning h a r i ett informationsblad (1962:44) behandlat och kommenterat de fältstu- dier som h ä r nämnts angående de höga bostadshusens lämplighet för de boen- de. I stort sett kan man dock säga att sammanfattade redogörelser för höghus- bebyggelsens omfattning och egenska- p e r alltjämt saknas.
E n v ä x a n d e kritik h a r numera fram- kommit mot vad man på åtskilliga håll uppfattar som en överdriven använd- ning av höga bostadshus. Samtidigt för- beredes höghusbebyggelse i delvis myc- ket stor skala på många håll, särskilt i och kring våra storstäder. Även i me- delstora städer h a r höghus kommit att bli ett allt vanligare inslag i nybebyg- gelsen, både i form av blandade bo- stads- och kontorshus och rena bostads- hus. En livlig debatt h a r med anledning
härav kommit igång om höghusens egenskaper m e d ganska s k a r p a menings- brytningar mellan företrädare för olika åsiktsriktningar.
Frågeställningarna r ö r a n d e höghu- sets lämplighet i olika hänseenden h a r nyligen aktualiserats i ett stadsplane- ärende från Borlänge. Ärendet avser fastställelse av ett stadsplaneförslag som innebär utläggandet av ett kvarter med centralt läge för renodlad bostadsbe- byggelse i 8 bostadsvåningar jämte en markvåning. Stadsplanen upptager sju sådana h u s av 60—60 meters längd, ord- nade i en r a d med gavlarna vända mot ett brett trafikområde, avsett för en stor infartsled samt ett bangårdsområde.
Förslaget anvisar godtagbara utrym- men för planteringar, lekplatser och parkering. P å a n d r a sidan bangårdsom- rådet befinner sig stadens centrum med butiker, institutioner etc. Två högre bo- stadshus h a r uppförts i närheten och större p a r k o m r å d e n kommer att utläg- gas i närheten av det nya bostadskvar- teret.
Förslaget h a r enhälligt antagits av stadsfullmäktige och från stadens sida motiverats m e d behovet av att genom ett större byggnadsprojekt av detta slag i ett sammanhang få genomfört en sa- nering av ett delvis förslummat område och på samma gång få ett välbehövligt tillskott till stadens bostadsförsörjning samtidigt som sysselsättning kan bere- das åt arbetskraft, som a n n a r s hotas av arbetslöshet. Hustypen försvaras med hänvisning till det centrala läget, den måttliga exploateringsgraden, de när- liggande trafikledernas stora mått och de ekonomiska fördelar som byggnads- företagets storlek möjliggör.
Förslaget h a r kritiserats av vissa markägare i n o m området, som önskar bebyggelse i m i n d r e skala, av länsarki- tekten, som visserligen ej velat motsät- ta sig fastställelse men påpekat den
b r i s t a n d e överensstämmelsen med van- ligen h ä v d a d e p r i n c i p e r för god bostad, samt av byggnadsstyrelsen som uttalat stor skepsis mot möjligheterna att i det föreliggande fallet med den valda hus- typen åstadkomma god miljö. Med hän- syn till att kritiken h a r gällt de bostads- sociala kvaliteterna h a r bostadsstyrel- sen h ö r t s i ärendet. Bostadsstyrelsen h a r därvid efterlyst en mera övertygande motivering för valet av hustyp och kri- tiserat husgrupperingen samt ifrågasatt om detta slag av koncentrerad höghus- bebyggelse motsvarar de kvalitetskrav som styrelsen söker hävda.
Tiden får nu anses mogen att söka vidga underlaget för en bedömning av de höga bostadshusens lämplighet i oli- ka hänseenden. Detta skulle vara till nytta icke blott för olika statliga myn- digheter utan även för kommunerna. I första h a n d erfordras en kartläggning av höghusbebyggelsens faktiska utbred- ning i landet för n ä r v a r a n d e och en sammanställning av den planerade men ännu icke genomförda höghusbebyggel- se, som återfinnes i stadsplaner från senare år. I andra h a n d föreligger be- hov av m e r a ingående kunskap om hög- husens egenskaper än man h a r för när- varande.
Båda dessa uppgifter skulle kunna motivera tillsättandet av en särskild kommitté. En annan utväg h a r emeller- tid befunnits vara att i n o r d n a under- sökningen i det arbete som utföres av den år 1959 tillsatta bostadsbyggnads- utredningen. I detta syfte h a r viss kon- takt tagits med företrädare för denna kommitté. F r å n deras sida h a r därvid framhållits att kommittén, som enligt sina direktiv h a r att även upptaga frå- gan om bostadsbyggandets inriktning på skilda hustyper och behovet av olika kollektiva anordningar i bostadsområ- den, r e d a n planerat att i sitt komman- de betänkande behandla höghusbebyg- 2—714666
gelsens problem. Skulle kommittén få i u p p d r a g att speciellt uppmärksamma denna fråga, kunde detta ske genom en något bredare uppläggning av arbetet på detta avsnitt.
