Om förfarandet med huvudförhandling föreskrivs i RB 26 kap. 24, 24a och 24b §. Handläggningen i hovrätten grundar sig på tingsrättens slut-satser. Ett muntligt förfarande är utgångspunkten för handläggningen även i hovrätten.
En part kan avstå från en muntlig handläggning, och därför förrättas hu-vudförhandling endast om en part har yrkat på detta. Hovrätten kan dock också på eget initiativ förrätta huvudförhandling då den anser det vara nödvändigt.
Huvudförhandling kan förrättas endast i en del av ett ärende. I så fall l avgörs ärendet på basis av det material som har lagts fram och be-handlats vid huvudförhandlingen och till de övriga delarna på basis av det skriftliga materialet.
7.1 Förberedelse
Huvudförhandlingen förbereds under ledning av hovrätten. Förberedel-sen är i allmänhet skriftlig, och vid behov kan också ett muntligt förbe-redelsesammanträde (RB 26:8:2) eller en telefon- eller videoförhand-ling ordnas.
Hovrätten strävar till att allt oftare på förhand utarbeta en skriftlig sam-manfattning av parternas yrkanden och sända denna för kännedom till parterna före huvudförhandlingen. För förrättningen av huvudförhand-lingen utarbetas i hovrätten en processplan, inklusive handläggnings-ordning och tidtabeller. Åklagaren har information om hur parterna är anträffbara och hur lång tid hörandet av ett vittne tog i tingsrätten. Vid processplaneringen beaktas också behandlingen av fakturorna på rät-tegångskostnaderna.
Den bevisning som läggs fram vid huvudförhandlingen begränsas till enbart de stridiga frågorna, precis som bevisningen i allmänhet. Åkla-garen ska i sin besvärsskrift och sitt bemötande avskilja de stridiga frå-gorna från de ostridiga i syfte att undvika onödig bevisning. Om svaran-dens besvärsskrift till denna del är oklar, kan åklagaren för hovrätten påpeka behovet av fortsatt förberedelse.
Hovrätten ser till att parter (RB 26:17.1), vittnen, sakkunniga samt and-ra personer som ska höand-ras i bevisningssyfte kallas till huvudförhand-lingen (RB 26:23.1). Åklagaren anförtros att sköta kallelsen endast om han själv ber om det och hovrätten anser att det finns grundad anled-ning till det (RB 11:2). Hovrätten sköter även hämtanled-ning till domstol.
Om den skriftliga bevisning som tagits emot i tingrätten inte på nytt tas emot i hovrätten, får tingsrättens avgörande till denna del av bevisning-en inte ändras. Ljud- och bildupptagningar från tingsrättbevisning-en kan vid be-hov till relevanta delar avlyssnas eller visas vid huvudförhandlingen i hovrätten (RB 26:24a.1). Ett vittne och en annan person kan också hö-ras per telefon eller med hjälp av någon annan för ändamålet lämplig metod för ljud- eller bildöverföring (RB 26:24a.2).
Ett avgörande kan ändras endast om bevisningen inte längre kan tas emot på nytt. Ett avgörande som gäller ett straffyrkande kan dock änd-ras till förmån för svaranden (RB 26:16).
7.2 Rättegångsmaterial
Hovrätten får inte beakta andra fakta än de som har åberopats i hovrät-ten, och om ärendet avgörs i hovrätten beaktas i hovrättens dom en-dast det rättegångsmaterial som har lagts fram vid huvudförhandlingen (RB 26:24b.1). Ostridiga omständigheter i tingsrättens dom beaktas dock utan att dessa särskilt åberopas.
Om saken avgörs trots att ändringssökandens motpart uteblivit, beak-tas såsom rättegångsmaterial det material som denne tidigare lagt fram (RB 26:24b.2). Åklagaren ska dock vara närvarande.
För att betraktas som lagligt rättegångsmaterial ska hela materialet, också de skriftliga bevisen, läggas fram muntligen. Hovrätten kan dock bestämma att ett skriftligt bevis upptas vid huvudförhandlingen utan att
det läses upp, endast om domstolens medlemmar känner till dess inne-håll, parterna samtycker till detta och det också annars kan anses lämpligt (RB 17:8e.3). I praktiken tillämpas detta förfarande. Ärendet tas upp i fri form och ett praktiskt avgörande tas.
Vid hovrättens huvudförhandling hörs målsäganden också i allmänhet personligen i bevisningssyfte för att trygga omedelbarheten och förbätt-ra bevisningsvärdet av utsagan. Om händelsen har inträffat för en lång tid sedan och minnesbilderna bleknat, förbättras bevisningsvärdet i verkligheten inte genom ett nytt hörande.
