De huvudsakliga problemen i dag

3.3.1 Insatserna i LSS är i huvudsak ändamålsenliga men de är inte alltid tillräckligt flexibla

I utredningens direktiv lyfts ett antal problem som framkommit i olika myndighetsrapporter som grund för behovet av en utredning.

Det gäller bl.a. huruvida insatserna är likvärdiga i landet, tveksam-heter kring insatsen råd och stöd, instängningseffekter i samband med daglig verksamhet samt om insatserna är ändamålsenliga. Enligt uppdraget behöver insatserna i LSS moderniseras och bättre anpassas till de behov som kvinnor och män, flickor och pojkar med om-fattande funktionsnedsättningar har.

Önskemålen om avgränsade och tydliga insatser i LSS kommer i konflikt med att ett flexibelt stöd ofta är en förutsättning för att den enskilde ska få just det stöd som han eller hon har behov av vid en aktuell tidpunkt i livet. När barn växer och utvecklas förändras också

för att en familj ska få en fungerande vardag och möjlighet till bl.a.

fritidsintressen på samma sätt som andra familjer. För att möta detta måste insatser kunna anpassas för att vara det stöd som verkligen behövs. Med anledning av det ökande antalet äldre personer med livslånga funktionsnedsättningar finns det anledning att se över hur de nya behov som kan uppstå till följd av åldrandet bäst kan mötas inom såväl LSS som socialtjänstlagen. Det är vanligt förekommande att omsorgen om äldre och personer med funktionsnedsättning är samorganiserade i olika enheter eller avdelningar i kommunerna.

Även den omsorg som ges till äldre ska kompensera för funktions-nedsättningar, i det fallet till följd av åldrande. Vid bedömning av behovet av stöd vid ålderdom utgår man, som vid funktionsnedsätt-ning i övrigt, ifrån en persons funktionsförmåga i den dagliga livs-föringen. Äldre personer med funktionsnedsättningar kan dessutom vara beviljade stöd både enligt LSS och socialtjänstlagen. Det medför att det inte alltid är en tydlig gränsdragning mellan områdena. Därtill är så kallad multisjuklighet vanligt vid åldrande, vilket innebär att även behov av sjukvårdande insatser föreligger i många fall. Detta har belysts av Utredningen om nationell kvalitetsplan för äldre-omsorgen (SOU 2017:21).

Vi menar att det är viktigt att beakta de särskilda behov som kan uppstå för LSS målgrupp i samband med åldrande. Det gäller inte minst personer med kognitiva funktionsnedsättningar som kan ha svårt att förmedla sina behov. Samtidigt är vår slutsats att frågan inte går att lösa utan att även beakta den kompetens och det ansvar som finns gällande åldrande inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård, vilket inte har varit möjligt inom ramen för vårt uppdrag.

Utredningens slutsats är att de insatser som ingår i LSS till stor del är ändamålsenliga men att det finns behov av förändringar för att de på bästa sätt ska möta de olika behov som finns. Det gäller t.ex.

stöd för den som behöver påminnelser i vardagen. Det finns i dag inte någon insats i LSS som kan svara mot det behovet samtidigt som det är en stor grupp i personkretsen som har sådana behov. Det personliga stödet till barn och unga kan också ifrågasättas med hän-syn till de många rapporter som kommit om behovet av stöd för sondmatning, hjälp vid andningsbesvär och annan medicinsk proble-matik. Även för dem som har behov av stöd som förebygger ett

beteende som är utmanande eller utåtagerande ser vi behov av för-bättringar. Våra analyser och överväganden kring insatserna i LSS be-skrivs närmare i kapitel 5–10.

3.3.2 Det delade ansvaret för personlig assistans är inte ändamålsenligt

Det delade ansvaret för personlig assistans har i många olika samman-hang beskrivits som problematiskt, och så även i utredningens direktiv.

Vi delar den problembild som ges i direktivet vilken innebär att:

– Kommunerna saknar tydliga ekonomiska incitament att utveckla och stärka LSS-insatser när behovet i stället kan tillgodoses genom personlig assistans med statlig finansiering genom assistansersätt-ningen. De insatser som i en del fall hade kunnat tillgodose en persons behov lika bra som personlig assistans blir mindre attrak-tiva, samtidigt som kostnaderna för assistansersättningen ökar.

– Kommunens uppgift är att hålla sig väl förtrogen med levnads-villkoren för människor med funktionsnedsättningar, bedriva upp-sökande verksamhet samt i samverkan med landstinget och andra samhällsorgan och organisationer, planera sina insatser för männi-skor med funktionsnedsättning. Vidare ska kommunen följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service.

Detta försvåras genom att en stor del av assistansen är statlig och ligger vid sidan av kommunens verksamhet. Kommunens möjlig-heter till överblick och möjlighet att tillhandahålla bra insatser minskar.

– Kommunen och staten kan göra helt olika bedömningar när det gäller en persons rätt till personlig assistans respektive assistans-ersättning. Bedömningarna framstår då inte som rättssäkra sam-tidigt som de har mycket stor betydelse för enskilda. De olika utfallen kan skapa oro hos de sökande och misstro mot systemet.

3.3.3 Kontantersättningen innebär svårigheter och icke önskvärda incitament

Kontantstödsprincipen framhålls av många som en viktig del av den frihet som personlig assistans kan ge. Rätten till ett ekonomiskt stöd för skäliga kostnader för assistans eller assistansersättning innebär dock svårigheter och incitament som inte är önskvärda.

När det utgår ekonomiskt stöd eller assistansersättning för att tillhandahålla personlig assistans är kvaliteten i insatsen främst en fråga för den som är mottagare av stödet. Konstruktionen innebär att det är den som får stöd som tar ställning till om det utförs på det sätt som avtalats och om det annars finns skäl att t.ex. byta anord-nare av assistansen. I praktiken är det många som får personlig assi-stans som behöver stöd av en företrädare eller annan närstående för att bedöma om den assistans som ges håller den kvalitet som kan förväntas enligt reglerna i LSS och det avtal som träffats med anord-naren av stödet.

Det kan också finnas ekonomiska incitament som gör att föräld-rar inte vill överlåta ansvar och timmar till en annan huvudman. ISF har pekat på att det i vissa fall kan innebära en risk för att barns och ungdomars självständighet kommer i konflikt med familjens ekono-miska intressen.⁷

Även när det gäller frågan hur den ekonomiska ersättningen an-vänds finns svårigheter. LSS-kommittén lyfte fram det som ett pro-blem att assistansersättningen är kopplad till socialförsäkringen, bland annat därför att Försäkringskassan inte kan kontrollera hur assistansanordnare hanterar assistansersättningen eftersom myndig-heten inte har någon relation till dem. Kommittén underströk därför betydelsen av att hitta en juridisk organisatorisk form för assistans-ersättningen, vid sidan av socialförsäkringssystemet, för att åtgärda detta problem. Även svårigheterna med tillsynen inom det då rådande systemet lyftes fram.

7 Inspektionen för socialförsäkringen (2015). Assistansersättningen. Brister i lagstiftning och tillämpning.