En sådan undersökning borde lämp- ligen omfatta — förutom en invente- ring av redan uppförda bostadshöghus och ännu icke genomförda planer på bebyggelse av detta slag — en samman- ställning, på lämpliga p u n k t e r kom- pletterad med särskilda undersökning- ar, av iakttagelser r ö r a n d e höghusens funktioner och egenskaper. Det vore önskvärt att arbetet kunde bygga på in- tervjuundersökningar angående inställ- ningen till höghus från invånarnas si- da. Vidare borde en sammanställning göras av de i stadsplaner och den all- m ä n n a debatten framförda vanligaste motiven från stadsplanerarnas och kom- munalmännens sida för att bygga hög- hus.
Därnäst borde undersökningen gå in på höghusens bostadsfunktionella egen- skaper. Med ledning av gjorda under- sökningar och, om så erfordras, efter ytterligare fältstudier, borde en analys företas om höghusens egenskaper ur de enskilda hushållens synpunkt, t. ex. i fråga om barnpassningen, möjligheter- na till kontakter, behovet av ostördhet, husets inre kommunikationer etc. Vär- det av tillgång till kollektiva anord- ningar av olika slag, som kunde anses typiska för höghus, borde beröras. Sä- kerhetssynpunkterna måste också kom- ma in i bilden, sålunda höghusens spe- ciella risker i händelse av b r a n d och riskerna för olycksfall.
Fastighetsförvaltarnas syn på höghu- sen borde också redovisas. Här kunde belysas sådana frågor som förslitning- en i husen och av grönytorna på grund av det stora antalet boende p e r hus, underhållsproblem sammanhängande med hushöjden, driftsäkerheten hos his-
sar och a n d r a tekniska anordningar, parkeringsfrågan, trafiken till och från husen etc. Man borde även undersöka konsekvenserna av att höghusen utgör stora förvaltningsenheter med möjlig- het till rationaliseringar och därvid sär- skilt beakta föreliggande möjligheter till besparingar i driftkostnaderna.
Ett tredje område som borde under- sökas nr höghusens ekonomi ur olika synpunkter. Först och främst är det av intresse att få en sammanställning av tillgängliga uppgifter om byggnadskost- n a d e r n a i fråga om höghus i förhållan- de till k o s t n a d e r n a för hus av a n d r a ty- per. Givetvis är det vanskligt att göra kostnadsjämförelser men en översikt över hittills vunna resultat och erfaren- heter i detta hänseende kan dock h a sitt stora v ä r d e .
D ä r n ä s t h a r man behov av att få ett grepp om de allmänna exploaterings- kostnaderna, d. v. s. kostnaderna för an- skaffandet av mark, byggandet av gator
och ledningar, iordningställandet av grönområden, parkeringsanläggningar och andra serviceanordningar etc. Det gäller h ä r att få fram de för höghusbe- byggelse säregna kostnadsposterna.
Undersökningen bör slutligen även omfatta synpunkter på v a d som be- stämmer valet av hustyp vid uppgöran- det av stadsplaner och vad som inskrän- ker valfriheten. Man kan antaga att va- let i hög grad påverkas av sådana fak- torer som tillgången på mark, som är omedelbart tillgänglig för bebyggelse, markens beskaffenhet, kommunikations- förhållandena, bostadsförsörjningsläget, saneringsbehovet och exploateringskost- naderna, företagarnas egna önskemål och organisation etc. Möjligheterna att öka valfriheten och d ä r m e d utrymmet för en ur allmän planeringssynpunkt och med hänsyn till de bostadssociala kraven lämplig avvägning av olika hus- typer vid nybebyggelse borde också diskuteras.»
Hustyper i fastställda stadsplaner
1.1. Förekomsten av olika hustyper
Statens institut för byggnadsforskning h a r p å u p p d r a g av bostadsbyggnads- utredningen kartlagt olika bebyggelse- typers utbredning i nya stadsplaner.
Kartläggningen syftade också till en bedömning av möjligheterna att u r en stadsplanestatistik prognosticera för- delningen på bebyggelsetyper av de när- maste årens bostadsproduktion. En de- taljerad redogörelse för undersökning- ens uppläggning och resultat återfinns i Bapport 37/66 från Byggforskningen.