Om ett vittne inte kan förhöras vid eller utanför huvudförhandlingen, kan hovrätten med stöd av RB 17:11.3 ändå tillåta att det dokument el-ler det utlåtande som avses i 1 mom. 2 punkten i paragrafen beaktas i rättegången (till exempel om vittnet avlidit, blivit allvarligt sjuk eller en längre tid varit oanträffbar). Om någon som inte har fyllt 15 år eller vars psykiska funktioner är nedsatta, vid förundersökningen har avgett en berättelse som har videobandats eller lagrats genom någon annan jäm-förbar bild- och ljudupptagning, får denna berättelse dock användas som bevis vid domstol, om den åtalade har getts möjlighet att ställa frå-gor till den som förhörts (RB 17:11.2).
7.3 Ändring av utsagor som getts i bevisningssyfte
Om det viktigaste undantaget från förbudet mot att avge skriftlig utsaga föreskrivs i RB 17:32.2. En utsaga som vittnet tidigare avgett inför rät-ten, åklagaren eller en polismyndighet får uppläsas endast då vittnet i sin vittnesutsaga avviker från vad han eller hon tidigare berättat. Det samma är möjligt om vittnet inte kan eller vill yttra sig i saken.
I hovrättsfasen har förhörspersonernas minnesbilder av det som inträf-fat med tiden ofta bleknat, förhörspersonen kan ha påverkats eller pre-parerats att avge en utsaga med ett visst innehåll, och förhörspersoner-na kan ha läst varandras utsagor i tingsrättens dom. Allt detta påverkar utsagorna.
Om en utsaga som avgetts i hovrätten avviker från förhörspersonens ti-digare utsaga eller om förhörspersonen förklarar att han eller hon inte längre minns någon betydelsefull omständighet, åberopar åklagaren sitt jämförelsematerial och försöker reda ut vad ändringen i utsagan beror på. Jämförelsematerialet kan utgöras av antingen en inspelning av ett förhör som genomförts i tingsrätten eller en utsaga som avgetts vid för-undersökningen eller bådadera (se punkt 3.2). Åklagaren kan anhålla om att nödvändiga delar av den aktuella inspelningen spelas upp i hov-rätten. Åklagaren kan också anhålla om att få läsa upp aktuella delar av förhörspersonens utsaga vid förundersökningen. På detta sätt blir utsa-gorna ifråga lagligt rättegångsmaterial.
Lång och omfattande innantilläsning bör ändå undvikas. Åklagaren läg-ger fram väsentliga fakta och strävar till att med hjälp av frågor reda ut huruvida den tidigare utsagan stämmer överens med den antecknade,
varför den nu ändras och varför domstolen borde tillmäta tilltro till den tidigare utsagan.
Bestämmelsen lämpar sig också då en målsägande och svarande hörs i bevisningssyfte (BRL 6:7.2). Ifråga om ett skriftligt sakkunnig utlåtan-de är utgångspunkten att utlåtan-det läses upp (RB 17:51.2).
7.4 Rättegångskostnader
I egenskap av myndighet som bevakar det allmänna intresset ska åkla-garen också delta i den del av processen som gäller rättegångskostna-derna. Åklagaren ska se till att frågan om rättegångskostnadernas rik-tighet och rimlighet prövas av domstolen. Vid behov ska åklagaren be-strida kostnadsyrkandet som riktas mot staten och ange grunderna för att yrkandet ska anses vara för högt.
Bestridandet ska vara detaljerat. Därför ska åklagaren reservera tid för att ta del av fakturorna och av biträdet kräva en tillräcklig utredning av fakturagrunderna och åtgärderna (jfr. statsrådets förordning om grun-derna för arvoden vid allmän rättshjälp). Fakturorna och innehållet i dessa omfattas inte av advokatsekretessen.
7.5 Reseting och hovrättsåklagare
Huvudförhandlingen ska vid behov hållas på någon annan ort inom hovrättens domkrets än den ort där hovrätten har sitt säte. Av särskilda skäl får huvudförhandling också hållas på en ort utanför hovrättens domkrets (RB 26:13.3).
Om åklagaren anser det vara viktigt att huvudförhandlingen hålls utan-för hovrättens hemort, ska denne i besvärsskriften, bemötandet eller senast vid förberedelsen framställa en grundad begäran om att för-handlingen ordnas på ett annat ställe. En sådan situation kan uppkom-ma om det verkar osäkert att få till stånd en enhetlig huvudförhandling, till exempel om redan tingsrätten haft svårt att nå personer som ska hö-ras, antalet sådana personer är stort eller om det finns anledning att ta hänsyn till de olägenheter och kostnader som åsamkas vittnen eller andra utomstående personer.
Åklagare som är verksamma inom samma hovrättsdistrikt kan sinse-mellan komma överens om att en åklagare på den ort där hovrätten har sitt säte sköter ett ärende vid hovrätten som en annan åklagare hand-haft tills dess. En sådan situation kan bli aktuell i ett enkelt rutinärende eller ett ärende där ändamålsenlighetshänsyn väger tyngre än frågan om vem som drivit ärendet i tingsrätten.