1.1.1. Undersökningens uppläggning
Till grund för studierna lades detalj- planer, stads- och byggnadsplaner, som kommit in till byggnadsstyrelsen för arkivering under år 1962 och som inne- höll minst ett flerfamiljshus eller rad- hus. Förekomsten av småhus av annan typ än r a d h u s h a r alltså inte studerats.
Antalet planer av nämnt slag uppgick till 517, varav 455 var stadsplaner och 62 byggnadsplaner. Några stockholms- planer hade inte inlämnats år 1962. Ma- terialet kompletterades därför med 19 senare inlämnade planer från Stock- holm. Arbetsmaterialet för studierna be- stod av arkivfotografier av de samman- lagt 536 planerna.
För de uttagna p l a n e r n a insamlades data om
län
regionnummer (enligt arbetsmarknads- styrelsens A-regionindelning)
kommunens folkmängd
kommunens folkmängdsutveckling plantyp
markens tidigare användning antal kvarter
antal hus
husens längd (skattning i fyra längd- kategorier)
husens höjd
planens storlek — våningsyta (skatt- ning i tre kategorier, små, medelstora och stora p l a n e r ) .
Samtliga dessa data kunde registreras direkt utan mätarbete, varför något skalriktigt material inte krävdes.
För en a n d r a undersökningsetapp ut- togs genom bundet urval 145 planer bland de ursprungliga 536. P å dessa uppmättes
kvartersareal
andel jämn kvartersmark huslängd
husbredd.
Dessutom registrerades utan mät- ningar
husform
kvartersgränsens karaktär.
Besultaten från urvalsundersökning- en h a r u p p r ä k n a t s till totalnivå.
I undersökningen används inte be- greppet hustyp, som anses vara vagt och ha många betydelser, utan det talas i stället om hus av olika dimensioner och planform. Man skiljer mellan fler- familjshus och enfamiljshus. De senare uppdelas i radhus, kedjehus och frilig- gande hus. De förra indelas med hänsyn
till b r e d d e n i smalhus och tjockhus, med hänsyn till höjden i höghus och låghus och med hänsyn till planformen i p u n k t h u s och lamellhus.
F ö r att något kunna bedöma even- tuellt förekommande utvecklingstrender
i n h ä m t a d e institutet för byggnadsforsk- ning vissa uppgifter även beträffande 1961 års planmaterial och detta liksom 1962 års indelades halvårsvis efter det datum då planen kom in till byggnads- styrelsen för arkivering.
Möjligheten att använda detaljplane- material som instrument för prognosti- cering av kommande bebyggelse h a r be- dömts dels genom jämförelser med sta- tistiska data r ö r a n d e bostadsbyggandet u n d e r efterföljande år, dels genom stu- dier av i vilken utsträckning detaljpla- n e r n a utbyggts, den s. k. genomförande- graden, och av h u r snabbt detta skett, genomförandehastigheten. Materialet för dessa studier h a r hämtats genom enkäter med kommunaltjänstemän i de 90 kommuner som berördes av under- sökningens a n d r a etapp. F ö r Stock- holms stad gjordes ingen enkät.
1.1.2. Husens våningsantal
De 536 planer, som ingår i undersök- ningens första etapp, innehåller tillsam- mans drygt 3 000 hus. Deras fördelning efter våningsantal var följande:
1—2 våningar 3 » 4 » 5—8 » 9—12 » 13—16 )>
Ej angivet våningsantal..
Summa Antal
hus 500 760 1 286
193 291 46 14 25 3 115
/o
16 24 41 6 9 2 1 1 100
% av fler- familjshusen
29 50 7 11 2 1
100
Vanligast var alltså 3 våningar. Inte mindre än 41 % av alla hus var trevå- ningshus. Därnäst vanligast var hus med 1—2 våningar, 24 %. Badhusen, som kom på tredje plats, uppgick till 16 %.
9 % av husen var p l a n e r a d e att om- fatta 5—8 våningar och endast 3 % minst 9 våningar.
Görs fördelningen av husen efter vå- ningsytans storlek får de höga husen, som synes av tablån nedan, större rela- tiv betydelse. 5—8-våningshusens andel ökar från 9 till 17 % och de högsta husens från 3 till 5 %.
1—2 våningar 3 » 4 » 5—8 » 9—12 » 13—16 » Ej angivet
våningsantal..
Summa M2 vå-
nings- y t a i husen, 1 000-
tal
699 650 3 078
434 1 063
265 48
%
11 11 49 7 17 4 1
% av fler- familjshusen
12 55 8 19 5 1
6 237J 100| 100
1.1.3. Våningsantal i olika delar av landet Radhusen återfinns, som karta 1 visar, i stor utsträckning i planer från stor- stadsregionerna men är också talrikt företrädda i planer från a n d r a tätorter i olika delar av landet. Drygt ett 100-tal hus återfinns i Stockholmsregionen och i Göteborgsregionen ett 50-tal. Även syd- västra Skåne och Visbyregionen u p p - visar ett stort antal r a d h u s . I övriga de- lar av Götaland finns radhuskoncentra- tioner i Växjöregionen, Nybroregionen, Västerviksregionen och Linköpingsre- gionen samt i regionerna närmast söder om Vänern. I Norrköpingsregionen pla- nerades däremot endast ett fåtal r a d -
hus. I Mälardalen förekom r a d h u s bl. a.
i Örebro- och Eskilstunaregionerna. I N o r r l a n d var det framför allt Luleå- och Skellefteåregionerna samt Gävle- och Sandvikenregionerna, som plane- r a d e radhusbebyggelse.
När det gäller hus i 1—4 våningar fanns de för Norrlands del i första h a n d företrädda i de nordligaste regionerna
(se karta 2). I södra Norrland var den- na husform däremot sparsamt förekom- m a n d e . Ett u n d a n t a g utgör östersunds- regionen, som p l a n e r a d e drygt ett 30-tal sådana hus. En stark koncentration av hus i 1—4 våningar registrerades inom Mälardalen och Bergslagen. De flesta husen, drygt 200, kom emellertid från Stockholmsregionen. Längs Västkusten fanns åtskilliga koncentrationer och li- kaså i Blekinge, i Växjöregionen, Jön- köpingsregionen samt Skövde-, Marie- stads- och Trollhättan/Vänersborgsre- gionerna.
Storstadsregionerna dominerade, n ä r det gällde hus i 5—8 våningar (karta 3).
Ganska många planer med sådana hus fanns också i områden omedelbart sö- der om Mälaren. Sydöstra Sverige och större delen av N o r r l a n d saknade helt hus i denna storleksklass.
Av 9—12-våningshusen bidrog Stock- holms- och Malmöregionerna med de flesta (karta 4). Även i planer från Gö- teborgs-, Trollhättan/Vänersborgs- och Karlstadsregionerna samt Eskilstuna- och Norrtäljeregionerna förekom ett och annat hus av denna t y p .
De allra högsta husen förekom endast i fem A-regioner, de flesta i Örebro men några också i Stockholms-, Göteborgs-, Malmö- och Hälsingborgsregionerna
(karta 5 ) .
1.1.4. Våningsantal i kommuner av olika typ Husen i 1962 års planmaterial h a r i tab. 1.1 och 1.2 fördelats på kommuner av olika typ, nämligen
Karta 1.1. Fördelning inom riket av rad- hus i detaljplaner frän år 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
Karta 1.2. Fördelning inom riket av fler- familjshus med 1—4 våningar i detalj- planer från år 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
Karta 1.3. Fördelning inom riket av fler- familjshus med 5—8 våningar i detaljpla- ner från är 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
23
Karta 1.4. Fördelning inom riket av fler- familjshus med 9—12 våningar i detalj- planer från år 1962
Karta 1.5. Fördelning inom riket av fler- familjshus med 13 eller flera våningar i detaljplaner från år 1962
Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner
Tabell 1.1. Antal hus fördelade efter vå- ningsantal och kommuntyp
Hushöjd
Radhus
1—4 våningar. . 5—8 » 9—12 »>
13—16 »>
Ej angivet våningsantal.. .
Summa
K o m m u n t y p S
148 353 141 38 7 7 694
A 230 1 112
146 8 7
B 11 225 4
1 503| 240 Ö 111 549
18 678
Tabell 1.2. Total våningsyta i kommuner av olika typ, procentuellt fördelad på hus
med olika våningsantal
Hushöjd
Radhus
1—4 våningar. . 5—8 »>
9—12 »>
13—16 » Ej angivet
våningsantal. . . Summa
K o m m u n t y p S
11 45 30 12 1 1 100
A 10 73 15 1 1
100 B
3 94 3
100
ö
11
86
3 100
centrumkommuner i arbetsmark-
nadsstyrelsens A-regioner (A) centrumkommuner i arbetsmark-
nadsstyrelsens B-regioner (B) kommuner inom storstadsregioner (S)
a n d r a kommuner (Ö) Tabellerna visar att det r å d d e ett
klart s a m b a n d mellan kommuntypen och den hushöjd som valts. Sålunda ut- gjorde i storstadsregionerna vånings- ytan i hus om 5 eller flera v å n i n g a r drygt 40 % av den totala våningsytan, medan motsvarande andel för centrum- kommunerna i A-regionerna v a r drygt 15 %. I dessa dominerade i stället de låga flerfamiljshusen, som räknat i vå- ningsyta utgjorde nästan 75 %. I B - och ö-kommunerna var denna hustyp p r a k -
tiskt taget den enda förekommande, n ä r det gällde flerfamiljshus.
Badhusens våningsyta, som för öv- riga kommuntyper upptog mellan 10 och 11 % av den totala våningsytan ut- gjorde i B-kommunerna endast 3 %.
Förklaringen härtill torde vara, att i B-kommunerna den vanligaste typen av enfamiljshusbebyggelse är friliggan- de hus, vilka inte ingår i det h ä r presen- terade materialet.
De båda högsta våningshöjdsklasser- na förekom endast i p l a n e r från stor- stadskommunerna och A-kommunerna.
13—16-våningshusens yta utgjorde 1 % av den totala våningsytan i dessa kom- muner.
1.1.5. Våningsantal i kommuner av olika storlek
Fördelningen av husen efter vånings- antal och kommunstorlek visar att de höga husen huvudsakligen planerades i de stora kommunerna, u n d e r det att de låga flerfamiljshusen och radhusen fanns representerade i ganska stor ut- sträckning inom alla storleksklasser av kommuner (se tab. 1.3 och 1.4).
Kommunens befolkningsutveckling, mätt såsom skillnaden i befolkningsan- tal enligt 1950 och 1960 års folkräk- ningar, synes ha betytt m i n d r e än den faktiska folkmängden för valet av hus- typ-
1.1.6. Våningsantal och markens tidigare användning
Såväl på tidigare obebyggd mark som på saneringsmark och m a r k , där en för- tätning av bebyggelsen skall ske, domi- nerade de låga husen. I saneringspla- n e r n a var hus med 5—8 våningar de därnäst vanligaste, och i planerna för tidigare obebyggd m a r k kom radhuset närmast. På mark, där förtätning skulle
25
Tabell 1.3. Antal hus fördelade efter vånin
Hushöjd
1—4 våningar 5—8 »>
9—12 » 13—16 » Summa
gsantal och kommunstorlek
Kommunens invånarantal, 1 OOO-tal
—1 13 3
1&
1,1—2 17 89
106
2,1—4 32 253 1
286
4,1—8 85 508 15 9 617
8,1—15 106 530 43
679
15,1—30 128 353 32 10 1 524
30,1—60 37 341 117 13 508
60,1—
82 162 83 14 13 354 ske, innehöll planerna 5—8-våningshus
och r a d h u s i ungefär lika stor utsträck- ning.
1.1.7. Våningaantal och markens topografi Topografins inverkan p å valet av hus- typ framgår inte helt klart av under- sökningsresultaten. För flertalet av de lägsta husen, dvs. med 4 våningar eller mindre, kan emellertid konstateras, att kvarteren åtminstone till hälften bestått av plan mark. F ö r de högre husen är antalet observationer litet, men det torde ändå kunna sägas, att det genomgående varit fråga om mer kuperad mark be- träffande de högre hustyperna.
1.1.8. Husbredd
Möjligheten att lösa lägenhetsplaner i ett hus begränsar husets bredd. Exploa- teringsekonomiska skäl gör å a n d r a si- dan att smala hus vanligen undviks.
I det undersökta planmaterialet do- minerade hus p å omkring 12 meter; de utgjorde 36 % av alla hus. Bredare än 12 meter var 26 % av husen och antalet avtog successivt med ökande bredd.
Smalare än 11 meter var 25 % av husen och för 13 % saknades breddangivelse.
Det r ö r d e sig i de sistnämnda fallen van- ligen om hus i s. k. elastiska planer.
Husbredden syntes öka, när hushöj- den ökade.
1.1.9. Huslängd
Vad som är hustypsskiljande, när det gäller husens längd, är i första h a n d antalet t r a p p h u s som är kopplade till varandra. I hus med ett enda t r a p p h u s , s. k. punkthus, h a r lägenheterna i regel två vinkelrätä ytterväggar och antalet lägenheter per t r a p p l a n är större än i lamellhus och liknande hustyper, där trapphusen sammankopplas på ett eller Tabell 1.4. Total våningsyta i kommuner av olika storlek, procentuellt fördelad på hus
med olika våningsantal
Hushöjd
1—4 våningar 5—8 » 9—12 » 13—16 » Summa
—1 77 23
—
—. — 100
1,1—2 13 87
—
— — 100
Kommunens invånarantal, 1 000-tal 2,1—4
10 89 1
— — 100
4,1—8 11 81 4 4
— 100
8,1—15 12 76 12
.—. — 100
15,1—30 18 65 11 6 0 100
30,1—60 5 54 35 6
— 100
60,1—
12 38 36 9 5 100
annat sätt. Lägenheterna ligger i de sist- nämnda h u s t y p e r n a vanligen mellan två parallella ytterväggar.
Oftast förekommande i det studerade planmaterialet var hus med två t r a p p - hus, dvs. h u s med mellan 28 och 44 me- ters längd. Även hus med ett enda t r a p p - hus var rikt företrädda. Deras längd var vanligen 20—26 meter. Ett 100-tal hus i planmaterialet var 48—50 meter långa.
Efter 60 meters längd började husen att utföras vinklade.
Med ökad huslängd tycktes följa mins- kad husbredd.
Markens topografi synes inte nämn- värt ha påverkat valet av huslängd.
Bland de längsta husen, 70 meter eller mer, fanns dock inget som hade plane- rats i kvarter, d ä r m i n d r e än 30 % av kvartersmarken var jämn. F ö r den ojämnaste kvartersmarken, dvs. med 10 % eller m i n d r e jämn yta, fanns ex- empel på 20—25 och 30—40 meter långa hus men också på hus med längder mellan 60 och 80 meter. Inom de kvarter som hade en stor andel jämn yta fanns alla huslängder representerade.
1.1.10. Husens planform
Till de hustypsbestämmande egenska- p e r n a hör också planformen. Det un- dersökta planmaterialets hus h a r inde- lats i sex grundformer:
punkthus, dvs. den husform, där läng- den inte överstiger den dubbla b r e d d e n ;
enkla, ovinklade, I-formade, lamell- h u s ;
en gång vinklade, L-formade, lamell- h u s ;
två gånger vinklade lamellhus med skänklarna åt olika håll, Z-formade;
två gånger vinklade lamellhus med skänklarna åt samma håll, U-formade;
fyra gånger vinklade, helt slutna la- mellhus.
Det enkla, ovinklade lamellhuset v a r
det helt dominerande. 65 % av husen i planmaterialet hade denna form. Där- näst vanligast, 14 %, var punkthusfor- men. Endast 8 % av husen var vinklade på ett eller annat sätt. Av dessa var L-huset det vanligaste. F ö r 13 % av hu- sen h a r formen inte kunnat bestämmas ur planmaterialet.
Ett visst samband r å d d e mellan hus- höjd och planform. Av L-, Z- och U- formade hus fanns endast sådana med högst 6 våningar. Högre h u s v a r van- ligen av typen p u n k t h u s eller i vissa fall enkla, ovinklade lamellhus.
I tab. 1.5 h a r en sammanställning gjorts av större delen av de h u s t y p e r
(i meningen hus med olika kombina- tioner av höjd, längd och b r e d d ) som förekommer i planmaterialet och de oli- ka typernas relativa frekvens r ä k n a d efter våningsyta.
P å första plats och omfattande en femtedel av den samlade våningsytan korn, som tabellen visar, de 3—4 våning- ar höga, 12 meter breda och minst 40 meter långa husen. Den därnäst van- ligaste hustypen skiljer sig från den föregående endast därigenom att den är 1—2 meter bredare. Denna hustyp om- fattade 9 % av den totala våningsytan.
P å tredje plats, m e d 7 %, följde de högre lamellhusen om 5—8 våningar.
Därefter kom låga lamellhus med höjden 3 å 4 våningar, b r e d d e n 12 meter och längden 25—39 meter, dvs. i regel två t r a p p h u s långa hus.
Lamellhusen dominerar alltså klart i det undersökta planmaterialet. Hus kortare än 25 meter kom först p å 9:de plats och motsvarade 2 % av den totala våningsytan. Det är h ä r fråga om höga punkthus, 9—16 våningars, med bred- den 15—18 meter. Nästa gång hus ur denna höjdklass visar sig är p å 19:de plats, motsvarande 1 % av den totala våningsytan. Där är det fråga om höga, långa och tjocka lamellhus. När det gäl-
27
l e r d e m e l l a n h ö g a h u s e n , 5—8 v å n i n g a r , d o m i n e r a s b i l d e n f o r t f a r a n d e k l a r t a v l a m e l l h u s e n . F ö r s t p å 1 4 : d e p l a t s , m o t - s v a r a n d e 2 % a v v å n i n g s y t a n , å t e r f i n n s h u s m e d 5—8 v å n i n g a r m e d b r e d d e n 1 5 — 1 8 m e t e r o c h l ä n g d e n u n d e r 2 5 m e t e r .
D e f y r a s t ö r s t a g r u p p e r n a a v 1- o c h 2 - v å n i n g s h u s o m f a t t a d e v a r d e r a 2 å 3 % a v v å n i n g s y t a n . D e s s a h u s v a r i r e g e l ö v e r 40 m e t e r l å n g a o c h t r e b r e d d k l a s - s e r , 1 0 — 1 1 , 12 o c h 1 3 — 1 4 m e t e r , f a n n s r e p r e s e n t e r a d e .
1.1.11. Utvecklingstendenser i fråga om val av hustyp
G e n o m a t t m ö j l i g h e t e r g e t t s a t t s t u d e r a i n t e n s i t e t e n i t i d i g a r e i l l u s t r e r a d e s a m -
b a n d b e t r ä f f a n d e p l a n m a t e r i a l f r å n f y r a p å v a r a n d r a f ö l j a n d e h a l v å r h a r v i s s a t e n d e n s e r i u t v e c k l i n g e n k u n n a t s k ö n - j a s .
D i a g r a m 1.1 a n t y d e r , a t t d e t k a n h a s k e t t e n v i s s ö v e r g å n g f r å n d e h ö g a h u - s e n t i l l 5 — 8 - v å n i n g s h u s . D e t t y c k s e m e l - l e r t i d , s o m d i a g r a m 1.2 v i s a r , s a m m a n - h ä n g a m e r a m e d e n f ö r s k j u t n i n g i r e l a - t i o n e n a v p l a n m a t e r i a l m e l l a n k o m m u - n e r a v o l i k a s t o r l e k ä n m e d e n ä n d r i n g i b e s l u t s m o t i v e r i n g e n i n o m d e s k i l d a k o m m u n e r n a . I d e m e l l a n s t o r a k o m m u - n e r n a s y n e s d o c k e n l i t e n f ö r s k j u t n i n g i d e n a n t y d d a r i k t n i n g e n h a s k e t t .
I d e s t ö r s t a k o m m u n e r n a , m e d m e r ä n 60 000 i n v å n a r e , v a r d e t t o t a l a a n - t a l e t p l a n e r s o m i n l ä m n a t s t i l l b y g g - n a d s s t y r e l s e n m i n d r e u n d e r d e t s i s t a
Tabell 1.5. Förekommande hustyper Rangordning Antal
våningar 1
2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 21 25 26 27 28 29,
- 2 - 4 -16 - 2
- 4 - 2 - 4 - 8 -16 - 4 - 2 - 2 - 4 - 8 - 4 - 4 - 2 - 4 - 4 m. fl.
Bredd, m
12 13—14
12 12 15—18 13—14 10—11 10—11 15—18 12 12 13—14 15—18 15—18 10—11
— 9 13—14 13—14 15—18 15—18 10—11
— 9 19—24 13—14 10—11
12 13—14 15—18 13—14
Längd, m Våningsyta, m2 40—
40—
40—
25—39 25—39 40—
40—
40—
—24 40—
25—39 40—
40—
—24 25—39 40—
25—39 25—39 40—
— 2 4 25—39 25—39 4 0 —
— 2 4
— 2 4
— 2 4 25—39 4 0 —
— 2 4
1 250 000 561 300 409 100 263 100 255 800 231 800 160 400 157 700 151 300 143 300 140 200 128 400 121 100 107 800 105 000 92 900 84 900 74 900 67 100 66 700 66 400 51 100 48 600 29 500 29 300 24 900 23 700 22 200 19 300
% av total våningsyta
20 9 7 4 4 4 3 3 2 2 2 2 2 2 2
28
Diagram 1.1. Antal hus och deras fördel- ning på olika hustyper under fyra halvår
1961—1962
ANTAL HUS 1500
1000
500 -
13-VAN 9-12 5 - 8 1 - *
EJ ANG.
halvåret 1962 än u n d e r de tre tidigare halvåren. Minskningen h a r främst kom- mit att gälla hus i 1—4 våningar.
I de minsta kommunernas planmate- rial ökade antalet hus u n d e r de fyra halvåren och ökningen kom framför allt de låga flerfamiljshusen till del; de öka- de med ungefär en tredjedel.
Radhusen visar en något oenhetlig bild men som helhet kan sägas att de ökade, vilket framför allt gällde i kom- muner med upp till 59 000 invånare.
I de stillastående och tillbakagående kommunerna var andelen våningsyta i hus med 5 eller flera våningar endast 3—5 %. Tendensen synes vara att an- delen sådana hus minskar i dessa kom- muner. I de kommuner som haft en be- folkningsökning av måttlig omfattning, 105—134 % från 1950 till 1960, låg an- delen våningsyta i 5-vånings- och högre hus vid omkring 25 %. Någon klar ut- vecklingstendens kan inte konstateras.
I denna grupp återfanns bl. a. alla de större städerna. De starkt expansiva kommunerna uppvisade u n d e r de stude- rade halvåren i regel en stor andel vå- ningsyta i hus med 5 eller flera vå- ningar, mellan 50 och 60 %.
Diagram 1.2. Antal hus fördelade efter kommu- nernas folkmängd under fyra halvår 1961—1962
4.-8000
2-4000 1-2000
<1000
1.1.12. Plangenomförandet
De flesta av de områden, som berördes av undersökningens a n d r a etapp, var tidigare detaljplanelagda. Endast en femtedel av p l a n e r n a avsåg mark, som saknade tidigare detaljplan eller som skulle läggas till tidigare planlagd mark.
De tidigare p l a n e r n a var emellertid ofta så gamla, att de saknade anknytning till den aktuella plan- och utbyggnadssitua- tionen. För de fyra femtedelar av pla- nerna från etapp 1, vilka betecknats som ändringar, h a r därför studerats, om de nyligen genomgått någon p l a n p r o c e d u r som inte lett till utbyggnad. Så visade sig vara fallet med en femtedel av dem.
En sjättedel av p l a n e r n a hade sedan 1961 undergått ä n d r i n g a r eller var vid undersökningstillfället u n d e r omarbet- ning i ett eller annat avseende. Ungefär en tredjedel av p l a n e r n a hade alltså in- om en begränsad t i d r y m d undergått två planprocedurer.
Omkring 40 planer uppdelades i flera byggnadsetapper, beroende dels på att planområdena upplåts till flera bygg- herrar, dels på att byggherrar, som in- nehade större m a r k o m r å d e n , började utbygga skilda delar vid olika tidpunk- ter.
För 104 planområden lämnades upp- gifter om äganderätten till marken, n ä r planläggningen började. Huvuddelen av marken ägdes i 45 av dem av kommu- nen, i 26 av blivande byggherrar och i 33 av enskilda personer, som ej skulle vara byggherrar. De senare planområ- dena hade genomsnittligt sett m i n d r e våningsyta än de övriga.
Byggherrar vid den första utbygg- nadstappen i p l a n e r n a var allmännyt- tiga företag till en tredjedel, kooperativa till något mindre än en tredjedel och en- skilda till något mer än en tredjedel.
Genomförandegraden h a r i första hand mätts som andelen planer, där en utbyggnadsetapp påbörjats innan data-
insamlingen avbröts i slutet av år 1964.
Eftersom de studerade planerna fast- ställts före 1962 års utgång, var den tid som stått till förfogande för bygg- start mellan två och tre år. Det är dock möjligt att enstaka planer kommer att utbyggas senare.
F ö r 102 av de 126 planer, som med- tagits i denna del av undersökningen, fanns uppgift om huruvida husbyggan- det påbörjats eller ej. Den första ut- byggnadsetappen hade startat för 85 av dem, och för 82 var husen färdiga för inflyttning. 17 planer hade inte börjat utbyggas till någon del. F y r a av dem var u n d e r omarbetning. F ö r de 13 öv- riga var det ovisst om någon utbygg- n a d senare skulle ske. I kommuner med m i n d r e än 15 000 och i kommuner med mer än 60 000 invånare var det ungefär var femte plan som inte börjat utbyg- gas. I de mellanstora kommunerna, med 15 000—60 000 invånare, var genomfö- r a n d e g r a d e n betydligt högre; endast en plan av de 31, som tillhörde denna kate- gori, var helt outbyggd.
Där kommunen eller den blivande byggherren ägde marken, var det endast var tionde plan som inte genomförts, men där enskilda personer ägde marken och inte själva avsåg att bebygga den m e r än var fjärde.
Planer med höga hus genomfördes i något större utsträckning än planer med låga hus.
Ser man i stället till planernas vå- ningsyta motsvarade de planer som inte utbyggts till någon del en sjättedel av den totala planerade våningsytan. Av samtliga utbyggnadsetappers våningsyta v a r det endast två tredjedelar som ut- byggts u n d e r de två till tre första åren efter planfastställelsen. Genomförande- graden var högre i de större kommu- nerna, i planer med höga hus och på m a r k som ägdes av kommun eller bygg- h e r r e .
